Slöhögslördag, åtminstone såhär på morgonkvisten. Barnen tittar på Bolt igen, och jag har lullat runt lite en halvtimme, innan jag fick tummen ur och drog igång kaffet.

Framför oss ligger en lång lördag med några borden och måsten, men mestadels bara "nu gör vi som vi vill". Jag borde tvätta kläder (måste köpa tvättmedel först dock) och rikta det där cykelhjulet, men annars behöver jag väl strängt taget inte göra så mycket idag. Rent teoretiskt skulle vi kunna stanna inne hela dagen och inte ens klä på oss idag. Det är väl ingen lag som säger att man måste vara påklädd på lördagar?

Jag har galet ont i magen idag. Som om jag ätit taggtråd. Men det var fortfarande värt gårdagens frosserier - om inte annat så för glassens skull. Jag köpte nämligen Ben&Jerrys sandwichglass, den där som är liksom två cookies med glass emellan, och den är ju bara sååå god! Fast jag förstår inte riktigt varför jag ska ha så ont i magen egentligen...okej att man kan få ont om man äter för mycket, men varför känns det som om jag har magsår?? Högst besynnerligt. Nåja, det går väl över snart.

Ska vi se...annars då...skulle vilja sticka klart den andra äppelstrumpan med blixtens hastighet, så att jag kan få stickat strumporna för juli och augusti. Och september. Måste få klart åtminstone ett av de paren för att få vara med i kvartalstävlingen.

Sen har jag i stort sett bestämt mig för att repa upp Land Girl-tröjan och sticka något annat istället. Jag blir helt enkelt inte nöjd. Eller jo, den är jättesöt och så, men den känns bara inte som jag, när allt kommer omkring. 

Det blir nog mest småprojekt under hösten, utöver tröjorna till barnen. Jag kommer behöva en mössa eller en basker (jag funderar på Dödergöks basker i det som är kvar av det gröna garnet från Catriona-västen), och i höst ska mina fina Kurzeme-vantar stickas färdiga. Minns ni dem? De är/blir sååå fina! Fast jag ska iofs repa upp det jag redan har stickat, och börja om med mindre stickor, för de blir för stora nu.

Vantar från Kurzeme.

Huuu...vad jag har ont i magen :/ Får nog lägga mig på soffan en stund, tror jag.

Fredag kväll, som sagt var. Dottern kom hem till sist, och vi har ätit pizza, glass, ostbollar och kexchoklad. Ja, även jag. Magen står i alla fyra hörn, det känns som om jag gått upp ungefär 17 kilon, och min ämnesomsättning arbetar på högtryck just nu, och jag är tokvarm. Ingen risk att jag fryser inatt ;P

Men åh, vad det var värt det! Vi har haft riktigt mysigt, och tittat på Bolt två gånger, och sen när barnen somnade, har jag tittat på The Librarian 3. Noah Wyle (känd från Cityakuten) gör sig rätt bra som töntig, men charmig bibliotekarie-hjälte i dessa filmer, som i det här fallet var lite av Indiana Jones meets National Treasure meets Twilight. Typ. En soft kväll :-)

Välkommen hem, syrran!

Mycket att prata om var det.

...och sen så bara...och dom bara...och då så...

Nu är det spännande...

Sovande sötnosar.

Första äppelstrumpan blev klar ikväll! :-)

Nu är det sängen som gäller för mig. Natti natti!

Vi väntar och väntar, sonen och jag. Snart, snart kommer dottern hem, och vi ska ha en riktig mysfredag. Jag har hyrt film både åt stora och små, vi har köpt pizza, kanelbullar, glass och godis, och vi ämnar spendera kvällen i soffan tillsammans.

Må så vara att aptiten lyser med sin frånvaro, men idag ska jag äta. Min kropp behöver det. Okej att det inte är så himla nyttiga saker jag har handlat, men vad fasen...är det fredagsmys, så är det. Och det var de där sakerna som trillade in i huvudet på mig när jag försökte komma på något jag skulle kunna tänka mig att äta.

Kanske återkommer jag senare ikväll, när barnen somnat, kanske stänger jag helt enkelt ner datorn. I vilket fall - ha en riktigt trevlig fredag, people! :-)

Men kära nån, vad jag är seg idag. Galet trött, kaffe hjälper inte, och inte lyckas jag vila heller. Städa, som jag hade tänkt göra, är bara att glömma.

Jaja, det kunde vara värre. Sjuk är jag då inte. Bara seg så in i bomben. Städningen får vara, helt enkelt. Ska gå ut med soporna bara, och sen ta en sväng på affären och köpa lite fredagsmys åt barnen bara, tror jag. Kanske hyra en film eller två. Vi behöver ju faktiskt inte göra varken det ena eller det andra idag. Kan ta det lilla lugna bara. Så då gör jag väl det :-)

Jag mår inget vidare idag. Vet inte riktigt varför, är bara trött och mår illa. Hur som helst kom jag därför att tänka på alla dessa mirakelkurer som finns att tillgå i handeln, och hur urskiljningslöst människor införskaffar dem.

Ta spikmatten t.ex Det senaste för att må bra på alla sätt och vis. Som "förr eller senare kommer träffa på punkter som dämpar smärta eller talar om för kroppen att producera endorfiner" enligt den ryska läkaren och neurologen Tanya Zilberter i en artikel i Aftonbladet. Förr eller senare? Ja, det lät ju bra.

Kärnan i det hela är just endorfinerna. Kroppens egna smärtstillande medel. För enbart 500 kronor (ca) så kan du köpa dig din egen lilla smärtstimulerare för att få kroppen att producera endorfiner. Yeay! Inte bara det, du behöver inte ens arbeta för att få kroppen att producera endorfiner. Gud förbjude att vi människor faktiskt skulle röra mera på oss. Latskapen länge leve!

Ja, för så enkelt är det faktiskt. Lägg dig på en spikmatta, och det gör ont de första minuterna. Sen börjar det bli varmt och det onda försvinner. Kroppen har reagerat på smärtan du tillfogar den, och man behöver inte vara neurolog för att veta vad som händer i kroppen när den tillfogas smärta. Kroppens automatiska respons är alltid att producera endorfiner i det läget. Tro mig, jag vet. Jag växte upp med en farsa som dängde på mig lite nu och då, och faktum är att när tredje, fjärde slaget faller, så slutar du känna så värst mycket. Det är också därför tortyr bedrivs över lång tid, för plågar man sitt offer för intensivt, så kommer kroppens endorfiner göra att de slutar känna något, och man förlorar effektiviteten i det hela.

Now, huruvida spikmattor är bra eller dåligt för kroppen ska jag inte uttala mig om. Men personligen tycker jag det är mest bara trams. Jag kan komma och ge er ett kok stryk alldeles gratis, det har precis samma effekt. Eller ännu bättre - rör på er! Ta en promenad. Lägg de där 500 kronorna på ett par vettiga skor istället, och gå ut och gå en kvart eller en halvtimme om dan. Inte bara kommer din kropp producera endorfiner, du får dessutom frisk luft, hjärtat blir starkare, och hos kvinnor i synnerhet kommer man förebygga risken för benskörhet. Att ligga still på en spikmatta ger dig inget annat än endorfiner, du har inga övriga hälsovinster av det hela. Det enda du gör är att bygga på din egen latskap.

Det allra största hälsoproblemet vi har idag är inte hjärt- kärlsjukdomar, fetma, depressioner eller allt vad det nu är. Det största hälsoproblemet i västvärlden är latskap. Vi har byggt upp en livsstil där vi engagerar oss in i absurdum för att slippa röra på oss. Det är allt från micromat till spikmattor. För inte att tala om alla dessa manicker de kränger på TV-shop, som fixar träningen åt dig. Haleluja! Med några elektroder och en dosa med batterier, så kommer dina muskler kunna dra ihop sig regelbundet, och på så vis stimulera träning. Själv kan du göra...ingenting. Titta på tv t.ex Eller den här rullmojängen som ska simulera sit ups. Ett minimum av ansträngning, och du får en deffad kropp och blir SNYGG. Och vem vill inte vara snygg? Frågan är dock - vill du vara frisk också? Och hur länge vill du leva?

Svenska statens pensionskassa sinar i snabb takt, och när det är dags för min generation att få vår pension ur kassan, så kommer det inte finnas så värst mycket att hämta där. Men egentligen är det väl ingen större fara med den saken, för så som folk lever idag, så är det nog bara ett fåtal som kommer ta sig till den aktningsvärda åldern av 65 år, och än färre kommer klara av att passera 70-strecket. Själv hade jag planer på att leva tills jag blir 96. Det är nog ungefär så gammal jag kommer bli också, om man ser till den genomsnittliga levnadslängden i min släkt. Ja, för de som sköter sig någorlunda iaf. Och vet ni, det är rätt många år mellan 65 och 96. 31 år, närmare bestämt. Och jag tänker då fan inte spendera de 30 åren på sjukhem, där jag ligger som ett kolli i en säng, och inte kan göra mig förstådd, än mindre sköta mig själv.

Nej, köp ni era spikmattor och elektroder - själv tänker jag fortsätta som jag gör, och använda kroppen på det gamla, hederliga sättet, i syfte att försöka säkerställa en frisk ålderdom.

Sängdags alldeles strax. Ska bara skriva några ord här - och äntligen peta in lite bilder (på tiden) - innan jag trillar omkull i sängen.

Det har varit en lugn kväll. Lite disk och plock, lite stickning, och så har jag läst "Perikles' liktal" ur Thukydides, "Kriget mellan Sparta och Athen", Gorgias "Lovtal till Helena" (Helen of Troy) och Isokrates' "Mot sofisterna" och "Antidosis", som vi bland annat ska diskutera på seminariet på tisdag. På måndag ska jag sätta mig och göra en retorisk analys av "Perikles' liktal" dessutom, samt förhoppningsvis få läst första kapitlet ur kursboken, om den har hunnit komma tills dess. Mycket litteratur blir det. Och tur är det att man är flerspråkig, upptäckte jag idag, för utöver att ha litteratur på svenska och engelska, så upptäckte jag idag att en del av referenslitteraturen till Att Tala II-kursen är på tyska.

Som sagt, en lugn kväll. Längtar efter höst på riktigt, och längtar efter december och jul. Alla barnen hemma på julen i år - underbart! Vi ska äta gott och må gott, och jag tänkte jobba på ordentligt med studierna innan jul, så att jag kan unna mig ledighet så mycket som möjligt under mellandagarna. Vi kommer skriva uppsats under december och januari, och på egen hand, så jag hoppas få mycket gjort innan jul.

Jag har redan en ganska lång lista på julklappar åt barnen. Den kommer kortas lite, men en del av det är redan spikat. Som varsin stickad tröja t.ex Äldsta sonens håller jag på med nu, och de andra är än så länge på planeringsstadiet. Dock kom yngsta sonen ikväll och önskade sig en Spindelmannen-tröja, så det får väl bli det istället för den tänkta pirattröjan då. Har dessutom spanat in tecknad Spindelmannen-film åt honom, som jag tänkte han skulle få. Till dottern funderar jag på Narnia-film, det tror jag hon skulle gilla.

Julklappströjan åt äldsta sonen är påbörjad.

Äppelstrumpa nr 1 börjar närma sig slutet. Söt, men tidsödande stickning. Går åt nästan lika mycket tid åt att hålla isär alla trådar, som att faktiskt sticka.

Trött, osminkad kvällsMama, som snart...

...tänker göra den här lilla sötnosen sällskap bland sängkläderna.

God natt med er! :-)

Jao, jao...det blev minsann en vända till bortåt Biltema på andra sidan stan idag. Hämtade minstingen på dagis, och drog raka spåret vidare för att införskaffa en ekernyckel till cykeln. Det visade sig nämligen att fälghelvetet var snett (förmodligen sedan cykeltjuvarna ramlade på cykeln tidigare i somras), samtidigt som en del av ekrarna satt lösa. Alltså behövdes en ekernyckel.

Sagt och gjort. Ekernyckel införskaffades, och ekrarna sitter nu som de ska. Synd bara att man inte kan säga samma sak om cykelhjulet/fälgen...sned, snedare, snedast. Bara att plocka av åbäket och försöka rikta det, med andra ord. Fast det ids jag inte göra idag, det får bli i helgen eller så. Idag har jag gjort alldeles tillräckligt, känns det som, så mycket som jag flängt runt på sjuttioelva olika bussar osv. Men men...det verkar iaf inte som det är punka på däcket - alltid något.

Nu är det kväller, och vi varver ner lite, sonen och jag. Något städat blir det inte idag, men jag tänkte få undan disken åtminstone, så får jag väl städa i morgon istället. Så ikväll blir det disk, kompendieläsning och kanske lite stickat också, om jag har tur. Och i morgon är det fredag, och framåt kvällen kommer dottern äntligen hem! :-)

Idag har jag varit Tour Guide Barbie. Eller nåt sånt.

Lämnade av minstingen på dagis, och fortsatte sedan in till stan. Tog först en vända till skolan för att köpa på mig kompendierna inför retorik- och talakurserna, och fick guida runt en massa människor på skolan, som inte hittade vart de skulle.

Sen ner på stan, leka vägvisare igen, och in på Akademibokhandeln, för att införskaffa ny almanacka inför skolåret, och skrivblock. Vidare till UL's ställe i stan för att tanka på ena busskortet, visa lite mera väg och låna ut min tändare, sprang på Jenny B och surrade lite med henne, och sen styrde jag kosan mot Boländerna, där jag bytte ut kolsyrepatronen och införskaffade cykelventiler. Och nu är jag hemma igen.

Kaffe. Jag säger bara det. Kaffe. Tur jag hann få i mig ett par koppar innan jag drog iväg, annars hade jag nog avlidit innan jag kom hem igen. Eller fått köpa en hink kaffe på Waynes eller i Matikum.

Nu blir det lite lugnt här en stund, innan jag ska gå ut och stoppa i ventilen i cykeln och pumpa däcket. Låt oss för guds skull hoppas att det bara är det som fattas, och att ingen roat sig med att sticka hål på det också, eller något annat skojsigt. Sen ska sonen hämtas, och jag ska ägna kvällen åt att föra över allt som ska föras över från gamla almanackan till den nya, samt göra min planering inför hösten.

På bussen hem var det en sak som slog mig förresten. Plötsligt kom jag på varför jag får såna problem med vissa män, varför de blir så hejdlöst kära, varför de inte kan släppa taget om mig. Det handlar ju just om det där med att se andra människor. Jag är bra på det. Ger ofta komplimanger, spontana småsaker bara, eller är bara allmänt trevlig. Och det är klart...är man lite känslig och kanske väldigt mycket längtar efter någon, och det dyker upp någon som är trevlig och säger snälla saker...det är väl lätt hänt att bli kär då. När man känner sig sedd liksom. Det är det jag gör fel hela tiden. Eller fel och fel...det är väl inget fel i sig, men det blir ju lite tokigt för mig då. Jag får vara lite försiktigare, antar jag. Inte alltid ge komplimanger eller sånt som kan uppfattas som uppmuntran, utan istället hålla en väldigt strikt linje. Det kanske kan hjälpa. Trevlig, men inget mer. Inga komplimanger. Hm. Får testa det ett tag.

Nä, nu ska Tour Guide Barbie dricka sitt kaffe, innan hon knatar ut och förvandlas till cykelreparatör Reodor Felgen istället ;-)