Det har varit time out även idag. Har umgåtts med barnen och annars bara läst. Stängt ute mina egna tankar. Mentalt trött nåt så gud förbannad. Så trött på att alltid kämpa. Så trött på att vara annorlunda. Trött på andra människors beteenden, deras brist på intelligens, deras brist på självinsikt, deras brist på att kunna bete sig så som en kille föreslog för sisådär 2000 år sedan, innan han spikades upp på ett kors. Trött på det mesta.

Inte deprimerad, inte alls. Bara trött. Längst in i själen. Sådär trött att det känns som det vore en lisa att bara sätta punkt för allt. _Så_ trött är jag. Men det kommer jag inte göra. Jag lämnar inte mina barn i sticket på det sättet. Men fy fan...vad skönt det vore att slippa allt jävla trivialt tjafs och alla idioter här i livet.