Nyss inkommen från tvättstugan, där jag hade hoppats hitta en ledig maskin såhär på söndag morgon. Det brukar alltid finnas någon ledig då. Det brukar för det mesta vara helt tomt, rent av. Men inte idag.

Idag stod det en gammal gubbe där ute, som höll på att tvätta. Och inte bara det - han hade lagt beslag på alla maskinerna. Sånt tycker jag är lite fult. Okej att vi inte har något bokningssystem, utan man går bara dit och kollar, och när det är ledigt, så tvättar man. Men den allmänna kutymen är att du aldrig lägger beslag på samtliga tvättmaskiner eller samtliga torktumlare. Vi är faktiskt flera som bor här.

Seriously...det finns 7(!) industritvättmaskiner där ute, och det ska banne mig inte vara nödvändigt att lägga beslag på alla sju samtidigt, tycker jag. Har man så in i helvete mycket tvätt, så ta fyra maskiner då, men lämna några åt oss andra också. Det är ju inte så att det är enbart bakiströtta studenter som bor på det här området, vi är faktiskt en hel del barnfamiljer också, och vi är faktiskt uppe tidigt på söndagsmorgnarna. Dessutom är söndagar en bra dag för oss att få tvättat, eftersom de som faktiskt är bakiströtta studenter har tvättat som galna under fredag och lördag när de skulle ut på krogen, och det på söndagsförmiddagar är betydligt lugnare i tvättstugan.

Normalt sett.

När inte gubbjävlar lägger beslag på varenda tvättmaskin som finns där ute. 

Hade god lust att dra till gubbfan när jag kom ut dit.

Men det kan bero på att jag inte fått i mig mitt morgonkaffe än.

Det blev inte mycket sömn inatt. Orsaken var högst bisarra drömmar om att få brev som var helt blanka, där endast avsändarens namn stod längst ner på sidan. Ändå visste jag att det stod en massa i det där brevet, jag förmådde bara inte läsa det. Sen drömde jag att jag sov, och sedan att jag vaknade. Och när jag vaknade bara visste jag att jag var gravid. Med trillingar. Yikes! Tror fan man vaknar på riktigt då - vilken chock liksom! ;-)

Hur som helst, så verkar det vara slutsovit nu. Jag kommer inte till ro igen. Minstingen har också varit vaken en stund, men har som tur är somnat igen. Antagligen sov jag så orolig att jag väckte honom. Men själv har jag visst sovit klart.

Allt är E's fel. Han är definitivt en av mina bästa vänner, men visst ligger det ett visst mått av attraktion och pyr under ytan också. Självklart gör det det. Vilket är fullt normalt, för när någon är en av ens bästa vänner, så är de ju det därför att just den personligheten attraherar en på något sätt. Det behöver ju inte ha med varken kärlek eller sex att göra, men i det här fallet finns det en liten glidning mot den rent fysiska attraktionen också, utöver den rent mentala (och då menar jag i betydelsen att våra personligheter liknar varandra, inte att vara kär).

Vi umgås på ett rätt intimt sätt egentligen, när jag tänker på det. Ett sådant sätt som gör att när vi passerar varandra i rummet, så rör man reflexmässigt och spontant vid den andre när man passerar. Det finns en sådan närhet också, som känns fullt naturlig. Men vi har aldrig ens pussats. Vi kramas när vi ses och när vi skiljs åt, det är allt. Ändå finns den där outtalade, men naturliga intimiteten där. Det känns faktiskt rätt bra. Man får lite fysisk närhet utan några som helst krav. Jag är ju inte mer än människa liksom, det är klart man behöver sånt också. Då är det skönt att det finns någon som kan ge det på ett sådant okomplicerat sätt, där jag aldrig känner mig pressad på något vis.

Men hur som helst, så är det hans fel att jag drömt att jag är gravid med trillingar, det är jag säker på. Vi pratar ofta om relationer, och ibland även om barn och så (det gjorde vi igår), för han har haft mycket av de samma problemen som jag har/haft i det avseendet. Vi förstår varann på de där punkterna, vet precis hur det känns när den andra berättar något. Och som sagt, vi nuddade även vid ämnet barn igår, och det var nog därför jag drömde att jag var gravid inatt. En kombination av det och att jag nyss haft ägglossning.

Jag har ju bestämt mig för att inte få flera barn, men samtidigt känner jag mig själv. Runt ägglossningen är jag livsfarlig, och kan hur lätt som helst övertygas om att få flera. Och i drömmen, trots att jag var chockad över upptäckten att vara gravid, och dessutom med trillingar, så var det aldrig frågan om något annat än att jag skulle behålla barnen. Herregud, kan ni tänka er? Ensamstående småbarnsmamma och student, och gravid med trillingar?? Hjälp...liksom ;P

Hm...undrar om jag skulle försöka sova lite till ändå, kanske...