Jag kanske är orättvis. Mot Gabriel. Han accepterar ju allt hos mig och med mig, för varv det dyker upp och för varv han hinner vänja sig. Det gör han ju. Och han älskar mig utan förbehåll. Det är jag som har de stora bekymren kring ditt och datt hela tiden. Och dessutom har jag mage att gnälla över att han gnäller över sitt bagage och att han har haft det svårt i livet, samtidigt som jag överväger att avsluta relationen på grund av mitt eget bagage. Snacka om att se stickan i någon annans öga men inte bjälken i ens eget, eller vad det nu heter.

Kanske behöver jag bara tid. Och han också. Jag har ju tid. Egentligen. Det är ju ingen brådska varken med det ena eller det andra i relationsväg. Faktiskt inte. Kanske behöver jag mest av allt tid för att bota min skrämselhicka som hela tiden dyker upp, och som gång på gång får mig att halshugga mina relationer. Kanske är det så.

För övrigt - den där gården jag drömmer om att köpa, den med ladan som ska bli tomtens verkstad...visst måste man även ha ett sjörövarskepp på tomten också? Och några dockstugor. Och en stenbro, en liten damm och...ja. Visst måste man det? Jag kommer ju ha en drös barnbarn i framtiden. Förmodar jag. Och de måste ju ha något att roa sig med när de är hos mormor/farmor, eller hur?

Så får det bli.

Gabriel är förresten världens snällaste. När vi kom hem från stugan i torsdags låg det två paket innanför dörren här. Ett till vardera av barnen (ja, de små då). Han hade varit hit tidigare på dagen med ett varsitt paket med godis till ungarna. Som en överraskning till barnen. Han är vansinnigt snäll. Jag är ovan vid snäll. Väldigt ovan. Väntar hela tiden på att motkraven ska komma. Fast det gör de inte. Inte en enda gång. Inte ens en antydan till motkrav.

Kanske är en del av svårigheterna här just att han i grund och botten är så genuint snäll. För det är så ovanligt och man liksom automatiskt förväntar sig att det ska finnas baktankar med det. Men jag tror faktiskt inte han fungerar så. Lika lite som jag har några baktankar med att jag vill hjälpa mitt ex i framtiden. Det är en sån sak man bara gör liksom. Och det verkar vara samma sak för Gabriel. Det verkar vara en sån sak han bara gör, det här att vara snäll och ge gåvor.

Mycket tankar snurrar det i skallen idag, som ni ser. Och jag dumpar dem här, som vanligt. Tömmer huvudet lite. Jag behöver det. Det får mig att må bättre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...