Jag minns inte riktigt senast jag kände mig riktigt lycklig. Nånting har liksom fattats, men jag vet inte vad. Kanske är det hösten och vintern som gjort det, när jag först bodde mitt i Stockholm och vantrivdes så fruktansvärt och där jag befann mig i en relation som inte kändes riktigt bra. Och som sedan följdes av 1½ månad som inneboende. Sen fick jag äntligen flytta hem, och kort därefter träffade jag någon ny, innan jag ens hunnit landa riktigt. Och så avslutandet av min kandidatexamen och det påföljande antiklimaxet som uppstod. Troligen är det så att allt det där sammantaget påverkat mig och gjort att jag inte riktigt mått bra.

Jag fick min mens igen igår och är mer knäckt än någonsin den här gången. Kroppen orkar bara inte. Ute skiner solen och jag borde gå ut med barnen, men orken finns bara inte. Jag borde plugga, men orkar inte det heller. Jag borde ta itu med jättedisken i köket. Men jag orkar inte. Orken lyser med sin frånvaro. Och instinktivt söker jag mig till mitt happy place då. Som jag alltid gör. Eller mina happy places kanske jag ska säga, för det finns ju flera. Ett av dem är drömmen om det avskilda och lugna, som nu kommit att manifesteras i drömmen om en stuga mitt ute i ingenstans. Så det tänkte jag på hela dagen igår. En röd liten stuga vid ett vatten, där jag har el men inga övriga bekvämligheter. Laga mat på vedspis, ha en stor veranda på framsidan som vetter mot vattnet, där jag kan sitta i min gungstol och sticka och lyssna på regnet de dagar det regnar. Och där vill jag ha min spinnrock, så att jag kan sitta på verandan och spinna mitt eget garn, som jag sedan färgar vid vedspisen om kvällarna. Det är min sommardröm. En av dem.

Idag mår jag ännu sämre än igår, och då hamnar jag ofelbarligen på mitt huvudsakliga happy place rent tankemässigt. Julen. Jag är en julälskare av gigantiska mått, och för mig handlar det inte bara om julafton. För mig är julen hela december och de första dagarna av januari. Förstår mig inte på de som tror/tycker att julen bara handlar om julafton, och som suckar över konsumenthysterin. För mig är det inte alls så. För mig är det en flera veckor lång högtid där fokus ligger på lugnet, att umgås, att baka och pynta, göra egna julklappar, ta långa promenader i snön, att bygga snögubbar och allt sånt. Och ljus. För mig är inte julen kopplad varken till konsumtion eller religion. Det är en midvinterfest där man firar att ljuset snart kommer tillbaka. En årstid där vinterstormar ibland gör det hopplöst att vara utomhus, men då man istället kurar ihop sig inne och gör varm choklad och läser en bra bok, stickar ett par strumpor eller spelar brädspel.

Vet ni vad jag drömmer om? Att en dag köpa drömhuset, som även ska ha en jättelik tomt med en stor, gammal lada på. Den ladan vill jag isolera, och sen inreda. Det ska vara öppet i tak utom längs väggarna högst upp, där det ska finnas gästrum. Det ska vara en trappa upp från ena kortväggen, på båda sidor, och en plattform runt hela vägen på övervåningen, där man går in till gästrummen. Och vid andra kortväggen nere ska det vara en gigantisk öppen brasa, där det finns vedspisar på vardera sidan som man också kan elda i och använda för att laga mat om man vill. En jättelik julgran ska det finnas, och ett långbord över hela golvet med bänkar på vardera sidan om. Och det ska finnas leksaker överallt. Och garn och tyger och papper och pennor och målarsaker och lera och en ugn för att bränna keramik i och en massa såna kreativa saker. Lite tomtens verkstad liksom. Mitt happy place i verkligheten. Det kanske låter fånigt, men det är vad jag vill ha. Och jag vill ha ett litet stall där det ska stå en ardenner, och en riktig släde.

Sen skulle jag vilja bjuda in människor för att umgås och fika och pyssla och bara vara och ha en okomplicerad jul. Och om jag blir rik skulle jag vilja bjuda in ensamstående mammor som inte har råd att göra riktig jul för sina barn, så att de kunde komma dit och bo några dagar. Det skulle jag vilja göra.

Kanske låter det jättefånigt, men så vill jag ha det. Jag älskar den tanken. Mitt eget "julland" som finns tillgängligt året runt. För jag har ju lite jul hela året. Gör julklappar året om, och dagar som idag, när jag mår dåligt, så tittar jag alltid på julfilmer. För att få den där känslan av lugn och ro, känslan av lycka.

Just nu behöver jag den där känslan av lugn, ro och lycka mer än någonsin. Jag känner mig splittrad och mentalt stressad. Har ingen riktig ro i kroppen, vet inte vad jag ska göra, har massor som ligger på, men kommer inte riktigt någonvart med någonting alls. Antiklimaxet sedan i vintras ligger kvar i själen, jag känner mig stressad över att närma mig studiernas slut och att jag snart måste börja jobba och en massa såna saker. Relationen med Gabriel stressar mig. Han är mitt livs kärlek, men han tar samtidigt knäcken på mig. Eller nej, det gör han inte. Mina gamla erfarenheter gör det. Mitt behov av att ha saker på ett visst sätt till följd av de där erfarenheterna ställer till det för mig. Jag har ett enormt behov av att skydda mig själv ekonomiskt och praktiskt. Jag har väldigt lite tålamod med sådant jag anser vara trams. Och med en man som är väldigt mycket känslomänniska, och där jag själv inte är det på samma sätt, så är det väldigt lätt hänt att avfärda mycket som trams och nycker. Därför att jag låter logiken styra, och logik bara fnyser åt känslor. Iallafall känslor som i min värld uppfattas som fåniga, som till exempel att en 38 år gammal man ska behöva ett sådant stöd av mig att han inte fungerar riktigt om han inte får det. Att han blir så fruktansvärt ledsen och nere över saker, på ett sätt jag inte alls förstår, därför att jag i samma situation automatiskt reagerar med "hur löser jag det här?". Därför att jag aldrig har haft behov av att prata om problem, därför att jag aldrig har haft behov av stöd på det sättet, därför att jag inte blir alldeles knäckt av det. I värsta fall, som nu, så konstaterar jag bara att saker och ting inte funkar just nu, men tänker samtidigt att det är övergående. Det är så djupt som jag förmår att sjunka liksom. Att faktiskt bli ledsen och nere finns inte i min värld. Jag tappar aldrig modet, även om jag ibland tappar orken. Så det där är väldigt svårt för mig att förstå.

Jag önskar det var december nu. Att solen inte sken ute och man var "förpliktigad" att gå ut. Jag orkar inte och jag vill inte. Jag önskar jag kunde ta semester och bara vara i fred. Istället kryper jag nog upp i soffan igen och stickar en strumpa. Struntar i sommaren där ute och bara är. Barnen leker och härjar och har spritt leksaker över hela lägenheten, och det gör mig ingenting alls. De är också fullt nöjda med att bara vara inne, leka och ta det lugnt. Och titta på julfilmer.

Orkar inte sitta upp längre. Kaffe. Soffan. Vi hörs, hörni.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...