Eftersom jag utsatts för stalkerproblem vid ett par tillfällen de senaste par åren, så har jag varit i kontakt med skattemyndigheten för att kolla upp möjligheterna att skydda mina personuppgifter. Tyvärr var det som jag misstänkte - man måste göra ett polisärende av det, eller ha intyg från t.ex Soc eller liknande.

Jag sitter med andra ord på pottkanten, för vad ska jag anmäla egentligen? Att någon stalkar mig och kontaktar människor runt mig för att få information om mig? Det får jag inga skyddade personuppgifter för. Det måste föreligga ett konkret hot, det räcker inte att det är obehagligt.

Men det spelar ingen roll. Skulle ett konkret hot någon dag föreligga, så finns det andra sätt att skydda sig, om man har rätt sorts kontakter. Jag säger inte att jag har det...men jag säger inte heller att jag inte har det.

'Nuff said.

Ju mer jag tänker på det, desto mera lockar det. En akademisk karriär. Flera av mina intresseområden kan kombineras inom en sådan yrkeskarriär. Både det retoriska, forskning, undervisning och inte minst mina åsikter på den högre utbildningen i Sverige.

Det råkar dessutom falla sig så att en av mina professorer från i våras, för övrigt en människa jag kommit att tycka mycket om som person, delar mina intresseområden, upptäckte jag av en slump. Det är nästan så man börjar ana att ödet haft ett finger med i spelet här, att det är meningen att jag ska gå den vägen, och att det skulle finnas någon till hands som kan hjälpa mig dra upp riktlinjerna för det hela.

Jag har varit in på biblioteket idag och lyckats låna den retorikbok vi ska använda under första kursen, från första skoldag. Olyckligtvis har jag inte råd att köpa den förrän en vecka in i kursen, så jag tackar min lyckliga stjärna att jag kom på den briljanta idén att kolla redan nu om den fanns att låna. Nu är jag all set inför skolstarten.

Jag passade även på att låna en avhandling skriven av ovan nämnda professor, som heter Learning from Liberal Arts Education. Ja, det är förstås avhandlingen som heter så, inte professorn ;) Hur som helst, den handlar om just jämförelser mellan det amerikanska och det svenska skolsystemet, och det är mycket intressant läsning. Det han skriver är saker jag själv haft funderingar kring en längre tid, och det är frågor som engagerar mig.

Jag har väl egentligen bestämt mig för att gå den här vägen nu. Satsa på den akademiska karriären. Jag har även mailat ovan nämnda professor och frågat om han kan tänka sig att hjälpa mig dra upp riktlinjerna för det hela, eftersom jag än så länge känner det lite som att jag famlar i blindo. Eller som jag skrev till honom: Det känns lite som att försöka dra en tråd från nu och in i framtiden, och försöka fästa den bortre änden i ett svart hål.

Jag är helt enkelt den typen som behöver ha konkreta riktlinjer att arbeta utifrån. Det räcker inte för mig att veta vad jag ska göra den här terminen, jag behöver en bättre översikt över kandidatprogrammet i sin helhet, samt även dra några riktlinjer in i den framtiden som kommer efter kandidatprogrammet. Vad kommer sen? Hur ska jag gå till väga? Vad ska jag lägga fokus på?

Många kanske tycker det är onödigt att veta vad de ska göra så långt fram som 5-10 år framåt i tiden, men för mig är det tvärt om. Jag behöver konkreta mål, och inte som nu, att det är lite av en blind spot, där orden "forskning", "undervisning" och "professur" glider runt lite obestämt, som geleklumpar i vatten. Jag lägger ju grunden för det jag vill uppnå nu, och då är det ju en fördel att veta exakt vad det är man vill uppnå och hur man ska gå till väga.

Nå, jag ska återgå till att läsa boken om Liberal Arts Education, så ni får klara er utan mitt eminenta sällskap en stund ;) Vi hörs sen, people!

Jag kommer inte till ro inatt. Ligger bara och tänker på än det ena, än det andra, medan jag snurrar runt i sängen.

Mest tänker jag på retorik. På universitetet, som jag älskar att vara på. Klasskamraterna, professorer, alla som jobbar där. Jag trivs där. Trivs väldigt bra.

Snurrar runt ett tag till, kliver sedan upp, går in på fakultetets sidor. Strosar runt bland sidorna. Funderar på vad jag kommer bli när jag blir stor. Sen slår det mig. Jag kanske redan är det jag ska bli.

Jag är retoriker. Skicklig på att formulera mig. Blir ofta missförstådd i privata sammanhang som försiggår via nätet. Inte för att jag är dålig på att kommunicera, utan tvärt om. För att jag kommunicerar som en retoriker. Det är ju därför jag aldrig får problem när jag kommunicerar med myndigheter. Då tolkas det inte in några känslor, då utgår mottagaren enbart från de ord som står där. Det är då jag är som skickligast.

Kanske är det därför jag så ofta har en massa skrivprojekt som jag aldrig gör klart. "Jag hinner inte" brukar jag säga när någon frågar. Det är sant. Jag har svårt att hinna. Men det är inte bara det. Jag tappar inspirationen när jag ska skriva om känslor. Och en bok, litteratur på det sättet, måste nödvändigtvis innehålla mycket känslor för att läsaren ska förstå vad som avses. Annars kommer läsaren lämnas att själv tolka in känslor, och vi vet ju vad som händer då, eller hur? Då blir det fel.

Ändå är jag så bra på att beskriva känslor. Jag har ett enormt ordförråd att ösa ur, och en gudagiven gåva för att sätta ihop dessa meningar på ett bra sätt. Men ändå tröttnar jag på att skriva om känslor. Det är som om jag skrev av mig allt sådant under de tidiga skolåren. Idag vill jag hellre skriva om fakta. Vara koncis, konkret, faktabaserad. Jag analyserar allt jag ser, hör och läser utifrån de retoriska grunderna. Retoriker ut i fingerspetsarna.

Kanske kommer jag aldrig skriva den där romanen, även om jag är duktig på den typen av skrivande också. När lusten inte finns, så kommer jag ju inte i mål. Men kanske är det dags att ha ett annat mål. Att helt enkelt förlika sig med att det är just retoriker jag är mest av allt.

En renodlad retoriker...kan undra vilken bana i livet man ska välja då? Politik är ju ett alternativ. Ett inte otänkbart alternativ. Men det finns ett annat, som nog trots allt ligger närmare till hands för mig. Jag kommer nog bli kvar vid UU i så fall. Doktorera efter utbildningen, och undervisa. Forska i retorik. Kan mycket väl tänka mig att skriva C-uppsats om retorik i IT-samhället. Eller kanske redan som B-uppsats, om jag får. Men i vilket fall, jag blir nog kvar vid UU om jag går den vägen. Och med tanke på att jag alltid får höra att jag borde undervisa, så är det kanske det mest logiska valet av alla, trots allt.

Jag kanske skulle göra mig som professor, eller vad tror ni? ;p

Den yxgalna fransmannen is back in action. Någon som har en sten jag kan gömma mig under?