Jag har en svaghet. Nå, jag har flera, men den här gången tänkte jag bara nämna en av dem. Nej, två, förresten.

Den ena är att jag gillar att komponera ihop outfits. Inte ur ett modesynpunkt, men utifrån min egen smak. Now, idag har jag roat mig med att bestämma min outfit inför första skoldagen - utifall det nu inte är tokvarmt just den dagen då. Vadan detta? Jo, mina vänner - den turkosa koftan är äntligen klar! :-D

Medan jag satt här och fixade det sista, så spånade jag lite på vad jag skulle ha till den, och när jag skulle vilja använda den. Och än så länge är det lite för varmt att bära en långkofta i alpacka, tillika stickad med dubbla trådar. Men, tänkte jag, kanske runt månadsskiftet augusti/september kunde vara lämpligt. Och då börjar ju skolan igen. Så jag spånade lite, och kom fram till att helvitt is the way to go. Vita byxor, vit topp, vita skor och turkos kofta. Sen insåg jag att det råder en akut brist på vita byxor i min garderob för tillfället - men att det någonstans skulle finnas en vit kjol som går strax nedanför knät. Alltså kastade jag mig över de säckar med kläder som jag ännu inte fått tummen ur att packa upp, och mycket riktigt - där var den.

Dock har jag uppenbarligen krympt en hel del sen sist jag hade den, så jag får sy in den en hel del. Eller om Morgana saknar en outfit för sin första skoldag - då kan vi dela på den ;P Hur som helst, det var även någon svart fläck på den som jag måste se om jag kan få bort. Och medan jag tittade på kjolen, så kom jag på att jag har ett väldigt snyggt halsband i silver med en turkos i bl.a., som jag inte använt på flera år. Nästa stopp blev således lådan med kronjuveler (nåja), där jag fiskade upp ovan nämnda halsband. Som nu var tämligen skitigt och allmänt...svart bara. Fram med putsgrejerna bara, och en gammal, uttjänt bebistandborste. Sen blev det fint igen. Och allt som allt, så har jag väl min outfit klar nu då. Ja, frånsett kjolen som måste rengöras och tas in.

Blockning pågår! Turkosa koftan är klar, och jag är toknöjd. Bilden gör den inte rättvisa alls dock.

Mitt fina halsband. De stora löven på sidorna upptil (som mest ser ut som vingar, tycker jag) ska liksom ligga precis på nyckelbenet. Hur snyggt som helst på!

Och nu kommer vi till min andra svaghet: Skor! Jag älskar högklackade skor :-D

Mina vackra, vita älsklingsskor! Köpte dem i våras, men fick ryggskott strax därefter, så jag har inte haft tillfälle att använda dem än. But I love them!

Några av alla mina skor...borde verkligen införskaffa en skohylla.

Ptja, det var dagens tips från modecoachen ;-)

Jag kanske skulle förtydliga föregående inlägg en aning. Jag menar inte att inte alla är unika. Det är ni. Vad jag menar är att många gärna vill vara något riktigt speciellt, någon som skiljer från mängden, men att jag inte tror att de riktigt greppar vad det innebär.

Jag är en sådan som verkligen skiljer sig från mängden, med tanke på hur jag är. Jag har alla de fördelar som människor brukar önska sig, och utöver det har jag en personlighet och ett sätt att tänka som verkligen ställer mig utanför gängse normer och mallar. Jag är unik även ur den synpunkten.

Men ni förstår...att faktiskt vara unik innebär inte nödvändigtvis något positivt. Det behöver inte innebära att alla andra ser upp till en, att alla andra önskar de var du. För att vara unik innebär faktiskt just det. Du är unik. One of a kind. Det innebär att vara ensam. Det innebär att ständigt bli missförstådd, därför att andra människor inte kan relatera till den du är eller hur du är.

Poängen är just ironin i det hela. Att jag, som är unik på ett sådant sätt, jag känner mig inte som någon som alla andra ser upp till eller själva vill vara. Jag känner mig bara utanför. Det får jag betala dyrt för. Så...alla där ute, som önskar att ni verkligen var annorlunda än alla andra...be careful what you wish for.