Som jag nämnde tidigare, så sitter jag och läser Learning from Liberal Arts Education, en avhandling som jag finner ytterst intressant. Den förespråkar samma sak som jag själv alltid har gjort - att utbildningssystemet idag behöver göras om för att anpassas till en heterogen grupp istället för en homogen, som är fallet nu, samt att man behöver komma bort från den nisch-utbildning vi har idag.

De programutbildningar vi har i Sverige idag är helt enkelt för nischade och ofta inriktade mot offentlig anställning, något näringslivet i övrigt haft synpunkter på under en längre tid. Sverige producerar helt enkelt en väldans massa akademiker som inte är anställningsbara i det privata näringslivet. Det finns stora luckor i deras kompetens.

Ta mig, till exempel. Om jag ska arbeta inom det privata näringslivet, så vill jag sitta i en högre position, eftersom det passar min personlighet, är något jag är intresserad av och ju också är det område jag har störst erfarenhet av rent praktiskt. Men, om jag vill ha ett toppjobb som retoriker någonstans, så räcker det inte att jag har läst allt av retorik som universitetet har att erbjuda. För vad kommer möta mig när jag kliver ut i arbetslivet? Vad behöver jag veta något om, om jag t.ex ska jobba som chef för en hel avdelning?

Jo, utöver den specifika kompetensen som retoriker, så kommer jag behöva ha kunskaper om t.ex ledarskap. Och det har jag ju för all del, men samtidigt är det ett tag sedan jag jobbade nu, och samhället förändras ständigt. Dessutom kan det vara en väsentlig skillnad på att vara egen företagare och att kanske vara anställd inom en större organisation. Jag kommer behöva kunskaper om ledarskap både på grupp- och individnivå, kunskaper om ledarskap och organisation, och en rad liknande ämnesområden. Dessutom behöver jag kunskaper om företagsekonomi, och om det företag/den organisation jag arbetar åt profilerar sig mot en internationell marknad, så behöver jag även kunskaper om både nationell och internationell ekonomi, nationell och internationell politik, politisk idéhistoria, juridik och så vidare. Kunskaper inom IT är också nödvändiga, inte minst IT-säkerhet, som är ett annat område jag studerar från tid till annan.

Därför kompletterar jag min retoriska utbildning med akademiska poäng även inom dessa områder. Jag försöker göra mig själv så anställningsbar som möjlig, helt enkelt. Och det är här vi egentligen kommer in på det här med Liberal Education. I USA har man genomgående ett system inom de högre utbildningarna på de skolor som erbjuder Liberal Arts Education. Där gör de exakt samma sak som jag själv gör i min egen utbildning - studenterna får en bredd i sin utbildning som syftar till att göra dem anställningsbara på en rad områden, och inte enbart nischade.

Idag krävs det en hög grad av eget engagemang om man vill åstadkomma så hög anställningsbarhet som möjligt i Sverige. Man måste helt enkelt göra som jag gör, och snickra sin egen utbildning. Det innebär också en hel del uppoffringar, eftersom du får arbeta hårdare när du läser upp till dubbel eller trippel heltid. Dock finns det numera möjligheter att få en Liberal Education även i Sverige. Som första högskola i Sverige har Högskolan på Gotland anammat en profil som just ett Liberal Education-lärosäte, och från höstterminen 2009 kommer alla deras utbildningar vara grundade i Liberal Education-filosofin. Mer om deras Liberal Education-profil kan du läsa här. Jag har själv studerat som distanselev hos HGO (Högskolan på Gotland), och kan varmt rekommendera deras kurser. Jag kommer även fortsättningsvis komplettera min retoriska utbildning med deras distanskurser.

Säkert är det många som blir avskräckt vid blotta tanken på att studera som jag gör. Det förstår jag. Det krävs en målmedvetenhet och ett fokus for att ro ett sådant projekt som detta i hamn, ingen tvekan om den saken. Personligen, som ensamstående småbarnsmamma, så offrar jag framförallt min egentid och mina nöjen för att ro det hela i land. Jag tittar praktiskt taget aldrig på tv, ägnar mig praktiskt taget aldrig åt nöjen som att gå ut eller resa bort på nöjesresor. Jag studerar. Alltid. För mig är det ingen skillnad på helg och vardag, skoltid och fritid. Jag studerar praktiskt taget _alltid_, och när jag inte gör det, så vilar jag huvudet och processar den information jag tagit in. Och när en kurs är avslutad, så säljer jag inte mina skolböcker, utan de hamnar i bokhyllan som referenslitteratur som jag ofta återvänder till. 

För mig är det värt det. Utan tvekan. För det handlar inte bara om att sträva mot ett mål, utan det handlar också om att ägna sig åt något jag tycker är både roligt och intressant. Och min uppskattning över att bo i ett land där jag ges möjlighet att på heltid ägna mig åt studier i den omfattning jag gör med ekonomiskt stöd från det offentliga, känner inga gränser. Fattig är jag, utan tvekan, men utan de ekonomiska medel jag får från CSN så skulle det öht inte vara möjligt för mig att ägna mig åt den förkovring i olika ämnen som jag gör. Det klagas mycket på livet som fattig student, och även om jag har förståelse för det, så tycker jag ibland att dagens studenter glömmer bort vilken förmån det är att över huvud taget få ekonomiskt stöd från staten för att just du ska få möjlighet att förvärva de nödvändiga kunskaperna för att kunna uppfylla det du drömmer om. Dessutom ser jag ingen nackdel i att leva fattigt under några år. Man lär sig mycket av det också. Man uppskattar livet på ett annat sätt och lär sig sätta värde på pengar på ett annat sätt. Åtminstone gör jag det.

Nog om det. Jag hoppas ni har en bra dag, allihop, och att de av er som studerar ser lika mycket fram emot en ny termin i skolbänken som jag gör, med nya ämnen och intressanta diskussioner med medstudenter, adjunkter och professorer :-)