Det är inte lätt att vara Institutionen för litteratur och retorik. Det råder brist på forskare och lärare inom retorik, eftersom efterfrågan är så vansinnigt hög. De lärare och professorer som finns får tacka nej till många förfrågningar eftersom de helt enkelt inte mäktar med. Och de som utbildas inom ämnet blir norpade till olika jobb under sina magister- och masterstudier, så det blir alldeles för få kvar att forska.

Resultatet? Institutionen är jätteglada att jag vill både forska och undervisa i framtiden. Så glada att de tycker jag ska ansöka om forskningsplats redan direkt efter min fil.kand i januari   Förvisso kommer jag inte bli antagen (eller iaf är det inte troligt) eftersom det ändå finns några sökanden i nästa omgång som har magister och master i bagaget), men som min handledare - tillika han som är ansvarig för hela retorikavdelningen vid universitetet - sa det: "De ska veta att du finns! Eller ja, alla känner ju dig redan, men ändå. De ska veta vad du vill göra, vad du vill forska på. Och man får alltid feedback på sin ansökan, så att nästa gång du söker så vet du precis vad du behöver komplettera din ansökan med så att du blir antagen. Och jag kan hjälpa dig skriva!"

Jag vet inte jag...får liksom en känsla av att de gärna vill ha kvar mig   Typ väldigt, väldigt mycket. Det känns onekligen lite som att mitt största problem i framtiden är att tacka nej till de som försöker headhunta mig under min magister-/masterutbildning   Sämre framtidsutsikter kan man ju ha - hehe.

Ja, ni...idag vägde jag in på 79,2 kg   Det innebär alltså att jag nu har sprängt 80 kg-gränsen, och gått ner hela 41,8 kg totalt så här långt! Det är 2/3 av en kvinna, eller hälften av en man...Lite imponerande, om jag nu får säga det själv. Och det får jag, har jag bestämt   

Det är inte bara en nergång på nästan 42 kg, det är dessutom en permanent nergång. Hur jag kan veta det? Jo, därför att jag har använt huvudet hela tiden. Det har fått ta tid (vi pratar ÅR här), och jag använder mig konsekvent INTE av några dieter. För poängen är ju inte att bara gå ner i vikt, utan även att behålla den vikten sen. Och för att göra det, så måste jag leva på samma sätt under viktnergången som jag kommer göra efteråt. Så jag äter precis allt, men inte i ohemula mängder. Tills jag blir mätt bara. Och sen rör jag mycket på mig. Så samtidigt med att jag tappat all den här fettvikten, så har jag även gått upp i muskelvikt. Muskler är en nödvändighet för att faktiskt BRÄNNA fett, och den som tror något annat kommer få en överraskning den dagen de genom dieter och självsvält gått ner den önskade vikten, för att därefter öka direkt när de lever som vanligt igen. Det finns inga genvägar. Ska du svälta dig ner i vikt, så kommer du få fortsätta svälta dig resten av livet för att inte gå upp igen sen.

Så dagens tips från coachen är: Vill du ha en bestående viktminskning, så gör rätt från början. Låt det ta tid, gör små ändringar som du kan bibehålla även efter att du uppnått ditt mål.

Jag har nu alltså lite drygt 14 kg kvar till matchvikt (65 kg), vilket känns som en piss i Mississippi (pardon my french   ) jämfört med det jag redan åstadkommit. Känns SÅ skönt! Dessutom börjar det bli roligt med kläder igen nu   

Nåväl, jag måste börja göra mig i ordning för att åka till Uppsala, där jag ska gå på det sista styrelsemötet i Institutionsstyrelsen i min mandatperiod. Och efteråt blir det en avslutande middag för alla oss som suttit i styrelsen   

Hann aldrig uppdatera igår, så det får bli idag istället. Jag har ju lovat att visa upp resultatet av mina shoppingrundor, so here goes:

Nya träningskläder. Överdragsbyxor och -jacka, samt löpartights. De sistnämnda en mkt positiv överraskning    De både andas och transporterar fukt, och de har lagt in nåt extra tyg på framsidan låren, där åtminstone vi kvinnor gärna blir kalla, vilket fungerar utmärkt. Och kläderna sitter som en smäck! Så skönt efter att ha haft träningskläder som var lagomt stora för 35 kg sen...  

Lite garn blev det också, och ett mönsterhäfte med norska klassiker, som bland annat innehåller mönster på Setesdal- och Fanakofta. Garnet ska bli ett par långa strumpor, som de på mönstret till höger. Stickade dem åt en kompis förra året, i grått och naturvitt, och nu har jag äntligen fått tummen ur och påbörjat ett par i svart och grått åt mig själv   

Det blev även en ny mascara och kajal från Dior. Svindyra, men ack! så värda sina pengar! Här snackar vi kvalitetsprodukter. Som dessutom räcker mycket längre än de billigare produkterna, och sammantaget blir billigare i längden. En annan bonus är ju att när man handlar dyra produkter, så får man alltid nånting extra skoj på köpet - denna gång en minimapp från Dior med kajal och deras nya Iconic-mascara. Sweet!

Nya springskor har det också blivit, från Adidas. Känner mig riktigt nöjd med priset - 495 kr   Och så ett par mormorskängor (jag är lite svag för den modellen).

Nya strumpor har det blivit, och ett stretchbälte, vilket jag har önskat mig sen Dackefejden ungefär, men inte tagit mig för att köpa. Men nu hittade jag ett som jag spontant gillade, så jag slog till.

Koftan är ett inköp jag egentligen inte hade planerat. Det syns dåligt på bilden, men den är alltså mörkt lila, och idag ska vi ju alla bära något lila på uppmaning av Micke Kazarnowicz (en bekant till mig, faktiskt. Mkt trevlig kille). Så den är en del av dagens outfit för att stödja alla hbt-personer och demonstrera att det inte är något sjukt att inte vara "norm".

En enkel, svart tunika från Cubus. Tillräckligt lång för att kunna användas som klänning dessutom. Dock rätt tunn, så jag vet inte om jag vill ha den som klänning annat än möjligtvis hemmavid. Hur som helst, så blir den ev. också en del av dagens outfit (ska se om jag kan ta kort på outfiten sen).

Två nagellack från Depend, 39 kr. Den ena lila dagen till ära (sitter i skrivande stund med nylackade lila naglar   )

Ja, det var det. Eller egentligen inte, för vi har shoppat en massa annat också. En 46" TV bland annat...Den kommer dock inte levereras förrän den 8. november, så den kan jag inte visa någon bild på just nu.

För övrigt är det ju bara att inse att min kamera är ruggigt sunkig nu, och att det förmodligen är en grej som borde hamna på inköpslistan med det snaraste. Fast det får vänta ett tag. Det är färdigshoppat för den här månaden, och nästa månad ska jag köpa skidutrustning. Så kanske till jul då...Ni får stå ut så länge.

Idag måste jag shoppa. Jag behöver träningskläder, springskor, vanliga kläder, mascara, kajal, hårfärg och gud vet allt. Och så ska vi försöka hinna köpa en tv på lunchen.

Jag bävar. Okej, att köpa tv och träningskläder går väl an. Likaså mascaran och de grejerna, eftersom jag vet exakt vad jag ska ha. Men att shoppa efter kläder utan att veta exakt vad jag ska ha på förhand...stööööön!

Jag återkommer imorgon och berättar vad det blev. Samt uttrycker min ångest. Ja, den som alltid infinner sig efter att jag spenderat pengar på mig själv.

Fördel med att ha en windsurfande pojkvän: Man upptäcker en helt ny värld av fantastiskt vackra män!   Exempelvis den här killen - Victor Fernandez Lopez:

Victor är förvisso en liten smula ung för mig med sina 26 år, men...komsi, komsi! Kom, ska tant ta med dig ut i skogen och...plocka svamp *host!*   

(Nej, jag har inte alls blivit gubbsjuk på gamla dar. Icke.)

(Eller heter det gummsjuk?)

(Nåväl, i vilket fall är jag inte alls det.)

(...så mycket.)

(*harkel*)

Idag har det varit en vilodag. En egodag. Och en komma-igång-igen-dag.

Ägnade hela förmiddagen åt att ligga i sängen och halvsova. Har varit grymt sliten efter de senaste veckornas flyttdebackel, och det värker i höger axel samt benhinnorna i underarmarna. Nog har jag fått min beskärda del av styrketräning allt, när jag kånkat tunga lådor upp och ner för alla dessa trappor. Och benen har förstås också fått sitt just i och med alla dessa trappor. Tillräckligt mycket för att kroppen nu ska kräva vila ett tag, åtminstone från styrketräning.

Däremot börjar jag behöva återgå till min konditionsträning, som jag ju inte alls hunnit med den senaste månaden. Det börjar liksom krypa i kroppen nu. Idag blev det därför en lång promenad, trots regn och rusk. Hade säkert kunna springa lite också, men jag avstod för mina stackars benhinnors skull. Kanske kan ta en liten vända imorgon, om vädret tillåter.

Något som definitivt börjar bli nödvändigt är att investera i vettiga träningskläder. Under sommaren kan jag ju springa i t-shirt och ett par gamla tights eller ett par shorts, men så här års blir det ju värre. Man blir både blöt och kall. Så jag funderar på att göra en investering när jag får pengar nästa vecka, och köpa ordentliga kläder att springa i. Sådana som andas ordentligt, men där man ändå håller värmen. Och ett par ordentliga skor att springa i. De billig-skor jag har nu är närapå helt utslitna, och ger inget bra stöd alls för foten när jag springer. Benhinnorna brukar protestera rätt snabbt numera.

Samtidigt tar det lite emot. Det är ju så dyrt. Fast det är klart...det är ju en investering. Jag har alltid mina träningskläder länge, länge. Upp till 10 år. Ja, inte skorna då, de slits ju ut snabbare än så, men byxor och tröjor och sånt. De håller ju oftast väldigt länge, och de går ju oftast sönder i tvätten, inte av användning. Så det får väl bli en sådan investering nu. Egentligen behöver jag vanliga kläder också, håller på att krympa ur alla mina byxor, men jag kanske kan hitta nåt billigt par på H&M eller så...nåt som håller en månad eller två iaf.

Vinterskor måste jag också köpa. Och mascara och kajal, för de jag har, har sjungit på sista versen sen i somras nån gång. Med andra ord blir det storshopping nästa vecka. Känns lite sådär...är inte jätteförtjust i att shoppa, även om jag kan leva med det när det handlar om träningsprylar.

Vilket påminner mig - jag måste ju köpa skidor också. Men det får allt vänta tills slutet på november. Lär väl knappast vara någon snö att tala om innan dess i vilket fall. Bättre då att fokusera på allmän konditions- och styrketräning under månaden som kommer.

Nåväl, det känns iaf skönt att planera för den kommande träningen igen. Jag har lidit lite av att inte hinna med träningen alls den senaste månaden. Mest mentalt, egentligen, för rent fysiskt har jag ju fått så det räcker ändå. Men nu kan jag ta tag i det på allvar igen. Dessutom ska vi köpa tv nästa vecka, och då kan jag börja köra mina träningsvideos igen :-) Ska bli SÅ skönt! Och då kanske vikten börjar krypa neråt lite igen...den har stått rätt still på sistone, även om jag har krympt i omfång. Jag förmodar att jag balanserat ökningen i muskelstyrka med nergång i fettvikt, vilket ju är helt okej. Förhoppningsvis innebär även den ökade muskelstyrkan att jag kommer gå ner lite snabbare igen när jag drar igång konditionsträningen på allvar. Håll tummarna! :-) Vore kul att bli av med några kilon till nu. Har 16 kg kvar till målvikten. Och för den som tycker det låter mycket, så kan jag ju berätta att jag redan gått ner 30 kg ;-)

Pausar lite från bloggandet för att snegla på Tjejklassikern-sidan...nog vill jag åka Tjejvasan i slutet på februari, allt! Sen kommer Tjejvättern i mitten på juni, Vansbrosimmet i juli, och till sist Lidingöloppet i augusti/september nån gång. Genomför jag alla fyra inom ett år, så har jag gjort en tjejklassiker. Det vore så kul! Men samtidigt vill jag prioritera Tjejvasan. Den känns roligast, och den ligger ju närmast i tid. Om det är läge för de andra loppen får jag väl ta ställning till efter skidåkningen.

Nej, nu får det allt vara slutbubblat om träning här. Jag ämnar ställa mig framför spegeln med saxen i högsta hugg, och hyvla av lite på frisyren. Det behövs verkligen. Sen en lång, varm dusch och lite allmänt spa, kanske? Det vore välbehövligt nu. Har ju inte direkt prioriterat sådant på sistone, så jag känner mig ungefär lika tjusig som en halvdränkt, överkörd grävling ;P

Jo, förresten - fingervantarna är klara!:

Oblockade fingervantar.

...din pojkvän lärt sig att du är effektiv när du gör något när hans kommentar på den kraftigt decimerade högen med flyttkartonger och säckar är "Du bara råkade gå förbi, va?" ;-)

Men ja, lite så är det ju. När jag råkar gå förbi en oroshärd, så plockar jag reflexmässigt med mig något och städar undan utan att tänka över saken egentligen. Det bara blir så. En småbarnsmammagrej kanske? *s*

I lördags kväll blev jag äntligen klar med flyttandet. Lägenheten i Uppsala är tom, med undantag av de möbler som ska stå kvar. Nycklarna överlämnade. Färdigt.

Det kändes inte lika jobbigt som jag trodde det skulle göra. Litegrann när jag låste för sista gången och åkte därifrån, men annars var det faktiskt rätt okej. Mest skönt att äntligen vara klar. Sen åkte jag hem hit till Stockholm, till en karl som verkligen hade saknat mig (jag var borta i två dygn på slutet), och som kramade mig som om jag varit borta ett helt år. Han är bra på det. Att kramas.

Gårdagen blev rätt så lugn. Var galet trött, hade ont överallt. Både av flyttandet, men även av min mens, som förstås behagade komma med buller och bång precis när jag var på upploppet med allt flyttande. Vi sov rätt länge. Klev upp, käkade frukost, gick iväg och tittade på tv (det blir inköp av en sådan om någon vecka eller så). Lunchfikade på stan, promenerade, gick på biblioteket och hämtade ännu en trave böcker. Bakade morotskaka och gjorde ugnsstekt lax på kvällen. Soft söndag. Många kramar också. Och lite plockande i grejer här. Det är knökfullt, minst sagt (se bilder nedan...).

Det känns över lag bättre nu än det gjorde under veckan. Då när jag var så tokstressad och gick på knäna. Men sen träffade jag bästaste M på fredag en sväng, som satte samma ord på det som jag själv gjorde. Att det var stress, att hur jag mådde berodde på att jag skulle lämna ifrån mig min egen tillflyktsort. Allting kändes bättre efteråt. Att även hon såg samma sak som jag, tyckte som jag. Så just nu känns det bra ändå, även om jag trodde det skulle vara apjobbigt.

Allting har gått fort. Men någonstans känner jag ändå att det inte går för fort. Att det nog måste gå så här fort om jag inte ska få skrämselhicka och backa. Han är lika lite perfekt som jag är det, ändå är vi rätt så bra tillsammans, tror jag. Tar fram varandras bra sidor och slipar av de där vassa kanterna lite. Och så är han så otroligt snäll. Mot mig. Jag är inte van vid det, inte på det här sättet. Det förändrar mig. Eller jag vet inte om det är för att han är snäll egentligen, men hans närvaro förändrar mig. Jag som aldrig tyckt om att kramas, åtminstone inte längre stunder, har plötsligt gått till den andra ytterligheten och kramas frivilligt hela tiden nu. Kommer oftast i säng före honom, men kan inte somna ordentligt förrän han ligger tätt intill bakom mig och håller om mig. Då är allting som det ska vara.

Det är nog svårare över lag att få en relation att fungera i vår ålder och när man varit singel så länge som vi har. Men ändå känns det som att vi har rätt bra förutsättningar. Vi får väl se hur det går i månaderna framöver förstås, nu när vi ska bo tillsammans "på riktigt". Förvisso har vi redan spenderat i stort sett all ledig tid och nästan alla nätter tillsammans under den här tiden vi varit tillsammans redan. Men nu är det på riktigt. Och det känns faktiskt inte alls skrämmande eller läskigt just nu. Det känns riktigt bra.

Jag är sliten idag, men där finns en hel del att göra, så jag får väl inte vara alltför långrandig. Men lite bilder ska ni få iaf:

Tillverkning av fingervantar pågår.

Jag har en hel del litteratur att beta av framöver...och det här är inte ens allt.

Det är knökfullt i grejer här.

Prylar, prylar, prylar...

...en massa lådor...

...och ännu mer prylar och lådor.

Mina blommor trivs här. Den här...

...har till och med fått för sig att blomma mitt i röran *s*.

Palmen är inte heller direkt ledsen över att vara här.

Jag älskar fönstren i den här lägenheten - visst är de vackra? :-)

Morotskaka med valnötter och russin. Lite belöning ska man ju ha efter allt slit, eller hur? *s*

Nej, nu ska här pluggas lite och fingervantarna blir förhoppningsvis klara idag. Orken är det si som så med, men lite ska jag ändå försöka få gjort här, hade jag tänkt. Och förhoppningsvis ska jag ha lite bättre tid att uppdatera min svårt eftersatta blogg framöver också :-)