Den här helgen får ni klara er utan mitt eminenta sällskap, people. Jag kommer inte vara tillgänglig online. Semester! Underbart! :-D

Äldsta sonen, 14 år, kom nyss och berättade att inatt hade han drömt att jag hade tvingat honom att åka tåg hem till pappa - i bara underkläder! Dessutom var det vinter. Och jag hade motiverat det med att jag hade ju redan betalat tågbiljetten ;-) Hahaha!

Vet ni...jag saknar att vara singel...

Och en sak till...det verkar onekligen som jag har en stalker. Den där människan jag dejtade för urminnes tider sedan, som jag inte har pratat med på långt över ett år, och som mailade killen jag dejtade förra hösten och i vintras...Han har tydligen varit i farten fler gånger. Idag fick jag veta att inte bara hade han lyckats snoka reda på att jag var i Thailand i november (undrar vem han var i kontakt med för att få reda på det...), utan han hade mailat mitt ex och velat veta om min lägenhet stod tom medan jag var borta...Creepy! Då hade jag ju inte pratat med honom på flera månader!

Helvetes karlar. Vad trött jag blir. Inte minst på pojkvännen, som tycks ha svårt att förstå att jag både är en människa av kött och blod, men också svårt att förstå att jag har ett liv här borta. T.ex ställer han aldrig några följdfrågor om mig som person. Säger jag att jag har haft en dålig dag, så förekommer det inte att han frågar mig varför eller vad som hänt. Never. Istället säger han att nu är ju han online, så jag kan vara glad igen, och övergår till att berätta hur hans dag har varit. Jag har till och med testat honom, sagt och berättat saker som vem som helst skulle ställa följdfrågor om - i synnerhet ens pojkvän - men icke. Han tycks vara fast i någon drömbild av mig, och greppar inte att jag är en människa på riktigt.

Igår hände en annan sak. Jag har ju berättat för pojkvännen att jag varit egen företagare i många år, att jag jobbat som projektledare med ansvar för hela Skandinavien, att jag jobbat som nyhetsredaktör på en tidning, att jag jobbat som skribent, översättare och varit med att bygga grunden för olika databaser osv. Jag har helt enkelt a shitload av erfarenhet rent yrkesmässigt. Och det vet han mycket väl. Sen igår, så berättade jag att jag hade sökt det där jobbet på UU, och att jag verkligen hoppades att jag skulle få det. Vet ni vad han svarade? "Ja, det vore ju bra, då får du ju lite erfarenhet på ditt CV"!!! WTF?? Hör han över huvud taget något jag säger?? Eller är han så förbannat fast i sin egen drömbild av mig, att han över huvud taget inte greppar att jag faktiskt är en människa på riktigt??

Han älskar mig över allt på denna jord, ingen tvekan om den saken. Men det räcker inte. Man kan inte bygga ett liv på att den ena parten älskar den andra över allt på denna jord, och inget mer än det. Han är jättesöt och jätterar, men...det kommer inte funka. På nåt sätt måste jag försöka avstyra det hela framöver, tror jag. Helst på ett sätt där jag inte riskerar att få en stalker till. Sen...om jag någonsin fattar intresse för en annan människa på det där sättet igen - SLÅ MIG!

*muttra*

Jag borde gå och lägga mig, men jag är för lat. Seriously. Jag ids liksom inte lyfta på röven och pallra mig in i sängen. Istället sitter jag här i soffan med min stickning och jultomtefilmer på tv (jag vet, jag är en sjuk människa. Men ni tycker om mig ändå. Bara så ni vet).

Jultomten är förresten min drömman. Jo, på allvar. En rundlätt gubbe med nära till skratt och som inte räds att klä sig lite färggrant. Som är miljövänlig (renar måste vara mer miljövänligt än bil...tror jag), har huset fullt i kakor och varm choklad, och en massa tomtenissar som tillverkar allt från leksaker till tröjor. I could totally live with that.

Anyway...jag har stickat lite mer på min turkosa kofta ikväll, och vore jag inte så lat, så skulle jag hämta kameran och fota den så ni fick se. Istället får ni föreställa er mitt fantastiska hantverk. Schnyggt blir det. Och lite ludet. Jag hade tänkt bära den över vita kläder, men börjar misstänka att det inte kommer synas om jag tar av den. Jag kommer vara täckt med turkost ludd efter koftan, så det lär väl se ut som om jag har den på fortfarande. En lite oväntad variant av "köp 2, betala för 1"-grejen, frågar ni mig. Men det gör ni förstås inte. Det behövs ju inte, när jag nu redan upplyst er om det hela. Jah.

Jag hoppas jag får det där jobbet på UU. Det vore perfekt. För inte att tala om att lönen på ett sånt jobb tycks ligga mycket högre än jag trodde det skulle göra. Sånt gillar vi. Får jag jobbet, och en såpass bra lön som det verkar vara, så ska jag banne mig köpa en laptop i julklapp åt äldsta grabben. Det vore den perfekta överraskningen, för han skulle aldrig förvänta sig det. Så håll tummarna, people, if you please.

Hmm...jag är sugen på O'Boy. Men lat. Jobbigt läge. Och jag borde strängt taget gå och lägga mig. Men eftersom köket ligger halvvägs mellan soffan och sängen, så kanske jag skulle masa mig upp för lite O'Boy som en sorts uppvärmning inför sänggåendet? Hm...Jo, så får det bli. Brb!

*drar igång lite pausmusik*

Så. Ledsen att ni fick vänta så länge. Jag var tvungen att blänga lite ilsket på disken en stund också. Fast inte fasen minskade den för det. Hmpf.

Jag är nog lite trött, när allt kommer omkring. Men det är ju inte att undra på, jag har ju faktiskt gått hela vägen till köket och tillbaka. Måste vara minst 20 steg. Och så har jag blängt på disken, icke att förglömma. Ansträngande. Man börjar ju bli lite till åren nu, så man kan ju faktiskt inte begära för mycket *tycka*.

Hmm...jahapp....neee....roligare än så här blir det väl inte. Kanske skulle masa mig i säng, trots allt. Fullmåne ikväll, så det är väl lika bra att passa på att vila. Mensdags på söndag, men eftersom det är fullmåne redan idag, så lär den väl dra igång med buller och bång lite tidigare. Brukar gärna bli så.

Anyway...god natt med er, vi ses i morgon :-)