På en av mina mailinglistor har det idag diskuterats pengadonationer ur perspektivet välgörenhet och hyckleri, där det ursprungliga temat var att människor hycklar när de ger enskilda donationer för att döva sitt eget samvete när katastrofer som Haiti kommer upp på tapeten.

Kanske är det så. Kanske är det för många att döva ett samvete att donera pengar nu och då, att göra punktinsatser som en direkt reaktion t.ex på flickan Anita i Indien som har en sådan otur att hon är född till flicka. Och kanske är det många som slår sig för bröstet över de donationer de har gjort, och kanske slår de som är månadsgivare via autogiro sig ännu hårdare för bröstet och tycker de minsann är märkvärdiga som gör en sådan insats. Vad vet jag.

Jag vet bara hur jag själv reagerar. Och jag donerar inga pengar för att döva mitt eget samvete. Däremot är jag månadsgivare via autogiro till en organisation, vars arbete jag tycker är viktigt. Inte för att jag har hemska syner om lidande barn och människor i andra delar av världen, utan därför att jag själv gärna hade varit hjälparbetare i just den organisationen. Och hade jag varit hjälparbetare i just den organisationen, så skulle jag vilja att det fanns tillräckligt många vacciner åt alla barn i den landsby jag var placerad. Jag skulle vilja att det fanns tillräckligt mycket mediciner mot de sjukdomar de tampas med där. Jag skulle vilja att det fanns tillräckligt många filtar att dela ut, att det fanns tillräckligt många rördelar för att bygga en vattenpump och tillräckligt många sterila sprutor, kompresser och bandage. Jag skulle vilja att de som aktivt arbetar ute i alla dessa katastrofdrabbade områden - vare sig det är akut eller ej - har bästa möjliga förutsättningar för att göra det jobb de behöver göra ute i fält, under förhållanden som ligger långt borta från den sterila sjukhusvärld vi har i Sverige.

Så nej, jag döver inget samvete gentemot något hålögt, svältande barn på tv. Jag mår inte bättre över att jag skänker de där kronorna varje månad. Jag skryter inte om att jag minsann donerar pengar varje månad trots att jag är fattig student, för blotta tanken är mig motbjudande. Jag engagerar mig i något jag tror på, och vid den här tidpunkten i livet är de ynka kronorna det bästa sättet jag kan göra det på. Jag hoppas dock att kunna bidra på ett mera konkret sätt i framtiden. Att jag även praktiskt kan arbeta för "min" organisation. Därför att jag tror på den, tror på deras kraft och förmåga att rent generellt göra världen till ett lite bättre ställe att bo på. Och det gör jag lika mycket för mig själv och för mina barns skull. Det är vår värld också.

Så var det vardag igen på allvar. Första föreläsningen på tredje terminen i kandidatprogrammet för min del, och första dagen tillbaka på dagis för lillebror sedan mitten på december. Stackarn, trots att jag tog gott om tid på mig för att lämna, så blev det en gråtande kille jag fick lämna bakom mig när jag åkte till UU. Han ville inte vara där. Han ville vara med mig. Och jag avskyr så hjärtinnerligt att tvingas lämna honom då.

Som tur var, så blev jag klar mycket tidigare än jag hade trott, så jag kunde istället hämta honom tidigt. Vi promenerade hem, och planerade bland annat kommande helgen. Och så pratade vi om nya kylen som vi hoppades hade kommit när vi kom hem - vilket den hade  

Det är inte någon jättestor frys på det här skåpet heller, men den är åtminstone betydligt större än den gamla, och det är sprillans nytt. Har dock inte sparkat igång det ännu, för det skulle stå upprätt i 4 timmar så att oljan rinner tillbaka till aggregatet innan man startar det. Men snart så. Sen så stod det på en lapp att han skulle komma tillbaka sen för att justera det på höjden. Vad sjutton menas med det? "Sen"? Sen idag, en annan dag, till sommaren, nästa år?

Andra goda nyheter idag är att nu har även paketet med mina gardiner anlänt, så nu ligger både det, mina skolböcker och mina filmer borta på Ica och väntar på mig. Nu är det bara pengarna från CSN som fattas, och även där har jag vidtagit en åtgärd eller två. Jag gick förbi administrationen på UU i förmiddags, och ordnade så att vi blev registrerade idag istället för onsdag, så med lite flyt kommer pengarna i slutet på den här veckan istället för nästa vecka. Och när jag nu ändå var hos AnnaKarin och röjde runt, så passade jag även på att hämta upp en biobiljett jag hade låg där, så nästa gång jag är barnledig, så blir det bio.

Föreläsningen idag råkade förresten vara med samma lärare som jag hade i Klassisk Retorik, så jag passade på att byta några ord med honom ang. tentan jag inte fått skrivit ännu, och jag får skriva tentan i mars om jag vill. Nice. Då slipper jag vänta ända tills juni innan jag får tillfälle att skriva den.

Så. Allt som allt en rätt så produktiv dag egentligen. Eller nåja...så mycket har jag väl egentligen inte gjort, utan det är väl mera diverse saker och ting som faller på plats här. Och i morgon fortsätter det. Då blir det en dag vid datorn, där jag ska fixa en massa pappersarbete. Vardagsgöra. Rätt skönt.

Jag är ruggigt trött även idag, så jag ska nog lägga mig på soffan under en filt i 20 minuter eller så. Har han inte dykt upp för att justera skåpet innan dess, så utgår jag från att han inte kommer idag. Fast det får han gärna göra. Inte för justeringens skull, men det vore trevligt om han kunde ta med sig mina kökslådor. Har varit utan i en vecka nu, och jag saknar dem onekligen.

Lite bli-glad-bilder:

Jag älskar tulpaner.

Sådär ja. Kylskåpet är tömt, avfrostat, alla papper och kylskåpsmagneter avlägsnade och det är skinande rent. Vilket kanske är lite overkill för ett kylskåp som antagligen åker raka spåret till tippen, men jag kan bara inte med att slänga skitiga grejer. Så jag skurade det också. Vilket inte var särskilt betungande, med tanke på att det bara är 3-4 veckor sedan jag sist storstädade där inne.

Nu hoppas jag bara att min mat överlever i kylväskan och ute på balkongen, att de faktiskt kommer med nya skåpet imorgon så att jag inte städat i onödan, samt röjt undan alla mattor och leksakslådor och allt annat som skulle kunna tänkas stå minsta lilla i vägen för grabbarna när de kommer och byter skåp. Jag hoppas rent av de kommer jättetidigt, så att vi får skåpet så tidigt på morgonen att jag hinner lasta tillbaka alla matvaror innan vi åker till dagis och universitetet. Det vore nice.

Jag hoppas de tänker som så att "den här kvinnan bor på tredje våningen och det finns ingen hiss - och där ska vi först bängla upp ett kombiskåp, för att därefter bängla ner det gamla skåpet. Då gör vi det direkt på morgonen, klockan 7, så har vi det eländesjobbet gjort och kan ta vår kl 9-fika i godan ro och ägna resten av dagen åt att byta packningar på kökskranar och limma lådfronter." Så hoppas jag att de tänker. Och att de passar på att ta med sig mina tre kökslådor tillbaka också. Det är förvånansvärt hur mycket man kan sakna sina kökslådor. I synnerhet när innehållet i den ena är allt från fondue-pinnar till slevar och brödkavlar, och alla de prylarna får bo på köksbänken under tiden.

Förresten har jag ont i halsen. Sådär nu-har-jag-rökt-tre-paket-cigg-på-raken-och-druckit-en-pava-whiskey-samtidigt-som-jag-hejjat-fram-några-fotbollslag-till-seger-ont i halsen. Krax-krax. Nackdelen med att sluta röka cold turkey - den dära lungläkningsprocessen drar igång med berått mod, och allt gruff ska läkas på momangen. Åtminstone tycker min kropp det. Vilket innebär att min hals känns måttligt kul just nu. Och ändå är inte det mitt största bekymmer. Nej, jag undersöktes av doktor B idag (aka lillebror, 4 år), och diagnosen löd: Mitt blod är snett.

Det låter inte bra. Alls. Vet iofs inte riktigt vad det innebär heller...har mina blodkroppar hamnat på sniskan tro? Hm. Får nog höra mig för med den lilla doktorsspiran imorgon. Det kanske är något som borde åtgärdas? I så fall hoppas jag det åtgärdas med ryggläge på soffan och bullar   

Det har varit en soft hemmasöndag. Tanken var att vi skulle åka pulka, pyssla lite, umgås och bara vara. Men istället för pulka, så blev det snöfotboll   :

Sen gjordes det lite snöänglar också:

När vi kom in, så blev det trolldegspyssel:

Själv har jag, förutom städ, tvätt och matlagning, stickat klart fram- och bakstycket till babykoftan åt M&J's bebis:

Nu är det en dusch, lite disk och avfrostning av kyl och frys som står på schemat för min del. Dottern har åkt till sin pappa, och storebror blir strax hämtad av sin pappa. Lillebror sover redan, och tur är det - imorgon är första dagen tillbaka på dagis här sen mitten på december. Då kan man allt behöva vara lite utvilad. Och själv har jag kursstart för tredje terminen på kandidatprogrammet imorgon.

Finns det någon där ute som har missat att jag tycker det är kul att baka och laga mat? I synnerhet när jag har barnen hemma. Som jag har den här helgen. Alltså har det bakats och lagats mat i kubik och kvadrat även idag, och nu ikväll är det Harry Potter-kväll. Första filmen är avverkad, och nr 2 har precis börjat. Lillebror har somnat, dottern är på god väg att slockna, och jag...well, jag skulle lätt kunna somna, jag med. Jag lider åtminstone av seriös paltkoma, den saken är säker.

Barnen leker med lillebrors dinosaurie, och de har inrett hus åt honom på vardagsrumsbordet. Kul att de inte bryr sig om proportionerna - dinosaurien (som dottern håller i) är ju mycket större än dockhusmöblerna, men det bekymrade inte barnen alls.

Bakade även Skoleboller (aka Vaniljbullar/solboller), och det blir ett fasligt kladd med glasyr- och kokosmomentet - till barnens stora glädje.

Dagens middag: Hemgjord pizza på köttfärsen jag fick igår. Och jag säger bara det - ni som aldrig fått nymalen köttfärs...ni kan inte ens föreställa er vilken skillnad det är jämfört med köttfärs man köper på affären. Som äpplen och päron.

Skoleboller till efterrätt är inte helt fel.

Yum-yum.

Den här killen kunde man inte ens brotta loss från datorn när vi skulle äta. Fast...om sanningen ska fram, så fick han faktiskt dispans idag.

Skolebolle.

Nu ska jag krypa ner på soffan med dottern, och titta vidare på Harry Potter och Hemligheternas Kammare.

Fyra nya rutor är tillverkade till barnens quiltar, så nu har de tre vardera totalt. Én tillverkad förra året, och två tillverkade idag.

Textilmålning pågår.

Dagens konstverk.

Tanken med det hela är att barnen ska få tillverka (antingen måla med textilfärg eller på annat sätt tillverka en ruta) en eller två rutor per år ända fram tills de är vuxna, och att jag sedan ska sy en quilt åt dem av deras konstverk. De får inte se de rutor de har gjort tidigare dock, utan jag gömmer undan dem tills den dagen de ska sys ihop. När det nu kan tänkas bli. Kanske när de själva blir föräldrar första gången?