Huuu, min PMS slog till för fullt ikväll. Tillvaron skaver, jag är retlig och irriterad, och gud nåde den karl som nu skulle försöka göra några närmanden. Jag är inte positivt inställd till det i vanliga fall, och nu...well, låt oss bara säga att min negativa inställning inte direkt förbättrats   

Jag borde sova, men eftermiddagens tupplur i kombination med PMS har gjort att jag fortfarande är klarvaken. Istället fladdrar tankarna än hit, än dit. Jag har tittat en del på tv idag, bland annat på Jon, Kate och 8 barn. I dagens avsnitt skulle den äldsta, Cara, få sin speciella dag. En dag hon får spendera ensam med föräldrarna, där hon får bestämma vad de ska göra. Det fastnade liksom. Jag tyckte det var en bra grej, och något jag också vill införa med mina barn. Vi föräldrar hittar ju många gånger på saker åt våra barn för att de ska ha roligt, men hur ofta låter vi barnet bestämma helt själv? Och hur ofta får vi inte kompromissa så att alla barn ska få åtminstone lite roligt, när vi ska roa alla samtidigt? Nej, a special day it is. Barnen ska själva få önska vad de vill göra, och de ska alla få varsin dag.

Innan det råkade jag få med mig en del av ett program som hette Fåfänga till förbannelse. Det är ju helt sjukt vad människor gör för att uppnå skönhet, ungdom och den perfekta kroppen. Nog för att jag själv ibland tänkt tanken att det vore trevligt att kunna fixa till ett och annat, men då i syfte att trivas med mig själv. Men när jag tittade på det här eländet, så kändes det så oerhört skönt och befriande att vara nästan 37, mamma och degig både här och var. Jag har aldrig förstått mig på den där hetsen efter skönhet och ungdom, och ännu mindre efter att ha sett det där programmet. Nej, inga skönhetsingrepp för mig! Inte ens om jag börjar skita pengar. Jag önskar bara att världen i stort kunde inse att dessa så kallade vackra människor som vi ser på tv bland annat, inte är representativa för mänskligheten i stort. Jag önskar att människor kunde titta runt om sig istället, och inse att det lilla, lilla fåtal av "perfekta" människor inte finns bland oss andra. Nå, visst kan de väl finnas, de där som är naturligt "perfekta", men de allra flesta av oss ser inte ut sådär.

Nog om det. Nu ska jag bädda ner mig framför ovan nämnda tv, och försöka sova lite. Förhoppningsvis är min PMS lite lindrigare i morgon, och jag kan få något gjort. Annat än att sticka. En strumpa har det blivit idag, till dottern. I dubbelt Alpaca. Tjockt, mysigt och gosigt. Dock har jag inte direkt sparat på det lilla garn jag har, så det är högst troligt att det inte räcker till hela den andra strumpan. Be that as it may, så vill jag ändå inte repa upp och göra om. De blev så mjuka och gosiga, så jag lägger hellre arbetet åt sidan sen, i väntan på att införskaffa det garn som fattas.

En varm och gosig strumpa åt kalla flickfötter.