Det är väl på tiden jag hamnar framför kameran igen. När gjorde jag det sist? April förra året? Eller har det blivit nån mer gång sen dess? Nåja, strunt samma - såhär ser jag ut nu ikväll iaf   :

Det syns att jag är trött, och jag tror nog jag ska gå och göra lillebror sällskap under täcket nu *gäspa*.

G'natt!

På en av mina mailinglistor har det idag diskuterats pengadonationer ur perspektivet välgörenhet och hyckleri, där det ursprungliga temat var att människor hycklar när de ger enskilda donationer för att döva sitt eget samvete när katastrofer som Haiti kommer upp på tapeten.

Kanske är det så. Kanske är det för många att döva ett samvete att donera pengar nu och då, att göra punktinsatser som en direkt reaktion t.ex på flickan Anita i Indien som har en sådan otur att hon är född till flicka. Och kanske är det många som slår sig för bröstet över de donationer de har gjort, och kanske slår de som är månadsgivare via autogiro sig ännu hårdare för bröstet och tycker de minsann är märkvärdiga som gör en sådan insats. Vad vet jag.

Jag vet bara hur jag själv reagerar. Och jag donerar inga pengar för att döva mitt eget samvete. Däremot är jag månadsgivare via autogiro till en organisation, vars arbete jag tycker är viktigt. Inte för att jag har hemska syner om lidande barn och människor i andra delar av världen, utan därför att jag själv gärna hade varit hjälparbetare i just den organisationen. Och hade jag varit hjälparbetare i just den organisationen, så skulle jag vilja att det fanns tillräckligt många vacciner åt alla barn i den landsby jag var placerad. Jag skulle vilja att det fanns tillräckligt mycket mediciner mot de sjukdomar de tampas med där. Jag skulle vilja att det fanns tillräckligt många filtar att dela ut, att det fanns tillräckligt många rördelar för att bygga en vattenpump och tillräckligt många sterila sprutor, kompresser och bandage. Jag skulle vilja att de som aktivt arbetar ute i alla dessa katastrofdrabbade områden - vare sig det är akut eller ej - har bästa möjliga förutsättningar för att göra det jobb de behöver göra ute i fält, under förhållanden som ligger långt borta från den sterila sjukhusvärld vi har i Sverige.

Så nej, jag döver inget samvete gentemot något hålögt, svältande barn på tv. Jag mår inte bättre över att jag skänker de där kronorna varje månad. Jag skryter inte om att jag minsann donerar pengar varje månad trots att jag är fattig student, för blotta tanken är mig motbjudande. Jag engagerar mig i något jag tror på, och vid den här tidpunkten i livet är de ynka kronorna det bästa sättet jag kan göra det på. Jag hoppas dock att kunna bidra på ett mera konkret sätt i framtiden. Att jag även praktiskt kan arbeta för "min" organisation. Därför att jag tror på den, tror på deras kraft och förmåga att rent generellt göra världen till ett lite bättre ställe att bo på. Och det gör jag lika mycket för mig själv och för mina barns skull. Det är vår värld också.

Så var det vardag igen på allvar. Första föreläsningen på tredje terminen i kandidatprogrammet för min del, och första dagen tillbaka på dagis för lillebror sedan mitten på december. Stackarn, trots att jag tog gott om tid på mig för att lämna, så blev det en gråtande kille jag fick lämna bakom mig när jag åkte till UU. Han ville inte vara där. Han ville vara med mig. Och jag avskyr så hjärtinnerligt att tvingas lämna honom då.

Som tur var, så blev jag klar mycket tidigare än jag hade trott, så jag kunde istället hämta honom tidigt. Vi promenerade hem, och planerade bland annat kommande helgen. Och så pratade vi om nya kylen som vi hoppades hade kommit när vi kom hem - vilket den hade  

Det är inte någon jättestor frys på det här skåpet heller, men den är åtminstone betydligt större än den gamla, och det är sprillans nytt. Har dock inte sparkat igång det ännu, för det skulle stå upprätt i 4 timmar så att oljan rinner tillbaka till aggregatet innan man startar det. Men snart så. Sen så stod det på en lapp att han skulle komma tillbaka sen för att justera det på höjden. Vad sjutton menas med det? "Sen"? Sen idag, en annan dag, till sommaren, nästa år?

Andra goda nyheter idag är att nu har även paketet med mina gardiner anlänt, så nu ligger både det, mina skolböcker och mina filmer borta på Ica och väntar på mig. Nu är det bara pengarna från CSN som fattas, och även där har jag vidtagit en åtgärd eller två. Jag gick förbi administrationen på UU i förmiddags, och ordnade så att vi blev registrerade idag istället för onsdag, så med lite flyt kommer pengarna i slutet på den här veckan istället för nästa vecka. Och när jag nu ändå var hos AnnaKarin och röjde runt, så passade jag även på att hämta upp en biobiljett jag hade låg där, så nästa gång jag är barnledig, så blir det bio.

Föreläsningen idag råkade förresten vara med samma lärare som jag hade i Klassisk Retorik, så jag passade på att byta några ord med honom ang. tentan jag inte fått skrivit ännu, och jag får skriva tentan i mars om jag vill. Nice. Då slipper jag vänta ända tills juni innan jag får tillfälle att skriva den.

Så. Allt som allt en rätt så produktiv dag egentligen. Eller nåja...så mycket har jag väl egentligen inte gjort, utan det är väl mera diverse saker och ting som faller på plats här. Och i morgon fortsätter det. Då blir det en dag vid datorn, där jag ska fixa en massa pappersarbete. Vardagsgöra. Rätt skönt.

Jag är ruggigt trött även idag, så jag ska nog lägga mig på soffan under en filt i 20 minuter eller så. Har han inte dykt upp för att justera skåpet innan dess, så utgår jag från att han inte kommer idag. Fast det får han gärna göra. Inte för justeringens skull, men det vore trevligt om han kunde ta med sig mina kökslådor. Har varit utan i en vecka nu, och jag saknar dem onekligen.

Lite bli-glad-bilder:

Jag älskar tulpaner.