Födelsedagen är avverkad, och det gick lugnt till, som det brukar. Bakade grahamsfrallor, kokade potatis- och purjolökssoppa, bakade chokladkaka. Sen kom alla barnen hem. Först Emma-hunden, sen lillebror och dottern, därefter bonusdottern tätt följt av storebror, och till sist kom bonusdotterns sambo sent på kvällen för att hämta henne och Emma (han hade jobbat).

Grahamsfrallor.

En jätteladdning len potatis- och purjolökssoppa. Räcker även till lunch idag.

Min standardchokladkaka. Nästan slut redan nu - det är strykande åtgång på den när alla barn är hemma. Tur den är så smidig att röra ihop *s*.

Vi hade en soft kväll med film och tv-spel, fika, prat och stickning. Alldeles lagomt. Fick en bukett tulpaner av M&J också, vilket alltid är lika uppskattat. Jag älskar tulpaner! Och äldsta sonen hade med sig nästan ett kilo nymalen köttfärs från sin pappa, även det en perfekt present till mig. Och jag blev ju lite full i skratt över den något ovanliga presenten, som ändå är så mitt i prick till mig. Han hade kanske inte slaktat kon själv, men han hade styckat och malt köttfärsen själv iaf, och det blev ju således något han hade gjort själv - min favoritsort av presenter *s*.

Tulpaner från M&J. Och i bakgrunden syns julstjärnan jag fick av dem till pysseldagen i december, och den är baske mig lika fin fortfarande! Den jag köpte själv bara ett par dagar innan jag fick den som syns på bilden, överlevde bara nätt och jämt julafton...

Jag fick även en flaska vin av exet och hans sambo, men den kommer jag nog spara på obestämd tid. Senast jag öppnade en flaska vin, så drack jag två små glas ur den, sen stod den på köksbänken i tre månader innan jag förmådde slå bort det förstörda vinet som var kvar. Högst oekonomiskt och ett förfärligt slöseri. Så nej, den här flaskan får nog stå tills nåt tillfälle när jag har middagsbjudning och vi är flera som kan dela på den.

Gott med potatis- och purjolökssoppa!

Buskille.

Idag hade vi egentligen tänkt åka pulka, men vi ändrade oss. Vi känner oss lata och slöa, så istället ska vi stanna inne och pyssla. Minns ni lapptäckslapparna som barnen fick måla förra året? Idag ska de få göra en varsin ny lapp, och det ska bli så roligt att se vad de hittar på den här gången. Själv ska jag nog klippa upp lite lappar av en gammal, blå gardinkappa, som nog ska få hamna i samma lapplåda. Funderar även på att låta dem göra en varsin lapp med handavtryck på.

Sen blir det nog myslördag. Funderar på att göra pizza, och sen går vi nog och köper lite lördagsgodis. Trist bara att de plockat bort Disneydags sen förra helgen - numera visas Disneydags kl 9 på morgonen på SVT2 istället. Så tråkigt, Disneydags var liksom avsparket för en soft lördagskväll här hos oss, och har varit det ända sen jag flyttade till Sverige 1992 (Disneydags började köras året innan, 1991). Inte fanns det nåt annat vettigt jag hade lust att se på tv heller, så det får väl bli filmkväll idag. HP-rally kanske?

Nåväl. Jag får väl börja med att plocka undan lite av gigantodisken jag tog om hand i förmiddags. Sen lite sen lunch innan vi plockar fram pysselgrejerna   

"Mamma, när du blåser ut ljusen på tårtan, så ska du önska dig nåt. Men önska dig inte snälla barn, för det GÅR inte" - dottern, 6 år, vid middagsbordet idag.

Idag, kära vänner, fyller jag 37. Dagen skulle ursprungligen ha inletts med en tenta i klassisk retorik, men en hiskelig försovning satte effektivt stopp för det. Men, men. Kanske var det inte meningen att jag skulle skriva någon tenta idag. Eller, vilket är mer troligt, så är det en kombination av förkylningen som aldrig ger sig och att jag slutade röka i förrgår.

Att sluta röka innebär för min del alltid att kroppen behöver mer vila, och kanske blev det förstärkt nu av den här förkylningen. Jag vet inte. Extremt trött har jag varit den här veckan iaf, ända sedan tobaksförbrukningen började sjunka, för att till sist upphöra helt. Det där är förresten rätt roligt. Det är som om kroppen tar kommandot själv och styr rökstoppet, och det inte går att forcera det själv på något vis. Det är alltid så det går till för mig.

Och nu är jag alltså rökfri sedan snart två dygn tillbaka. Låt oss hoppas att jag slipper hamna i en situation där jag blir så stressad att jag börjar röka igen, eftersom det alltid är det som får mig på fall.

Nå, det blev alltså en ofrivilligt ledig dag, vilket jag för all del inte har något emot. Dagen ska ägnas åt lite hushållssysslor, som städning och bakning. Ingen tårta dock, utan frallor eller bröd, hade jag tänkt. Sen kommer barnen hem under eftermiddagen, och det ska bli sååå skönt! Sen blir det en lugn fredagskväll med lite tv-tittande, innan vi går och sover. Märkvärdigare än så kommer det inte bli idag, även om jag nu fyller år   

Roar mig lite med att leka med Daisypath's tickers   

Gah! Jag har tenta på fredag, och jag hittar hela tiden andra saker att göra istället för att läsa till den. Jag är så fruktansvärt omotiverad och oinspirerad att det är banne mig skandalöst.

Jag måste verkligen, verkligen få tummen ur här.

Måste.

Snart.

Idag är det bara 10 grader kallt här i Uppsala. Och under dagarna som kommer, så kommer det bli ännu lite varmare. 5-6-7 minusgrader bara. En lite lustig sak är att folk tror det är ännu hårdare vinter uppe på ön i Nord-Norge, där jag kommer ifrån, än det är här. Men där har de haft plussgrader i flera dagar nu, och snön har regnat bort. Så det behöver inte vara fimbulvinter bara för att man kommer längre norrut ifrån.

Nu är det givetvis så att det är snö och iskallt på många ställen där uppe också, men det är inte det överallt. Folk här nere tenderar att glömma bort Golfströmmen som passerar där uppe, och att jag kommer från en ö. Klimatet är över lag mildare där uppe än det är här nere, faktiskt. Vilket innebär att det oftare är stålis och snorhalt där uppe, gärna kombinerat med mer eller mindre kraftiga vindar, som kan göra det vådligt att försöka bege sig ut på vägarna.

Nog om det. Idag är det myskläder, kompendier och lite städning som står på schemat för min del. Min mens behagade anlända redan i måndags, och i vanlig ordning är man lite matt. Men det är bättre än att ha PMS åtminstone.

Var in till stan igår och valde tapeter till vardagsrummet och hallen. Det var som jag misstänkte - man kunde välja mellan "tråkigt", "så tråkigt att klockorna stannar" och "så gräsligt tråkiga att jag förmodligen kommer få hjärnblödning om jag måste titta på dessa tapeter mer än 20 sekunder". Den mest färggranna var var ljust choklad/kaffebrun. Yeay. Not. Men med tanke på att mina väggar skulle se avsevärt mycket bättre ut om man tejpade upp vita A4-papper över hela rasket, så lyckades jag ändå välja ut två tapeter.

Till vardagsrummet blev det en vit med ett svagt, tryckt mönster i något silvrigt. Själva mönstret är liksom stora blad på nåt vis, och stora krusiduller. Eller nä...Hm. Vet inte hur jag ska förklara, och inte kan jag spara ner några bilder och visa er heller. Men om ni tänker er att ni skulle rita en blomranka med svängda stjälkar som löper ut från huvudrankan, och som går åt lite olika håll, och att några av de där svängda stjälkarna har löv och några bara slingrar sig runt i en nästan full cirkel, så förstår ni preciiiis hur jag menar, va?   

Anyway, det är ett ganska stort mönster, och jag valde den av två skäl. Det ena är att jag gillar löv. Mycket. Och det andra är att jag gillar runda former. Kurvor. Och det var det ju mycket av på den här. Jag hoppas att mönstret ska ge väggarna lite liv, även om det nu blir väldigt ljusa, diskreta väggar. Jag är väldigt nyfiken på hur den kommer se ut på plats dock.

Till hallen, som inte har några externt ljus alls, utan bara det som faller ut från angränsande rum utöver de ljuskällor jag placerar där, så valde jag en tapet i liknande färgsättning. I den mån vi nu kan tala om färg då. Men där är det istället ett vågmönster som löper lodrätt, och som jag också hoppas ska ge lite liv åt väggarna i den långsmala hallen.

Just den där hallen känns som ett väldigt dött utrymme, och jag har aldrig gillat såna där långsmala hallar. Dött utrymme, enbart för passering från punkt A till punkt B. Att ha några möbler går inte, för det är för trångt. Billy-bokhyllor går iofs an, men...tja. Det är ju inte precis något som förbättrar hallens utseende. Å andra sidan...när jag nu tänker efter...Just Billy-hyllorna finns ju i en variant som är 40 cm breda, och det finns ju dörrar man kan köpa till. Jag får plats med tre sådana bredvid varandra på den längsta väggbiten i hallen, utan att de krockar med några dörrar...Jag kanske skulle köpa såna för att förvara kläder i? Förvisso är hyllorna bara 28 cm djupa, men till barnkläder funkar det ju utan problem. Och det blir billigare och långt mindre otympligt än garderober. Och att de är tråkigt vita kan man ju se som en bonus - det blir massor av yta att dekorera på   

Det finns mycket man kan få till även om man har ett compact living. Det gäller bara att använda sin fantasi lite. Man har oftast mycket mera dött utrymme än man är medveten om. Om man t.ex har ont om förvaringsutrymme, så kan man utnyttja utrymmet längst uppe vid taket. Samma princip som man använder i husvagnar - man sätter upp hyllor som är kanske 30 cm höga och ca 30 cm djupa, och har man några meter vägg, så blir det fort ett antal extra hyllmeter för förvaring. Prydnadssaker, dukar eller vad man nu har som man inte använder varje dag.

Ett annat dött utrymme är under sängarna. Man kan förvara mycket i sänglådor. Extra täcken och filtar, julsaker, vinterkläder, mattor osv.

Sen har vi alla saker som är problematiska att förvara. Som skor. Om man som jag gillar klackskor, så vill man ju inte bara slänga dem i en hög i en låda så att de förstörs. Men även där finns det fiffiga förvaringssätt. Jag vet att Ellos t.ex har skohyllor för högklackade som man hänger på dörren. Baksidan av sovrumsdörren t.ex eller om man har en stor garderob i lägenheten där man kan hänga den på insidan dörren. Och Ikea har över-dörren-krokar, som fungerar enligt samma princip. Man hakar helt enkelt fast den på ovansidan själva dörren, och vips har man extra knaggar att hänga morgonrockar på, eller om man har extra dörrar i hallen så kan man ju hänga ytterjackor på dem. Eller handdukar i badrummet.

Förvaring kommer bli mitt primära fokus här sen, tillsammans med belysning. Jag behöver båda delar rätt akut. Men det får bli lite pö om pö, och jag spar nog det mesta tills i höst, eftersom jag har ett annat projekt jag ska försöka sjösätta nu under våren.

Först av allt ska jag sjösätta mitt städa-badrummet-projekt dock. Ugh. Att städa badrum är något av det värsta jag vet. Inte för att det är mer äckligt än städning någon annanstans, utan därför att jag finner hela badrumsdesignen vara besvärlig. Den är ju över lag inte gjord för att det ska vara smidigt att hålla rent. Och dessutom är badrum i lägenheter oftast rätt kompakta, vilket gör det ännu mera bökigt att komma åt överallt. Så nej, det där tillhör inte mina favoritsysslor. Om de ändå kunde införa vägghängda toaletter som standard! Bara det vore ju en klar förbättring.

Jaja. Det är väl bara att bita ihop och ta itu med eländet.

Bästaste M skrev igår ett inlägg om tvåsamheten. Tankeväckande på flera sätt. Vi delar åsikt på den punkten, både vad gäller tvåsamhet och vår önskan om att vilja vara hemma med barnen. Inte behöva lämna dem till dagis. Jag tycker det är gräsligt att lämna min yngsta på dagis, i synnerhet de dagar då jag själv inte är schemalagd och pluggar hemifrån. Enda anledningen till att jag gör det är att det inte ska bli så långa uppehåll mellan gångerna han är där, så att det blir som att komma till ett främmande ställe de gånger jag faktiskt behöver barnomsorg. Och det känns bara så fel. I synnerhet som han allra helst vill vara med mig. Kunde jag, så skulle jag ta honom med mig till skolan.

Men hur som helst. Det där med tvåsamhet...det är otroligt hur kontroversiellt det är att vara kvinna i vår ålder och inte vilja ha det. Att på sin höjd vilja vara särbo. I mitt fall inte ens det. Och det slog mig nu ikväll att det mest kontroversiella av allt kanske inte är att vi trivs som ensamstående mammor, utan att vi gärna har en traditionell kvinnoroll där vi "står vid spisen och föder barn" och att vi väljer att göra det utan en man. Det som är så provocerande ligger nog just i att vi uttalat inte vill ha en man. Vi vill gärna ha flera barn, men inte en man. Jag gissar att det är det som upprör så många - i synnerhet männen. Vi vill inte ha deras närhet hela tiden, vi vill inte ha sexet, vi vill inte ha deras hjälp. Kyssar och kramar och lite mys nu och då går bra, men i övrigt vill vi vara i fred, thank you very much.

Visst förstår jag att många män reagerar på det. Självklart gör de det. I praktiken nollställer vi ju deras värde. Och kanske är det värsta av allt att vi gör det med ett leende eller ett skratt, som om de berättat ett roligt skämt. Det hade säkert varit lättare att hantera om vi hade varit militanta feminister som hatade män, men så är det ju inte. Vi hatar absolut inte män, tvärt om. Det är bara när vi möter män som vill ha det traditionella förhållandet med oss som vi backar direkt. Det är det vi inte vill ha. Även tanken på särboförhållande får man vara försiktig med att nämna. Det är många män som sätter likhetstecken mellan det och att ha en kvinna de kan få ha sex med när det passar, men utan några förpliktelser. Men det är inte heller något vi är intresserade av. Och det där är tydligen väldigt svårt att acceptera. Vi kan tänka oss ett särboförhållande där man ses när man vill och har lust, men det innebär långt ifrån att vi är intresserade av sex när vi ses. I synnerhet inte varje gång.

Själv vill jag som sagt inte ens ha ett särboförhållande, just för att det tycks likställas med att man ska "släppa till" varje gång man ses. Bara tanken i sig är så fruktansvärt avtändande att den får mig att backa från hela begreppet särboskap. Så visst är man kontroversiell som väljer bort alla former av förhållande med en man helt enkelt därför att jag inte har lust att ha en man närvarande på det sättet i mitt liv. Jag ser helt enkelt inget som helst självändamål med att ha en man. Jag älskar att vara ensamstående med barn, och får jag möjlighet, så kommer jag tveklöst få flera barn. Utan att ha en man involverat i projektet, mer än de spermier någon lämnat från sig till en klinik i Danmark. Där börjar och slutar det.

Jag tittar på program som Jon, Kate & 8 barn och Familjen Annorlunda, om familjer där de har 8-9-10 barn, och jag känner att precis det skulle jag också vilja ha. Minus en karl. Bara jag och en hel hög med ungar. Ytterligare en kontroversiell grej. Student och ensamstående mamma till många barn?? Hujedamig - så får man inte tänka! Fullständigt galet, tycker folk. Men tycks samtidigt glömma att vi trivs med en stor barnaflock omkring oss, vi längtar inte efter dyra utlandsresor, att gå på krogen eller ensamtid med "mannen i vårt liv". Vad vi längtar efter är storfamiljen med många barn, med allt kaos det innebär. Det är ju det vi vill ha. Drömmen för mig vore att ha ett arbete jag kunde sköta hemifrån (eller där jag nu råkar befinna mig) när jag jobbar, så att jag alltid kan ha barnen runt mig. Varför lämna bort dem till dagis, så att jag kan jobba och tjäna pengar, som jag i sin tur till stor del får ge till dagis för att de tar hand om mina barn? Galet. Jag har ju inte fått mina barn för att någon annan ska ta hand om dem.

Jag hoppas min egen barnaskara kommer växa med tiden. Jag tar gärna några stycken till. Det finns fortfarande plats i vår stora säng för flera barn, och när den sängen är full, så bygger jag väl en större. Jag älskar att samsova med barnen, och vi kommer fortsätta med det så länge de själva vill. Och jag kan inte alls tänka mig att dela sängen med en man också. Så vem vet...med tiden kanske det kommer ett program på tv om mig och mina vänner, vi ensamstående kvinnor som väljer att ha en stor barnaskara - på egen hand.