Jag är apatisk, rastlös, uttråkad, trött, seg, less och jag vet inte allt. Vill göra något, men vet inte vad, och inte orkar jag heller, förresten.

Jullovet är över, barnen är hos sin pappa, och jag liiiider! Vill att de ska komma tillbaka genast. Nu. Nyss. De här första timmarna och dagarna efter att de har åkt är förfärliga.

Jag vill ha det rörigt och kaotiskt och högljutt runt mig. Barn som leker och slåss och ritar och tjatar. Som pussas och kramas och säger "Älskar dig!".

Det är alldeles för lugnt nu. För tyst. För mycket egentid.

Blä.

*saknar*

Så var det sista festdagen på det här jullovet - lillebrors 4-årsdag. Vi har tagit det rätt så lugnt, öppnat lite paket, spelat lite tv-spel och städat och fixat lite inför fikat vi hade nu på eftermiddagen. Småbarnens pappa samt hans sambo och hennes dotter kom hit, och M&J. Sen följde de små med pappan hem, även om de först hade ändrat sig och inte alls ville åka, men till slut blev det så ändå.

Det känns fruktansvärt tomt här nu. Jag avskyr det här att de åker iväg på det där sättet, tycker bara det känns tomt och trist när de inte är hemma. Blä. Hoppas verkligen dagarna går fort tills de kommer hem igen! Jag saknar dem hejdlöst. Blir helt apatisk och har inte lust att göra något som helst. Inte ens sticka. Då är det illa...

Det blev pannkakstårta idag - första gången jag gör en sådan! Men den blev helt okej. Jag fyllde den med ett lager marsankräm och grädde, ett lager grädde och bananskivor, ett lager chokladgrädde och riven choklad, och på toppen grädde med blåbär och hallon. Sött, men gott!

Lillebror fick Blixten McQueen miniracerbana i födelsedagspresent av pappan.

Dags att blåsa ut ljusen!

De äldre syskonen - Storebror längst till vänster, bonussystern M med stora bebismagen i mitten, och till höger M's sambo J.

Småbarnens pappa fick också göra lite nytta ;-)

Pannkakstårta förtärs!

Ja, från och med imorgon är det alltså tillbaka till vardagen igen. Dags att plocka fram skolböckerna igen, och förbereda opponeringen nästa vecka, skriva en restuppgift, samt plugga inför tentan som så lägligt hamnar precis på min födelsedag. Det sistnämnda väljer vi dock att se som ett gott omen, eller hur? Jag gillar ju att bli äldre, alltså borde en tenta på min födelsedag vara en bra sak. Vi säger så.

Men ikväll tänker jag vara ledig. Förhoppningsvis dyker lustan att sticka upp igen, och jag kan komma ner i varv och njuta lite av lugnet istället för att längta ihjäl mig efter barnen...

Kors i jösse namn vad trött jag blev efter maten idag! För all del har jag ju haft en del att göra idag, men jag kan inte påstå att jag har slitit direkt heller. Ändå toksomnade jag på soffan ikväll, medan storebror höll ett vakande öga på sina småsyskon. Och det känns fortfarande inte riktigt som jag fått någon puls än. Bäst hade varit att gå och lägga sig direkt, förmodar jag, men jag tycker inte riktigt jag har tid med det.

Jag hade 1,6 kg blandfärs som det var dags att ta rätt på, så idag har jag gjort en massa köttbullar. Ändå finns det en hel del smet kvar, som jag nog får steka upp ikväll. Hoppas bara det inte tar alltför lång tid. Köttbullsstekning är något av det tråkigaste jag vet. Sen har jag även gjort potatisgratäng, eftersom äldsta sonen har önskat sig det i ett par veckor nu, så det blev en riktig brakmiddag idag. Inte så konstigt kanske att man föll huvudstupa ner i en kebabsänka då   

Hur som helst, så lär jag väl steka upp det som är kvar av köttbullssmeten nu ikväll. Sen ska det diskas en massa, och paket ska slås in. Och jag behöver ta ett bad i lugn och ro. Det blev inte så mycket tid över för att sitta framför tv'n med stickningen, med andra ord...Jaja, det är ju trots allt kalas i morgon, då blir det ju lite extra arbete, så är det ju bara. Jag får ha stickkväll imorgon kväll istället, efter att de små åkt till sin pappa.

Annars har det varit en mysig dag. Barnen har spelat tv-spel, brädspel, byggt duplo, lekt riddare och till och med tränat. Och nu sover de så sött så. Såna här dagar är det underbart att vara mamma. Bara poa hemmavid, umgås med barnen, göra en massa god mat...me like!   

Barnen spelar Lego Creator.

Lek med Duplo.

Sit ups.

Armhävningar.

Nej, det är väl bara att ta itu med köttbullarna, om det ska bli någon ände på dem...  

Idag har det röjts lite, och nu är julen helt bortplockad. Alla lådor är tillbaka i stora garderoben, och det dröjer ett år tills nästa gång.

Stora bordet i vardagsrummet börjar komma fram under allt bråte, så att vi kan fika imorgon när lillprinsen fyller 4 år. Sen kommer de följa med pappan hem efter fikat. Egentligen skulle de ha stannat två dagar till, men de saknar givetvis pappa nu, så vi kom överens om att de kunde följa med imorgon istället.

Planen för resten av dagen är att göra en laddning köttbullar, göra potatisgratäng och att handla till morgondagens tårta. Och diska. Högarna av disk tar aldrig slut när alla barnen är hemma. Sen blir det en lugn kväll, med sista Star Wars-filmen, inslagning av paket och färdigställande av mössan jag håller på med. Och i morgon blir det som sagt födelsedagsfika. Med pannkakstårta, vilket jag aldrig har gjort förut. Eller smakat, för den delen. Ska bli kul att se hur den blir.

Nu är det dock affären som står närmast på schemat. Hoppas ni har en mysig söndag!

Idag har jag verkligen gått på sparlåga. Jag kom liksom aldrig igång på nåt vis. Den sista städningen och uppröjningen uteblev helt, jag har inte diskat, ingenting. Nästan ingenting iaf. Sent omsider fick jag ett ryck och tömde bokhyllan med alla filmer, och fick forslat in den i sovrummet efter att ha konstaterat att jag inte kände mig nöjd med den placering jag först hade tänkt mig. Men sen tog det stopp.

Istället blev det en slödag. Filmerna har jag fortfarande inte burit in i hyllan igen, utan de trängs på stora bordet här i vardagsrummet, tillsammans med sju tusen andra prylar som ännu inte hittat hem. Men skit samma - ni kan få se de bilder jag tog igår kväll, även om det nu är stökigt. Fast först ska jag berätta en annan sak.

Igår beslöt jag nämligen att jag äntligen skulle koppla in XBoxen åt de små, så kan de få spela lite tv-spel på den. XBoxen har bara stått sen vi flyttade ner, men nu var det alltså dags att koppla in den, tyckte jag. Men tji fick jag - den fungerade inte!

Nehepp, tänkte jag, och började kika lite på vad ett Wii kostar. Storebror har ju förvisso ett sådant, men han vill gärna ha det i fred, och dessutom släpar han hela tiden hem det till sin pappa, vilket innebär att vi andra inte har tillgång till det i någon större omfattning. Vilket jag inte har några synpunkter på, för det är ju trots allt hans Wii.

Hur som helst, jag började alltså kika på vad ett Wii kostar numera, och hittade ett paketpris på ca 2700 för konsol, dubbla kontroller och dubbla nunchucks. Inte sååå farligt med tanke på vad priserna brukar ligga på. Men sen har jag ju haft funderingar på att köpa ett Wii Fit med balanceboard, och då blev det en dryg tusenlapp till. Nästan 4000 kronor, med andra ord. Hmmm. Liiiite väl mycket, även om jag nu får lite extra pengar i januari. Så jag beslöt att strunta i det hela. Har vi varit utan tv-spel i ett år, så är det liksom ingen större katastrof att inte ha ett nu heller.

Men sen idag, så kikade jag lite närmre på XBoxen igen, pillade lite på de knappar som finns framtill, och hör och häpna - plötsligt fungerade det! Yeay! Så nu har vi ett fungerande spel, även om det är så gammalt att det inte går att hitta nya spel till det. Jag vet dock att exet har en hel mapp med rippade spel ligger, och med lite tur kan jag ju få tag på begagnade spel för en struntsumma, istället för att lägga 6-700 kronor på ett nytt spel. Mama is very happy, I tell you   

Nåväl, nu var det bilder ni skulle få se:

Min fantastiskt fiffiga dockhuslösning! Att hitta någonstans där jag kan ställa upp två dockhus har varit mycket svårt - de är lite osmidiga i storleken. Men igår, när jag stod och betraktade mina Billy-bokhyllor, så fick jag en snilleblixt. Jag hade en hylla som var 40 cm bred (visst är de det? Det är iaf de där smalare hyllorna), som jag ju skulle kunna lägga ner, som en låg bänk, och helt enkelt lägga/ställa innehållet i den på andra ledden, eftersom den ju är i princip lika bred som djup. Och då fick jag en perfekt bänk till dockhusen, där både två får plats bredvid varandra, och där de kommer i perfekt höjd för två barn som fortfarande gärna sitter på golvet och leker. Yeay!

Här ser ni dockhusen till höger, och en del av vardagsrummet. Tv'n har kommit längre bort från bordet och vi har fått både yta och luft in här.

Resten av vardagsrummet. Stora köksbordet, som jag saknat hejdlöst, har fått flytta tillbaka, och alla bokhyllor utom en har flyttat in i pysselrummet. Bokhyllan man här ser längst bort till höger står nu i sovrummet.

Soffhörnan sett från andra hållet. Tittar ni längst till höger i bild, bredvid äldsta sonen, så ser ni att min fantastiskt fiffiga dockhus-hylla även rymmer min stickkorg. Hurra!

Och här sitter barnen och spelar Spyro på XBoxen. Den har dock fått flytta in i sovrummet nu, så att barnen kan spela av hjärtans lust utan att ockupera tv'n för oss andra. Ja, vi har en tv där inne också. Och en i storebrors rum. Och en liten tv, som står i pysselrummet, fast inte är inkopplad. Man skulle kunna tro att jag samlar på tv-apparater   Och datorer! Har en bunt sådana står och skräpar också...

Dagens sista bild, som inte har ett skvatt med ommöbleringar att göra, men var rätt festlig. Lillebror har gjort en gubbe i dippen   

Ja, så ser det ut så här långt. Planen är att i slutet på månaden, när jag får mera pengar, investera lite mer i hemmet. Jag tänkte jag skulle köpa tyg för att sy en klassisk cabin log quilt till soffan, för att ge den ett mera helhetligt utseende, samt matchande tyg till nya gardiner till vardagsrummet. Det har jag inte unnat mig sedan 1998 eller så...Sen kanske det blir någon billig trasmatta på Ikea, någon lampa och en bokhylla eller två till. Vi är fortfarande i akut behov av mer förvaring här. Och tavelkrokar! Jag har massor med tavlor som aldrig blivit uppsatta här, och nu skulle jag vilja få dem upp på väggen. För inte att tala om alla fina kort på barnen jag har ligger, som inte har ramar ens...det kan nog också bli aktuellt att åtgärda i slutet på månaden.

Nu är det dock dags att försöka natta barnen, innan jag bänkar mig framför andra Star Wars-filmen på tv. Egentligen borde jag sticka om Johans mössa ikväll (den är klar, men jag är inte riktigt nöjd med den, så det blir nog en upprepning och att göra om), men jag känner att jag behöver en liten paus från den idag. Istället ska jag nog ta mig an stickboken jag fick av Morgana igen, och kanske sticka ett pannband åt mig själv. Kan behövas nu i vinterkylan.

Ha en fortsatt trevlig lördagskväll, hör ni!   

Ååååh, vad bra det blir med ommöbleringen! Jag har nog aldrig varit så toknöjd som jag är nu. Och då är jag inte ens klar. Julgranen är nerplockad, och trots att jag misstänkte att det skulle bli protester från barnens sida, så blev det tvärt om. Istället tyckte de det var jätteroligt att hjälpa till att plocka ner allt pynt, och hojtade glatt att nu skulle de få vänta TUSEN dagar tills det var jul igen. Hm. Brås nog lite på mor sin, de där, som tycker det är minst lika mysigt att vänta och längta efter julen   

Jag har även lyckats placera tv'n så att solen inte längre faller på skärmen, och jag har fått den längre bort från vardagsrumsbordet, vilket är skönt för ögonen när man nu har en sån stor tv som jag har. Typ 700 tum eller vad den nu är. Bra för barnen också, som gärna vill sitta på golvet framför tv'n - och som en bonus fick jag extra utrymme för den födelsedagspresent jag ville ge båda barnen i slutet på januari. En extra present, liksom - jag tänkte de skulle få en varsin barnstol från Jysk eftersom båda två bara får/fått småsaker i övrigt i födelsedagspresent.

Det som återstår att göra nu är att flytta ut stora köksbordet, få undan lilla bordet och flytta bokhyllorna. Det sistnämnda är utan tvekan det värsta jobbet, och jag vet inte om jag kommer ta itu med det idag. Vi får se. Först ska jag fixa lite mat åt oss iaf - norsk fisksoppa med ostmackor till. Känns lagomt idag, efter allt frossande tidigare. Sen får vi se hur mycket mer ommöblerande jag orkar med idag. En sak är iaf säker - kl 21 ikväll är det färdigmöblerat för idag, för då ska jag slå mig ner framför tv'n och titta på Star Wars och fortsätta sticka på Johans mössa. Vilket påminner mig om ytterligare en bonusgrej - Johan har rätt så stort hattmått, så jag tänkte att jag kommer få chansa lite eftersom jag inte har någon att prova på. Men igår kväll insåg jag att storebror också har ett lite större hattmått, så jag kastade mig med berått mod över gossens huvud med måttbandet i högsta hugg, och kunde konstatera att han hade ett mått på 59 cm. Inte riktigt lika mycket som Johan, men tillräckligt mycket för att han ska kunna vara provdocka åt mig under tillverkningen   Dock har jag ett annat litet problem - jag har ju inga strumpstickor i den storleken, och det kommer jag behöva ha när jag ska maska av. Men men...på nåt sätt löser jag det. I värsta fall åker jag och införskaffar det i morgon, inte mer med det än så.

När jag tänker efter, så är det nog hög tid att jag syr upp lite stickförvaringsfickor, för just nu är det en enda röra på den fronten och jag har inte riktigt koll på vad jag har och inte har. Jag vet bara att jag har hundratals stickor i alla möjliga storlekar, och att de ligger osorterade i en enda röra. Får bli nästa syprojekt, tror jag. Eller ett av dem...jag har några till ligger i pipelinen.

Nä, lite mat nu kanske...Möblerar jag klart idag, så återkommer jag nog senare med lite bilder, annars får ni ge er till tåls tills i morgon. Ciao!

Precis som förra året, så vaknade jag idag och mådde bra. Riktigt bra. Känslan av att ha ett nytt oskrivet år framför sig känns alldeles underbart. Vilket är lite lustigt, för det är inget jag annars brukar lägga någon stor vikt vid. Ja, det här med nytt år och så alltså. Ändå känns det så här.

Det känns skönt att jul och nyår nu är undanstökat, och det snart är vardag igen. Jag har ett akut behov av att få städa bort julen nu, plocka ner granen, tomtar och glitter. Plocka undan julservisen och kakburkarna, och ägna de kommande veckorna åt att vila magen med grönsaker och frukt istället för detta överflöd av god mat och efterrätter.

All vila under mellandagarna har gjort att förkylningen blivit bättre, och jag är nu bara lite snorig. I övrigt är det inget större fel på mig, frånsett att gårdagens matorgier fått min mage att bli lite spattig. Och så är jag fortfarande väldigt trött och seg, vilket nog också beror på den långa ledigheten, där vi mest bara tagit det lugnt.

Rökningen går det sådär med...jag klarade mig tills inatt någon gång, men mådde då rätt kasst efter all mat (där man förstås petat i sig en massa extra istället för att röka), så då blev det en cigg. Och en nu på morgonen. Men men, det innebär inte att jag inte ska sluta, för det ska jag. Jag måste bara hitta ett sätt som fungerar när nu min mobilitet är nersatt. Annars har jag ju aldrig haft svårt att sluta röka, men det har också förutsatt att jag kunnat röra mig normalt. Men det löser sig.

Idag är jag jättesugen på att möblera om. Precis som bästaste M, så har även jag erfarit att ett pysselrum är jättebra för förvaring, men man vill ändå helst sitta tillsammans med alla de andra när man håller på. Och så saknar jag mitt fantastiska köksbord! Det står i pysselrummet nu, och jag har ett mindre bord till köksbord istället. Frågan är alltså om jag inte skulle göra pysselrummet till ett rent förvaringsrum för pyssel, leksaker och kläder...Ställa in bokhyllorna från vardagsrummet dit också kanske, så får jag lite mer utrymme här ute.

Vi får se om jag drar igång någon rockad idag. Har ju disk som kommer ta en halv dag att beta av, och behöver även plocka ner granen innan jag kan börja flytta runt på några bokhyllor. En väldans massa jobb blir det, utan tvekan. Men då kanske jag kunde få tummen ur och rensa ur bokhyllorna lite också? Det skulle verkligen behövas. Och visst vore det lagomt att börja det nya året med en make over här hemma?   

Ja ni, ett nytt år minsann...I år ska jag läsa en massa litteratur, vilket känns riktigt roligt. Dels för att jag gillar att läsa, men även för att det ska bli skönt med ett brejk från retoriken. Sen lär jag försöka fixa ett sommarjobb också, för i år hade jag inte tänkt plugga över sommaren. Man behöver egentligen det där uppehållet innan man fortsätter. Annars har jag väl inte så himla mycket planerat för året. Jag längtar efter de olika årstiderna, längtar efter OS, och ser fram emot att umgås med vänner och familj. Jag har inga planer på att dejta eller försöka träffa någon - tvärt om. Jag tänkte väl snarare undvika det mer än någonsin.

Jag har funderat en del på det där också under julen, och konstaterat att mitt tålamod för karlar är tämligen obefintligt. Jag orkar helt enkelt inte med en massa känslomässigt tjafs, pip och gnäll, och så detta evinnerliga tjat om deras penisar, som ständigt ska ha så mycket uppmärksamhet. I synnerhet det sistnämnda. Jag skiter högaktningsfullt i hur många centimetrar de kan erbjuda och hur bra de är i sängen, och jag tycker ärligt talat det är skrattretande med alla dessa önskemål om att man ska ligga bredvid och hålla i den där fula saken, väcka dem på morgonen med en avsugning och gud vet allt. Som om den där grejen var en gud man skulle tillbe. Seriously. Jag kan inte hjälpa att tycka att allt det där är fullständigt skrattretande. Vad har jag för glädje av att ligga och hålla i deras penis? Och ärligt talat känns det mest bara förnedrande att ge en karl en avsugning. Det är inte roligt, det ger mig absolut ingenting (annat än att karln ifråga åtminstone håller käften under tiden), och jag kan inte med min bästa vilja säga att det innebär någon som helst njutning för mig.

Nej, skulle jag träffa en karl som inte pratade om sin penis ständigt och jämt, och som inte förväntar sig att jag ska behandla hans lem som något jag måste tillbe, så skulle jag kanske överväga en date. Om han dessutom inte försöker vara någon jävla porrstjärna i sängen - eller vill att jag ska vara en - så vore det helt klart en bonus. Jag är SÅ utled på det där. Jag vill inte ligga där och känna mig som ett experiment, där han ska försöka tillfredsställa mig på så många sätt som möjligt, och så avancerat som möjligt. Det är faktiskt - ursäkta mig - förbannat tråkigt. Lite känsla, tack! Och lite humor och skratt. Då kan jag överväga det.

Ett annat problem är att jag finner det svårt att hitta karlar som har något innanför pannbenet. Det tycks råda en skriande brist på omlopp där inne. Det som rör sig tycks handla i huvudsak om det egna egot, deras penisar, deras jobb, tuttar och öl. Men sen tar det liksom stopp. Kultur, historia, litteratur, vetenskap...sånt som jag gillar att diskutera är det bedrövligt tunt med. Och jag hade faktiskt kunnat leva med det, om han själv var medveten om det och accepterade det, allra helst om han till trots för det kunde uthärda att lyssna på mig när jag pratar om sådant, och gärna ställa frågor om han nu själv inte har riktigt pejl på det området. Så gör ju jag när jag pratar med andra, och de vill diskutera saker som inte direkt ligger innanför mitt intresseområde. Men nej. Istället vill de gärna göra sig lustiga över det istället, förmodligen i ett försök att slippa känna sig underlägsna. Vilket bara får effekten att jag tittar på dem och undrar om de är naturligt korkade, eller om de står framför spegeln med ett hopprep och övar. Det går liksom inte att dölja sina tillkortakommanden på det sättet, istället blir de bara än mer påtagliga. Men säg det till en karl...*suck*.

Hur som helst, det är de två skälen som i första hand gör mig allt mer ovillig att dejta någon över huvud taget. Oddsen att jag ska hitta någon som inte beter sig som en typisk man tycks vara tämligen obefintliga (okej, det finns ett undantag, som jag har beskrivit i mina låsta inlägg, men även där är jag tveksam), så jag kommer nog i ännu större grad än tidigare undvika karlar under det här året. Faktum är, att när jag låg i badet igår och funderade kring vilka egenskaper, tankar och drömmar drömprinsen skulle ha, så kom jag fram till att den ultimata mannen för mig vore bästaste Morgana - haha! Värderingar, intressen, hur man vill leva - precis allting matchar mina egna önskemål. Och frånvaron av en penis får ju anses vara en bonus i sammanhanget   Jag kunde inte låta bli att skratta för mig själv - den ultimata mannen är...EN KVINNA! Det är humor, det. Haha!

Nej, det är väl tur att man inte längtar efter tvåsamheten, utan istället ser så många fördelar med singellivet, både här och nu, och även i framtiden. Ärligt talat är den enda fördelen jag ser med att ha en karl det ekonomiska och det praktiska. Men samtidigt har jag ju fått lära mig att karlar är förbannat dyra i drift, och ägnar sig hellre åt att spendera pengar än att få dem att föröka sig, och vad gäller den praktiska hjälpen, så får man ju tjata till förbannelse för att de ska lyfta på arslet och gå ut med soporna. Så det känns ju inte heller direkt som att det är mödan lönt ens för den sakens skull. Fast visst, det finns säkert bra män också, men jag tänker då inte leta efter dem. Längtade jag efter en tvåsamhet, så vore det väl en annan sak, men det gör jag ju inte.

Nå, nog om det. Att min syn på män är tämligen cynisk vet ni ju redan. Det är som det är med den saken. Jag tänker lägga min energi på annat än män i år. Jag tänker vara egoistisk och investera i mig själv istället. Högst okvinnligt, jag vet, och det skiter jag ärligt talat i. I år blir ett ännu större egoår än de tidigare, och jag tänker inte skämmas en sekund för det. Jag tänker investera i min hälsa, min fåfänga, min utbildning och mitt hem. Och jag ska lära mina barn att det är världens naturligaste sak att även en småbarnsmamma gör så. Det ska både dottern och sönerna ha med sig ut i livet sen. Gud nåde mina söner om de ifrågasätter att deras flickvän/sambo/fru investerar i sig själv också, och inte alltid sätter karln och barnen före allting annat. Dottern tror jag inte jag behöver oroa mig för på den punkten - att hon skulle tillåta en karl att dra upp riktlinjerna för hur en kvinna/mamma ska bete sig finns inte på kartan, åtminstone inte som det ser ut nu. Hon har skinn på näsan, den unga damen, och är tveklöst det tuffaste av mina barn, både rent mentalt och praktiskt. Den karl som försöker sätta sig på henne lär allt vara beredd att ducka och springa snabbt, om han ska undvika en redig käftsmäll   

Neee, hör ni...om man skulle ta itu med lite disk då kanske...så får vi väl se om det blir någon rockad under dagen. Ha en riktigt mysig nyårsdag!