Bästaste M skrev igår ett inlägg om tvåsamheten. Tankeväckande på flera sätt. Vi delar åsikt på den punkten, både vad gäller tvåsamhet och vår önskan om att vilja vara hemma med barnen. Inte behöva lämna dem till dagis. Jag tycker det är gräsligt att lämna min yngsta på dagis, i synnerhet de dagar då jag själv inte är schemalagd och pluggar hemifrån. Enda anledningen till att jag gör det är att det inte ska bli så långa uppehåll mellan gångerna han är där, så att det blir som att komma till ett främmande ställe de gånger jag faktiskt behöver barnomsorg. Och det känns bara så fel. I synnerhet som han allra helst vill vara med mig. Kunde jag, så skulle jag ta honom med mig till skolan.

Men hur som helst. Det där med tvåsamhet...det är otroligt hur kontroversiellt det är att vara kvinna i vår ålder och inte vilja ha det. Att på sin höjd vilja vara särbo. I mitt fall inte ens det. Och det slog mig nu ikväll att det mest kontroversiella av allt kanske inte är att vi trivs som ensamstående mammor, utan att vi gärna har en traditionell kvinnoroll där vi "står vid spisen och föder barn" och att vi väljer att göra det utan en man. Det som är så provocerande ligger nog just i att vi uttalat inte vill ha en man. Vi vill gärna ha flera barn, men inte en man. Jag gissar att det är det som upprör så många - i synnerhet männen. Vi vill inte ha deras närhet hela tiden, vi vill inte ha sexet, vi vill inte ha deras hjälp. Kyssar och kramar och lite mys nu och då går bra, men i övrigt vill vi vara i fred, thank you very much.

Visst förstår jag att många män reagerar på det. Självklart gör de det. I praktiken nollställer vi ju deras värde. Och kanske är det värsta av allt att vi gör det med ett leende eller ett skratt, som om de berättat ett roligt skämt. Det hade säkert varit lättare att hantera om vi hade varit militanta feminister som hatade män, men så är det ju inte. Vi hatar absolut inte män, tvärt om. Det är bara när vi möter män som vill ha det traditionella förhållandet med oss som vi backar direkt. Det är det vi inte vill ha. Även tanken på särboförhållande får man vara försiktig med att nämna. Det är många män som sätter likhetstecken mellan det och att ha en kvinna de kan få ha sex med när det passar, men utan några förpliktelser. Men det är inte heller något vi är intresserade av. Och det där är tydligen väldigt svårt att acceptera. Vi kan tänka oss ett särboförhållande där man ses när man vill och har lust, men det innebär långt ifrån att vi är intresserade av sex när vi ses. I synnerhet inte varje gång.

Själv vill jag som sagt inte ens ha ett särboförhållande, just för att det tycks likställas med att man ska "släppa till" varje gång man ses. Bara tanken i sig är så fruktansvärt avtändande att den får mig att backa från hela begreppet särboskap. Så visst är man kontroversiell som väljer bort alla former av förhållande med en man helt enkelt därför att jag inte har lust att ha en man närvarande på det sättet i mitt liv. Jag ser helt enkelt inget som helst självändamål med att ha en man. Jag älskar att vara ensamstående med barn, och får jag möjlighet, så kommer jag tveklöst få flera barn. Utan att ha en man involverat i projektet, mer än de spermier någon lämnat från sig till en klinik i Danmark. Där börjar och slutar det.

Jag tittar på program som Jon, Kate & 8 barn och Familjen Annorlunda, om familjer där de har 8-9-10 barn, och jag känner att precis det skulle jag också vilja ha. Minus en karl. Bara jag och en hel hög med ungar. Ytterligare en kontroversiell grej. Student och ensamstående mamma till många barn?? Hujedamig - så får man inte tänka! Fullständigt galet, tycker folk. Men tycks samtidigt glömma att vi trivs med en stor barnaflock omkring oss, vi längtar inte efter dyra utlandsresor, att gå på krogen eller ensamtid med "mannen i vårt liv". Vad vi längtar efter är storfamiljen med många barn, med allt kaos det innebär. Det är ju det vi vill ha. Drömmen för mig vore att ha ett arbete jag kunde sköta hemifrån (eller där jag nu råkar befinna mig) när jag jobbar, så att jag alltid kan ha barnen runt mig. Varför lämna bort dem till dagis, så att jag kan jobba och tjäna pengar, som jag i sin tur till stor del får ge till dagis för att de tar hand om mina barn? Galet. Jag har ju inte fått mina barn för att någon annan ska ta hand om dem.

Jag hoppas min egen barnaskara kommer växa med tiden. Jag tar gärna några stycken till. Det finns fortfarande plats i vår stora säng för flera barn, och när den sängen är full, så bygger jag väl en större. Jag älskar att samsova med barnen, och vi kommer fortsätta med det så länge de själva vill. Och jag kan inte alls tänka mig att dela sängen med en man också. Så vem vet...med tiden kanske det kommer ett program på tv om mig och mina vänner, vi ensamstående kvinnor som väljer att ha en stor barnaskara - på egen hand.

Vi bara måste ta med oss ungarna och åka hit vid tillfälle!   :

http://www.thecreativityhouse.se/

Lite dyra prylar, men jag tror ungarna skulle älska det. Kanske framåt våren, när det börjar bli varmt och skönt, så kan vi ha lite picknick nånstans också. Det kanske vore nåt för en Oktoberträff, förresten?

Dagen har börjat bra. Solen skiner (sånt gillar vi) och jag har fått flera trevliga nyheter redan. Jag mailade UU sent igår kväll, och frågade om jag kan få nordiska institutionens norska-kurser godkända inom kandidatprogrammet, och det ser ut att kunna gå bra. Hon skulle kolla lite närmre, men det ser positivt ut iaf. Väntar bara på schemat nu då, så jag får veta om det krockar. Håll tummarna att det inte gör det...

Den andra goda nyheten var att fastighetsskötarna ringde, och sa att de även hade tittat lite på mitt kylskåp igår, och jag skulle absolut få ett nytt, det behövde vi inte ens diskutera. Det jag har är en av de äldsta modellerna de har nu, så det var hög tid att byta ut det i vilket fall. Så på måndag, medan jag är på UU, så kommer de hit och byter ut det. Yeay! Ska plocka ur det och frosta av söndag em/kväll, samt göra fri lejd från dörren till köket, och när jag kommer hem på måndag, så kommer ett sprillans nytt 50/50 skåp stå här hemma. Hurra!

Resterande felanmälningar tar de lite pö om pö, för de har väldigt mycket just nu, sa han. Kylan har inneburit att det frusit sönder rör på flera ställen bland annat, så de har att göra.

Och den tredje goda nyheten är att mitt filmpaket från Ginza skickades idag. Har beställt tredje säsongen av Gilmore Girls (jag vill ha ett eget Stars Hollows att bo i, bara så ni vet. Och en Luke jag kan terrorisera - haha!) och en julfilm. Om jultomten. Jag älskar jultomten. Jag skulle kunna gifta mig med jultomten. Nog skulle jag göra mig som fru Jultomte, tror ni inte?   

So far, so good. Eventuellt kommer M&J förbi om ett tag och dricker lite kaffe efter att de varit på MVC, och jag funderar på att lifta in till stan med dem sen för att välja tapeter till vardagsrummet. Har kikat lite på det som finns att välja på på nätet, men det är inte mycket att hänga i julgranen, tyvärr...Men jag hoppas på att bli glatt överraskad när jag sitter och bläddrar i deras tapetpärmar. Kanske även skulle boka in omtapetsering av hallen när jag ändå håller på? Vill minnas att även den stod med på listan över rum jag kan få omtapetserade, och där har jag ju inga möbler, så den går ju snabbt att plocka ur (det är mest bara några leksakslådor och en ljusslinga som ska flyttas). Sedan är det väl pysselrummet och äldsta grabbens rum som också är schemalagda för omtapetsering, men det får bli vid ett senare tillfälle.

Apropo paket och sånt, så beställde jag även mina skolböcker inför nästa termin igår. Ooooh, det sved i plånboken allt! Nästan 1300 spänn, allt som allt, och då är det ingen sekundärlitteratur alls. Den ena boken gick loss på 720 kronor...Men det kan jag faktiskt leva med, för enligt en av mina kursare som hade turen att få just den boken i julklapp för ett par år sedan, så kostade den 1500 då...Samtidigt är det ju en investering för en som är litteraturintresserad, och definitivt en bok man vill ha i sin bokhylla.

Så nu har jag tre inkommande paket under den här och nästa vecka. Gardiner, film och skolböcker. Roligt! Dyrt, för all del (nåja, allt är relativt - det är dyrt för mig som är student, men det är inga dyra saker jag beställt, frånsett skolböckerna, som jag ju måste ha), men värt det. I övrigt är det i stort sett köpstopp den här månaden nu. Jag ska köpa garn till Citron shawl tänkte jag, som jag visade i ett tidigare inlägg, men det kostar inte mer än en hundring ungefär. Resten av pengarna ska stoppas undan till mitt lilla hemliga projekt. Fast iofs...jag kanske skulle betala nån räkning också?   

Ja, det här året börjar utan tvekan bra. Om jag nu bara kan sätta tentan på fredag, så är månaden fullkomlig. Fast för att göra det, så borde jag kanske plugga lite? Kan tänkas att det kommer underlätta. Har jag hört. Först av allt ska jag dock dricka lite mer kaffe, få på mig lite vettiga kläder och lyssna på The Baseballs. Musik att bli glad av