Det blev kort dagisdag för lillebror idag. Bara en timme efter att jag hade lämnat honom där, så ringde de och sa att han inte mådde bra. Han hade velat vända tillbaka från utflykten (de går alltid på utflykt på tisdagar) och hade klagat på att han frös om händerna. "Då visste vi att det var nåt som inte stod rätt till, för det finns ingen unge som är så välklädd som din!" sa dagispersonalen. Och när de hade kommit tillbaka till dagis och sonen bara velat ligga på soffan, så var det ingen tvekan om att något inte var som det skulle, så de ringde mig. Och jag hämtade givetvis den lille prinskorven så fort jag bara kunde.

Jag hade hoppats att vi skulle klara oss den här veckan ut. Eller åtminstone förbi morgondagen, eftersom min grupp har redovisning då. Att lillebror inte var alldeles pigg har varit uppenbart, men samtidigt har han inte haft feber eller varit dålig på något annat sätt än att han varit lite förkyld och hostig. Men igår kväll klagade han på ont i magen, och nämnde det även i morse. Och på dagis också. Och med tanke på att det ska vara ca 70 barn på vårt dagis' fyra avdelningar, och närmare 40 av dem är hemma med magsjuka nu, så behöver man ju inte precis vara atomfysiker för att räkna ut vad det är som härjar i grabbens kropp just nu. Dock har vi haft tur så här långt, och febern har varit rätt så lindrig under eftermiddagen och kvällen, och det har inte blivit några kräkningar än så länge. Håll tummarna att det fortsätter så! Och att det illamående jag själv har dragit på mig under kvällen bara är hjärnspöken...

Jag har alltså fått avboka stora delar av min dag både idag och imorgon. Idag skulle min kompis E ha kommit förbi och fikat under förmiddagen, och under eftermiddagen skulle jag ha varit in till stan och träffat bästaste M. Så blev det inte. Men det blev något annat istället. Underbara E drog iväg och handlade två stora kassar med mat åt oss, så att jag skulle slippa släpa ut en magsjuk kille direkt i morgon bitti för att handla (får bostadsbidraget då). Det är omtanke, det! Hon hade till och med handlat diskmedel åt mig - vilket var sååå välbehövligt, för nu hade jag tokslut på det och en väldans massa disk. Och det var baske mig den största diskmedelsflaska jag sett nånsin, tror jag   

Gigantodiskmedelsflaska.

Och apropo pengar, så har jag äntligen fått veta vad som strulat med CSN. Det visade sig vara skolan som strulat, trots allt. Trots att jag bad dem skicka registreringarna redan förra måndagen, trots att hon lovade att göra det, och trots att hon på tisdagen haffade mig i korridorerna och försäkrade att registreringarna var skickade - så var det inte så ändå. CSN har inte fått in dem. Nu har administrationen lovat att fixa det på stört, så med lite flyt kommer mitt studiemedel på fredag.

Nu över till något helt annat. Gångvägar. Jag gillar vinter, jag gillar snö, det vet ni redan. Och mina barn gillar också det. Att åka pulka till och från dagis är tveklöst en höjdare, tycker lillebror. Och jag. Vad jag dock inte förstår är varför de envisas med att grusa gångvägarna så förbaskat?!? Jag hade kunnat förstå det om det var is, men SNÖ?? Allvarligt talat. Det kan ju inte vara för några andra än cyklisterna - och då tycker jag faktiskt att om man nu prompt ska cykla vintertid, så kan man skaffa däck som är lämpade för det istället för att skyffla ut tusentals kilon grus på gångvägarna varje vinter. Mera miljövänligt hade varit också. Och vi hade kunnat använda pulka på gångvägarna till dagis (att gå utom "allfarväg" är tyvärr inte ett alternativ), och hade sluppit att pulkan blev helt förstörd (ja, jag har faktiskt använt den ändå, eftersom lillebror så gärna ville åka pulkan till dagis). För övrigt tycker jag också det är skittrist att man aldrig kan åka spark längre. Det finns ju ingen väg eller gångväg någonstans som får vara i fred från grus och salt.

Söndernött pulka.

Hål rakt igenom :-(

Frånsett det, så har det varit en rätt så lugn dag. Eller nåja...nästan iaf. Telefonen har ringt stup i kvarten, och jag har både pratat med kompisar såväl som jag har fått dirigera fram mailserverlösa bekanta till rätt person som kan sparka igång webhotellets servrar igen. Lillebror har varit mer spattig än lugn, och har nog aldrig varit så tjatig som idag, och mitt uppe i allting har jag ändå fått försöka skriva ihop min del till föredraget imorgon. De andra ska läsa min del bara, för frånsett att jag inte kan vara där, så finns det ju inget som hindrar mig från att göra min del av arbetet. Men nu är det klart. Hoppas jag. Har skickat min del till de andra iaf, så får vi se om de tycker jag har missat något. Jag hoppas inte det, för jag är alldeles slut i huvudet nu, känner jag.

Det vore rätt skönt att bara sjunka ner i soffan en stund, faktiskt. Kanske sticka lite till på bebiskläderna åt M&J. M var förbi under eftermiddagen och lämnade en påse med ett extra garnnystan på min dörr, så nu är det bara att tuta och köra tills det är klart. Samtidigt vore det skönt med ett bad. Eller bara att gå och lägga sig. Lillebror sover sött just nu, och jag hoppas han kommer göra det hela natten. Han har varit trött och sliten hela dagen (vilket är den största förklaringen till att han varit så spattig). Kolla bara på korten jag tagit på honom - snacka om tröttisminer liksom:

"Mamma, ta kort på mig när jag dricker!"

Tudeluu...

Det här kortet kan jag över huvud taget inte titta på utan att bryta ihop i skratt   

Tröttisfåntratt.

Fast stundtals har han varit lite mera leksugen-pigg, och då var det ju tur att morsan hade trolldeg på lut i kylskåpet:

Konstverk på g.

Djup koncentration.

Nej, nu får det vara kväller här. Imorgon är en ny dag, och förhoppningsvis vaknar vi pigga och krya, både lillebror och jag