Ååååh, vad bra det blir med ommöbleringen! Jag har nog aldrig varit så toknöjd som jag är nu. Och då är jag inte ens klar. Julgranen är nerplockad, och trots att jag misstänkte att det skulle bli protester från barnens sida, så blev det tvärt om. Istället tyckte de det var jätteroligt att hjälpa till att plocka ner allt pynt, och hojtade glatt att nu skulle de få vänta TUSEN dagar tills det var jul igen. Hm. Brås nog lite på mor sin, de där, som tycker det är minst lika mysigt att vänta och längta efter julen   

Jag har även lyckats placera tv'n så att solen inte längre faller på skärmen, och jag har fått den längre bort från vardagsrumsbordet, vilket är skönt för ögonen när man nu har en sån stor tv som jag har. Typ 700 tum eller vad den nu är. Bra för barnen också, som gärna vill sitta på golvet framför tv'n - och som en bonus fick jag extra utrymme för den födelsedagspresent jag ville ge båda barnen i slutet på januari. En extra present, liksom - jag tänkte de skulle få en varsin barnstol från Jysk eftersom båda två bara får/fått småsaker i övrigt i födelsedagspresent.

Det som återstår att göra nu är att flytta ut stora köksbordet, få undan lilla bordet och flytta bokhyllorna. Det sistnämnda är utan tvekan det värsta jobbet, och jag vet inte om jag kommer ta itu med det idag. Vi får se. Först ska jag fixa lite mat åt oss iaf - norsk fisksoppa med ostmackor till. Känns lagomt idag, efter allt frossande tidigare. Sen får vi se hur mycket mer ommöblerande jag orkar med idag. En sak är iaf säker - kl 21 ikväll är det färdigmöblerat för idag, för då ska jag slå mig ner framför tv'n och titta på Star Wars och fortsätta sticka på Johans mössa. Vilket påminner mig om ytterligare en bonusgrej - Johan har rätt så stort hattmått, så jag tänkte att jag kommer få chansa lite eftersom jag inte har någon att prova på. Men igår kväll insåg jag att storebror också har ett lite större hattmått, så jag kastade mig med berått mod över gossens huvud med måttbandet i högsta hugg, och kunde konstatera att han hade ett mått på 59 cm. Inte riktigt lika mycket som Johan, men tillräckligt mycket för att han ska kunna vara provdocka åt mig under tillverkningen   Dock har jag ett annat litet problem - jag har ju inga strumpstickor i den storleken, och det kommer jag behöva ha när jag ska maska av. Men men...på nåt sätt löser jag det. I värsta fall åker jag och införskaffar det i morgon, inte mer med det än så.

När jag tänker efter, så är det nog hög tid att jag syr upp lite stickförvaringsfickor, för just nu är det en enda röra på den fronten och jag har inte riktigt koll på vad jag har och inte har. Jag vet bara att jag har hundratals stickor i alla möjliga storlekar, och att de ligger osorterade i en enda röra. Får bli nästa syprojekt, tror jag. Eller ett av dem...jag har några till ligger i pipelinen.

Nä, lite mat nu kanske...Möblerar jag klart idag, så återkommer jag nog senare med lite bilder, annars får ni ge er till tåls tills i morgon. Ciao!

Precis som förra året, så vaknade jag idag och mådde bra. Riktigt bra. Känslan av att ha ett nytt oskrivet år framför sig känns alldeles underbart. Vilket är lite lustigt, för det är inget jag annars brukar lägga någon stor vikt vid. Ja, det här med nytt år och så alltså. Ändå känns det så här.

Det känns skönt att jul och nyår nu är undanstökat, och det snart är vardag igen. Jag har ett akut behov av att få städa bort julen nu, plocka ner granen, tomtar och glitter. Plocka undan julservisen och kakburkarna, och ägna de kommande veckorna åt att vila magen med grönsaker och frukt istället för detta överflöd av god mat och efterrätter.

All vila under mellandagarna har gjort att förkylningen blivit bättre, och jag är nu bara lite snorig. I övrigt är det inget större fel på mig, frånsett att gårdagens matorgier fått min mage att bli lite spattig. Och så är jag fortfarande väldigt trött och seg, vilket nog också beror på den långa ledigheten, där vi mest bara tagit det lugnt.

Rökningen går det sådär med...jag klarade mig tills inatt någon gång, men mådde då rätt kasst efter all mat (där man förstås petat i sig en massa extra istället för att röka), så då blev det en cigg. Och en nu på morgonen. Men men, det innebär inte att jag inte ska sluta, för det ska jag. Jag måste bara hitta ett sätt som fungerar när nu min mobilitet är nersatt. Annars har jag ju aldrig haft svårt att sluta röka, men det har också förutsatt att jag kunnat röra mig normalt. Men det löser sig.

Idag är jag jättesugen på att möblera om. Precis som bästaste M, så har även jag erfarit att ett pysselrum är jättebra för förvaring, men man vill ändå helst sitta tillsammans med alla de andra när man håller på. Och så saknar jag mitt fantastiska köksbord! Det står i pysselrummet nu, och jag har ett mindre bord till köksbord istället. Frågan är alltså om jag inte skulle göra pysselrummet till ett rent förvaringsrum för pyssel, leksaker och kläder...Ställa in bokhyllorna från vardagsrummet dit också kanske, så får jag lite mer utrymme här ute.

Vi får se om jag drar igång någon rockad idag. Har ju disk som kommer ta en halv dag att beta av, och behöver även plocka ner granen innan jag kan börja flytta runt på några bokhyllor. En väldans massa jobb blir det, utan tvekan. Men då kanske jag kunde få tummen ur och rensa ur bokhyllorna lite också? Det skulle verkligen behövas. Och visst vore det lagomt att börja det nya året med en make over här hemma?   

Ja ni, ett nytt år minsann...I år ska jag läsa en massa litteratur, vilket känns riktigt roligt. Dels för att jag gillar att läsa, men även för att det ska bli skönt med ett brejk från retoriken. Sen lär jag försöka fixa ett sommarjobb också, för i år hade jag inte tänkt plugga över sommaren. Man behöver egentligen det där uppehållet innan man fortsätter. Annars har jag väl inte så himla mycket planerat för året. Jag längtar efter de olika årstiderna, längtar efter OS, och ser fram emot att umgås med vänner och familj. Jag har inga planer på att dejta eller försöka träffa någon - tvärt om. Jag tänkte väl snarare undvika det mer än någonsin.

Jag har funderat en del på det där också under julen, och konstaterat att mitt tålamod för karlar är tämligen obefintligt. Jag orkar helt enkelt inte med en massa känslomässigt tjafs, pip och gnäll, och så detta evinnerliga tjat om deras penisar, som ständigt ska ha så mycket uppmärksamhet. I synnerhet det sistnämnda. Jag skiter högaktningsfullt i hur många centimetrar de kan erbjuda och hur bra de är i sängen, och jag tycker ärligt talat det är skrattretande med alla dessa önskemål om att man ska ligga bredvid och hålla i den där fula saken, väcka dem på morgonen med en avsugning och gud vet allt. Som om den där grejen var en gud man skulle tillbe. Seriously. Jag kan inte hjälpa att tycka att allt det där är fullständigt skrattretande. Vad har jag för glädje av att ligga och hålla i deras penis? Och ärligt talat känns det mest bara förnedrande att ge en karl en avsugning. Det är inte roligt, det ger mig absolut ingenting (annat än att karln ifråga åtminstone håller käften under tiden), och jag kan inte med min bästa vilja säga att det innebär någon som helst njutning för mig.

Nej, skulle jag träffa en karl som inte pratade om sin penis ständigt och jämt, och som inte förväntar sig att jag ska behandla hans lem som något jag måste tillbe, så skulle jag kanske överväga en date. Om han dessutom inte försöker vara någon jävla porrstjärna i sängen - eller vill att jag ska vara en - så vore det helt klart en bonus. Jag är SÅ utled på det där. Jag vill inte ligga där och känna mig som ett experiment, där han ska försöka tillfredsställa mig på så många sätt som möjligt, och så avancerat som möjligt. Det är faktiskt - ursäkta mig - förbannat tråkigt. Lite känsla, tack! Och lite humor och skratt. Då kan jag överväga det.

Ett annat problem är att jag finner det svårt att hitta karlar som har något innanför pannbenet. Det tycks råda en skriande brist på omlopp där inne. Det som rör sig tycks handla i huvudsak om det egna egot, deras penisar, deras jobb, tuttar och öl. Men sen tar det liksom stopp. Kultur, historia, litteratur, vetenskap...sånt som jag gillar att diskutera är det bedrövligt tunt med. Och jag hade faktiskt kunnat leva med det, om han själv var medveten om det och accepterade det, allra helst om han till trots för det kunde uthärda att lyssna på mig när jag pratar om sådant, och gärna ställa frågor om han nu själv inte har riktigt pejl på det området. Så gör ju jag när jag pratar med andra, och de vill diskutera saker som inte direkt ligger innanför mitt intresseområde. Men nej. Istället vill de gärna göra sig lustiga över det istället, förmodligen i ett försök att slippa känna sig underlägsna. Vilket bara får effekten att jag tittar på dem och undrar om de är naturligt korkade, eller om de står framför spegeln med ett hopprep och övar. Det går liksom inte att dölja sina tillkortakommanden på det sättet, istället blir de bara än mer påtagliga. Men säg det till en karl...*suck*.

Hur som helst, det är de två skälen som i första hand gör mig allt mer ovillig att dejta någon över huvud taget. Oddsen att jag ska hitta någon som inte beter sig som en typisk man tycks vara tämligen obefintliga (okej, det finns ett undantag, som jag har beskrivit i mina låsta inlägg, men även där är jag tveksam), så jag kommer nog i ännu större grad än tidigare undvika karlar under det här året. Faktum är, att när jag låg i badet igår och funderade kring vilka egenskaper, tankar och drömmar drömprinsen skulle ha, så kom jag fram till att den ultimata mannen för mig vore bästaste Morgana - haha! Värderingar, intressen, hur man vill leva - precis allting matchar mina egna önskemål. Och frånvaron av en penis får ju anses vara en bonus i sammanhanget   Jag kunde inte låta bli att skratta för mig själv - den ultimata mannen är...EN KVINNA! Det är humor, det. Haha!

Nej, det är väl tur att man inte längtar efter tvåsamheten, utan istället ser så många fördelar med singellivet, både här och nu, och även i framtiden. Ärligt talat är den enda fördelen jag ser med att ha en karl det ekonomiska och det praktiska. Men samtidigt har jag ju fått lära mig att karlar är förbannat dyra i drift, och ägnar sig hellre åt att spendera pengar än att få dem att föröka sig, och vad gäller den praktiska hjälpen, så får man ju tjata till förbannelse för att de ska lyfta på arslet och gå ut med soporna. Så det känns ju inte heller direkt som att det är mödan lönt ens för den sakens skull. Fast visst, det finns säkert bra män också, men jag tänker då inte leta efter dem. Längtade jag efter en tvåsamhet, så vore det väl en annan sak, men det gör jag ju inte.

Nå, nog om det. Att min syn på män är tämligen cynisk vet ni ju redan. Det är som det är med den saken. Jag tänker lägga min energi på annat än män i år. Jag tänker vara egoistisk och investera i mig själv istället. Högst okvinnligt, jag vet, och det skiter jag ärligt talat i. I år blir ett ännu större egoår än de tidigare, och jag tänker inte skämmas en sekund för det. Jag tänker investera i min hälsa, min fåfänga, min utbildning och mitt hem. Och jag ska lära mina barn att det är världens naturligaste sak att även en småbarnsmamma gör så. Det ska både dottern och sönerna ha med sig ut i livet sen. Gud nåde mina söner om de ifrågasätter att deras flickvän/sambo/fru investerar i sig själv också, och inte alltid sätter karln och barnen före allting annat. Dottern tror jag inte jag behöver oroa mig för på den punkten - att hon skulle tillåta en karl att dra upp riktlinjerna för hur en kvinna/mamma ska bete sig finns inte på kartan, åtminstone inte som det ser ut nu. Hon har skinn på näsan, den unga damen, och är tveklöst det tuffaste av mina barn, både rent mentalt och praktiskt. Den karl som försöker sätta sig på henne lär allt vara beredd att ducka och springa snabbt, om han ska undvika en redig käftsmäll   

Neee, hör ni...om man skulle ta itu med lite disk då kanske...så får vi väl se om det blir någon rockad under dagen. Ha en riktigt mysig nyårsdag!