På en av mina mailinglistor har det idag diskuterats pengadonationer ur perspektivet välgörenhet och hyckleri, där det ursprungliga temat var att människor hycklar när de ger enskilda donationer för att döva sitt eget samvete när katastrofer som Haiti kommer upp på tapeten.

Kanske är det så. Kanske är det för många att döva ett samvete att donera pengar nu och då, att göra punktinsatser som en direkt reaktion t.ex på flickan Anita i Indien som har en sådan otur att hon är född till flicka. Och kanske är det många som slår sig för bröstet över de donationer de har gjort, och kanske slår de som är månadsgivare via autogiro sig ännu hårdare för bröstet och tycker de minsann är märkvärdiga som gör en sådan insats. Vad vet jag.

Jag vet bara hur jag själv reagerar. Och jag donerar inga pengar för att döva mitt eget samvete. Däremot är jag månadsgivare via autogiro till en organisation, vars arbete jag tycker är viktigt. Inte för att jag har hemska syner om lidande barn och människor i andra delar av världen, utan därför att jag själv gärna hade varit hjälparbetare i just den organisationen. Och hade jag varit hjälparbetare i just den organisationen, så skulle jag vilja att det fanns tillräckligt många vacciner åt alla barn i den landsby jag var placerad. Jag skulle vilja att det fanns tillräckligt mycket mediciner mot de sjukdomar de tampas med där. Jag skulle vilja att det fanns tillräckligt många filtar att dela ut, att det fanns tillräckligt många rördelar för att bygga en vattenpump och tillräckligt många sterila sprutor, kompresser och bandage. Jag skulle vilja att de som aktivt arbetar ute i alla dessa katastrofdrabbade områden - vare sig det är akut eller ej - har bästa möjliga förutsättningar för att göra det jobb de behöver göra ute i fält, under förhållanden som ligger långt borta från den sterila sjukhusvärld vi har i Sverige.

Så nej, jag döver inget samvete gentemot något hålögt, svältande barn på tv. Jag mår inte bättre över att jag skänker de där kronorna varje månad. Jag skryter inte om att jag minsann donerar pengar varje månad trots att jag är fattig student, för blotta tanken är mig motbjudande. Jag engagerar mig i något jag tror på, och vid den här tidpunkten i livet är de ynka kronorna det bästa sättet jag kan göra det på. Jag hoppas dock att kunna bidra på ett mera konkret sätt i framtiden. Att jag även praktiskt kan arbeta för "min" organisation. Därför att jag tror på den, tror på deras kraft och förmåga att rent generellt göra världen till ett lite bättre ställe att bo på. Och det gör jag lika mycket för mig själv och för mina barns skull. Det är vår värld också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...