Alla inlägg under januari 2009

Av /A - 20 januari 2009 17:14

Fan. Hade tänkt göra middag i lugn och ro, för att sedan sätta mig och författa ett brev, renskriva gårdagens anteckningar och titta på Obamas inauguration speech (vad fan heter det på svenska?), vilket är en av de uppgifter vi har att göra den här veckan. Men så blir det inte. Upptäckte precis innan jag skulle åka och handla att jag hade glömt bort att det är FRG-kurs ikväll, som börjar kl 18. Bah...


Tycker jag måste åka, för det är ju sista gången här uppe, så just nu kastar jag i mig en macka innan jag måste åka igen, och hade hoppats få med mig åtminstone en del av Obamas tal, men det kommer jag missa. Det ska visst visas kl 18 ungefär, och då är jag på kursen. Får kolla på det senare ikväll då. Likaså göra middag senare ikväll. Och hinna med allt det andra. Och lista ut hur fan jag får barnens regnkläder vidare från Uppsala till Stockholm i morgon, all den stund jag inte har en chans att hinna med det själv. Att det hela tiden ska vara såna där saker som måste fixas...*tröttsamt*.


Jaja, det löser sig nog med blommor, bara kärringen dör, som mitt ex P brukar säga :-) Jag åker på kursen om en halvtimme, så får jag lösa resten när jag kommer hem vid 21-tiden.

Av /A - 20 januari 2009 09:54

Jag har alltid vetat att jag skulle bo i Sverige som vuxen. Och att jag skulle plugga vid Uppsala Universitet. Hur jag kom på det vet jag inte riktigt, men jag har mina misstankar...Som liten hörde jag låten "Ein Student aus Uppsala", och det kan mycket väl ha varit den som gjorde att jag fick den idén. Varför vet jag inte, det är inte en särskilt bra låt egentligen, men den fastnade på nåt sätt i mitt huvud när jag var liten.


Nu är jag där. Jag bor i Sverige sedan många år tillbaka, och sen igår är jag student vid Uppsala Universitet. Jag vet inte om jag ska gå så långt som att säga att drömmen blev sann, men den tanken jag hade som liten har ju alltså förverkligats. Inte illa, bara det.

Igår var alltså första skoldagen i Uppsala. Det blev en lång dag. Först sov jag dåligt på natten, för tredje natten i rad, så jag var grymt trött. Sliten i kroppen var jag efter resan ner dagen innan, med ungar och en massa bagage, och karpaltunneln på höger hand har delvis svällt igen, som den brukar göra om jag belastar handleden tungt och på fel sätt. Fick karpaltunnelsyndrom när jag gick gravid med dottern, och ibland kan jag känna av det, t.ex när jag försöker få med mig fjorton ton bagage och två ungar på sjuttioelva tåg. Det gör inte jätteont, utan är mera en molande värk, och jag har skena jag kan använda, så det är ingen fara.


Exet lyckades givetvis göra mig på dåligt humör genom att bli grinig över att jag inte hade fått med alla regnkläder + barnens extra ytterjackor. Det vore väl én sak om jag hade glömt de grejerna, men jag fick helt enkelt inte med dem. Det gick inte att bära ännu mer saker än jag gjorde redan. Och inte blev jag gladare när jag fick höra att han försökt pumpa bonusdottern på information om hur jag sköter barnen här hemma. Utifrån det hon berättade, så står det fullkomligt klart att han försöker samla information för att få mig att framstå som en dålig mamma. Sånt gör mig på dåligt humör. Min bonusdotter är för all del vuxen, men man försöker fan inte pumpa mina barn på information för att försöka framställa mig i dålig dager. Ärligt talat. Hur förbannad man än är, så lämnar man samtliga barn utanför konflikten.


Anyway. Första skoldagen i Uppsala igår. Kändes skönt att vara tillbaka i "min" stad, även om det envisades med att snöa och blåsa allt mer under dagen. Kom till skolan strax efter 8, och fick registrerat mig, fick lite papper, och blev bjuden på kaffe av en städerska :-)

Hittade mina salar utan större problem också, och fann till min glädje att det bjöds på kaffe, saft och gigantiska kanelbullar innan första föreläsningen.

Föreläsningen, eller seminariet eller vad det nu var tänkt att vara, handlade om retorik, vilket var ganska intressant. Vi pratade om Aristoteles, Platon, retorikens grunder och en massa såna saker, och de latinska uttrycken haglade. Läraren var dessutom engagerad, vilket också gör att man blir engagerad själv med.


På vårt program är vi bara 21 stycken. Lite skillnad jämfört med de program jag läst tidigare, där vi varit runt 200 stycken. De flesta är ganska unga, det är jag och en till som är lite äldre. Gissar att hon och jag är ungefär jämnåriga. Men det är inget som stör mig, jag har inga problem att umgås med folk som är mycket yngre än mig.

Enda minuset från gårdagen egentligen, är att vi givetvis skulle ha dessa förbaskade grupparbeten. Jag har kommit att avsky dessa grupparbeten i skolform nåt så fruktansvärt. Det positiva är dock att i vår grupp (vi är 5 stycken), så verkar det finnas ett "go" som jag inte upplevt i Gävlegrupperna, vilket gör att det kanske rent av kan bli roligt att arbeta i gruppen. Bonus dessutom är att en av killarna spontant axlade ansvaret som gruppledare och försökte samla ihop oss alla direkt efter indelningen osv. Sånt tycker jag är kul. Annars brukar det alltid vara jag som får göra sånt. Har inga problem med att han axlar den rollen till en början, det känns mest bara skönt just nu. Och roligt att få se någon annan med lite driv som omväxling. Sen är det meningen att vi ska turas om att ha den rollen under terminen, så alla ska få vara den som leder. Sånt är bra. Och inte minst att vi ska ha samma grupp hela terminen, vilket innebär att det finns utrymme att bygga upp en vettig gruppdynamik. Och stort plus till läraren, som redan innan indelningen sa att om det inte skulle fungera i någon grupp, t.ex pga personkemi osv, så skulle vi göra om dem, för det är oerhört viktigt att ha en fungerande grupp. Den mannen skulle jag vilja ta upp till Gävle Högskola, han skulle kunna lära dem ett och annat om det här med grupparbeten.


Efter första föreläsningen följde det en drygt 4 timmars lång väntan innan nästa föreläsning. Ägnade tiden åt att gå ner på stan en sväng, äta lite, försöka plugga lite, och att sticka lite. Ändå kändes tiden outhärdligt lång, och jag hade helst av allt velat gå och lägga mig. Men till sist blev klockan 16:15, och nästa föreläsning tog vid. Den handlade mycket om samma saker, men det berodde på att vid denna föreläsning var alla som läser retorik A med, både vi som läser kursen inom vårt program, och de som läser den antingen fristående eller inom andra program. Föreläsaren var dock rätt så  bra, så det blev inte tråkigt även om vi hade gått igenom en stor del av de sakerna redan på morgonen. En lite kul grej var att han tog upp månlandningen 1969, och pratade om vad som sades då, t.ex det här med "One small step for (a) man, one big leap for mankind", och hur man påverkas bara av uppbyggnaden av meningen. Jag ska inte gå in på några detaljer och tråka ut er, utan bara konstatera att det inte råder några tvivel om att den ena meningen var helt klart designad på förhand. Det var inget han sa helt spontant, som man kanske kan tro.


En annan festlig grej var att vi fick en kopia på utkastet till det tal som Nixon skulle hålla utifall det hela gick åt pipan, och killarna t.ex inte skulle kunna återvända från månen. Även där användes det givetvis vissa knep avsedda att påverka den som hörde talet i en viss riktning, så som ju fallet är med alla tal av den typen. Det många inte tänker på dock, är att offentliga tal, t.ex av politiker, inte bara är konstruerade att övertyga den som lyssnar om att man har rätt, utan lika mycket att bortse från saker man inte vill att de ska lägga tankeverksamhet på. I det här specifika fallet handlade det ju givetvis om att världen inte skulle klassa månlandningen som ett misslyckande, vilket vore katastrofalt med tanke på den kapplöpning som på den tiden rådde mellan USA och Ryssland. Ett tal är aldrig bara ett tal. Det är ett verktyg.


Nog om det. Föreläsningen slutade strax före kl 18, och jag knatade iväg till tågstationen. Det snöade och blåste än värre vid det laget, och jag var genomfrusen innan jag kom fram. Och blöt. Fick vänta en stund på tåget, men till sist bar det av uppåt. Dock fick vi stanna undervägs för att starta om en dator, vilket innebar att den enda, ynka minuten jag hade på mig att hinna med bussen hem här uppe försvann. Så blöt, frusen och trött fick jag gå i ännu värre snö och blåst hem från Resecentrum igår kväll. Vet inte riktigt hur långt det är, men det är väl sisådär 3-4 km. Normalt sett går jag på 45 minuter, men igår tog det över en timme. Var minst sagt mera död än levande när jag kom hem, och jag är fortfarande frusen idag.


Tisdag idag. Har som vanligt mycket att göra, men det känns så rörigt i huvudet att jag har svårt att fokusera. Vet inte riktigt hur jag känner inför studierna i Uppsala, för även om det verkar intressant, så är den förhärskande känslan just nu skoltrötthet. Men jag tror nog det blir bra, bara jag får komma igång ordentligt, får positivt besked från CSN ang. studiemedel, får flyttat, och blir av med allt gammalt skit som släpar efter. Det känns faktiskt lite bättre idag än det gjorde igår iaf, även om jag fortfarande känner mig hemskt sliten. Allt strul som har varit, och är, tar på krafterna. Om det bara vore én sak, så skulle jag nog inte ha några större bekymmer, men nu är det strul på nästan alla fronter, och det är påfrestande, minst sagt. Men å andra sidan...det kan ju bara gå uppåt härifrån.


Det är knäpptyst här hemma. Inga barn hemma. Saknar dem allihop. Känner mig nästan lite handlingsförlamad när ingen är hemma så här...blir lite apatisk. De första dagarna efter att barnen åkt till sin pappa blir alltid så. Det blir en sån påtaglig skillnad jämfört med att ha dem hemma, och ha liv och rörelse här.

Ska snart börja ta itu med det jag har att göra, men tror jag ska börja med att ta ett bad. Behöver få värmen i mig och fräscha upp mig lite. Känner mig som nånting katten släpat in just nu. Håret på ända, och iförd raggsockor, svarta tights och en lila tröja med möss på, så är man ju inte direkt någon kalaspingla idag ;-) Dessutom ska jag ha mens i morgon eller torsdag, vilket innebär att jag ser ut som om jag råkat svälja en gigantisk badboll. Huga.


Nej, ladies and gentlecowboys, badet kallar. Vi hörs senare! :-)

Av /A - 19 januari 2009 15:30

Sitter på UU, och är lika delar trött och uttråkad. Längtar efter min dator och min säng. Skoltrött, och ambivalent.

Av /A - 18 januari 2009 11:07

Nu blir det nog tyst i bloggen i 1½ dygn eller så. Åker snart söderöver, och vet inte om jag kommer ha någon uppkoppling där nere. Vet inte om jag tar med datorn heller...blir tungt att bära.


Ni får helt enkelt klara er utan mina fantastiska blogginlägg så länge ;)


Kom ihåg nu - kramas i trafiken, people! :-)

Av /A - 18 januari 2009 01:30

Lite inspiration för kalla fötter och händer:







Samtliga i Garnstudios Karisma, som finns att köpa hos Yll och Tyll bland annat.

Av /A - 17 januari 2009 23:29

Nu börjar jag bli redigt trött, och jag har inte fått gjort på långa vägar så mycket som jag hade tänkt, eftersom den lilla prinskorven fann det för gott att vakna igen och inte vilja somna om. Samtalet som utspelade sig uppe i sängen när han nyss hade vaknat var dock rätt gulligt (och det började helt apropo ingenting alls):


Sonen (mumlar halvsovande): "Du gillar coca-cola. Precis som jag."

Jag (viskar): "Ja, älskling."

Sonen: "Det behövs inga glas då. Det behövs inte."

Jag: "Mmm..."

Sonen: "Jag gillar giraffer. Och du med."

Jag: "Ja. Försök sova nu, älskling."

Sonen: "Mmm. Flodhästar. Flodhästar är stooora."

Jag: -

Sonen: "De måste pumpa."


Sen blev det tyst ett bra tag, och jag trodde att han var på väg att somna igen. Det var han nu inte, men samtalet om coca-cola, giraffer och flodhästar var iaf över. Riktigt vad han menade med det sista vet jag dock inte. Kanske att flodhästar är så stora för att man måste pumpa upp dem? ;-)


Tittade iaf på Körslaget, och tyvärr åkte ju Robban och Falkenberg ut den här gången. Trist. Fick stickat litegrann iaf, och har påbörjat avmaskningarna för ärmhålen på Ruby'n. Sen har jag fyllt i en massa papper som exet måste skriva under i morgon, samt packat ihop lite grejer till skolan. Det som återstår är att duscha och börja packa åt barnen och mig, samt ta rätt på disken och gå ut med soporna. Och nysta upp garnet till strumporna, och packa ner den stickningen, påbörjad eller ej, inför resan i morgon. Sen tror jag vi är fit for fight...


Kommer bli en jobbig resa i morgon, med mycket bagage. Ungarnas stora resväska och en väska med skolgrejer åt mig samt en liten väska med lite kläder. Och två barn. Huga. Lär väl vara som en disktrasa innan jag tar mig till Knivsta i morgon. Men jag har åtminstone fått till det så att vi inte får någon längre väntetid i Gävle, och det är ju bra. Dock får vi vänta en timme på Resecentrum här uppe, men men. Sen har jag kollat tåg hem från Uppsala på måndag, och det visade sig att X2000 går en timme efter att jag slutat skolan. Kommer vara tillbaka i stan ungefär halv nio på kvällen, och med lite flyt hinner jag med bussen hem då. Annars kommer jag få gå 45 minuter...hoppas det inte är svinkallt isf. Eller snöar och blåser.


Nej, bäst att beta av lite till innan jag går och sover. Ska åka hemifrån vid lunchtid i morgon, så jag har inte all världens tid på förmiddagen att fixa allting.

Av /A - 17 januari 2009 21:13

I'm in the mood for...something pink.

Kanske den här?:




Eller den här?:


Eller den här?:



Hmm...neee, den här vill jag ha, tror jag:



Visjögarns fuchsia. Sen, när jag får pengar. 100 gram till sockor i sockklubben, när ett lämpligt mönster dyker upp.

Samtidigt...den här färgen var ju guddomlig:



Får nog beställa lite av den med sen. Till vad vet jag inte dock. Jag är bara på humör för färg :-)


Kvällens udda smakkombination: Vitt vin och After Eight (är man godissugen, så är man.)


Kvällens fråga: Har Gry Forsell (heter hon så fortfarande?) svalt Humpty-Dumpty??

Av /A - 17 januari 2009 19:41

Det blir tv-kväll. Upptäckte att det är ikväll det är körslaget, och det vill jag faktiskt titta på. Såg det när Peter var här (var det förra helgen?? Känns som om det är evigheter sedan han var här...), och nu måste jag ju se hur det går. Min favorit är Robert Wells, så det passar ju bra att han tävlar för Falkenberg - Peters hemstad :P


Har även letat rätt på garn till mina keltiska sockklubbssockor. Kom plötsligt på vilket garn jag ville ha, men upptäckte att det borde vara 32x44 och att det garnet bara ger 28x36. Kikade in i forumet för att se om det sagts något om storleken, och det visade sig att det är en väldigt stor storlek :-) Då kan jag använda det garnet iallafall, och får kanske rent av använda stickor nr 2 för att det inte ska bli för stort. Garnet är förresten Opals Höstmelodi, som jag har en härva + lite extra kvar av. Tror det kan passa bra med de färgerna.


Nu är jag lite i valet och kvalet om jag ska sticka på Ruby först, eller om jag ska börja med sockorna direkt...Ska iaf påbörja sockorna innan jag åker neröver i morgon, så har jag något att pyssla med på måndag, under de fyra timmarna som passerar mellan första och andra föreläsningen. Och på tåget hem, när jag inte läser det sista kapitlet i ledarskapsboken.


Det blev inget badande för barnen ikväll. Dottern var verkligen hungrig, så hon åt och åt och åt och åt i all evighet, och hennes bror var världens tröttaste, så han toksomnade prick kl 19, innan han ens hade hunnit få vällingflaskan till munnen. Vi får ta det i morgon förmiddag, om det inte är jättekallt ute.

Ska hinna packa åt oss allihop ikväll också, men tar det efter körslaget. Och en snabb dusch. Sen får det vara bra för idag, såvida inte klockan är alltför mycket och jag känner mig jättepigg, då kanske jag sätter mig en liten stund med säkerhetsrapporten innan sängdags.


Måste förresten berätta en rätt festlig sak som exet sa när vi bråkade så gröndjävligt här om dagen. Han påpekade att jag hade sagt till någon att han aldrig hjälpte till hemma, vilket är alldeles sant. Det har jag sagt. Det som är så roligt med det hela är att han nu säger "men folk har ju faktiskt sett att det är stökigt nu med!". Ser ni det roliga? För säkerhets skull ska jag förklara vad jag tycker är så festligt med det hela: Ja, det blir gärna stökigt hos mig när barnen är hemma (när jag är själv är det däremot hyggligt städat). Jag har svårt att hinna med allting själv. Fortfarande. För ser ni...varför skulle jag hinna med bättre nu, när jag är själv om att göra allting, än jag gjorde då, när jag var själv om att göra allting? Fattar ni? Vad fan är skillnaden liksom? Jag kan inte annat än skratta åt honom. Det där är ett typiskt exempel på saker han kan komma och ska kasta i ansiktet på mig, där jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.


Nu börjar Körslaget :-)

Ovido - Quiz & Flashcards