Idag fyller jag 36. Äntligen. Jag har längtat efter att fylla 36 sen jag var...12 ungefär. Varför vet jag inte riktigt...men så är det.

Dagen börjar dock lite sådär. Skulle upp redan kl 5 för att åka till skolan och göra ett seminarium. Det sket sig. Minstingen har varit väldigt trött och sliten de senaste par dagarna, och igår var han så slut när jag hämtade honom på dagis, så han ville bara somna ståendes på busshållsplatsen. Och väl på bussen toksomnade han. Sen sov han i två timmar, vaknade till och var jättehungrig, men var så trött att han inte orkade hålla ögonen öppna, så han toksomnade igen i ytterligare två timmar. Sen vaknade han och åt lite, var uppe några timmar, men tjatade till sist på att få gå och lägga sig - han som i normala fall skulle ha varit vaken hela natten efter att ha sovit så mycket på eftermiddagen/kvällen.

Förkyld är han också, och jag visste ju vad det var bäddat för, men vågade inte säga det högt. Då kanske det skulle gå troll i ord. Men det hjälpte inte. Kruppanfallet kom som ett brev på posten inatt. Förkyld och sliten - då åker han på det. Så det blev ingen skola idag. Jag sliter inte upp en unge som varit så slut de senaste dagarna, och som haft krupp på natten, kl 5 på morgonen, för att skicka honom till dagis till 06:30, där han måste vara kvar till 16 innan jag kan hämta honom igen. Skolan är för all del viktig, men inte viktigare än mina barns hälsa. I synnerhet inte när det rör sig om ett seminarium där min aktiva del omfattar ca 15 minuter (och jag får vara borta hemifrån i 10 timmar för den sakens skull...) Nej, det får bli återbud för min del idag, så får jag väl hellre göra en kompletterande uppgift. Känns faktiskt vettigare för min del också, för jag tycker då ärligt talat jag kan använda tiden långt mer effektivt än det där.

Nå. 36 idag alltså. Något firande har jag inte planerat, det är en dag som alla andra. Plugga, städa, plugga, diska, plugga, laga mat, plugga...you get the picture. En vanlig dag bara. Men ändå inte, eftersom jag äntligen får fylla 36.

Lite lustigt egentligen...tycker alla andra längtar efter att vara 20, oavsett på vilken sida om den åldern de befinner sig, men jag har alltid längtat efter att fylla 36. Och jag tyckte det var jätteskönt att fylla 30 också. Ingen åldersnojja här, inte :-) Tvärt om. Jag tycker om att bli äldre! Jag förvånas över hur fort det går, men inte för en sekund har jag önskat att jag var yngre än jag är. Eller att jag skulle se yngre ut. Vem fan med vettet i behåll vill närma sig 40 och se ut som 20?? För fasen, det ska synas att man levt ett tag, att man varit med, har erfarenheter...Inte därmed sagt att man behöver överge sitt yttre helt och hållet (fåfäng är jag ändå), men det är ju faktiskt en smula skillnad på att vilja se bra ut och att se ut som om man är 20 år yngre än man är.

I 36 år har man alltså knatat runt på den här blågröna planeten. Några större avtryck har jag väl kanske inte gjort än, åtminstone inte om vi ska se till personliga åstadkommanden. Men samtidigt har jag ju faktiskt gjort just det. Mina barn. Inget som kommer stå i historieböckerna om, men både för mig och för barnen kommer de alltid vara det största jag någonsin gjort. I övrigt har jag väl spenderat de senaste 36 åren som de flesta andra, med undantag av att jag emellanåt kan vara en lite udda fågel i församlingen. Men det är helt okej, jag trivs mestadels rätt bra med det.

Jag ser fram emot de kommande 36 åren. Jag tror de kommer bli bra. Riktigt bra. Det börjar bra iaf :-)

Det går framåt med studierna. Laboration 3 blev godkänd idag, och jag behöver enbart tänka på den sista uppgiften i den kursen nu. Jag har gjort klart underlaget till morgondagens seminarium, och sitter nu och gör en Powerpoint-presentation av det hela. Sen ska jag göra tre frågor på de andras arbetsområden, och så är det klart. Ska bara redovisas i morgon.

Jag har ringt Uppsala Universitet och ska komma förbi min institution på måndag och registrera mig då, och jag har fått korrekt schema nu. Har ett seminarium på förmiddagen, sen paus i drygt 4 timmar, innan jag har en introduktionsföreläsning mellan 16:15 och 18. Måste kolla om det går några tåg norrut efter det...

Har koll på det mesta just nu, känns det som. Det är några uppgifter kvar att beta av, men det är egentligen bara två som är lite större, resten borde gå att beta av relativt snabbt. Borde hinna klart med ppt'n innan jag ska åka och hämta barnen idag....ska iofs åka lite tidigare än normalt, eftersom jag behöver köpa ett usb-minne och välling (har glömt det i flera dagar, och den lilla prinskorven börjar bli smått irriterad på sin mor för den sakens skull nu).

Nej, dags att fortsätta arbeta :)

Har tagit ett litet ryck med sista IT-uppgiften nu, eftersom jag upptäckte att jag inte beräknats vara med på seminarium förrän på torsdag. Fast just nu har jag paus :) Ägnar annars kvällen åt att definiera fysiska, logiska och administrativa hot och svagheter, samt att säkerhetsklassificera dem.

Det är en rätt omfattande uppgift, även om den inte egentligen är svår. Det är bara mycket att hålla reda på, därav behovet av att bryta ner det och hitta de svaga punkterna och bestämma vilka nivåer de ligger på. Sen kan jag skapa en strategi utifrån det, och försöka klämma in hela rasket på 1300 ord. Lär nog inte bli klar ikväll...

Visst är det tisdag idag? Jag inbillar mig det iaf. Går lite vilse i dagarna nu för tiden...

Idag åkte Peter hem. Jag följde med honom till Uppsala idag, där vi ägnade en stund åt att försöka lista ut vart det var jag skulle bo, och efter att ha dubbelkollat adressen när jag kom hem, så kunde jag konstatera att det är där jag trodde det var. Nära till Ica, vårdcentral, dagis och skola :)

Sen åkte vi ut till äldsta grabbens pappa och lämnade av alla uteleksaker, våra cyklar, cykelkärran och lite trädgårdsmöbler, som jag fått lov att förvara hos honom tills jag hunnit flytta och komma lite i ordning. Skönt att få det gjort också :) Sen blev det full fart in till Uppsala igen, där jag skulle hoppa på tåget norrut igen, och Peter skulle styra kosan söderut.

Skulle byta tåg i Gävle, och hade turen att hinna på ett X2000 istället för X-tåget, vilket innebär en snabbare hemresa, kaffe på tåget och ett aldrig så litet hopp om att hinna med bussen till dagis och slippa gå. Under tågresan fick jag betat av ett par kapitel i ledarskapskursen till kaffet, och väl framme i Söderhamn hade jag turen att kliva ut genom dörren precis när bussen kom - och det var Lennart som körde :) Jag såg inte att det var han, så jag fick springa för att hinna bort till busshållsplatsen (jag flög fram elegant, som en gasell i betongdjungeln, ska ni veta), men det hade jag inte behövt göra, för han hade sett mig och väntade in mig. Ibland är det underbart med vänner som kör linjetrafik ;)

Vi pratade om ditt och datt på vägen till dagis, och han berättade att han och familjen ska åka till Phuket om ett par veckor. Det var ju inte utan att det högg lite i resnerven...åker gärna tillbaka dit, och hade ju tänkt att nästa gång det blir av, så skulle det bli Phuket.

Anyway, klev av vid dagis för att hämta barnen, och hade nästan en hel timme på mig innan Lennart skulle passera nästa gång och köra hem oss, så jag tog det lugnt och satt och pratade med dagisfröknarna och alla barnen medan jag väntade på att klockan skulle bli så mycket att det var dags att åka hem. De berättade bland annat att palatsets yngsta invånare hade blivit dyngsur när de lekte ute, och att de inte riktigt kunde lista ut vad han hade gjort egentligen. Jag däremot, som känner min son och hans idéer, kunde ju snabbt konstatera att anledningen till att stövlarna var fulla i vatten och hans regnkläder dyngsura på insidan var att den unge mannen helt enkelt lagt sig i första bästa vattenpöl och låtsats simma. Då hjälper inga stövlar eller galonisar i hela världen, för då rinner det ju vatten in genom de öppningar som finns. Den lilla gossen bekräftade även att så var fallet. Inte att undra på att torkskåpet på dagis var knökfullt i mina barns kläder då, och i synnerhet hans ;)

Till sist tog vi oss hem, och jag satte mig genast med lite studier innan middagen. Hade fått svar på min PGP-uppgift, så nu är laboration 3 också klar och inskickad, och jag såg även att jag var godkänd på uppgiften jag gjorde igår förmiddags. Skönt! Två uppgifter mindre bara där. Skulle vilja fortsätta på de två ämnena ikväll, men måste prioritera att skriva underlaget för seminariet i morgon och förbereda mig för det. 

Oj, nu fick jag ett oväntat samtal...Såg att någon hade ringt mig från Uppsala igår kväll (hade mobilen på ljudlös, så jag missade samtalet), och nu ringde det igen från samma nummer. Det visade sig vara en student från Uppsala Universitet, som nu börjar andra terminen på samma program som jag ska läsa, och hon ringde för att önska mig välkommen, höra om jag hade några frågor eller funderingar osv. Mycket bra initiativ! :) Nu fick jag dessutom veta att registreringen för programmet är i morgon, så jag får ringa dem på morgonen och förklara att jag inte kan komma, eftersom jag har ett seminarium på HiG jag inte kan missa. Och det innebär även att jag inte behöver åka ner på torsdag, som tur är :)

En annan sak jag fick reda på är att min institution ligger bakom Carolina Rediviva, vid Engelska Parken, så jag kommer plugga rätt så centralt :)

Nåväl, det börjar bli dags för mig att planera morgondagen lite, och skriva mitt underlag till seminariet. 

Carpe diem. Fånga dagen. I mitt fall innebär det att klämma in mesta möjliga på minsta möjliga tid, tyvärr. Idag är helt klart en sån dag. Jag har en stor tenta i morgon (7,5hp) som jag måste repetera inför, det ska forslas fram och tillbaka till dagis, vi ska hinna med ett BVC-besök, och hemmet är i akut behov av städning. Vi pratar AKUT behov av uppröjning, av kan-inte-vänta-slaget.

Funderar på hur jag ska få ihop det. Skippa dagis idag, och bara ta BVC kanske? Lutar faktiskt åt det. Hämtning och lämning på dagis tar lång tid. Jag tappar minst två timmar bara i restid + den tid som går åt för av- och påklädning, hinna hämta andan några minuter innan man sätter sig med studierna igen osv. Nej, dagis får nog stryka på foten idag. Då är BVC viktigare. Och att jag slipper kapa upp dagen så hemskt, och istället bara behöver ut én vända, och i övrigt kan ägna mig åt att plugga. Jag måste sätta tentan i morgon, så är det bara.

Nästa bekymmer är morgondagens resor. Det går inga bussar härifrån till Resecentrum så tidigt som jag behöver åka. Blir till att åka taxi dit då, och sen ta X2000 ner 07:25. Den får jag se till att beställa idag. Hem tar vi oss alltid, det brukar gå flera tåg längre fram på dagen. Sen måste jag komma ihåg att ta ut pengar idag till både taxin och barnvakten, handla lite fika åt barnen och organisera lite pyssel åt dem, som de kan roa sig med medan jag skriver tentan.

Ska vi se...vad behöver jag komma ihåg mera? Just ja, dagisplats i Uppsala. Ringde tre gånger på raken alldeles nyss, och fick bara upptaget. Minstingen tjatade om glass och bara klättrade på mig, så jag sprang ner för att dela ut lite glass så att jag fick 5 minuters lugn och ro för att ringa. Upp igen, ringer på nytt...och får ett telefonsvararmeddelande som säger att den jag söker återkommer den 12. januari...Gah! Att det ska vara så omöjligt att få tag på de där människorna!

Jaja. Jag kan inte göra något åt det nu. Bättre att börja med städningen och förbereda pluggandet (leta rätt på alla anteckningar osv), och göra i ordning barnen och mig själv så att vi kan åka till BVC vid 11. Och fylla i papper...det var väl nåt papper jag skulle fylla i och ta med? Herrejävlar, alla dessa småsaker kommer ta knäcken på mig en vacker dag. En miljon miljarders småsaker som äter upp min tid, värdefull tid jag behöver för att plugga. Jag skulle behöva en au pair eller nåt, som kunde ta alla de där småsakerna. Åtminstone den här månaden.

Nej, dags att sätta fart. Idag måste jag vara effektiv igen.

Idag har det varit tungt. Otillräckligt med nattsömn fick mig att gå ner på knä en sväng, men nu känns det lite bättre. Känner mig dock oerhört sliten...Borde repetera inför tentan på lördag, men vet ärligt talat inte om jag orkar.

Gjorde tacos till middag idag, vilket var uppskattat av barnen. Vi åt oss mer eller mindre stenade, alla tre. Sen blev det glass till efterrätt, och efter det en liten överraskning åt barnen. Brukar överraska dem med små presenter nu och då, och idag kändes som en lämplig dag.

I förrgår gjorde de egna pengar på dagis, och har sen dess tjatat om att få göra det hemma också. Idag gjorde jag slag i saken, och gick och köpte lite stadigare färgat papper, tunn guldfärgad kartong, klisterlappar med siffror, klistermärken med svenska flaggan (det är ju svenska pengar ;p), en varsin söt liten påse att lägga allting i, och nya målarpennor. Sen klippte jag ut mynt av guldkartongen och sedlar av pappret, och så fick de göra sina egna pengar.

Minipysselpaket.

Och så här blev en del av resultatet:

Överst "En stor peng" enligt dottern, i mitten en "raketpeng" enligt sonen, och längst ner en "stor svensk peng du kan köpa mycket för" enligt dottern, och några guldmynt.

Usch, vad jag känner mig trött på hela högskolegrejen idag. Trött, trött, trött. Idag har jag mest lust att avsluta hela grejen, och istället börja jobba bara. Det känns som att det är mest bara krångel och sattyg med alltihop, och jag är utled på det.

Kidnappa mig, någon. Ge mig ett annat liv. Jag behöver det.

Idag blev det minsann väckning tidigt. Vid 5 började minstingen leva rövare, eftersom han hade lyckats kissa ner seg. Blöjan var full, och hade läckt. Bara att få av honom de blöta kläderna och masa sig ur sängvärmen efter en ny blöja, men sen var det kört. Somna om kunde han inte, det skulle has välling och saft och jag vet inte allt, och han väckte sin syster. Vid 6 var det bara att ge upp och kliva upp på riktigt. Tur jag kom i säng före midnatt igår åtminstone...fast nog fasen är jag trött allt. Tog en stund innan jag kom till ro och somnade, så det blev nog inte mer än sisådär 4-4½ timme inatt. Inte tillräckligt, det känner jag tydligt.

Drömde en massa konstigt inatt också. Bara såna där relationsgrejer liksom. Ena stunden var jag på Strömmingsleken, på konsert med Rocktools, och en massa karlar sprang runt mig hela tiden. Det skulle dansas och kramas och allt vad det nu var, och jag var lika delar besvärad och smickrad över det hela. Sen var det den här ena, som var upptagen, men som blev svartsjuk och försökte få mig att gå hem under förevändningen att "något kunde hända mig", men som jag genomskådade. Sen växlade scenariet, och jag befann mig hemma (fast i ett hem jag aldrig sett förut, så hur min hjärna kokade ihop omgivningen vet jag inte), i ett vardagsrum, där jag satt i en stor soffa. Då bodde jag ihop med någon, men drömmen avslöjade aldrig vem (attans!), utan jag hörde bara vederbörande greja i köket. Det var en rätt trivsam känsla faktiskt. Sen byttes det scenario igen, och jag befann mig på en låååång skogsväg, i en allé. Och hela tiden kom det fram män och kvinnor ur skogen som försökte ta tag i mig när jag passerade, men där jag ursäktade mig med att jag inte kunde stanna, för jag var på väg till någon.

Sånt där tycks jag ha drömt hela natten. Och inte behövs det något snille för att räkna ut de bakomliggande orsakerna till den där typen av drömmar. Jag har helt enkelt kommit till den punkt då det här med att vara singel inte längre är något jag trivs odelat med, utan tanken på en mera permanent ordning med rätt människa finns helt klart där. Var inne som hastigast på ämnet i ett samtal igår kväll, så det var väl därför det dök upp igen under natten.

Jag kan inte ha sovit särskilt tungt inatt, eftersom jag minns alla de här drömmarna. Kommer nog bli en lång dag idag, är jag rädd...får väl i värsta fall sova en timme under dagen, så jag orkar med allt jag ska göra. Men det allra första jag ska göra är att kliva in i duschen en sväng, så jag piggnar till lite. Och koka kaffe!

God morgon, världen...jag hoppas ni alla är utsövda och glada idag :-)