Ett snabbinlägg innan det är dags för sängen. Inte mycket att rapportera egentligen, utan även kvällen har till viss del ägnats åt studier, samt samtal på msn. Har åtminstone fått skrivit klart uppsatsen i gruppdynamik, fått packat undan julgranen och större delen av allt julpynt, fått skickat hem äldsta grabben till hans pappa och tagit hand om en hög med tvätt. Jag har även planerat och gjort en hel del reserach inför uppgiften om sinnena, och räknar med att göra den färdig i morgon. Mallen är redan klar, och jag behöver bara skriva den nu. Hade kunnat gjort det ikväll, men tillät mig att ta det lite lugnt.

Jag kanske får lite oväntad hjälp med flytten också, förresten...jag blev glatt överraskad över att det öht nämndes, med tanke på att flyttning är något han definitivt inte är förtjust i. Och ännu mera glatt överraskad blev jag när han sa att han hade åkt hit för länge sen om det inte vore för att det är så förbaskat långt :-) Jag har inte varit alldeles säker på om han öht ville komma...så det var ju helt klart roligt att höra. Mindre roligt var att vi råkade halka in på min ekonomiska ruin...dels är samtalsämnet i sig rätt deprimerande, och dels är det ingenting som får mig att känna mig så värdelös som att tänka på att jag lät det där hända. Jag är så fruktansvärt väl medveten om vilken belastning det där någon dag kommer bli för den stackars karl som ändar upp med mig, eftersom jag har så begränsade möjligheter att bidra med något vettigt ekonomiskt förrän skulderna är ur världen. Det känns verkligen, verkligen inte bra. Måtte jag vinna en miljon! Eller en halv bara....bara så att jag blir skuldfri och en framtida partner inte behöver bli lidande av det hela.

Nå. Jag kan helt enkelt inte tänka på det just nu. Jag måste ju tro att jag kommer kunna lösa det där på bästa möjliga sätt, och att om någon nu fattar så mycket tycke för mig att de vill ha mig som en del av sitt liv, så kan de se förbi det där och inte anse mig vara värdelös för att jag gjort korkade val tidigare. Man kan väl få drömma åtminstone?

Nu är det hög tid att sova. I morgon är det en ny dag, och jag har mycket på min lista som ska göras. Och barnen ska till dagis här uppe igen, för första gången sedan Lucia. 3 dagar den här veckan och 5 dagar nästa vecka, sedan slutar de dagis här. Det känns faktiskt ganska sorgligt. Dagiset här har varit helt oumbärliga för mig på alla sätt och vis. Utan dem hade jag fått avsluta mina studier för länge sedan. Och nu är det bara 8 dagar kvar...det känns konstigt. Det kommer kännas oerhört konstigt fredag nästa vecka, när vi för sista gången åker därifrån.

Dottern tjatar mycket om att flytta just nu. Minstingen pratar också om det, men inte fullt lika mycket. Det som är bäst i sammanhanget är att de båda gör det med både glädje och entusiasm. De vill att vi ska flytta nu på én gång, eller allra senast i morgon. Så säger de varje dag nu. Det känns skönt, även om de förmodligen inte riktigt greppar vad det innebär. Huvudsaken är att de har en positiv inställning till det, för allting kommer kännas så mycket lättare för dem då. Det kommer ju bli en omställning för dem i vilket fall.

Livet kan bara bli bättre hädanefter. Vi kommer få det bra, både mentalt, fysiskt och ekonomiskt. Vi sitter på botten nu, och det kan ju bara gå åt ett håll då :-)

God natt med er, och sov gott.

Aaah, jag älskar såna här dagar! Dagar då jag har liiite för mycket att göra och har sovit liiite för lite. Då blir jag effektiv. Ruggigt effektiv. Så även idag. Som en bläckfisk, där jag kan använda alla armar samtidigt för att göra olika saker. Uppsatsen i gruppdynamik är nästan klar nu, har bara ett par sidor av 8 kvar. Har även hunnit med några av de övriga punkterna på min lista, så det känns riktigt bra just nu. 

Nu har det varit paus för middag, och jag passar på att uppdatera lite här. Vill ju inte att ni ska gå miste om mina intressanta förehavanden en dag som denna - höhö ;-)

Håll en tumme att jag inte blir seg nu efter maten, och kan fortsätta hålla samma tempo under kvällen bara...

Jag önskar att alla mina dagar kunde vara så här - då skulle jag vara klar med allt på en vecka bara...:-) 

Idag känns det som om jag har tusen saker jag behöver göra samtidigt. Skriva en 8 sidor lång uppsats till ledarskapskursen, göra om PGP-uppgiften med ny nyckel, fortsätta på säkerhetsuppsatsen, repetera till tentan på lördag, handla, städa bort julen, tvätta, skicka brev, organisera äldsta grabbens hemresa till pappan...listan kan göras oändligt lång. Men jag gör väl som jag brukar, och tar en sak i taget. Julen håller jag redan på att städa bort, och nu är det bara belysningen i julgranen samt själva granen, och lite prydnadssaker som ska bort. Julpyntet har överlevt julen rätt bra, enbart två julgranskulor har gått åt, och alla glasfigurer i granen överlevde (men så hängde de högt också då).

Frågan är om jag ska handla nu, eller helt enkelt strunta i det tills i morgon. Vi kan nog klara oss med det som finns hemma, tror jag. Kan springa bort på pizzerian och köpa cigg (ja, jag skaaaaa sluta...) bara, för det är det enda som är slut. Och sen börja skriva på uppsatsen i ledarskapskursen. Och så repetera till tentan ikväll. Så får det nog bli. 

Fasiken, vad tiden går fort! Idag känner jag mig lite stressad över allt jag har att göra med studierna. Men jag känner nog ändå att jag kommer hinna...ledarskapskursen är inte så farlig faktiskt, bara fyra uppgifter, där det egentligen bara är två som är omfattande. Två uppsatser. De andra två uppgifterna är bara respons på andras uppsatser, samt en analys ur en synvinkel de själva inte använt. Inget större problem. Och IT-kursen är ju nästan klar. Ska nog gå bra, det här. Värst är egentligen att hålla reda på alla olika moment i alla olika kurser. Nu balanserar jag ju fyra olika kurser samtidigt, så det är väl inte att undra på att det blir lite rörigt i skallen.

Nej, dags att sätta fart. Så här blir det ju inga barn gjorda.

Albumet "Ride with me" fick förstaplatsen på skribenten Jason Tompsons tio-i-topp-lista i livsstilsmagasinet Bullz-Eye, Amerikas näst största webmagasin för män (5 miljoner unika läsare)! Jättekul! Grattis, grabbar, det gjorde ni bra! Kingens hemsida finns här, för den som vill läsa mer.

Tre dagars normalt tempo med saker och ting leder uppenbarligen till att jag börjar bli som normalt igen. Och normalt för mig är att börja planera årets julklappar redan nu. Som vanligt kommer det tillverkas en del, och jag funderar på att sticka dessa två åt mina pojkar:

Zoë Mellors pirattröja från boken Sticka till busiga barn åt minstingen. Bilden är ärligt och hederligt stulen från någon på flickr, och jag minns inte vem...(förlååååt...).

Favourite Guernsey ur Debbie Bliss Rialto Classics åt den äldsta.

Dottern vet jag inte än, men det finns ju lite tid att fundera ;-)

So...getting back to normal, then. Det var väl på tiden. Än har jag några hinder att forcera innan jag kan bli alldeles som folk igen, men jag tar en bit i taget, och det går ju uppenbarligen framåt :-)

Borde helt klart sova...men nog kan jag väl unna mig att sticka i 10 minuter till? ;-)