Nu orkar jag inte mer. Jag är så trött, så trött i huvudet. Men så har jag också ägnat hela kvällen, utöver det jag gjort tidigare idag, åt att repetera inför anatomitentan på lördag, samt snabbläsa igenom tre böcker inför några av de uppgifter jag ska göra i ssk-programmet.

Jag orkar dock inte påbörja något mer skolarbete idag. Det är tvärstopp. På slutet kom jag på mig själv med att stanna upp vid vissa, vanligt förekommande ord och inte förstå betydelsen av dem. Hjärnan ville inte samarbeta längre, den behöver vila en stund. Så nu får det vara bra för idag.

Jag ska vänta in tvättmaskinen bara, sen får det bli sängen. Nöjesläsa en stund för att tömma huvudet på allt jag gjort idag, så att jag kan sova inatt. Fast just inatt är det nog inget större problem, har jag en känsla av. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna nu ens.

Nu går det undan här. Mastodontuppgiften i Ledarskapskursen är som sagt klar och inskickad, och jag har hunnit läsa igenom och göra några stolpar på Per Albin Hanssons tal, som vi ska ha gruppträff om i morgon, och redovisa på måndag. Jag har även tagit fram mina anteckningar på respirationssystemet, matspjälkning, njurar och urinvägar samt endokrinologi som jag ska ha tenta på på lördag, och börjat repetera det, och jag har varit iväg och handlat.

Kastade i mig lite mat, trots bristen på matlust, och har handlat hem mera godis. Även om jag inte har någon större aptit nu, så märks det tydligt att hjärnan gör av med enorma mängder glukos, och jag har därför ett smått abnormt sockerbehov. Jaja, det är väl inte hela världen. Godis är gott, och sämre kan man ju ha det än att trycka i sig sådant ;-)

Stressnivån är hög nu. Märkte det tydligt när jag fick vänta 10 minuter på bussen hem efter att jag hade handlat. Jag bara skakade i hela kroppen av  otålighet. Och ännu mer fick jag skaka på hemvägen, för herrejävlar vad vägarna är knaggliga och snorhala här uppe nu. Men det kunde vara värre - det var åtminstone inte bussen som har nåt fel på stötdämparna. Den fan tappar hela tiden luften i dämparna, varpå man tror att ens inälvor ska krossas för vartenda sandkorn man kör över, och det hela ackompanjeras friskt av ett tjutande larm som påpekar att nu finns det minsann ingen luft i dämparna. Tjohejsan...det visste vi redan, du! ;-)

Nu är jag iaf hemma igen, med alla inälvor i behåll (tror jag), tvättmaskinen går för fullt och jag ska strax fortsätta repetera anatomi, innan jag ger mig i kast med en annan mastodontuppgift inom ssk-programmet. Måste väl packa lite inför morgondagen ikväll också...och kolla när tågen går och höra vart vi ska träffas i morgon. Mycket är det att hålla reda på! :-)

Uppsatsen i ledarskapsteori är äntligen klar och inskickad, och min hjärna är nu officiellt gröt, och min ädla bakdel gör ONT efter att ha suttit still i flera timmar och grottat med analyser enligt än den ena, än den andra teorin. Huga. Nu får vi hoppas att jag blir godkänd på den, och snart får min kamratuppgift inom samma ämnesområde, så att jag kan få gjort den med. Och när den är klar och godkänd, kära vänner, så kommer jag enbart studera vid två högskolor/universitet, istället för vid tre, som jag gör nu ;-)

Ja, då kör vi igen då. Nu för tiden är dagarna en ändlös radda dagar av pluggande, skrivande och fixande av saker inför flytten till Uppsala. Hinner inte ens tänka på något annat, tycker jag. Vad glad jag ska vara när det här är över...ni kan inte ens föreställa er det.

Dygnet har konstant för få timmar för mig nu. Hur jag än gör, så är det hela tiden något jag inte hinner med, något jag får skjuta upp till senare, till i morgon, till nästa vecka. Men det går åtminstone framåt.

Nu är det bara dagar kvar innan jag får nyckeln till nya lägenheten. Måtte jag hinna övertala CSN att ge mig pengar nästa vecka, så att jag får flyttat...

Sådärja. Jag fick till sist ihop en uppgift, och har nu skickat in den. Deadline är inte förrän kl 13 i morgon, men jag tyckte det var lika bra att få iväg den på én gång, så behöver jag inte tänka mera på den förrän den ska redovisas nästa torsdag. Pratade som hastigast med T i min grupp alldeles nyss, och hon sitter nu och knåpar på sin tredje text. Jag lider med henne. Den jag har skickat nu var min fjärde eller femte, och det vore synd att säga att jag är nöjd. Men det är jag nu aldrig med det jag skriver. Jag tycker alltid jag kan göra det bättre.

Klockan är 1 på natten, och det är sängdags för länge sen. Ska strax krypa ner med min bok, och läsa en liten stund innan jag somnar. I morgon är det en ny dag, fylld av mera studier, lite städning och förhoppningsvis hinner jag även fylla en låda eller två till.

God natt med er! :-)