Herrejävlar, vilken dag. Ingen sömn natten som var, bara någon timmes slumrande tills någon (jag nämner inga namn ;)) var bråkig på mig. Det var bara att kliva upp och låta den nya dagen börja. Och oj, vad den började. Det snöade. Det snöade nåt så gröndjävligt, och i trädgården på baksidan hade jag plötsligt 30 cm mer snö än jag hade haft bara ett par timmar tidigare. Det syntes inga tecken på att snöandet skulle upphöra heller. Extra festligt var det ju att jag skulle ha med mig dator, ett ton studielitteratur och anteckningsböcker, samt vissa nödvändigheter eftersom jag skulle övernatta i Knivsta. Min ryggsäck vägde BLY! Och ni ska inte tro att det går några bussar till Resecentrum på söndagsmorgnar, inte...

Nej, yours truly fick vackert ge sig ut i isande blåst och blöta snöflingor stora som disktrasor, och gå de 3-4 kilometrarna till tågstationen, för att hinna med tåget. Med blytung ryggsäck, utan att ha sovit och dessutom med ännu en av dessa mensveckor som halvt om halvt tar knäcken på mig. Jag lovar er, den där promenaden var en uppvisning i viljestyrka och inget annat. Men, aldrig så illa att det inte är bra för något - nu kan jag ju berätta för barnen om hur jävligt det var på den tiden jag var (relativt) ung, och minsann fick pulsa i 3 meter snö och snöstorm av orkan styrka, de 14 milen till närmaste tågstation ;-)

Nå, eftersom jag visste att det skulle bli en jobbig promenad, så gick jag hemifrån redan kl 8 i morse. Tåget skulle gå 09:25, och även om det normalt sett tar ca 45 minuter att gå, så tyckte jag det bäst att ta i ordentligt tidsmässigt, för att slippa avsluta det hela med en sprint för att hinna tåget. Jag hade dock inte behövt bekymra mig för den saken. Jag hann dit med 20 minuter till godo, vilket egentligen var ganska perfekt. Om det inte vore för att tåghelvetet var försenat med en halvtimme, vilket i sin tur ledde till att jag missade min anknytning i Gävle. Men aldrig så illa att det inte är bra för något - eftersom det bevisligen inte var mitt fel, så fick jag åka X2000 hela vägen, utan att betala för det. Skönt, för då slapp jag byta tåg. Bistrovagnen, dagens sjutusende kaffekopp och ett kompendium om logosargumentation som jag envisades med att vilja nicka till av hela tiden blev det hela vägen mellan Söderhamn och Uppsala.

Kom till sist fram till Uppsala, där det var rått, blött och allmänt kallt, och det blev ju inget bättre av att jag var genomblöt efter den långa promenaden i Söderhamn. Satan, vad jag frös! Investerade en femma på toaletten på Centralen, och stod säkert i 10 minuter med händerna under rinnande varmvatten innan jag slutade skaka. Knatade iväg till Åhléns för att införskaffa lite saker på Hemköp, och inser att den envisa yrsel jag dras med nog inte bara beror på sömnbrist, utan även det faktum att jag under de föregående två dygnen inte fått i mig annat än en macka ett dygn tidigare. Sicken tur då att det finns ett café på tredje våningen hos Åhléns då. En liten ostmacka och en Loka var precis vad jag behövde. Det tog för all del en timme att få i mig eländet, men så är inte aptiten precis på topp när jag lever under såpass stressande omständigheter som jag gör nu. Fick även pratat några ord med Peter och fick höra att han inte alls var arg på mig, trots hans utbrott på morgonen. Mycket trevligt, tycker inte alls han ska gå runt och vara förbannad på mig i tid och otid. Jag har exmakar som klarar av den biten alldeles utmärkt.

Till sist började klockan närma sig 14, och vi fyra i min grupp sammanstrålade utanför Domkyrkan, för att sedan styra kosan mot närmaste ställe som serverade kaffe i STORA muggar. Det var en sån dag för oss allihop. Trötta var vi, och pojkarna seriöst bakis efter sin utgång i fredags(! - då har man banne mig festat ordentligt, om man fortfarande är bakis på söndag). Vi skrattade och flamsade åt allt, men fick faktiskt en del vettigt gjort också. Jag är 10-15 år äldre än de andra i gruppen, vilket märks lite sådär i början. De andra är först lite försiktiga, jag märker hur de liksom är lite avvaktande för att höra vad jag tycker, eftersom jag är äldre och ändå har jobbat lite inom det här området. Så jag gör som jag brukar, och verkligen demonstrerar att jag lyssnar på dem, att jag frågar om deras åsikter och tar till mig dem, och att jag inte anser mig vara bättre på grund av ålder och erfarenheter. Och det har effekt. De slappnar av, och vi blir ett team som kan ha roligt och jobba ihop utan att det behöver finnas ålders- och erfarenhetsmässiga restriktioner. Så vi hade faktiskt riktigt roligt, och min dag kändes betydligt bättre efteråt.

Efter ett par timmar på Waynes Coffee åkte vi var till sitt, för att arbeta med våra respektive delar, och höras av vidare via mail. Jag hade flyt, och behövde bara vänta tio minuter på tåget vidare till Knivsta, och ännu mer tur genom att inte behöva lösa biljett. Mycket gratisåkande för mig idag ;-)

Knatade upp till M&J, där M höll på att göra en lammstek som banne mig inte gick av för hackor, och J höll på att städa och göra fint. Jag tror jag flyttar hit istället ;-)

Som vanligt när jag kommer hit, så pratar och pratar och pratar jag. Dels av trötthet, dels för att det här är min familj, och dels för att jag så sällan pratar med folk "live" nu för tiden. Jag behöver prata av mig helt enkelt. Sen fick jag maten serverad, och åt faktiskt ett jättelass lammstek, potatisklyfter och morötter, sås och blandsallad. Sagolikt gott!

Tror ni jag var lite trött vid det laget? Klockan var närmare 19, och jag hade då varit vaken i....ska vi se...sisådär 34 timmar. 34 jobbiga timmar, både mentalt och fysiskt. Och då hade jag ändå kvar att skriva min del inför redovisningen i morgon, ta ställning till de andras arbete, samt läsa på de övriga gruppernas underlag inför morgondagen, så att vi kan ställa frågor om det. Men då var det banne mig tungt att få hjärnan att fungera...men det gick. Precis lagom till att de andras arbeten var klara och började trilla in i mailen, så var även jag klar. Perfect timing. Dock hade jag lite strul med att få till en fungerande smtp-server på den här uppkopplingen, men det löste sig genom att jag bad en av mina gruppmedlemmar lägga till mig på msn, förde över filen till henne, så fick hon maila åt mig. Funkade alldeles utmärkt, även det :-) Passade även på att ge henne ordentligt med cred för hennes del av arbetet, för hon hade verkligen gjort ett bra jobb. Och som gruppledare (och även gruppmedlemmar över lag, för den delen), så tycker jag man ska uppmärksamma sådant. Det ger självförtroende och får en att må bra, och känna sig delaktig i gruppen och sporrar inför framtida arbeten.

Nu är grupparbetet inför morgondagen klart, och vi ska mötas en halvtimme innan redovisningen för att putsa lite på presentationen bara. Nu kan jag ta kväller. Eller nästan iaf. Har glömt bort att ladda upp sista IT-uppgiften (blev en aning preoccupied med annat rent mentalt igår), så jag ska nog göra det med. Galet trött är jag (har varit vaken i 38 timmar nu), men samtidigt nästan speedad och inne i sjuttioelfte andningen. Ska snart sova. Bara fixa den där uppgiften och ladda upp den, sen kan jag varva ner. Det har varit en lång dag, som i praktiken började vid 9-tiden igår. Men nu är den snart slut. Tack och lov :-)