Fredag kväll, och det är tyst och lugnt både hemma hos mig och ute på området. De enda ljud som hörs är det svaga bakgrundsljudet från min tv, och tickandet från klockan på väggen.

Det börjar se annorlunda ut här hos mig. Inga gardiner uppe någonstans. Väggarna gapar mestadels tomma, undantaget några hål här och var som markerar vart det suttit en hylla eller en tavla. Möbler har försvunnit, saker har packats ner i lådor, saker har börjat skruvas sönder. Nästan alla leksaker är bortpackade, mattor tvättade och ihopvikta. På vardagsrumsbordet trängs fatet med ljus med min strumpstickning och min verktygslåda. I soffan ligger filtarna huller om buller, och ovanpå tronar min låda med borrmaskinen (gud, vad glad jag är för den maskinen nu!).

Flyttkartongerna jag fick idag står utspridda över halva lägenheten på tork. En fick jag kasta, den var helt förstörd, men resten borde jag kunna använda så fort de har torkat. Kan nog ta ett par dagar dock, det är riktiga flyttkartonger, och tjock papp. Köpte två rullar sopsäckar ikväll också, så nu kan jag börja stuva ner kläder i dem. Bra att kunna slänga ovanpå allting annat i flyttlasset, för de blir ju helt mjuka och väger nästan inget.

Det är flyttdags igen. En flytt som kommer väldigt lägligt i tiden, när jag tänker efter. Jag har ju alltid haft det där behovet av att dra iväg när februari börjar närma sig, förmodligen en kvarleva från mina tivolidagar. Och i år får jag göra det. Dra söderut, som flyttfåglarna gör på hösten. Kanske är det just därför jag fått det här lugnet över mig ikväll. Jag känner mig oerhört...tillfreds. Trots allt som ligger på och osäkerheten över ekonomin, så känner jag mig lugn. Kusligt lugn. Får väl passa på att njuta av det så länge det varar.

Funderar på om jag ska gå upp och packa det sista i dotterns rum. Nåja, nästan det sista. Böckerna ska ner i en låda tillsammans med mina böcker, men jag kan åtminstone packa ner det som är kvar av leksaker där uppe. Kanske ta med mig en sopsäck och stoppa ner lite mer kläder och sånt. Varva lite mer packande med lite läsning av studielitteratur. Fortsätta tvätta barnvagnen, som just nu ockuperar duschen. Kanske tända lite ljus sen, ta ett glas vin och beta av de sista sidorna av Ledarskapsboken.

Mjo...så får det bli.

Det blev lite omkastningar i mina planer, och jag fick vänta in folk som ville köpa växasängen. Nu är den såld och jag har äntligen hunnit äta lite, och nästa punkt på schemat är att åka och handla. Men medan jag gör det, så kan ni få roa er med att titta på hur korta dagar vi har uppe på Senja, där jag kommer ifrån, mitt i mörkaste vintern - närmare bestämt på nyårsafton. Bilderna är tagna med 20 minuters mellanrum över ett dygn. Notera klockslagen för när det blir ljust och när det mörknar igen...Enjoy! :-)

Där var sista uppgiften i IT-säkerhet klar! Dock ska jag inte skicka in den än, utan den ska få ligga och mogna några timmar eller tills i morgon, utifall jag skulle komma på något mer jag vill ha med.

I övrigt så har jag tvättat en massa, sålt några hyllor och städat lite här och var. Min ena extranyckel har hittat hem igen, och jag har fått en bunt flyttkartonger. De är dock fuktskadade, och några praktiskt taget oanvändbara, men några av dem kan jag nog rädda. Vore bra. Ju färre jag behöver köpa, desto bättre. 

Funderar på att sälja barnvagnen trots allt. Även om det i framtiden skulle bli flera barn, så lär det dröja innan jag behöver en sittvagn, och att ha en sån ta upp en massa plats i en liten lägenhet känns lite meningslöst. Så jag tar nog in den, tvättar den och lägger ut den med på Blocket, tror jag. Det kan jag roa mig med ikväll eller i morgon, så kan den stå och torka medan jag är i Uppsala söndag-måndag.

Hm, ska vi se...tror jag skruvar ner hyllorna härnäst och går över till grannen med dem. Sen skulle jag behöva åka iväg och köpa lite kaffe och sånt, så det får väl bli nästa punkt på schemat. I övrigt hoppas jag hinna packa och städa lite mer (skulle vilja packa allting i bokhyllorna och montera ner dem), och jag ska göra några stolpar inför grupparbetet och läsa lite ledarskapslitteratur. Det sistnämnda tror jag att jag avslutar kvällen med.

Ah, nu har jag fått betyget på senaste uppgiften i Ledarskapskursen, och jag är godkänd på den med. Skönt! Bara två uppgifter kvar där då :) 

Making progress. Drygt 2/3 av IT-säkerhetsuppgiften är gjord, och med lite flyt blir jag klar inom rimlig tid med den, och hinner även med de övriga uppgifterna jag tänkte göra idag. Känns bra. Ännu bättre är att det innebär att den kursen kommer vara klar sen, förutsatt att den godkänns, förstås.

I övrigt plockar jag litegrann här och var emellan varven, och packar ner en pryl här och en pryl där. Lägger dock ingen stor möda på den saken idag, utan det är studierna som äger företräde.

En annan bra sak är att några intresserade har hört av sig ang. min annons på Blocket, och jag förmodligen blir av med växasängen idag eller i morgon, och får några extra kronor i fickan. Gudarna ska veta att jag behöver det just nu.

Nå, en liten uppdatering från mig bara. Dags att ta itu med en ny laddning tvätt, och fortsätta skriva på min säkerhetsanalys.

...eller? Fasiken, vad tiden flyger. Mitt schema är proppfullt mest hela tiden, och jag tycker inte jag hinner någonting alls. Men idag, då måste jag hinna. Massor. Det ska städas och göras en gigantisk uppgift i IT-säkerhet. Och jag ska läsa klart sista kapitlet om ledarskap, så att jag kan knåpa ihop den uppgiften i morgon, hoppas jag. Och så måste jag göra ett utkast på gruppuppgiften inför söndagen.

Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja ens. Duscha kanske? Har ju mens sen ett par dagar tillbaka, så man befinner sig ständigt i ett tillstånd där man känner sig mindre fräsch. Jag avskyr mens. Lär väl jubla den dagen den upphör, men det kommer dröja. Följer jag släktshistorien, så lär jag nog vara runt 50 åtminstone, innan det inträffar. Så en sisådär 15 år till med det eländet får jag nog räkna med. Huga. 

Jag räknade faktiskt på det där en gång. Min mens brukar hålla i sig i en vecka eller mer i stöten. Men om vi nu för enkelhetens skull säger att det är en vecka, så utgör det alltså 25% av varje månad. På ett år har jag konstant mens i 3 månader. Och om vi säger att jag har mens tills jag fyller 51, vilket då innebär att det är 40 år sedan jag fick den första gången, så kommer jag alltså ha mens i 10 år av den tiden! 10 år! Herrejävlar. 10 års elände - ja, för jag har ju aldrig tillhört dem som har det lätt på den fronten. Som 15-åring låg jag på vardagsrumsgolvet hemma och bara kved för jag hade så ont och blödde så mycket, så till sist fick min mamma ringa hem läkaren, som sedan skrev ut p-piller åt mig för att försöka reglera det. Det hjälpte lite, och i kombination med starka smärtstillande kunde jag åtminstone fungera såpass att jag kunde gå i skolan även den veckan varje månad. Men jag har aldrig mått bra just den veckan. Inte ens efter att barnen föddes, även om smärtan blev lindrigare efter det. Idag klarar jag mig utan starka smärtstillande, men det är fortfarande plågsamt.

Kanske är det priset jag betalar för att vara superfertil, vad vet jag. Det finns de som kämpar i åratal för att bli med barn, medan jag...jag passerar en herrcykel på gatan, och vips! så är det klart. Kan ni tänka er, jag har varit över 30, gravt överviktig, storrökare och har bara én äggledare - och ändå har jag blivit gravid hur lätt som helst. Jag blev till och med gravid under de förutsättningarna + att jag hade hormonspiral, som ska vara lika säker som sterilisering! Då jävlar är man superfertil. En vandrande bebisfabrik. Fast även det är väl på väg att försvinna nu, skulle jag tro. Jag är trots allt 36 nu, och fertiliteten minskar. Det är nog lika bra. Det är nog inte meningen att jag ska befolka jorden ensam - haha! (fast visst kan jag tänka mig nån till kanske....)

Lustigt, det där...ja, med att befolka jorden ensam, menar jag. Inom familjen har vi lite skämtsamt sagt att min far måste ha tagit de där bibelorden om att befolka jorden på största allvar, med tanke på att han har då verkligen gjort sitt yttersta för att sätta nya människor till världen. Gud vet hur många barn han egentligen producerade, men det blev iaf 8 som han fick faderskapet på. Och jag tycks ju göra lite samma sak, fast tvärtom. Knixar lite på bäckenet, och plopp! så kom där en till. Hahaha!

Nej, kära vänner, detta duger inte. Nu ska tant Alalia här få lite fart på tofflorna och försöka åstadkomma något idag. Men förtvivla icke - jag lär i sedvanlig ordning återkomma med rapporter om min av spänning späckade dag ;-)