Det blev inte så mycket vettigt gjort idag, som sagt. Och mitt något mera ettriga humör, och min känsla av att inte riktigt få plats i min egen kropp nu ikväll avslöjar med all önskvärd tydlighet vad som är i antågande: Mens. Jag har pms just nu. Det är därför jag känner mig lite risig, lite ettrig, lite sliten och som om tillvaron skaver en smula sådär i största allmänhet.

Frågan är...vad göra? Att försöka tvinga fram arbetslust fungerar ICKE, så mycket kan jag ju säga. Tvärt om, det får bara till effekt att det lilla man förhoppningsvis åstadkommer blir så intetsägande värdelöst, så man kunde lika gärna besparat sig mödan att ens försöka.

Jag lutar åt att strunta i hela uppsatsen resten av dagen. Låta hormoner och allt vad det nu är få fritt spelrum några timmar, utan att jag förser dem med något som kan innebära ved på irritationsbrasan. Bara vara, och ta det lugnt. Min mens ska enligt min almanacka infinna sig inom ett dygn, så imorgon ska det förhoppningsvis vara frid och fröjd igen. I värsta fall dröjer det lite längre, med tanke på att det bara är en vecka sedan det var fullmåne och jag hade min ÄL. Saker och ting har inte riktigt stabiliserat sig med månfaserna sedan de olyckliga vänderna med hormonpiller (jag får alltid ÄL/mens vid fullmåne/nymåne, eller vice versa).

Nå, jag tar det iaf lugnt tills minstingen har somnat, känner jag, så får vi se sen.

Jag skulle skriva väldans mycket på min uppsats idag, men det har inte blivit riktigt så. Istället har jag gjort en del research som inte riktigt lett någonstans, jag har mailat en massa människor, och jag har tittat på gravstenar.

Jodå, du läste riktigt. Gravstenar. Min syster skickade en länk där man kunde söka rätt på och titta på bilder av gravstenar. Och där kom jag att fastna och minnas...

 
Min klasskompis' grav. Han tog livet av sig dagen efter midsommar, då han hade bjudit in en massa vänner till en hejdundrande fest. Tidigt nästa morgon begav han sig hem till sin mamma, där han gick raka spåret in i sitt gamla rum där, och sköt sig.

 
Min mormor och morfars grav. Morfar var den i släkten som jag stod allra närmast.

 
Turid var både MVC- och BVC-tant, och även skolsköterska när jag var barn och sedan tonåring. Det var alltid roligt att träffa henne. Hon skrev som en kratta dock, och vi har än idag roligt åt det hon skrev åt en klasskompis: "Bör slankes" (bantas, alltså), men där det helt klart såg ut att stå "Bör slaktes" (borde slaktas) ;-) Likaså kommer jag inte heller glömma att hon berättade för oss tjejer under ett samtal om mens, att hon alltid tyckte sig se möss som sprang över golvet i ögonvrån när hon hade mens. Turid dog i cancer.

 
Min morbrors grav. Också han tog livet av sig, något han hade försökt med upprepade gånger tidigare. Och till sist lyckades han.

 

Detta var våra grannar när jag var liten flicka. De bodde ca en halv kilometer från oss (inga hus emellan) och var på den tiden ett äldre par med barn som för länge sedan flugit ur boet. De bodde på en liten gård, men hade inga djur, och vi barn brukade smyga in på det gamla höloftet och leka. Minns att där fanns ett jättestort getingbo som ingen någonsin tog ner. Jag minns också att Inga ibland kom med gamla, avlagda kläder till mig, som hon hade sparat efter sin dotter. Allra bäst minns jag en gräslig, vit skjorta med stora, klarrosa körsbär på. Hejdlöst ful var den, vilket jag tyckte även då. Men man var ju väluppfostrad, så det var ju bara att tacka ändå.
Jag minns också hur Inga dog. Hon var ensam hemma (jag tror att Henry möjligtvis var inlagd på sjukhus vid den här tiden), och hade ramlat och brutit lårbenet. De hade ingen telefon, så hon kunde inte ringa efter hjälp, och hon kunde inte heller ta sig ut ur huset. Hon hittades av min morbror flera dagar senare. Då låg hon död i köket, efter att ha utvecklat lunginflammation i det kalla huset (de hade ingen elvärme, bara ved), nergjord och allting. Jag har aldrig kunnat komma över hur förnedrande det måste ha varit för henne. Det är som ett knytnävsslag i magen bara att tänka på det.

Farmor och farfars grav, Olaf och Elly. Dvs, Olaf var den jag växte upp med som farfar, men han var inte min biologiska farfar. Namnen till vänster är alltså hans föräldrar. Farmor kunde vara lite speciell, men jag tyckte om henne ändå. Vi var också väldigt lika varann till utseendet. Farfar var världens snällaste människa. Och så hade han träben, som han brukade knacka på, när det kliade i den del av benet som inte fanns längre.

Min fars gravsten. Idag är första gången jag ser den. Märklig känsla.

Det kommer bli en intensiv vårtermin för min del. Utöver att läsa kandidatprogrammet, så ska jag läsa en extrakurs om 7,5hp under första halvan av vårterminen. I norska! Haha! Borde inte bli alltför betungande, och jag kan förhoppningsvis tillgodoräkna mig lite extra poäng sen då.

Utöver det, så sitter jag ju även i institutionsstyrelsen, i kommittén för jämställdhet och likabehandling och så är jag mentor åt de studenter som då kommer läsa första och andra terminen på kandidatprogrammet. Busy, busy, busy, med andra ord. Men roligt!

Nu ska jag försöka övertyga den lilla prinskorven om att sova lite, och sen blir det lite mera pillande med min uppsats.

Jo förresten - jag fick tillbaka min hemtenta redan idag! Jag vet inte vad Patrik (professorn) går på egentligen, och jag vet inte riktigt om jag tycker det är imponerande eller bara läskigt att han har rättat och betygsatt sisådär 20 hemtentor på ett dygn...That man is scary!   

Hmm..nu tror jag lillgrabben är i färd med att somna...då kanske Mama kan ta fram twistpåsen som ligger i skafferiet sen...  

Nu blir det några dagar med intensivt uppsatsskrivande, och förmodligen inte så himla mycket bloggande. Uppsatsen (på B-nivå bara, så den är inte så stor) ska vara inlämnad kl 12 nästa måndag, och fram tills dess kommer jag nog i huvudsak att få prioritera den. Men sen så. Då blir det julklappstillverkning i stor skala, likaså sovande, bloggande (kanske) och julbak i stor skala   

Jag är ju till och med barnledig då. Tänk - jag kommer kunna sova så länge jag vill om dagarna, vara uppe halva natten om jag vill, och jag kan krypa upp i soffan med stickningen det allra första jag gör om dagarna - yeay!   

P.S

Det är alldeles för många nya smileys att välja på. Nästan så man blir lite nervös över alla hoppande, skuttande, flinande smileys som studsar runt när man klickar på smiley-ikonen här ovan.

Det blev en intensiv måndag idag. Först iväg till dagis för att lämna sonen, därefter direkt in till UU för handledning i uppsatsskrivandet. Det var fort gjort. Jag hade varken frågor eller funderingar, så allt som allt var jag inne med läraren i 7 minuter.

Sen åkte jag hem, stannade till på Ica för att handla lite mer mjöl till julbaket, pillade lite på hemtentan och skickade in den, och sedan bar det av tillbaka in till UU för att gå på möte i institutionsstyrelsen. Mycket intressant och givande möte även denna gång. Vi beslutade både i ekonomiska frågor, anställningsfrågor och genusfrågor. Man får ju en helt annan inblick i institutionens arbete när man sitter med i styrelsen.

En annan sak som hände under mötet var att jag var en av dem som valdes att sitta i institutionens kommitté för jämställdhet och likabehandling under 2010. Jätteroligt! Jag känner redan den som valdes som representant för TA-personalen samt den som kommer sitta som kommitténs ordförande, så det är bara den fjärde personen i kommittén som är ny för mig.

Efter mötet bar det av till dagis för att hämta sonen, och sedan hem. Och där nånstans gick luften ur mig. Mest av allt för att jag hela tiden fuskar med kryckorna, och efter allt springande fram och tillbaka idag, så hade jag rejält ont. Har rejält ont. Kan inte stödja på höger häl alls nu. Illa, illa. Nu får det bli skärpning på den punkten. Från och med i morgon SKA jag se till att använda dem.

Har iaf stödvilat lite på soffan nu, och känner mig inte fullt lika trött och frusen som jag gjorde innan. Sen ska jag diska lite - orkade inte ta all disk igår - och det varma vattnet ska väl förhoppningsvis leda till att jag får värmen i mig igen. Sen måste jag ta itu med uppsatsen. Én vecka kvar nu, så ska den vara inne. Sen blir det långledigt! Inte bara det - det blir dessutom bara én uppsats jag ska opponera på i januari, så jag behöver inte läsa 20 stycken innan dess   

Nåväl. Disken väntar, så ni får ha en riktigt avkopplande, skön måndagskväll, people!

Tidigare ikväll kom äntligen mitt omdöme från Att Tala II-kursen. Och jag skäms lite. Så här sa han:

"Du har en avundsvärd förmåga att ögonblickligen fånga ditt auditorium och få dem att känna sig välkomna. I sluttalet så betydde dina levande, bjudande gester mycket för att bekräfta det avspända anslag som du lät prägla ditt framträdande. Ett ämne som en mindre eftertänksam talare lätt hade kunnat göra "plojigt" kunde du göra angeläget för hela publiken samtidigt som du bjöd på dig själv utan att bli självfixerad eller övertydlig. Du har odlat fram en talarstil som känns välgörande opretentiös och nära din vardagspersonlighet samtidigt som du undviker den pratighet och den brist på fokus som lätt blir resultatet av ett sådant val. Din kontroll över tiden och totala brist på tvekljud (tur det, med tanke på ämnesvalet) visar tveklöst detta.

Att tänka på inför framtiden - jag är överlag oerhört nöjd med dina insatser under denna kurs och har inte särskilt mycket att anmärka på. Först och främst ber jag dig att fortsätta gå in för fortsatta presentationer med den seriositet i förberedelsearbetet som har låtit dig skörda sådana framgångar som du har gjort. Jag förstår att du lägger mycket tid på dina tal vilket har lett till att du aldrig har känts spänd i framförandesituationen."

Sedan föreslog han att jag inför framtiden kunde försöka hålla ett tal som spelar på åhörarnas känslor, inte för att han hade saknat det momentet, utan bara för att han menade att det vore intressant och för att jag kanske kunde utvecklas ytterligare då. Vad han inte vet är ju att jag medvetet styrt undan alla sådana aspekter eftersom det är vad jag gör allra bäst, och jag alltid tycker det känns som ett "cheap shot" att spela på någons känslor.

Men, som sagt, jag skäms lite. Därför att det han pratar om, det här att jag uppenbarligen är så bra förberedd och så...det är inte sant. Sluttalet (som för övrigt handlade om just tvekljud - därav hans kommentar i parentesen) dök upp ca 2 timmar innan jag skulle hålla mitt egentliga tal. Jag skrev aldrig ner det, läste det aldrig högt och kollade klockan - ingenting sådant. Jag genomförde det hela enbart på talang och rutin, ingenting annat. Jag visste vad jag ville säga, och gjorde en mental uppskattning på hur lång tid det skulle ta. Det var allt. Så långt sträckte sig mina förberedelser. Och därför skäms jag. För jag har lurat honom (det bidrar givetvis också att jag tycker mycket om även honom både som person och lärare, precis som flera av de andra, vilket gör att det liksom hamnar på en personlig nivå).

Även om jag givetvis kan känna mig glad, nöjd och stolt på alla sätt och vis över att vara duktig på just sånt där, så skäms jag ändå, eftersom hans bedömning av mig bygger på en osanning. Jag skäms rent av såpass mycket att jag överväger att berätta det för honom, även om det inte skulle göra någon skillnad till eller från. Inte annat än för min egen sinnesfrids skull.

Vi får se hur jag gör. Det spelar ju som sagt ingen roll egentligen, inte för varken betyget eller omdömet i sig. Men ändå...känslan av att ha farit med osanning känns rätt betungande just nu.

Sådärja. Pysseldag avverkat. Eller ja, den första pysseldagen iaf. Vi kommer säkerligen släpa fram lite pyssel fler gånger innan julafton.

Vi blev inte så många idag, och tur var väl det, för det blev rätt fullt ändå här med 5 vuxna, 7 barn och én hund. Men trevligt var det! Dock blev jag vansinnigt trött på slutet eftersom jag sovit så dåligt inatt, så när exet dök upp för att hämta dottern en kvart efter att alla åkt, så föll jag mer eller mindre i koma här medan vi väntade på att dottern skulle tugga i sig bullen hon sprang runt med.

Nu har jag dock piggnat till en smula, och fått städat undan det mesta av allt stök. Dock är det fortfarande rött glitter lite överallt   

Nu håller jag på att steka en jätteladdning köttbullar till jul (om de överlever så länge - det är fullt möjligt att de går åt innan dess, och jag får göra en laddning till), dricker glögg och myser lite på det fina omdömet från Att Tala II-kursen som nyss trillade in i min mailbox. Najs, najs.

Lär sätta mig och kolla igenom hemtentan sen, den ska vara inne i morgon. Har en träff med min handledare i uppsatsskrivandet också, vilket känns lite meningslöst, med tanke på att jag inte har några problem alls med den. Jag får alltså åka in för en kvart i skolan helt i onödan (det är obligatoriskt). Förvisso har jag möte i institutionsstyrelsen också i morgon, men det är 2½ timme emellan handledningen och mötet. Blä.

Jaja. Det får bli som det blir i morgon. Ni kanske hellre vill se ett par pysselfoton?

Till sist måste jag bara visa ett kort jag tog i förmiddags, efter att dottern uppmärksammat mig på något under vardagsrumsbordet. Det visade sig att sonen (den yngsta alltså) gjort en Michelangelo, och dekorerat undersidan vardagsrumsbordet   

Det är en helg fylld av julbestyr. Igår var det städning som stod på schemat, och jag fick röjt upp i en hel del oroshärdar som jag har gått och retat mig på. Känns mycket bra. Julens storstädning är klar - yeay! Nu behöver jag mest bara städa som vanligt under tiden som återstår fram till julafton.

Julbaket är också på god väg, både pepparkakor och lussebullar är klara. Sen ska det bakas julbröd och murvelklaffor (mørlefsa) också, men det blir nog inte förrän helgen innan julafton, tror jag. Och pepparkakshuset är ju också klart. Över huvud taget börjar en känsla av att det snart är jul att smyga sig på nu.

Idag ska barnen och jag pyssla lite, och eventuellt får vi lite sällskap under dagen också. Dock är det många som är krassliga nu, så flera av de jag bjöd in har fått avböja dagens aktiviteter. Trist, men jag förstår dem. Vet ju hur jag själv har mått den här hösten. Hoppas de hinner krya på sig till jul åtminstone.

Som sagt, idag ska det pysslas. Barnen har längtat jättemycket, och går bara och väntar på att jag ska plocka fram pysselgrejerna. Först ska jag dock ta ett bad, för jag var alldeles för trött igår kväll för att orka det. Har sovit dåligt inatt också, har haft jätteont i magen. Inte för att jag är sjuk, utan därför att jag åt säkert 4 lussebullar under kvällen igår, och middag också, vilket är typ dubbelt så mycket på en dag än jag har fått i mig de senaste veckorna. Så det blev en smula aj i magen inatt dårå.

Under eftermiddagen, när vi har tröttnat på att pyssla, så ska jag göra julköttbullarna. De hade blandfärs för 19,90/kg igår, så jag passade på att köpa på mig ett paket. Drygt 1,6kg svensk blandfärs för 33,55kr tycker jag känns helt okej   Jag kanske rent av knatar bort på affären under eftermiddagen och kollar om de har mera kvar av den (tveksamt, sånt där brukar gå åt fort).

Nej, lite mer kaffe kanske, innan jag kryper ner i ett varmt bad. Trevlig andra advent på er!