Det är en underbar jul, precis sådär underbar som julen ska vara. Trots förkylningar och konstiga öronljud. Ja, det sistnämnda kanske jag ska förklara lite närmre...Det är nämligen så, att den senaste veckan har jag fått ett konstigt ljud på vänster öra när jag är trött. Det låter ungefär som när man var barn och satte fast en bit kartong mot ekrarna på cykeln, och sedan cyklade jättefort. Mycket irriterande eftersom det alltid dyker upp ½-1 timme innan jag går och lägger mig. Lite bekymmersamt var det också, så igår kväll satte jag mig och googlade på fenomenet.

Det visade sig bero på att muskeln som styr trumhinnan krampar, och det ljud som då uppstår ska även kunna höras av andra, om de lägger sitt öra intill mitt. Måste be äldsta sonen göra det ikväll, om det dyker upp igen då *s*. Hur som helst, det här är något som kan dyka upp som en följd av förkylning eller stress, men det är helt ofarligt och försvinner av sig självt efter en tid.

Men som sagt, trots förkylning och dylikt, så är det en underbar jul. Julafton var som förväntat - en orgie i mat, en redig hög med disk, en eftermiddag nerbäddad i soffan under en massa filtar med alla barnen, innan vi började öppna paket. Sen började det som är jul på riktigt för mig. Julaftonskvällen, när barnen varvar ner och leker med sina julklappar, och dessa underbara, loja mellandagar då man bara ÄR. Idag har vi tagit det jättelugnt, ätit gott och bara varit. Och fått en sagolik överraskning.

Äntligen kan jag visa strumporna jag har gjort i julklapp åt min syster, som gillar science fiction - och Battlestar Galactica. Det är inte vilka strumpor som helst heller. Detta är The Viper Pilot-socks, inspirerade av Battlestar Galactica-serien och designade av Glenna C. Hennes beskrivning av sockorna lyder så här: "These socks feature an intricate twisted cable pattern designed with viper pilots Starbuck and Apollo in mind. The central arrow cable bears more than a resemblance to the speedy viper ships flown by Galactica's death-defying pilots, flanked by maelstrom-like swirls that recall the violent but beautiful complexities of space."

Och så här ser mönstret ut på ovansidan foten, samt från fotleden och upp. Det här är alltså "the central arrow cable". Dessa strumpor är bland de mest tidkrävande jag någonsin gjort, med tanke på mönstret, som man hela tiden måste ha stenkoll på. Jag har nog använt de flesta av alla tekniker jag kan på dessa strumpor, allt från vridna, räta maskor, till the Kitchener stitch för att maska av för tån.

Julaftons förmiddag. Barnen älskade sina klippdockor, och gav sig genast i kast med att rita mer kläder åt dem.

Tomten kom med paket...

...och ännu några paket. Vad tycker ni om skägget förresten? Knåpade ihop det kvällen innan, eftersom den gamla tomtedräkten tycks ha försvunnit spårlöst under flytten för snart ett år sedan. Blev riktigt nöjd med det, faktiskt. Klippte först ut en bit filt i lagom storlek och form, och därefter en bit mellanlägg som var en aning större, och som jag limmade på filten. Därefter tog jag lösa tussar av fyllnadsvadd och limmade på, och fäste en bred resår i den. Blev riktigt nöjd med det, så det ska helt klart sparas till framtida jular.

Barnen fick ju utklädningskläder i julklapp, vilket var mycket lyckat. Här har sonen klätt ut sig till trollkarl.

Här skulle man kunna tro att dottern har klätt ut sig till prinsessa, men icke. Hon är drottning, och hör sen ;P

Sen ville även dottern vara trollkarl.

Två galna trollkarlar ;-)

Dottern modellar sin nya kofta och fleecehatten jag sydde åt henne.

Äldsta sonen älskade sina kuddar med datamotiv (så mycket att jag hört honom skryta till flera av sina kompisar per telefon om kuddarna hans mamma hade gjort åt honom!), och hittade genast ett lämpligt användningsområde för dem - ryggstöd medan han sitter i sängen med datorn i knät. Kunde ju inte vara mera passande ;-)

Det tar på krafterna att fira julafton. Lillebror har toksomnat i sällskap av sin julklappsdinosaurie.

Det första dottern gjorde i morse var att klä ut sig till "kinamänniska", som hon kallade det. Notera även "pinnarna" av pennor som hon har i håret. Sen begärde både hon och lillebror sushi till frukost, och efter lite dividerande kompromissade vi med en låtsas-sushi bestående av prinskorv, köttbullar och små skålar med senap och ketchup. Och ätpinnar, förstås.

Jag måste ju även visa den sanslöst fina julklappen jag fick av min syster. Minns ni att jag sa att jag hade önskat mig én till sån där vit liten bricka att hänga i julgranen? Well, jag fick inte mindre än FYRA stycken den här gången, och dessutom två röda brickor med röd-grönt broderi! :-D Snacka om att man blir bortskämd! Och inte bara det, där fanns även en norsk Hobby-choklad, som också är ett stående julklappsönskemål från min sida. Den överlevde dock inte tillräckligt länge för att få vara med på fotot ;-)

Sen måste jag berätta om den stora överraskningen jag fick idag. Plötsligt dök min bästaste Morgana upp med en massa julklappar - bara helt apropo ingenting! Jag blev totalt överraskad! Och så sa hon "Det är julklappar åt er allihop. Åt _alla_ barnen." och jag bara log och log lite till och var sådär hejdlöst överraskad att jag knappt ens hittade ord, och tänkte att guuuud vad snällt att hon tänkte på julklapp till storebror också...och så visade det sig att hon hade tänkt ännu längre än så. För det var verkligen julklappar till ALLA barn...:

Lillebror fick en Spindelmannen-bil, som han knappt släppt taget om på hela dagen.

Dottern fick en kanvas med prinsess- och slottsmotiv, och hon hann knappt få av julklappspappret förrän hon begärde fram oljokritorna, och med liv och lust började arbeta.

Äldsta sonen varvade datorn med att läsa i boken han fick, som hade titeln "Pinsamma föräldrar". Vad den handlar om vet jag inte riktigt, men jag har hört honom sitta och fnissa flera gånger. Det är den boken ni ser ligga uppslagen på nattduksbordet bredvid honom.

Och jag fick en stickbok med MASSOR av inspirerande mönster - bland annat Fana-mönstret, som jag älskat sedan jag var barn, och tre nystan ullgarn - den perfekta julklappen till mig! :-D

Men det var inte slut där...för det var som sagt julklappar till ALLA mina barn...:

Även mina tvillingar Oliver och Marco fick en julklapp. Det är den enda julklapp de någonsin fått, och det hela var så rörande, en sådan omtänksam gest att jag inte ens har kunnat tänka på det under dagen idag utan att bli gråtfärdig. Inte för att det gör mig sorgsen, utan därför att bästaste Morgana är en sådan människa som tänker på sånt, som tänker på att jag ju faktiskt har FEM barn, även om jag fått begrava två av dem. Morgana, mitt hjärta - du har den vackraste själ jag vet om. Tack!   

Nu är det filmkväll och stickning som gäller. Barnen ska få tovade tossor (vi har kalla golv), och fick själva välja vilka färger de ville ha:

Illgröna tossor åt lillebror, och rosa åt dottern.