Idag är det slaskväder hos mig. Snöblandat regn. Eller regnblandat snö. I vilket fall hade jag ju inte beställt det här vädret. Vart reklamerar man? Hittar ingen reklamationsknapp på smhi.se iaf...

Nåväl. Planen idag var ju att åka till stan, men det lockar ju så lagomt just nu. Kanske ska jag helt enkelt skjuta upp det tills i morgon? Då ska det åtminstone bli sol även om det kommer bli rätt så kallt. 15-20 minusgrader. Men det är ju bara att klä på sig ordentligt.

Jag gillar snö, kyla och vinter, även om kroppen protesterar en liten smula. Mina leder reagerar på kylan och vill gärna värka en del vissa dagar, och senor och ligament känns konstiga. De är ju för långa och töjbara på mig, som tuggat tuggummi ungefär, och när det blir riktigt kallt så känns det som tuggat tuggummi som mer eller mindre tappat sin elastisitet. Jag kan inte förklara det bättre. Känns iaf rätt mysko. Men jag är ju van, och jag vill ju ändå ha snö och kyla - åtminstone ett tag.

I normala fall brukar jag känna mig nöjd bara jag har vinter över jul och nyår. Fast iår - eller vänta nu...den här vintersäsongen, menar jag - så vill jag ha vinter åtminstone tills vi kommer till månadsskiftet februari/mars. Det är ju vinter-OS under andra halvan av februari, och att inte ha snö och (helst) strålande sol utanför fönstren då är snudd på helgerån. I klass med att inte ha snö på julafton *nickar bestämt*. Men sen, efter det, så kan våren få börja kika fram igen.

Hur som helst...idag blir det nog hemmadag. Jag känner inte det minsta lust att gå ut i det här vädret, i synnerhet inte med tanke på att jag har hål i mina stövlar (mental note to self: Köp nya stövlar!). Så det blir en stickdag idag, tror jag alldeles bestämt. Fingervantar åt lillebror som han ska få i födelsedagspresent. Han ska även få ett par Fana-vantar, och jag ska köpa ett bälte till hans coola jeans som han fick i julklapp. Och en grej till, som jag inte riktigt har bestämt mig för vad det ska bli.

Och apropo jeansen, så upptäckte jag något riktigt fiffigt som jag inte såg när jag köpte dem: Vi som varit gravida har väl alla någon gång haft byxor med resår och knapp på insidan för att kunna reglera storleken efter den växande magen, och nu fann jag till min glädje och förvåning att samma princip fanns i sonens jeans. Äntligen någon som fattat att även om ett barn har långa ben, så behöver det inte innebära att de är runda om magen också! Barn ÄR INTE stereotypa i storleken. Man kan vara en lång 4-åring, eller som min f.d granne i Söderhamn - ha en 6-årig dotter som är dels lång, men även väldigt rund, och som drar storlek 158 i kläder. Då är det bra om det finns åtminstone lite kläder som inte förutsätter att alla barn följer längd- och viktkurvorna exakt. Som mina långa barn, som ofta råkar ut för att saker och ting är för stora i midjan om de ska vara tillräckligt långa i benen.

Ja, tänk...snart är min yngsta 4 år. Vad fort det går! Fast jag har å andra sidan länge haft svårt att tänka på honom som 3 år. Samma sak sa de på dagis. Han är så lång, så verbal, och har ett beteende som gör att man vill gärna tro att han är ett år äldre än han är. Till och med jag som är hans mamma har ibland fått tänka till när hans ålder kommit på tal, eftersom jag spontant har velat säga att han är 4 år, fastän han i själva verket är 3 år. Fast det beror nog mycket på just talet...båda hans äldre syskon var ju väldigt sena på den punkten, och lillebror pratade ju lika bra som de gjorde när de var 4 år när han var bara 2 år. Så man blir liksom lite lurad.

Min stora lilla kille fyller 4 år. Mycket kalasande blir det så här års för oss. Jul, nyår och hans födelsedag. Sen fyller ju jag snart år också, men det kommer inte firas. Jag har inte firat min födelsedag på flera år. Eller jo, jag har tvingats bjuda på fika ibland, trots att jag inte velat. Om jag nu ska fira min födelsedag, så är det inte så jag vill fira den. Varför ska jag tvingas städa och baka och bjuda på fika därför att andra tycker att jag ska firas? Det förstår jag inte. Om det nu är så viktigt att komma hit och käka tårta, så kan de väl baka en tårta åt mig, tycker jag. Nej, då hade jag istället velat käka lunch med kompisarna, och sedan dra en repa på Yll & Tyll och shoppa lite. Det hade varit perfekt. Fast det är inte en möjlighet på min födelsedag, för jag är alltid pank då. Jag fyller ju år lite olägligt så sett. Den infaller under de där snåldagarna man alltid får i januari, efter jul och nyår, innan man får några pengar igen. Så därför firar jag inte. Det är min födelsedag, och jag förbehåller mig rätten att bestämma hur jag vill spendera dagen.

Ja tänk - snart fyller jag 37! Känns helt otroligt! På många sätt är jag ju den samma som jag var vid 17 och 27 år, samtidigt som jag har så mycket mer erfarenhet idag än jag hade då. Jag älskar att bli äldre. Tycker det är underbart att närma sig 40, och förstår inte alls alla dessa som har åldersnoja. Som sörjer att de inte är ungdomar längre. Jag förstår inte varför. Vem sjutton vill se ut och vara som en tonåring när man närmar sig 40?? Man har ju så mycket roligare nu! Eller bottnar det i en rädsla för att bli gammal och sedan dö? Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår det heller. Men så är jag förstås inte rädd för att dö. Känner inte att jag har något ogjort, och känner mig trygg på att mina barn skulle vara väl omhändertagna om så skulle ske.

Nej, nu får det vara slutbabblat för idag. Eller för nu, åtminstone. Jag skrinlägger stadsresan idag, och ägnar mig istället åt stickning, pyssel och att torka lim och glitter av bordet där barnen just nu håller på att pyssla för fullt   

Bild från igår. Lillebror är inte riktigt kry. Han dras med en luftvägsinfektion som inte vill ge med sig, och somnade igår eftermiddags på soffan.

Storebror lär M spela Super Mario Bros på Wii. De höll på i flera timmar, och när lillebror vaknade så fick även han vara med. Skönt att barnen kan ha roligt tillsammans, trots att det skiljer nästan 11 år mellan den äldste och den yngsta.