Jag skulle skriva väldans mycket på min uppsats idag, men det har inte blivit riktigt så. Istället har jag gjort en del research som inte riktigt lett någonstans, jag har mailat en massa människor, och jag har tittat på gravstenar.

Jodå, du läste riktigt. Gravstenar. Min syster skickade en länk där man kunde söka rätt på och titta på bilder av gravstenar. Och där kom jag att fastna och minnas...

 
Min klasskompis' grav. Han tog livet av sig dagen efter midsommar, då han hade bjudit in en massa vänner till en hejdundrande fest. Tidigt nästa morgon begav han sig hem till sin mamma, där han gick raka spåret in i sitt gamla rum där, och sköt sig.

 
Min mormor och morfars grav. Morfar var den i släkten som jag stod allra närmast.

 
Turid var både MVC- och BVC-tant, och även skolsköterska när jag var barn och sedan tonåring. Det var alltid roligt att träffa henne. Hon skrev som en kratta dock, och vi har än idag roligt åt det hon skrev åt en klasskompis: "Bör slankes" (bantas, alltså), men där det helt klart såg ut att stå "Bör slaktes" (borde slaktas) ;-) Likaså kommer jag inte heller glömma att hon berättade för oss tjejer under ett samtal om mens, att hon alltid tyckte sig se möss som sprang över golvet i ögonvrån när hon hade mens. Turid dog i cancer.

 
Min morbrors grav. Också han tog livet av sig, något han hade försökt med upprepade gånger tidigare. Och till sist lyckades han.

 

Detta var våra grannar när jag var liten flicka. De bodde ca en halv kilometer från oss (inga hus emellan) och var på den tiden ett äldre par med barn som för länge sedan flugit ur boet. De bodde på en liten gård, men hade inga djur, och vi barn brukade smyga in på det gamla höloftet och leka. Minns att där fanns ett jättestort getingbo som ingen någonsin tog ner. Jag minns också att Inga ibland kom med gamla, avlagda kläder till mig, som hon hade sparat efter sin dotter. Allra bäst minns jag en gräslig, vit skjorta med stora, klarrosa körsbär på. Hejdlöst ful var den, vilket jag tyckte även då. Men man var ju väluppfostrad, så det var ju bara att tacka ändå.
Jag minns också hur Inga dog. Hon var ensam hemma (jag tror att Henry möjligtvis var inlagd på sjukhus vid den här tiden), och hade ramlat och brutit lårbenet. De hade ingen telefon, så hon kunde inte ringa efter hjälp, och hon kunde inte heller ta sig ut ur huset. Hon hittades av min morbror flera dagar senare. Då låg hon död i köket, efter att ha utvecklat lunginflammation i det kalla huset (de hade ingen elvärme, bara ved), nergjord och allting. Jag har aldrig kunnat komma över hur förnedrande det måste ha varit för henne. Det är som ett knytnävsslag i magen bara att tänka på det.

Farmor och farfars grav, Olaf och Elly. Dvs, Olaf var den jag växte upp med som farfar, men han var inte min biologiska farfar. Namnen till vänster är alltså hans föräldrar. Farmor kunde vara lite speciell, men jag tyckte om henne ändå. Vi var också väldigt lika varann till utseendet. Farfar var världens snällaste människa. Och så hade han träben, som han brukade knacka på, när det kliade i den del av benet som inte fanns längre.

Min fars gravsten. Idag är första gången jag ser den. Märklig känsla.

 

Morgana

9 december 2009 18:18

Starka bilder.
Kram på dig.

/Morgana

http://queenofnight.bloggplatsen.se

 

/A

9 december 2009 19:20

@Morgana: Ja, fast mest får de mig att tänka på positiva minnen, trots allt. Roliga saker, glada saker...några negativa också (med några av dem) iofs, men mest positiva saker. Jag minns människorna. Hur de var, vad de tyckte om, hur de såg ut när de skrattade. Såna saker. Att de är döda idag är inget som känns jobbigt för mig personligen...men jag har väl iofs ett ganska okomplicerat förhållande till döden.

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...