Tidigare ikväll kom äntligen mitt omdöme från Att Tala II-kursen. Och jag skäms lite. Så här sa han:

"Du har en avundsvärd förmåga att ögonblickligen fånga ditt auditorium och få dem att känna sig välkomna. I sluttalet så betydde dina levande, bjudande gester mycket för att bekräfta det avspända anslag som du lät prägla ditt framträdande. Ett ämne som en mindre eftertänksam talare lätt hade kunnat göra "plojigt" kunde du göra angeläget för hela publiken samtidigt som du bjöd på dig själv utan att bli självfixerad eller övertydlig. Du har odlat fram en talarstil som känns välgörande opretentiös och nära din vardagspersonlighet samtidigt som du undviker den pratighet och den brist på fokus som lätt blir resultatet av ett sådant val. Din kontroll över tiden och totala brist på tvekljud (tur det, med tanke på ämnesvalet) visar tveklöst detta.

Att tänka på inför framtiden - jag är överlag oerhört nöjd med dina insatser under denna kurs och har inte särskilt mycket att anmärka på. Först och främst ber jag dig att fortsätta gå in för fortsatta presentationer med den seriositet i förberedelsearbetet som har låtit dig skörda sådana framgångar som du har gjort. Jag förstår att du lägger mycket tid på dina tal vilket har lett till att du aldrig har känts spänd i framförandesituationen."

Sedan föreslog han att jag inför framtiden kunde försöka hålla ett tal som spelar på åhörarnas känslor, inte för att han hade saknat det momentet, utan bara för att han menade att det vore intressant och för att jag kanske kunde utvecklas ytterligare då. Vad han inte vet är ju att jag medvetet styrt undan alla sådana aspekter eftersom det är vad jag gör allra bäst, och jag alltid tycker det känns som ett "cheap shot" att spela på någons känslor.

Men, som sagt, jag skäms lite. Därför att det han pratar om, det här att jag uppenbarligen är så bra förberedd och så...det är inte sant. Sluttalet (som för övrigt handlade om just tvekljud - därav hans kommentar i parentesen) dök upp ca 2 timmar innan jag skulle hålla mitt egentliga tal. Jag skrev aldrig ner det, läste det aldrig högt och kollade klockan - ingenting sådant. Jag genomförde det hela enbart på talang och rutin, ingenting annat. Jag visste vad jag ville säga, och gjorde en mental uppskattning på hur lång tid det skulle ta. Det var allt. Så långt sträckte sig mina förberedelser. Och därför skäms jag. För jag har lurat honom (det bidrar givetvis också att jag tycker mycket om även honom både som person och lärare, precis som flera av de andra, vilket gör att det liksom hamnar på en personlig nivå).

Även om jag givetvis kan känna mig glad, nöjd och stolt på alla sätt och vis över att vara duktig på just sånt där, så skäms jag ändå, eftersom hans bedömning av mig bygger på en osanning. Jag skäms rent av såpass mycket att jag överväger att berätta det för honom, även om det inte skulle göra någon skillnad till eller från. Inte annat än för min egen sinnesfrids skull.

Vi får se hur jag gör. Det spelar ju som sagt ingen roll egentligen, inte för varken betyget eller omdömet i sig. Men ändå...känslan av att ha farit med osanning känns rätt betungande just nu.

 

Morgana

7 december 2009 11:59

Det man inte vet lider man inte av... eller nåt ;-)

GRATTIS till ett så fint omdöme!!!

Kram och tack för igår :-)

http://queenofnight.bloggplatsen.se

 

Helen

7 december 2009 20:31

Lämna det därhän och njut av att du har en utmärkt skådespelartalang. =)
Jag är precis likadan; bra på att verka förberedd när jag inte är det. Se det som att improvisation är en konstart i sig... ;)

 

/A

7 december 2009 20:37

@Morgana & Helen: Tack! Jo, ni har helt rätt båda två. Nu när det fått sjunka in, så känns det inte fullt lika illa längre. Jag tänker som så, att om jag nu har den förmågan, så innebär det ju att jag har en stort potential för utveckling på det området...Lite sådär att "om jag klarar mig såpass bra med ett minimum av förberedelser - vad kan jag inte då åstadkomma om jag lägger manken till?" :-)

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...