Första dagen i vårt nya liv. Bara minstingen och jag hemma, och nog märks det skillnad allt. Det är ingen som slåss! Inga tjuvnyp, inga slag, inga sparkar, ingen som sliter varann i håret - det är toklugnt hemma :-) På nåt sätt tycker jag det måste kännas skönt även för barnen att inte börja dagen med att ryka ihop...att det ska kunna finnas såna fördelar med det här också.

Alldeles strax ska jag ta med mig sonen och åka till dagis för första gången sedan i juni nån gång. Känns som om det var evigheter sedan vi var där. Nå, det var det ju också iofs. Är lite spänd på vad sonen kommer tycka om att återvända efter så lång tid, och när hans syster inte finns på avdelningen bredvid. En annan sak jag måste kolla är hur bussen går numera, för förra veckan när jag passerade dagis, så stod det en lapp på en stolpe på en av busshållsplatserna om att rutten skulle läggas om, och fr.o.m idag inte åka den vägen.

De senaste dagarna har känslan av höst blivit allt mer påtaglig. Det har blivit kyligare och jag har faktiskt haft balkongdörren stängd det senaste dygnet, för första gången sedan i maj nån gång, tror jag. Även fönstren i vardagsrummet, som stått öppna större delen av sommaren har jag stängt nu.

Det känns skönt att det går mot höst igen. Ska bli skönt att få komma igång med vardagsrutinerna igen, skönt att återvända till min skola (i Uppsala är alla fakultet spridda över hela stan, och sommarkursen har varit vid ett annat fakultet), och skönt att träffa klassen igen. Trist dock att några har hoppat av sen i våras. Ja, hela min studiegrupp (3 pers) faktiskt...kan undra om jag borde ta det personligt? ;p

Nej, det gör jag inte, det hade inget med mig att göra. Men jag kommer sakna dem, för det var tre jättetrevliga och intressanta människor, som alla var otroligt olika varann. Dels var det ju jag, som förstås var äldst, som har varit företagare och sånt, och som hade barn. Sen var det S, som helt klart hade en poetisk ådra, som var jätteintresserad av film och filmskapande, vars farfar (eller var det morfar?) har fått nobelpriset i litteratur. Och sen B, som hade en nästan feminin framtoning, men ändå var jättegrabbig och spelade fotboll, hinkade öl och (misstänker jag) förförde flickor på löpande band, och som utan tvekan är en av de fyndigaste och roligaste människor jag träffat någonsin. Och sist, men inte minst, har vi T, som framstod som en lite androgyn tjej och lite tillbakadragen. Jag hade mina misstankar, och senare under terminen fick vi alla veta att hon var transsexuell, och om jag inte missuppfattat något kommer bli en han fullt ut inom en inte alltför avlägsen framtid. Nå, för henne är det nog snarare frågan om en formsak bara, jag skulle tro hon ser sig som en han åtminstone större delen av tiden. Jättetrevlig och intressant människa, h*n också. Det kommer helt klart kännas tomt utan dem den här terminen.

Hm...kanske bara skulle ta med mig sonen och hälsa på lite på dagis idag. Vi har ju inte anmält att vi ska komma, insåg jag, så de har nog inte planerat in honom i maten och så. Och det kan nog vara lagomt åt sonen också, när han nu varit borta så länge. Mjo, så får det nog bli.

Annars har jag inga jättestora planer för dagen. Studera vidare lite, och fortsätta den uppröjning jag påbörjade igår. Ja, jag tog faktiskt itu med sovrummet igår kväll, vilket var otroligt skönt. Det blev en hel sopsäck med skräp + en papperskasse bara från mitt rum, och då har jag ändå en flyttkartong kvar där inne som jag inte gått igenom än. Får se om jag gör det idag, eller om jag låter den vara så länge. Den innehåller mestadels memorabilia, tror jag. Nån skokartong med småsaker sen första halvan av tonåren och lite såna saker, tror jag.

Annars så har jag skrivit mailet till pojkvännen. Det där om att jag vill sätta punkt nu. Men jag har inte skickat det än. Var sömnlös även inatt, så jag satte mig att skriva, men tog mig inte för med att skicka det eftersom jag såg att han var online. Orkade inte prata då, så jag bara skrev det och sparade det. Vill väl känna mig säker på att jag formulerar mig rätt också, så jag vill nog läsa igenom det en gång till innan jag skickar det. För även om jag kan reta mig oerhört mycket på honom, så vill jag ju inte såra honom i onödan. Han är ju i grund och botten snäll, även om han är oerhört oerfaren på de flesta områden i livet.

Jag har försökt förklara att det inte känns bra, att jag inte tycker jag når fram när vi kommunicerar, att jag upplever det som att han har en bild av mig som inte överensstämmer med verkligheten, och det här att vi är på så vitt skilda ställen i livet (att han aldrig ens varit sambo, och att jag ska bli mormor). Såna saker. Samtidigt känns det lite som att jag borde prata med honom istället och säga vad jag tycker, men jag drar mig för det. Jag vet ju att han kommer reagera extremt känslomässigt, både med att bli otroligt sårad, ledsen och att tigga, och att bli arg och hota. Åtminstone var det så han reagerade förra gången, och med tanke på att hans känslor inte direkt tycks ha minskat sedan dess, så är jag inställd på väldigt kraftiga reaktioner även den här gången.

Mest av allt är jag nog rädd att jag ska upprepa gamla misstag och låta honom få sin vilja fram, och därmed behöva upprepa eländet en gång till längre fram. För det finns ingenting han kan säga som kan få mig att känna annorlunda, men för någon som jag så kan det lätt bli att man till slut bara suckar för sig själv och säger "jaja..." och så får han som han vill. Och det vinner ju inte någon av oss nåt på. Nej, det är nog kanske bäst att skicka det där mailet istället.

Hujedamig, vad trött jag är idag. Tog tid att somna även inatt, som sagt, och jag försov mig på morgonen. Exet hade en teori om att det kunde bero på att jag har så svårt att få i mig mat just nu, och att kroppen därför jobbar så hårt med fettförbränning hela tiden. Att eftersom jag inte tillför mat i någon omfattning, så tar kroppen av reserverna, och har därmed tillgång till energi hela tiden. Och det låter ju faktiskt tänkbart att det kan vara så. För jag är ju inte orolig på något vis, mår inte dåligt, känner mig inte stressad eller spänd. Det är iaf en tänkbar teori han har framlagt.

Krymper gör jag iaf, och det är jag ju inte precis ledsen för. Gudarna ska veta att jag behöver krympa. Nackdelen är dock att processerna alltid avlöser varann, så att först tappar man vikt, sen drar kroppen ihop sig. Konsekvensen blir att när man tappar vikt snabbt, som jag gör nu, så blir man ju minst sagt en smula svampig i kroppen innan huden drar ihop sig också. Snyggt värre. Eller inte. Det är väl tur jag inte nyss har träffat någon jag behöver klä av mig inför ;-)

Jag har faktiskt såna här perioder nu och då. Men det var ruggigt länge sen sist. Måste vara mer än 10 år sedan nu, tror jag. Men förr hade jag det lite nu och då. Jularna var gärna såna tillfällen, minns jag. Alla andra gick upp i vikt över julen, men jag gick alltid ner. Och den snabbaste viktminskningen jag haft, då gick jag ner 12 kg på 14 dagar. Det går ruggigt fort när det blir så här, med andra ord.

Det går fort nu också. Lite drygt fyra kilon har försvunnit på en vecka. Lite väl mycket, men men...funkar det likadant nu som det har gjort förr om åren, så kommer jag inte gå upp allt igen när aptiten väl återvänder, utan det brukar vara bara nåt kilo eller två. Och det kan jag ju leva med. Huvudsaken är att jag går ner totalt sett.

Nej, det är väl dags att pallra sig iväg till dagis. Ni får ha en bra dag, allihop! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...