Jag är inte omedveten om ironin i det hela. Jag är unik. Det alla drömmer om att vara, det är my core being. Inte en i mängden. Jag skiljer mig ut från de flesta andra. Frånsett övervikten jag släpar på numera (som ju i grund och botten är en bagatell att göra något åt), så ser jag bra ut. Inte klassiskt vacker, men jag ser ändå bra ut. Tjockt hår, vackra ögon och allt det där.

Jag är också smart. Kan mycket om mycket, och kan konversera vem som helst. Jag kan föra mig vid såväl högtidliga middagar som privata, intimare tillställningar. Jag är intresserad av det mesta. Fixar det mesta själv. Kan både laga mat, reparera bilar och grunderna i både internationell ekonomi och politik. Fan, jag kan till och med dansa.

I'm a catch ur alla de aspekterna. Och dessutom unik. One of a kind. One in a million. Jag behöver inte deltaga i någon miss-tävling och paradera runt i baddräkt för att veta det. Så hur ironiskt är det inte då, att så många andra så gärna vill vara unika och speciella, och att jag som är det, vare sig jag vill eller inte...att jag inte passar in. Den enda miss-tävling jag skulle vinna är "Miss Fit", möjligtvis. Inte i betydelsen vältränad, utan i betydelsen misfit.

The irony is not lost upon me. It really isn't.

 

Anna-Lena

11 augusti 2009 07:34

Det är bra att du känner dig unik,
jag känner mig unik med.
Jag tycker dock att alla är unika på sitt sätt.

http://anna-lenanumberone.blogspot.com

 

/A

11 augusti 2009 11:33

@Anna-Lena: Ja, absolut! Vad jag menar är att jag utöver att ha de fördelar som människor brukar önska sig, dessutom är unik i betydelsen "udda" - på ett sätt som blir negativt för mig. Mitt sätt att vara gör mig unik på ett sätt som blir ett problem för andra människor, eftersom jag inte passar in i normen.

 

Anna-Lena

11 augusti 2009 14:26

Det låter jobbigt.
Hoppas du är nöjd med dig själv bara.
Det är viktigast.
Jag känner mig nöjd med vad för slags person jag är.

 

/A

11 augusti 2009 14:42

@Anna-Lena: Jag har inte så mycket annat val än att förlika mig med den jag är...jag har ju alltid varit annorlunda. Så jodå...visst trivs jag med mig själv och så...men ibland...ibland önskar jag att jag var som alla andra, för att det skulle göra livet så mycket enklare för mig. I guess man kan säga att jag sörjer det lite. Det ligger där i bakhuvudet hela tiden...en sorg över att inte få vara som alla andra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...