Jag har gjort det till en tradition att ge mig själv en julklapp varje år, något som jag verkligen önskar mig. Ett projekt jag kan roa mig med under mellandagarna. Oftast blir det något att sticka, men i år har jag inte riktigt hittat det där drömprojektet. Åtminstone inte än. Därför funderar jag på att ge mig själv något helt annat. Nästan något helt annat iaf. Det handlar fortfarande om garn (förstås).

Årets julklapp till mig själv kommer nog att bli en spinnrock, något att spinna av, samt en bok om hur man gör. Jag har alltid velat lära mig spinna, och även om vi har trångt, så hoppas jag kunna hitta en hörna att ställa spinnrocken i nu när jag röjer och slänger så mycket gammalt skit.

Jag har kikat på Blocket många gånger efter en spinnrock, och det dyker upp sådana lite titt som tätt. Särskilt dyra är de inte heller, utan de ligger i prisklassen 250-500 kr. Sen har jag för länge sedan hittat en bok jag kan lära mig ur på Adlibris, som kostar 183 kr. Inte så farligt, det heller. Och ull att spinna av kostar inte all världen heller. Problemet är dock att jag nog inte vill kosta på det förrän jag får studiemedlet i december, vilket kommer dan innan julafton, och att få hjälp den dagen att frakta hem en spinnrock kan nog bli svårt.

Nåväl, det där löser sig. Jag kan ju även vänta till mellandagarna eller så, det är inte jättekritiskt att få den just till julafton.

Sen har jag även bestämt vad jag ska ge mig själv i födelsedagspresent nästa år - en sticksåg. Fast det blir inte förrän i slutet på januari, när jag får pengar. Hur som helst, jag saknar en sticksåg, och kommer sakna det än mera nästa år, inför ett roligt projekt jag funderar på att göra.

Jag tycker nämligen även det är roligt att snickra lite, utöver att pyssla, sticka, måla, rita och allt jag nu har för mig. Och jag har ett annat drömprojekt sedan många år tillbaka, som jag tänkte påbörja nästa år.

Jag vill göra ett dockhus. Men inte vilket dockhus som helst, utan ett sånt där amerikanskt, jättestort dockhus. Typ som det här:

Jag kommer givetvis även att inreda huset, samt lägga rätt mycket möda på detaljerna, som t.ex att måla egna miniatyrtavlor och göra mat och sådana saker. Det blir därför ett långtidsprojekt utan deadline, lite pyssel jag kan ägna mig åt när andan faller på. Det är inte så få timmars nöje man kan få ur ett sådant projekt, frågar ni mig, och jag pysslar då mycket hellre med det än att ränna på krogen t.ex

Frågan är bara vart fasen huset ska få stå, för det blir ju onekligen rätt skrymmande...

Idag har barnen och jag tänkt ha en pysseldag. De sitter redan med oljekritor och gör fina bilder som ska bli julklapp till storebror, och jag ska snart ta itu med kudde nr 2 åt honom. Jag har bestämt mig för att motivet på den andra kudden ska bli "Hello World!", och jag känner att jag nog får förklara det lite, eftersom det kanske inte är alldeles uppenbart vad det har med programmering att göra.

Det är så, förstår ni, att när man börjar lära sig programmeringsspråket C++, så är den allra första kodsnutten man får göra en liten snutt som genererar just meningen "Hello World!". Jag vet, för jag har faktiskt läst lite C++ själv, och nu har sonen haffat min gamla bok, och börjat lära sig det, han med. För honom kommer med andra ord parallellen vara uppenbar.

Annars så ämnar jag gå igenom mitt stash idag. Ja, jag pratar om alla garner förstås. Det ska ju stickas en hel del, och virkas lite också, så jag behöver ta en genomgång för att kolla vad jag har och vad som måste fyllas på.

Utöver det, så är det väl hög tid att få upp den stora grenen i taket, som jag hittade för ett par veckor sedan. Ja, jag hittade förstås grenen för ett par veckor sedan, inte taket. Fullt så stökigt har jag inte hemma

Oj, nu har barnen redan hunnit rita klart sina julklappsritningar, och så här fina blev de:

 
Spindelmannen med skägg, tecknat av lillebror.

 
Nintendos Kirby, tecknat av dottern. Idén kom hon på själv, och jag tycker det är lite kul att hon valde just den här, eftersom Kirby är frekvent förekommande i många av de småspel som storebror brukar programmera. Uppenbarligen har dottern uppmärksammat det

Nu håller min dator på att få dåndimpen här, så det är hög tid för en reboot. Jag återkommer senare!

Egentligen borde jag sova, för jag är galet trött, men jag är ju samtidigt rejält drabbad av inspiration. Det blev en "ska bara", med andra ord. Resultatet är en ny kudde åt äldsta sonen i julklapp:

Bilderna gör den inte alls rättvisa, eftersom det är alldeles för close up, men det var så stökigt runt om, så ni får hålla till godo med de här så länge

Baksidan på kudden är i svart tyg, och kudde nr 2 kommer också ha en vit och en svart sida. Den ska däremot dekoreras på den svarta sidan med vitt, dock har jag inte bestämt mig för motivet ännu. Det får bli i morgon.

Nu ska jag unna mig en kvarts sticktid, innan jag kryper ner bredvid de sovande gulliganerna i min säng

Textilmålning pågår. Första kudden till äldsta sonen är färdigdekorerad, och det blev ett alldeles perfekt val för en programmeringsintresserad kille, om jag får säga det själv. Ni kommer förstå vad jag menar när ni tittar på bilden här nedan. Även om ni inte kan koda, så kommer den lilla kodsträngen vara fullt begriplig även för er.

Kanske ska berätta också att jag medvetet valt att måla med textilfärg istället för att trycka motivet eller dylikt, och det har jag gjort av följande skäl:

1. En del av poängen är just att använda det man har, och inte betala en massa extra för något jag faktiskt kan göra själv.

2. Jag ville inte att det skulle se fabriksproducerat ut, utan tvärt om. Det ska synas att man lagt ner möda på det, och att det ser ut som man skrivit med en gammaldags skrivmaskin istället tycker jag höjer charmen.

3. Personliga presenter engagerar man sig i och lägger möda på, tycker jag. Halva grejen är ju arbetet och tanken bakom.

Nåväl, så här ser motivet ut:

 
Vita kuddens motiv. Obs - det är inte smuts på tyget, det är tejpen under som håller fast pappret med texten som lyser igenom.

Nedräkningen till jul pågår för fullt! Dock kommer den observante notera att det diffar en timme på nedräkningsklockan jämfört med vad klockan är hos oss. Det beror inte på någon tidszon, utan på daylight saving - sommartid/vintertid alltså. Så när vi ställer tillbaka klockan en timme i slutet på oktober, så kommer tiden stämma

  
provided by: www.unclaimedmoney.net

Det artar sig. Det ser ut att ha löst sig med transport av stora skivan mellan Bauhaus och M&J, och jag har tingat på att låna sticksåg av J för att såga till dockteatern. Som det ser ut just nu, så kommer det att bli söndag den 25 den här månaden, samma dag som barnen åker till sin pappa i två veckor. Perfekt! Det innebär att jag kan börja montera och måla direkt jag kommer hem med de tillsågade delarna, och hinna göra åtminstone alla de momenten klara under de två veckor barnen är hos sin pappa. Sen är det bara att gömma undan den till jul...hur jag nu ska lyckas med det. Får nog tänka till lite där. Kanske kan ställa den längst in i stora garderoben, bakom jullådorna, eller nåt.

Känner mig som en unge på julafton inför det här projektet. Det var sååå länge sen jag hade ett sånt här projekt. Det ska bli så kul att göra i ordning teatern!

Nästa "problem" som ska lösas är huvudena på handdockorna. Att göra ett huvud är inte särskilt svårt, men i det här fallet ska det ju gå att stoppa in fingrarna så att man kan styra även huvudet, så det måste jag hitta en bra lösning på.

Annars så får jag hem mina barn redan idag, en dag tidigt - hurra! Dock innebär det att jag måste gömma undan alla pågående julklappsprojekt som är till dem, och istället fokusera på äldsta grabbens julklappar över helgen åtminstone. Han ska få stora kuddar i samma stil som prylfickan jag hade tänkt göra, en svart och en vit, och jag tänkte dekorera dem med något som relaterar till hans stora intresse: Programmering. Nu råkar jag ju ha en massa vänner som är bland Sveriges bästa programmerare, så jag har fått en massa tips och idéer från dem på vad jag ska dekorera kuddarna med. Det ska också bli ett riktigt roligt projekt, känns som om det var en evighet sen jag sydde något sist. Måste kolla om mina textilfärger fortfarande är vid liv också, när jag tänker efter...

Jag ska försöka att inte plugga så mycket i helgen, och istället bara vara. Barnen ska få pyssla lite och göra lite julklappar, tänkte jag. Minstingen har ju redan målat två små akvareller, som jag tänkte fråga om han vill ge sina syskon i julklapp. Dottern ska också få måla akvareller, tänkte jag, om hon har lust. Oftast somnar ju minstingen ett bra tag före henne, så hon skulle kanske kunna måla lite någon kväll när han har somnat.

Själv ska jag nog fnula lite på julklappar till deras storasyster, bonussyster och min syster också under helgen. Fast julklappen till min syster kommer jag inte kunna visa här förrän efter julafton, eftersom hon läser min blogg (pilutta dig, Rita! ). Kan ju inte avslöja på förhand vad det ska bli juh.

En annan sak jag har gjort idag är att maila studievägledaren på min institution på UU, för att försöka reda ut vilka och hur många av mina tidigare tagna högskolepoäng jag kan tillgodoräkna mig. Det vore bra att kunna korta en del eftersom mitt studiemedel inte kommer räcka hela vägen till en master...Jag återkommer om den saken.

Nu ska jag få tummen ur och gå och handla lite innan mina barn kommer hem

Det blev en kväll fylld av inspiration och spånande på julklappar åt barnen. My favourite kind of nights .

Jag har funderat, surfat runt på olika sidor, tänkt lite till och skrivit ner idéer. Äldsta sonen är ju den svåraste att komma på något åt, men nu har jag två nya saker på hans lista iaf: En siluettbild på honom själv och en cool prylficka att hänga på väggen vid sängen.

Till de små blir det ju en låda med diverse kläder att klä ut sig i, och jag har spanat in det här tyget för att klä lådan med:

 
Röd velour.

Det är 5 meter velour från Jysk, till det inte alltför hutlösa priset 149 kronor. Det räcker dessutom för att göra gardinerna till dockteatern.

Äppelstrumporna växer också, och just nu är status så här:

 
En stor, en liten och en påbörjad äppelstrumpa.

Jag har shoppat lite ikväll. Allas vår kära Yarn Harlot har äntligen släppt mönstret på sin underbart vackra cowl (vilket betyder vid krage, helt enkelt), med det träffande namnet Pretty Thing. Och det är verkligen a pretty thing. Så vackert så man kan dö. Och eftersom jag hade turen att ha några kronor på mitt PayPal-konto, så såg jag genast till att köpa mönstret på Ravelry.

 
Pretty Thing. Fast en suddig bild, tyvärr...

Sen hade jag väl sagt att jag skulle visa kort på den nyklippta sonen, va? Tyvärr var han inte fullt lika nystajlad när jag knäppte kortet som när han gick ut från frisörskan, men han är åtminstone nyklippt.

 
Nyklippt 14-åring.

 
Bonusbild på sonen, som här sitter och mIRC'ar, precis som hans mamma gjorde en gång i stenåldern.

Nu ska jag dock återgå till stickningen en stund, innan jag dråsar omkull i sängen. G'natt på er!

Så där ja, nu har jag gjort en snabbskiss på dockteatern jag funderar på att göra i julklapp åt barnen. Jag tänkte mig en front med sidostycken som är monterade med gångjärn, så att jag kan vika in sidostyckena och ställa undan den när den inte används. Största problemet är att konstruktionen kommer bli framtung, vilket innebär att jag måste hitta någon lösning som innebär att den inte välter. Antagligen löser jag det med någon form av "fot" framtill som tippskydd, vilket samtidigt innebär att jag inte behöver ha så stora sidostycken för att "hålla emot" vikten.

Dessutom bör inte sidostyckena vara längre än ca 50 cm vardera, för annars får jag problem när jag viker in dem mot fronten. Är de längre än så, så kommer de gå omlott, vilket innebär att bara det ena sidostycket kommer ligga plant mot fronten, medan det andra kommer att stå i vinkel eftersom första sidostycket kommer vara ett hinder för att fälla in det helt. Hängde ni med?

Hur som helst, här är en första snabbskiss för att ni ska få en idé om vad jag har i tankarna:

 
Dockteaterskiss.

Kass bild, jag vet. Orkade inte scanna, eftersom min scanner och jag inte alltid kommer riktigt överens. Eller snarare scannerprogrammet och jag. Jag är bortskämd med Photoshop, och det där förb...*piiip* skitprogrammet som ligger som default suger nåt alldeles überdjävligt. Så ni får stå ut med det kassa fotot den här gången.

Nästa steg är väl att fundera lite på vilka dockor jag ska göra. En prinsessa är rätt given, med tanke på dotterns stora intresse för dylika just nu. Sonen är inne på drakar lite nu och då, så en sån får det nog bli också. Och prinsessan kanske ska få en prins också? Och spöken måste vi ha! Spöken är väldigt aktuella.

Hm...vad mer? En prinsessa, en prins, en drake och ett spöke eller två...Kanske lite djur? En hund och en katt, t.ex...och en häst. Käpphästar kanske, åt dockorna. Och...ja. Många dockor kan det nog bli, innan jag har spånat klart