Sånt här ägnar jag mig åt att studera, diskutera och analysera dagarna i ända:

"När man reagerar på en retorisk situation, så gör man det därför att det uppstått en nödvändighet att reagera. Alla nödvändigheter är en ofullständighet som är märkt av angelägenhet; det är en defekt, ett hinder, något som väntar på att bli gjort, något som är något annat än vad det borde vara.

I nästan alla kontexter, kommer där att finnas ett flertal nödvändigheter, men inte alla är delar i en retorisk situation. En nödvändighet som inte kan modifieras är inte retorisk, och på så vis är allt som kommer ur nödvändighet och som inte kan ändras – döden, vinter, och vissa naturkatastrofer, till exempel – för all del nödvändigheter, men de är inte retoriska.

Men - en nödvändighet som kan ändras med andra medel än diskurs är inte retorisk; således är inte en nödvändighet retorisk när dess modifikation enbart kräver ens egna handlingar eller användningen av ett verktyg, men ingendera kräver assistans av diskurs. En nödvändighet är retoriskt när det är möjligt att positivt modifiera det antingen genom diskurs eller med assistans av diskurs."

Morgondagens tal, eller min del av det rättare sagt (vi är fem stycken i basgruppen som håller gemensamt tal, och så ska vi visa ett par filmsnuttar också). Klockrent, eller hur? ;-)

Hmpf. Lagom tills jag har stickat klart skaftet på andra äppelstrumpan inser jag att jag har gjort ett misstag. Ett rejält misstag. Jag har stickat den andra strumpan en storlek mindre än den första. Gah! Reflekterade inte ens över det när jag kastade på till den, eftersom det var standard maskantal för den storlek stickor och den tjocklek på garnet.

Men...det gör faktiskt ingenting. Därför att båda barnen blev alldeles överförtjusta i just äppelstrumpan när jag stickade den första, och ville genast ha likadana själva, något jag har haft på listan över julklappar de skulle få. Så jag har helt enkelt tjyvstartat på ungarnas äppelstrumpor. Jag får väl sticka min andra efter att det här paret är klart då. Fast jag funderar på att en av ungarna ska få apelsinstrumpor istället, eftersom de drar i princip samma storlek numera. Så kan vi hålla isär dem.

Har faktiskt tittat på tv ikväll (också), och finner det rätt angenämt. Inte minst eftersom jag bara har SVT1, SVT2, Barnkanalen och TV4 (tror inte det är flera iaf). Det är faktiskt skönt att slippa de hysteriska reklaminslagen i tid och otid. Okej, TV4 har också reklam, men det känns som att det inte är reklamavbrott lika ofta på den kanalen som de övriga. Fast det kanske bara är inbillning.

Hur som helst, jag fastnade framför SVT2's program Trädgårdsfredag, som var både intressant och roligt. Det fick mig dels att tänka att jag kanske skulle göra sålådor på balkongen till våren, i olika nivåer. Balkongen i sig är inte större än ett frimärke, och helt hopplös att sitta på, så att istället använda den som nån sorts växthus känns ju mycket vettigare. Bättre det än att inte använda den till något mer än att vädra sovrummet via, liksom.

Men nu var det inte det jag först och främst skulle skriva om, utan det var rödbetor. I programmet gjorde de trolldeg som de kletade runt en oskalad rödbeta. Sen in i ugnen i ca 1 timme, på 225-250 grader. Saltet i trolldegen gjorde att rödbetan blev naturligt saltad, och innanför skalet fick den koka i sina egna safter. Slutresultatet blev någon sorts rödbetspuré. Hur coolt som helst juh! Måste definitivt testa det nån gång.

Kom även att tänka på att det börjar bli dags att planera inför julbordets läckerheter. Dels skulle jag vilja krydda eget brännvin - inte för att jag dricker sånt egentligen, men det vore kul att göra en liten flaska iaf - och dels tänkte jag göra glögg samt lägga in egen sill. Kanske göra lite olika sallader också, men det gör jag ju typ dan innan julafton eller så. Men resten kan det nog vara bra att komma igång med snart, så att det får stå till sig.

Apropo komma igång...det är väl bäst jag skriver om det där talet till begriplig svenska nu. Tiden bara rusar iväg här.

Äntligen hemma efter ett jäkla rantande på stan. Men nu har jag iaf fått betat av en hel del saker som legat på min To Do-lista en längre tid - känns skönt!

Nu blir det dock lite vila och stickning *bestämma*. Men innan jag gör det, så ska jag berätta om mina högst bisarra drömmar.

I natt drömde jag t.ex att jag skrev en bok om de sju kardinalsynderna...bara en sån sak. Ni vet, högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja. En riktigt tjock bok blev det, där jag lade ut i det vida och det breda om kardinalsynderna ur retoriskt-historiskt perspektiv, där jag drog inte så få paralleller till både politiker och andra kända människor genom historien. Jah. Inget dåligt projekt. Inte att undra på att jag kände mig lika trött fortfarande när jag vaknade ;-)

Sen har jag en annan dröm som har återkommit varje natt de senaste fjorton dagarna. En riktig rysare, sett från mitt perspektiv. Jag drömmer att det ska komma en japansk professor till universitetet, där han ska närvara och observera på de lektioner en av mina svenska professorer har. Det som är så jobbigt med den drömmen är att jag drömmer att jag passerar min svenska professors kontor, tittar in där för att säga något, och får syn på den här japanen, som står och pratar med min professor. Det blir kärlek vid första ögonkastet. Blixtar och dunder. Och jag blir lika jävla chockad varenda natt - så till den grad att jag faktiskt vaknar av det.

Seriously...en japan?!? WTF? Jag har då aldrig haft någon dragning till japaner, och tycker det är jobbigt nog med svenska män, om man nu inte ska falla för någon från andra sidan jordklotet. Och vi ska inte ens tala om mina aversioner mot att falla för någon över huvud taget, oavsett nationalitet. Samtidigt...en JAPAN?!? Jag kan inte komma på något enda litet som kan förklara varför jag har börjat drömma om den här japanen. Inget jag har sett, hört, läst, pratat med någon om - ingenting. Så vart kommer drömmen ifrån egentligen?

En sak till...tänk om drömmen plötsligt slår in? Jävlar i havet, då kommer jag rusa skrikande åt andra hållet, det säger jag bara! Haha!

På väg till basgruppsmöte inne i stan. Sen upp till universitetet för att lämna tillbaka en bok och köpa ett kompendium (vilket innebär att jag kommer ha 100 kr kvar att leva för den här månaden - yeay!). Sen ner på stan igen och ut till lärarnas institution för att lämna tillbaka en annan bok där. Tillbaka till stan, byta buss, sen hem. Sen läsa två stycken kompendier tills i morgon och göra en massa uppgifter. Och skriva om onsdagens tal så att det blir på begriplig svenska istället för kackig retoriska.

Känner mig inte alls upplagd för dessa bravader. Helst vill jag krypa upp i soffan med min stickning bara. Men, men...solen skiner åtminstone och det är ett underbart höstväder. Förhoppningsvis piggnar jag till när jag kommer ut.

Börjar kännas lite jobbigt med dessa förkylningar, influensor och allt vad det nu är. Men å andra sidan var det ju väntat. Jag är fortfarande relativt nyinflyttad, går på universitetet (vilket innebär att jag träffar en jäkla massa människor varenda dag), har två barn i två olika skolor och ett barn som går på två olika dagis. Det blir en förfärligt massa nya virus och baciller som min kropp ska beta av innan vi kommit i fas igen. Jag får trösta mig med att det är värst den här första hösten.

Dags att åka. Hörs sen, gott folk!