Idag har det i första hand varit en tvättdag. Enorma högar tvätt har burits ut i tvättstugan, tvättats, torkats och därefter burits in igen. Med en 3½-åring och en 6-åring i släptåg upp och ner för alla trappor. Hujedamig. Men det gick faktiskt hyggligt bra. Facit säger att förutom en hastig krock med tvättstugedörren (3½-åringen) och ett uppfiskade av innebandyboll ur avloppet, så gick det i övrigt bra.

Den där innebandybollen, förresten...där har ni typ sak 773 i raden av oväntade saker man kan använda en sticka till. Ja, en sån som man stickar med, alltså. Jag har nämligen en lång sådan som jag böjt till i ena änden, som jag använder för att dra ur sånt som fastnat i dammsugarslangen (funkar kanonbra, för övrigt). Den tog jag med mig ut i tvättstugan och använde för att fiska upp bollen med. Avloppet var så djupt, och jag kunde inte stoppa ner handen hur som helst, eftersom maskinerna med jämna mellanrum spydde ur sig en massa varmt, löddrigt och smutsigt vatten. Men bollen flöt ju iaf, och det är hål i den, så stickan var ett perfekt verktyg för att få upp den igen. Så ibland är det rätt praktiskt att vara stickerska .

Nu har vi iaf rena kläder, handdukar, täcken och filtar. Och gardiner och raggsockor. Sååå skönt att äntligen få tvättat upp allt ordentligt. Har dels inte hunnit med, dels har jag varit så fattig, så man har liksom bara tvättat det mest nödvändiga, för att spara på det lilla tvättmedel jag hade hemma. Men nu har jag köpt två stora paket, och kan tvätta av hjärtans lust.

Efter tvätten blev det en snabb sväng på affären, fast jag fick lova barnen att de skulle slippa gå ut mera idag efter det - haha! De var sååå trötta efter att ha sprungit i trapporna sjuttioelva gånger idag. Och det lovade jag så gärna, för jag var rätt trött på de där trapporna själv vid det laget.

Så, en snabb sväng på affären, där den trevligaste killen satt i kassan. Han höll på att somna, stackarn. Vi utbytte några ord, som vanligt, innan vi traskade hemåt. Och tro nu inte att jag är förtjust i honom på det sättet, för så är det inte. Han är bara jättetrevlig, och har själv barn i samma ålder som mina. Åtminstone en dotter, om jag förstått det hela rätt. Han har iaf full förståelse för mina lidande miner när jag ska ta mig igenom affären med mina, utan att de dels river stället, dels utan att de ska köpa allt de ser. Nå, iaf 3½-åringen. 6-åringen är lite lättare att få med sig till och från affären så sett.

Det finns dock andra "bekymmer" med 6-åringen. Hon pratar KONSTANT. Och vartannat, vart tredje ord är "Mamma!". Jag svär på att jag snudd på har skavsår i öronen vid det här laget. Och nejdå, det är inte så att hon har något extremt behov av sin mamma just nu, av uppmärksamhet i betydelsen att hon inte känner sig sedd eller något sådant. Inte alls. Nej, lillfröken uppträder, helt enkelt. 90% av all uppmärksamhet handlar om en önskan att få stå i "rampljuset", att få uppträda osv. Och vi runt henne är hennes utvalda publik. Jag lovar er, med tiden kommer ni få höra talas om henne, för jag kan inte tänka mig något annat än att hon kommer välja någon form av karriär som innebär att hon får stå på en scen eller i rampljuset på annat sätt. Det är helt enkelt hennes grej. Fast nog blir jag liiite trött i öronen ibland, det ska erkännas...

Apropo rampljus, så undrar jag om lillebror börjat tänka i samma banor...Han älskar nämligen att bli kliad överallt på kroppen, och har på sistone begärt att jag ska klia hans magiska fötter...Hm. Kan det betyda en framtid som riverdance-dansare? Eller kanske professionell fotbollsspelare? Det sistnämnda är väl inte helt otänkbart iofs, för han älskar allehanda bollspel, och fotboll i synnerhet.

Nåväl. Nu sover den lille prinskorven sött, och lillfrökna har kapat åt sig Mamas oljekritor och skapar konstverk på löpande band. Mätta och nöjda är vi allihop, efter en middag på spaghetti och köttfärssås, som intogs vid nya matbordet. Ja, för det skruvade jag ihop i eftermiddags. Har dock inte målat det än, så jag slängde bara över en stor duk, så att vi kunde inviga det. Känns bra. Mycket smidigare storlek än stora köksbordet, och räcker till åt oss.

 
Invigning av nya matbordet.

Kvällen ska ägnas åt att försöka hitta på ett tal till slutövningen på onsdag, sticka klart första apelsinstrumpan (håller på att maska av för tån), och förhoppningsvis få besked från exet om att han varit iväg och hämtat våran nya tv, som han sedan ska ta med hit i morgon när han ska hämta barnen. Gudarna ska veta att den behövs, för idag var det nästan helt hopplöst att få kontakt i scartuttagen på gamla tv'n.

I morgon eller onsdag kommer dessutom äldsta sonen hem, och då blir det bara han och jag i några dagar. Very nice. Det är rätt skönt att få umgås bara vi två också.

Nej, om man skulle sticka några varv, innan det är dags att läsa Doktor Proktors Pruttpulver igen...

Tvättstugerally idag. Med båda de små hemma. Det är såna här dagar jag önskar vi var två vuxna i det här hushållet.

Sökes: Äkta make som kan se efter barnen när jag tvättar.

Det måste väl vara anledning god som någon att gifta sig?