Jaha, kära vänner, så är dagen nästan till ände då. Dottern har fyllt ofattbara 6 år idag - en annan tycker ju det var igår man låg på operationsbordet och de skulle plocka ut tösen akut. 05:32 i morse var det 6 år sedan. Hujeda mig, som tiden flyger.

Det har varit en lugn söndag annars. Äldsta grabben har varit hemma, med undantag av ett par timmar mitt på dagen, då han drog iväg med sin storasyster för att bli klippt av hennes svägerska. Som dessutom heter samma sak som min dotter. Ja, den som fyllde år idag alltså, inte den äldre. Hon är ju rent biologiskt inte min. Hängde ni med? ;-)

Nåja, strunt samma. Sonen kom hem nyklippt och nöjd, vilket ju är bra. Kort kommer när jag orkar tömma kameran, vilket jag inte orkar just nu. Nu har dock äldsta sonen åkt till sin pappa, om än motsträvigt. Han har aldrig lust att åka hem när han har varit här, och vore det inte för att han måste byta skola, så hade han nog flyttat. Dock är det med att byta skola ett lite känsligt kapitel för honom, vilket jag har full förståelse för, så vi får väl se hur det blir. Jag skulle tro att han flyttar hit till gymnasiet, om inte förr.

Själv mår jag en aning bättre nu, och febern tycks ha gett med sig för denna gång. Har faktiskt lyckats beta av kompendiet vi ska ha läst tills på tisdag, och har bara en mindre folder kvar att läsa. I övrigt äter jag kanelbullar, som sig bör så här på kanelbullens dag, dricker kaffe och stickar. Och tittar på klassiska tecknade Disneyfilmer. Funderar dock på att dra igång någon annan film, och sticka klart Polly Jean-strumporna, så att jag kan få dem blockade ikväll. Det är hög tid att jag får iväg ett till bidrag till Sockklubben. Måste göra klart äppelstrumporna också, de skulle ha varit klara i juni...

Nej, nu ropar kanelbullarna på mig igen, det hör jag alldeles tydligt. Ha en fortsatt trevlig söndagskväll, people! :-)

Idag fyller dottern 6 år. Min stora lilla flicka...Saknar henne som fan. Hon är hos sin pappa idag. Hade jag varit lite piggare, så skulle jag ha åkt dit, men som det är nu, så är jag fortfarande däckad av feber. Men vi har iaf pratat på telefonen :-)

 
Mammas tjej, här lite drygt 2 månader gammal.

 
Storflickan, i januari i år.

Jag borde plugga, men känner mig helt slut i huvudet. Dessutom snurrar en massa tankar, som är långt från allt av studier. Har suttit och tittat på kort från de senaste 6 åren, och jag kommer på mig själv med att tänka att något har blivit fel på sistone.

Efter ett tag kommer jag på vad det är. Nånstans i början på juni iår var det något som hände. I samma veva som jag fick ryggskott, i samma veva som jag började röka igen (försöker sluta igen nu förresten), och i samma veva som jag dumpade ungdomskärleken. Och sen dess har ingenting varit riktigt som det ska vara. Jag har varit trött, irriterad, less, oengagerad och jag vet inte allt.

När jag tittade på alla dessa foton från de senaste 6 åren, både på dottern och på minstingen, så slår det mig plötsligt vad som känns fel. Det är en saknad. Jag saknar de där småbarnsåren, saknar hur vi har levt, barnen och jag. Saknar att prioritera familjelivet högst av allt, och att kunna åsidosätta studierna till fördel för barnen med gott samvete. Jag saknar att ha barnen runt mig hela tiden. Saknar att veta att det kanske blir flera familjemedlemmar med tiden, att det skulle bli flera barn.

Kanske är det helt enkelt fel att lägga så mycket krut på studierna, utbildningen och min framtida karriär. Kanske borde jag istället tänka om, gå tillbaka till den ursprungliga planen. Jag mådde så mycket bättre då. Livet var så mycket mera underbart då. Det var barnen och jag, och det var det viktigaste i hela världen. Visst var jag trött och sliten då med, men ändå...på det hela stora mådde jag mycket bättre då.

Jag skulle nog kunna tänka mig flera barn. Eller jo, jag kan definitivt tänka mig flera barn. Som jag hade tänkt från början. Ingen man, bara barn. Åka till Danmark. Så får det nog bli. Familjen känns inte riktigt klar ännu. Det saknas några familjemedlemmar. En eller två. Kanske tre, rent av. Vem vet.

Grattis på födelsedagen, min stora, vackra, kloka, envisa flicka. Världens bästa, Mamas stjärna. Mitt hjärta.

 
"Nya" soffan.

 
Kvällsmys.

 
Risgrynsgröt på "norskt" vis :-)

Nu sängen, för att kurera mig så jag är frisk tills på måndag och basgruppsmötet då.