Regnet vräker ner, och jag står vid fönstret, insvept i en filt och betraktar det. Vet med mig att jag borde tentaplugga, men det känns så sekundärt. Jag lyckas inte engagera i mig i tentan nu för tiden. Den känns oviktig bland alla andra tankar som trängs i mitt huvud. Det finns ju omtentor, så jag bekymrar mig inte alls. Den kan få vara sekundär just nu. Går det så går det. Annars skriver jag den igen sen.

Jag vänder mig sakta om igen, vänder ryggen mot regnet där ute. Betraktar röran i det som är mitt hem. Känner mig både sorgsen och glad. Sorgsen för Annettes skull, och alla andra där ute som fått liknande, allvarliga diagnoser. Sorgsen över den kamp de måste kämpa, glad över att vara en av de lyckligt lottade som inte behöver ta ställning till huruvida jag kommer finnas där för mina barn när de växer upp.

Livet är inte alltid rättvist. Och även om mitt liv ibland kan vara kämpigt, så är jag ändå lyckligt lottad, och jag uppskattar att vara det. Alla de problem och bekymmer jag har kan jag ändra på med min egen kraft. Jag står inte maktlös i min egen kamp i tillvaron, som så många andra. Som de som slåss mot osynliga spöken som obedda flyttar in i deras liv, tar plats i deras soffa, som breder ut sig och påverkar deras liv.

Idag lyssnar jag på Damien Rice och tittar på när himlen gråter. Drar filten tätare omkring mig och verkligen känner vad som är viktigt och vad som inte är det.

Barnledig över dagen. Det ska pluggas till tenta, det ska möbleras om (fortsättning från igår), det ska tvättas kläder, det ska städas. Egentligen skulle jag behöva töja ut den här dagen så att den blir ungefär fyra dagar lång *konstatera*.

Men jaja...jag hinner det jag hinner, inte mer med det än så. Lär väl försöka prioritera tentaplugget lite dock.

Kaffe.

Det har varit en tung dag. Rent fysiskt, alltså. Dundermensvärk och bånglande och släpande på tunga möbler. Men det är samtidigt en bra kombination. Fysiskt tungt arbete gör att blodkärlen vidgas, hjärtat arbetar lite hårdare, och mensvärken lindras något. Att istället sitta still (och t.ex plugga) gör det bara värre. Åtminstone för mig.

Dock har inte tempot varit jättehögt idag. Men lite fick jag gjort. Sängåbäket i barnens rum står nu inne i mitt rum, tätt intill min säng. Det innebär i praktiken att vi har en 2,60 bred säng som tar upp större delen av ytan i sovrummet. Perfekt. Vi samsover ju ändå, allihop (ja, förutom äldsta grabben då), och en 1,60 säng blir en aning liten nu när barnen är såpass stora.

I morgon ska jag flytta ut hyllorna i mitt rum, så blir det lite mera yta där, men sen är sovrummet i praktiken klart. Sen är det pysselrummet som står för tur. Har plockat upp en del av alla miljarders leksaker där inne, men det återstår fortfarande en del. Sen ska stora köksbordet in dit då, det blir den jobbigaste biten, för det är som en liten korridor in dit, där blivande pysselrummet liksom ligger i slutet av korridoren, på ena sidan. Vi får väl se om jag kan baxa in bordet i ett stycke, eller om jag måste skruva isär det för att få in det genom dörren. Sen är det hyllan på balkongen som ska in då, men det är en ganska enkel manöver. Efter det är det bara att släpa in alla pysselgrejer, sen har vi en början. Kommer behöva ett antal hyllor att lägga allting i, men det kommer jag få ta pö om pö, för jag har inte råd att köpa alla på én gång. Och för övrigt ska jag ju få två stycken bokhyllor av M&J, så så fort jag får hem dem, så får jag nog in en stor del av alla pysselgrejer, tror jag. Måste förresten köpa en stor vaxduk till bordet, när jag tänker efter.

M har varit på besök här under eftermiddagen och kvällen, och åkte hem för en liten stund sen. Vi har suttit och pratat om allt möjligt, som vi brukar, inte minst graviditeter (hon är i vecka 18 nu). En resa till Danmark lockar allt mer, ska ni veta...ujuj :-D

Det känns inte riktigt som jag orkar sätta mig och plugga så här sent, så jag tror jag istället satsar på att sticka lite, innan jag tar en tidig kväll. Kommer vara barnledig hela dagen i morgon, eftersom exet ska åka upp till Söderhamn över dagen, och även minstingen ska följa med. Jag kan passa på att plugga då istället.

Huvudvärken har också gjort sitt intåg, och jag har gett upp hela tentapluggandet för stunden. Istället funderar jag på hur jag ska optimera hemmet. Det är stök, stök, och mera stök OVERALLT JÄMT! Jag blir tokig.

Lite stök kan jag leva med. Jag har aldrig varit den sorten som har haft behov av att ha kliniskt rent. Jag störs inte av en dammråtta här och där, leksaker på golvet och såna saker. Men när jag t.ex har ett stort köksbord som mestadels fungerar som avlastningsyta för allt möjligt, där vi aldrig sitter och äter, eftersom vi jämt hamnar vid vardagsrumsbordet istället, av någon anledning. Och vet ni, nu skiter jag i att hymla om den saken. Okej, vi äter jämt där, vi tycker det är mysigt, och vi pratar lika mycket med varann även om tv'n står på.

Nåväl. Vart var jag? Jo, just det. Stök. När jag tittar omkring, så är det som stökar till mest alla våra pysselgrejer. Det är mina symaskiner, tyger och garner. Det är målarpennor, alla möjliga sorters papper, målarfärg, kritor, mallar och allehanda projekt i olika stadier av fullbordning. Det står klart bortom allt tvivel: Vi behöver ett hobbyrum!

Frågan är bara - hur trixar fram fram ett helt hobbyrum när man bor på så liten yta som vi gör?

Well, det går faktiskt. Vi skulle kunna göra om småbarnens rum till det ändamålet faktiskt. För faktum är att det inte är alls mycket tid de spenderar där inne, utan de leker i huvudsak i vardagsrummet, och sen samsover vi ju i min stora säng, allihop. Så rent teoretiskt kan vi göra om det rummet till hobbyrum. Flytta in stora köksbordet dit och alla lådor med alla pysselgrejer. Kanske ta in lagerhyllan från balkongen så att jag får lite förvaring där inne såhär till en början också, så kan jag köpa flera sen.

Idén lockar mig allt mer. Enda nackdelen är att det står en stor säng där inne som jag inte vet vart jag ska göra av, och som inte kan tas ut utan att skruvas ner i molekyler (och det vill man inte, för det är en konstruktion som innebär ca 7 miljoner skruvar och andra dippeduttar). Och så alla leksaker. Men de ska ju ändå sorteras och en hel del ska plockas bort/slängas (vilket jag har påbörjat för länge sen), och eftersom de ändå släpar ut allting i vardagsrummet så kan vi väl lika gärna ta ut lådorna också. Dessutom kommer ju stora köksbordet försvinna, så då får vi ju plats för ett gäng lådor också.

Kom just på en annan fördel...när stora bordet försvinner, så slipper jag fundera på vart sjutton jag ska ställa julgranen i december, OCH jag kommer ha ett riktigt bra pysselrum där jag kan bjuda in folk till julpysseldag i början på december. Bjuda in kompisar och deras ungar, där både vuxna och barn kan pyssla och umgås, äta pepparkakor och lussebullar och dricka glögg och sånt, och så finns det både en massa tecknade filmer + massa leksaker om barnen vill göra något annat en stund. Måste bara kolla hur mycket materiale som finns kvar, för jag misstänker att jag måste komplettera en del i år (ja, jag brukar stå för den delen också).

Jag får fundera på det där, och höra mig för med Michaela, Morgana, Annika, Helena och kanske Sophia som väl är de som ligger närmast till hands att bjuda in. Förvisso har inte Michaela barn själv än, men hon brukar ju ha hand om mina och hon har ju en liten i magen, så det är ju inte så att hon kommer känna sig utanför. Hur som helst...det vore så skoj att dra igång den traditionen här i Uppsala med! Gjorde ju det i Söderhamn, fast då var det grannarna jag bjöd in, och hade öppet hus för hela dagen. Gjorde långbord i vardagsrummet, och sen pysslade vi loss. Jättemysigt!

Men för att återgå till det jag började med...själva ommöbleringsgrejen och allt stök. Jag tror jag ska göra så. Det värsta som kan hända är att det inte funkar, och då får jag väl möblera tillbaka igen. Inte mer med det än så, liksom. Det enda som stör mig är att jag ska komma på sånt just idag, när jag mår apkasst, och dessutom borde lägga den lilla energi jag faktiskt har på att tentaplugga, och inget annat...

Jävla menshelvete. Det är banne mig så jag skulle kunna tänka mig att vara gravid bara för att slippa det här eländet. Gah!

Känner mig allmänt ettrig och irriterad idag, och när jag vaknade i morse grät jag. Hejdlöst. Varför vet jag inte. Tror inte jag hade drömt något särskilt, utan tårarna bara flödade ändå. Utan att jag kände mig ledsen eller sorgsen eller nåt sånt. Mycket märkligt. Och nu är jag alltså ettrig istället. Jag misstänker att det beror på hormonpillren jag tog under några dagar, som har en mycket negativ effekt på mig. När jag började drömma mycket livfulla drömmar om att ha ihjäl människor jag bara inte tål på de mest utspekulerade sätt, så insåg jag att det nog var dags att slänga de där pillren åt helvete. Aldrig mer att jag försöker skjuta på mensen. Aldrig mer att jag intar någon form av hormoner, såvida det inte står om livet. Aldrig.

Jag borde tokplugga till tentan idag, men jag mår kasst och retar mig på allt stök, så det blir till att försöka städa lite först. Sen får vi väl se hur mycket pluggat det blir idag. Emma-hunden kommer vid 13-tiden, och på eftermiddagen kommer M och stannar kvar en stund. Men jag orkar inte bekymra mig för den saken just nu.

Jag behöver kaffe till att börja med. Sen skulle jag behöva handla en massa saker, men jag lär prioritera eftersom det är vakuum i plånboken. Bokstavligen. Jaja. Shit happens.

Hrrrm...både jag och flera av mina medstudenter är både missnöjda, tveksamma och kritiska till programmet vi läser nu. Eller rättare sagt till fortsättningen på det. Samtidigt som vi har otroligt kul tillsammans, och det vi läser är till större delen är intressant, så skjuter det ändå lite förbi mål. Eller rätt mycket förbi mål, egentligen.

Saken är den att vi är ett gäng studenter som alla fått just förmågan att uttrycka oss väl i ord i gåva, och åtminstone de flesta av oss sökte programmet eftersom det här är vad som utlovades:

"Inom programmet kombineras teoretiska studier med praktiska, där dina färdigheter i skriftlig och muntlig kommunikation tränas. Utbildningen passar alltså dig som är intresserad av litteratur och litterärt skrivande, men också dig som är intresserad av t ex politisk kommunikation eller marknadskommunikation. Dessutom passar utbildningen både för dig som vill ha en bas för egen kreativ kommunikativ verksamhet och för dig som är mer intresserad av forskning, analys och kritik".

Now, under våren läste vi flera kurser där vi lärde oss en massa matnyttigt. Talskrivning, talövningar, retorikens grunder osv. Jättebra. Nu i höst har vi hållit flera tal, och läst 2100 års historia kring retorikens utveckling, där vi ska göra jämförelser mellan de olika figurerna vi läst om. Talkursen är rolig, men vi lär oss inte så mycket nytt där just nu, tyvärr. Och retorik B...seriously, på vilket sätt har vi nytta av att kunna göra en jämförelse mellan Platon och Cicero, om vi inte ska forska eller undervisa i ämnet sen? Vilket de flesta ju faktiskt inte ska.

Våra färdigheter i skriftlig kommunikation har än så länge inte tränats mer än under den korta kurs vi hade i våras, där vår egen kreativitet kom till användning i ytterst liten skala. Den här hösten blir det ingenting sådant - inte ens under B-uppsatsen, eftersom det är stor skillnad på att göra ett eget kreativt arbete, och att skriva en B-uppsats utifrån de kriterier som gäller där för. Sen kommer våren, med litteraturvetenskap. Och jävlar i havet, vad vi kommer få läsa. Och göra textanalyser. Men utrymme för att utveckla sitt eget kreativa skrivande? Icke. Samma sak nästa höst. Och terminen därefter kan man ta lite olika valbara kurser, och har man tur, så kanske man kan hitta nån kurs där man får skriva lite. Sen blir det retorik C, och uppsatsskrivande den sista terminen. Det håller inte. Man kan inte utlova att studenterna ska få utveckla sitt kreativa skrivande, och sen visar det sig att det dröjer två år in i utbildningen innan vi KANSKE kan få göra det. Under én termin, på sin höjd. Ajabaja.

Faktum är att de inte håller vad de lovar. Ja, vi får lära oss grunderna i retorik, vi får lära oss tänka kritiskt både vad gäller actio och övriga komponenter i andras skrivande, vi får titta på politiker och hur de gör, och vi får en oerhört grundlig historisk införing både inom retorik och litteratur. Men det egna kreativa skrivandet uteblir i stort sett helt. Det innebär att inför vårterminen kommer vi bara vara lite drygt en handfull studenter som blir kvar. Det i sin tur innebär att ca 75% har klivit av utbildningen sedan vi började förra vintern! Det är INTE bra. Varken för institutionen eller för oss studenter.

Jag känner mig jävligt tveksam just nu till hur jag ska göra. Visst är litterturhistoria intressant, och flertalet av de böcker och författare vi ska läsa nästa termin finns redan i min bokhylla. Problemet är bara att det känns som om jag ska lägga ett helt års studiemedel på att läsa texter jag redan läst, göra textanalyser - vilket jag hatar och inte ser någon poäng med, bara för att plocka på mig poäng. Lär jag mig något vettigt av det? Ytterst tveksamt. För vad ska jag egentligen använda ett års studier där jag i huvudsak gjort textanalyser till? Varken jag eller någon annan i vår klass har för avsikt att bli kulturkritiker. Vi är skribenter.

Om jag ska gå vidare och forska inom området, så kan det finnas en poäng i att fortsätta för min del. Men samtidigt har jag inte tänkt den tanken därför att det är vad jag allra helst vill bli när jag blir stor. Jag är skribent. Men jag är en skribent som ser till att säkerställa min inkomst och mina möjligheter att försörja mina barn genom att ta en gedigen utbildning, som ligger så nära som möjligt det område jag har mitt största intresse: Skrivandet. Och faller skrivandet bort helt och hållet, så börjar jag tappa gnistan och ifrågasätta institutionen och det de har utlovat. Förstår ni?

Så jag är tveksam. Ytterst tveksam. Inte blir det lättare av att det här är det tredje programmet jag läser nu...att kliva av känns inte som en valmöjlighet. Men samtidigt vill jag inte investera en massa studiemedel på något som inte ger mig något annat än en fancy titel. Jag studerar ju faktiskt för att lära mig något.

Hur fan ska man göra? Jag vill ju ha skrivandet också, inte bara sitta och traggla en massa irrelevanta saker i åratal. Fan, fan, fan.