Först fick jag influensa, sen bihåleinflammation och idag har jag blivit allt mer förkyld. Vad är det här för bakväntsjuka egentligen?? Nog för att jag är kärringen mot strömmen och gör saker och ting på mitt eget sätt, men det här är ju skrattretande.

Jaja. Har ägnat dagen åt att sitta i soffan, sticka och titta på film för det mesta. Har faktiskt inte orkat något mer än så. Fast lite piggnade jag till när jag tittade på The Dukes of Hazzard. Massa galen bilkörning - sånt gillar jag. Och så Willie Nelson som berättar en massa skämt, som t.ex.:

- What do you get if you cross a donkey with an onion?

- What?

- You get a piece of ass that'll bring a tear to your eyes!

Nå, man behöver kanske vara jänkare, eller åtminstone ha pejl på humor i amerikanska södern för att se det roliga.

Nu är jag redig trött dock, så snart blir det sängen. Förhoppningsvis är jag piggare i morgon. Godnatt med er!

Garnet jag har hemma till sonens julklappströja kommer inte räcka till. Det kommer fattas ett par nystan. Crap.

Filmdag. Stickdag. Har just tittat på Twilight för gud vet vilken gång i ordningen. Ungdomsfilm, men ändå bra på nåt vis. Gillar det psykologiska i den, de undertryckta passionerna, som spelas väldigt väl. Den får mig att önska att jag kunde träffa någon som fick mig att känna så. Som jag kunde bli kär i på det sättet. Kunde älska på det sättet. Om jag nu vågade, vill säga.

Fick förresten ett oväntat samtal igår. Någon som bland annat sa "jag hade ju velat gifta mig med dig...". Så rart. Och med ens en tanke som frestade. Inte att gifta sig med just honom, men konceptet i sig. Om jag träffade någon som verkligen, verkligen vände upp och ner på världen för mig, och där jag också faktiskt vågade ha så passionerade känslor. Jag har nog aldrig vågat det. Vilket väl inte är så konstigt, förmodar jag. Jag har ju aldrig fått behålla någon av dem som stod mig allra närmast. De som skulle ha stått mig allra närmast.

Nåväl. Mera film. Mamma Mia härnäst. Mera kärlek (kanske har jag någonstans behov av det, jag med?), fast i gladare inramning denna gång. Och en halvnaken och blöt Pierce Brosnan. Mumma . Och sen fortsätta sticka på ärmen till äldsta sonens julklappströja, vilket just nu känns som evighetsgöra. Sju miljoner maskor nu när alla ökningar är gjorda, så nu ska jag bara få betat av de sista centimetrarna innan jag kan börja avmaskningen upptill.

Fasiken, vad jag är trött och slut idag. Det blir nog en semiledig dag, faktiskt. En film- och stickdag.

Jo, så får det nog bli. Kommer ändå inte få så mycket vettigt gjort i övrigt, känner jag.

Tredje inlägget sen igår kväll, minsann. Vissa dagar hinner jag inte skriva alls, och andra häver jag ur mig i tid och otid. Så kan det vara.

Det tog tid innan jag somnade inatt, som väntat. Sista gången jag kollade på klockan hade den passerat halv fyra i morse. Så kan det gå när man sover 4 timmar på eftermiddagen (se gårdagens inlägg). Vaknade sen vid 9 av att mobilen medelst vibrationer påkallade min uppmärksamhet, och Peter ville veta om jag hade bokat plats åt honom på en marknad här i Uppsala på måndag. Surrade lite fram och tillbaka, och inväntar nu besked om han ska dit eller ej. Vore kul, har ju inte sett karln sen början på januari. Det är banne mig på tiden han kommer hit *tycka*.

Annars har jag väl inte så mycket att rapportera. Var ut med Emma, och konstaterade att det numera är frost på nätterna. Kylan bet i mina bara fingrar, och gräs och löv var täckta av rimfrost. Känns skönt (jag gillar ju hösten, som ni vet), men var en tydlig påminnelse om att det är hög tid att jag gör klart mina Kurzeme-vantar. Över huvud taget är det hög tid att jag färdigställer flera av de UFO'n jag har ligger i stickkorgen. Oktober får bli en UFO-månad, helt enkelt. Ja, UFO i betydelsen UnFinished Object, för er som inte är jättehemma i stickvärldens allehanda begrepp.

Det blir nog en lugn dag idag. Lite stickning, lite städning och lite (mycket) studier. Ska försöka beta av den sista restuppgiften idag, samt kika lite på manuset för nästa veckas tal, som behöver renskrivas lite. Sen har vi givetvis en bunt texter som ska gås igenom till nästa veckas seminarium, men det borde inte ta alltför lång tid. Det är mindre än vi hade till den här veckan, tror jag, och alla texter är på svenska nu. Inte för att jag har några svårigheter att läsa på engelska, men det tar alltid lite längre tid eftersom det ofta är den äldre typen av engelska språket, och med diverse "fackuttryck" i, i salig blandning med grekiska, latin och gud vet allt.

Neee...om man skulle sätta lite fart här då kanske. Röja upp lite i svinstian till att börja med, det vore onekligen bra.

Nu har ljuset brunnit ner, och det är hög tid att sova, mina vänner.

 
Ljuset har brunnit ner...

 
Tröjärmen har vuxit...

 
Trött och osminkad Mama, som vanligt vid den här tiden på dygnet.

Skönhetssömnen hägrar, så god natt med er! Sov gott!