Ibland är ord helt enkelt överflödiga.

Det kommer bli en lång dag idag. Både minstingen och jag vaknade vid 4-tiden, fast jag vet inte var det var som väckte oss. Lyckligtvis har sonen somnat om en stund igen, annars skulle hans dagisdag har blivit väldigt jobbig.

Min dag lär dock bli tung, för jag kunde inte somna om. Ska först lämna sonen på dagis, sen in till UU på föreläsning, sen är det grupparbete under eftermiddagen. Sen hämtning på dagis, hem, fixa mat osv. Som tur är har vi en massa pizza kvar från igår som vi kan värma idag, för jag lär väl knappast vara i skick att göra några stordåd vid spisen när jag kommer hem idag.

Håhåjaja, tenta om en vecka. Jag finner det högst fascinerande att tiden går så fort den här hösten. Man kliver upp måndag morgon, blinkar, och vips så är det fredag igen. Fast just den här veckan skulle faktiskt kunna få gå ännu snabbare än de föregående. Ska bli så skönt nästa måndag, när tentan är avklarad. Tråkigt bara att det är en kvällstenta, så jag får böka med barnvakt och så. Det är en av de ytterst få nackdelarna med att vara ensamstående, just att få till logistiken när man är schemalagd utanom dagis' öppettider.

Det finns förresten fördelar med att vakna så tidigt som vi gjorde idag. Hur många morgnar kan man ligga kvar hur länge man vill under det varma täcket, och bara mysa? Och sen kliva upp och äta frukost i lugn och ro, innan man i sakta mak börjar förbereda dagen. Inte helt fel. Personligen kliver jag alltid upp lite tidigare än jag måste, just för att jag inte tycker om att stressa på morgnarna. Det fanns en gång i tiden då jag stressade dygnet runt och jobbade minimum 80 timmar/vecka, men även om jag tyckte jobbet var kul och tjänade så mycket pengar att jag kunde torka mig i arslet med tusenlappar, så är det inte ett liv jag saknar. Inte alls. Om jag skulle välja mellan mitt liv idag, där jag som student drar in under en tiondedel i månaden jämfört med den gången, så skulle jag tveklöst välja det livet jag har idag ändå.

Jag lärde mig den hårda vägen den gången att det finns annat som är viktigare än att ha en massa pengar. De sakerna har jag idag, och jag skulle inte offra dem för allt i världen. Sen att man som student inte har det alltför fett, det är ju som det är. Jag behöver inte ha en massa pengar. Okej, visst är det tufft ibland, men jag vet ju hela tiden att det bara är temporärt. Att jag så småningom återigen kommer ha en plånbok som är rejält tilltagen. Utan att vara stressad. Så jag störs inte nämnvärt av det.

Hm. Egentligen borde jag väl inte ha skrivit om det här, för jag ger mig fan på att somliga smyger runt i kulisserna och i vanlig ordning tror att allting handlar om honom. Suuuuuck, säger jag bara. Tröttsamt värre. För inte att tala om de män som tror att ens liv börjar när just de kliver in i det. WTF?!? Hur dum får man vara egentligen?

Nå, jag ska inte reta upp mig över sånt där trams. Män av det där slaget jämställer jag med Anna Anka, och ger dem den uppmärksamhet de förtjänar: Ingen alls. Har man IQ fiskmås, så kan man hålla sig till de sina, och inte komma och flaxa och skrika runt öronen på oss andra, det är vad jag tycker.

Nu ska jag krypa ner under varma täcket en stund igen, och höra om det är en ung man som kan tänka sig att kliva upp och äta lite frukost.