Jag röjer. Hejdlöst. Eller nåja, hejdlöst i lite lugnt tempo sådär då. Men det går framåt. Äldsta grabbens lådor har sorterats ur, och komprimerats från fyra till én låda med diverse memorabilia.

Hittade en kul grej i en av hans lådor förresten. En tankebok han haft i skolan för fyra år sedan, när han gick i...hm...fyran måste det ha varit då. Då hade han skrivit såhär:

"Jag har varit i Norge på sommarlovet i en vecka. Det var roligt, för Pappas kompis Roger äger det."

Hihi. Pappas kompis Roger äger Norge, tydligen . Välbeställd herre, det där, med andra ord. Fast fullt så rik är han inte. Däremot äger han det kringresande tivoli som just då befann sig i Norge, och som sonen och hans pappa besökte.

Nåväl. Som sagt, så röjs det friskt här idag. Pysselrummet ska förhoppningsvis komma en bra bit längre på väg innan dagen är över. Det ska även göras lapskaus, vilket väl är typ samma sak som det svenska lapskojs, tror jag. Har aldrig riktigt tagit reda på hur det förhåller sig med den saken. Och till kvällen blir det äppelpaj och vaniljsås, film på tv och stickning av apelsinstrumpor. Är nästan klar med skaftet på den första, och hoppas hinna sticka en del under kvällen. När jag inte äter äppelpaj, förstås.

Jag mår lite bättre idag. Känner mig mera uppåt än jag gjort på ett bra tag. Vaknade rent av och var sugen på äppelpaj, svart-vit film och att köpa en gitarr(??). Äppelpajen och filmen kan jag förstå, för för många år sedan körde de gamla klassiska svart-vit filmer på lördag eller söndag förmiddag, och då blev det lite av en tradition att göra äppelpaj till det, och krypa upp i soffan iförd pyjamas, dra en filt över sig, och bara mysa med film och äppelpaj.

Det där med gitarren förstår jag inte riktigt dock...En gång i tiden hade jag en gitarr som jag försökte lära mig spela på, men det blev bara ett fåtal ackord jag hann lära mig. Sen slutade liksom min gitarrspelande karriär där...Fast nog vore det mysigt med en gitarr, och klinka lite medan man sjunger med ungarna. Det är ett av de positiva minnen jag har från barndomen, när morsan gjorde så. Hon hade sina fel och brister, som vi alla, men hon hade då sina förtjänster också.

Nåväl. Dags att fortsätta här. Måste pallra mig på affären och införskaffa lite kött till middagen, för det ska ju koka en stund. Men jag återkommer senare! :-)

I morgon, eller snarare senare idag då, så lovar jag att uppdatera bloggen. Med bilder och text och nya spännande berättelser ur mitt fantastiska liv. Eller ja...nån liten epistel ska det väl bli iaf.

Fy fan, som jag har mått på sistone. Mentala tankevurpor, meningen med livet borttappad och så denna infernaliska frossa och trötthet. Hugaliga, säger jag bara. Målet för den närmaste månaden är att få ordning på torpet igen, framförallt de fysiska bristerna. Och då är det inte utseendet jag pratar om, utan att jag har brist på vissa vitaminer och mineraler som lett till en kemisk obalans, samt att hormonerna har kommit i oordning. Jag skattar mig dock lycklig åt att ha tillräckligt stor självkännedom för att känna igen eländet och veta hur jag råder bot på det.

En naturlig följd av det hela brukar vara att meningen med livet återinfinner sig igen, och jag hoppas att det blir så även denna gång. Det är faktiskt rätt jobbigt att gå runt och tycka att allting känns fullständigt menlöst. Eller det vore jobbigt om jag orkade engagera mig i det. Ännu en sån där sjuk tankevurpa. Vi ska inte gå närmare in på den, utan bara konstatera att jag jobbar med saken, och att det nog blir bättre snart.

Idag har jag shoppat. Det blev ett par garnnystan till apelsinstrumpor åt sonen. Och cider, faktiskt. Har inte druckit alkohol på aldrig så länge, och kände att jag baske mig hade gjort rätt för en cider eller två. Så det blev en brakmiddag med kormakyckling och naanbröd, cider till mig och cola åt sonen, och sen hade jag köpt en stor påse godis (ja, jag är en sån där gräslig förälder som ibland kan få för mig att förgylla en gråtrist tisdag med godis, och inte hålla stenhårt på det där med lördagar), och hyrt en tecknad film. Sen har vi myst hejdlöst. Ätit gott, somnat tillsammans på soffan (vi kommer förmodligen vara uppe halva natten, båda två), stickat lite och bara varit. Välbehövligt. Tycker faktiskt jag mår lite bättre nu än jag gjort på sistone.

En annan sak jag köpte idag var jordnötssmör och apelsinmarmelad. Gott, gott. Och ca sju miljoner kalorier, men det skiter jag faktiskt i. Må-bra-saker är ledordet för dagen månaden.

Nej, kära vänner, nu ska det stickas lite igen. Hoppas ni mår bra där ute, allihop.

Jag presenterar: Polly Jean! Stickade i restgarn av något slag (osäker på vad), som var en del tjockare än garntjockleken i mönstret, så jag fick modifiera lite utefter det. Men här är de iaf :-)

 
Polly Jean. Mönster finns HÄR (i skrivande stund tycks dock den servern vara nere - prova igen senare isf).

Äntligen är första paret av äppelstrumporna klara! Nå, förvisso har jag ju stickat tre strumpor av just den vid det här laget, eftersom det blev ett uppehåll mellan strumpa nr 1 och nr 2, och jag råkade kasta på till en storlek mindre på strumpa nr 2 då. Men det gjorde ju inte så mycket, eftersom båda småbarnen varit som tokiga i äppelstrumporna, och jag därför hade bestämt att de skulle få varsitt par i julklapp. Således är det alltså dotterns julklappsstrumpor som syns på bilden, stickade i Alpaca. Och i veckan som kommer ska jag köpa lite mer garn, för att göra likadana åt minstingen, men med den skillnaden att han får apelsinstrumpor istället :-)

Red Delicious. Mönstret finns HÄR.

Idag är det en bubbla runt mig. Jag pausade tiden, själen och allting. Lyssnar på dämpad, lugn musik, virar in mig i en filt, kurar ihop mig i soffan och halvsover. Så har hela dagen passerat. Tills nu. Tog mig i kragen och gick ut i tvättstugan. Måste tvätta lite åt minstingen och mig. Men var jag inte tvungen, skulle jag strunta i det med.

Allt har jag ignorerat idag. Till och med nikotinabstinensen. Tobaken tog slut i morse, kroppen protesterar högljutt nu, men jag ids inte reagera på det. Jag är i min egen värld. Vilar min själ. Tror jag. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med. Ingenting alls, är väl det uppenbara svaret. Jag gör ingenting alls. Och kanske är det alldeles precis vad jag ska göra just idag. Ingenting alls. Skita i tentor, städning och allt vad det nu är. Vira in mig i en filt och ligga på soffan hela dagen, bara titta rakt ut i ingenting, och emellanåt slumra till lite. Det är uppenbarligen vad min kropp vill göra idag iaf, och vem är jag att protestera då.