Så har exet varit här och hämtat dottern. Jag har just haft min första helg som bara helgförälder åt henne. Känns mycket märkligt. Inte ledsamt, bara märkligt. Men tids nog kommer väl även sorgen över att se dottern så sällan.

Nu är jag i praktiken bara en fjärdedels förälder. Båda de äldsta bor i huvudsak hos sina pappor, och den yngsta på halvtid hos mig och på halvtid hos sin pappa. Weird. Det är en ny epok, helt enkelt. Ett nytt kapitel. Ett kapitel där jag kommer ha ovant lugnt hemma, med bara treåringen hemma två veckor i stöten, och de stora barnen på helger och lov.

För mig som mamma är det inga konstigheter att göra på det här sättet, men jag kan tänka mig att det för omvärlden kommer se konstigt ut. En mamma som bara är helgförälder? Hujedamig, så kan man väl inte göra? Men jodå, det kan man visst. Hur mycket mamma jag än är, så går barnens ve, väl och vilja före mina egna känslor.

Den äldsta fick ha kvar sitt huvudsakliga boende hos sin pappa den gången vi separerade. Han var då 4 år och en väldigt känslig sort (det kan han fortfarande vara, även om han vuxit av sig det mesta nu), och att rycka upp honom från det hem han hade haft hela sitt liv, sin underbara dagmamma osv bara för att jag skulle tillfredsställa mina egna känslor och önskningar var aldrig aktuellt.

Och nu är det dotterns tur att ha sitt huvudsakliga boende hos sin pappa, nu när hon ska börja skolan. Hon har själv fått vara aktivt delaktig i beslutsfattandet kring vart hon ville gå i skola, och har självmant valt att gå i skola i Stockholm, där pappan bor. Hon må vara bara 5, snart 6 år, men hon har fullständigt klart för sig vad hon vill och inte vill, och hade jag satt mig på tvären och vägrat henne rätten att försöka bo hos pappa och gå i skola där, så skulle hon aldrig förlåta mig. Hon är sin mor upp i dagen, och jag minns mycket väl den åldern. Dessutom är det inte längre dit än tillbaka, och hon vet att hon har möjlighet att ändra sig ifall det inte känns bra.

Själv försöker jag se det hela positivt. Det är definitivt lättare med ett än två barn hemma, både vad gäller logistik och den allmänna atmosfären (med tanke på deras totalt olika personligheter och deras förmåga att ryka ihop ständigt och jämt). Det kanske rent av kan vara bra för dem att slippa de ständiga konflikterna sinsemellan.

Och för mig personligen blir det ju än mera tid att ägna åt studier, träning eller vad jag nu vill ägna mig åt. Som sagt, jag försöker se det positivt. Saker och ting blir så mycket lättare då.

Så. Ett nytt kapitel i livet har inletts. Ett barn på halvtid bara. Oj, vad märkligt. Det var ju några år sedan senast jag var ens i närheten av att leva på det sättet. Lustigt nog är min spontana reaktion just nu att vilja ta itu med den där uppröjningen här hemma på allvar, att få rensat och börja om även på den punkten. Minstingen fyller fyra om några månader, och bebisåren är definitivt förbi. Nu följer ett par år av den här lösningen, innan vi ställs inför nästa val - vart vill minstingen gå i skola? Kanske vill även han gå i samma skola som sin syster, och jag övergår till att enbart vara helgförälder? Det får tiden utvisa. Men jag tänker tanken, givetvis. Inte med sorg, bara som ett konstaterande om att det även kan bli så.

 

Morgana

16 augusti 2009 21:46

Åh, jag tänkte precis fråga dig ikväll hur det gick idag.

Kram på dig!

http://queenofnight.bloggagratis.se

 

/A

16 augusti 2009 22:20

@Morgana: Ja, som sagt, än så länge känns det mest bara märkligt. Men jag förmodar att det kommer kännas mer påtagligt under de kommande veckorna, när man återgår till vardagen igen, och jag plötsligt bara har ett barn som ska lämnas på dagis och så...

Kram!

 

Anne Lene

16 augusti 2009 22:58

Vi lever verkligen i olika världar...jag har ångest för min äldsta dotter som i morgon ska börja på gymansiet och måste lämna ön...*huvaligen*. Jag är nog mera nervös än dottern *S* och du som sitter i en helt annan sits... konstigt hur livet kan vara så olika :) Hoppas M kommer trivas i sin nya skola och med sitt nya liv.
E är redan inskolad och klar mha av en god granne. Så kan det gå när man är 3:an i en syskonflock ;) J ska iaf vara med första dagen i förskoleklassen så fröknarna iaf får se en förälder *ler* Än så länge har bara grannen, alla syskonen och mormor varit där.

kram och go´natt!

http://fyrklovret.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...