Se där ja, då har man fått vila en timme. Saker och ting känns genast lite bättre. Jag klarar rent av av att äta lite. Fast bara toast (med bara lite smör, och absolut inget pålägg), apelsin och kaffe. Nu och då lite nudlar. Nåt annat får jag inte i mig nu för tiden.

Vetisjutton vad det beror på egentligen. Det var liksom inget medvetet val. "Nu ska jag leva på toast, apelsin och kaffe!". Hmm...nepp, jag har inget minne av att ha tänkt så. Det bara blev. Ungefär som den här hastigt påkomna sömnlösheten jag har drabbats av bara blev, även det av okänd anledning.

Det enda jag kan komma på som jag har gjort annorlunda på sistone, är att jag är mycket mindre online än jag normalt brukar vara. Det är i princip bara här i bloggen jag kikar in, med undantag av ett och annat samtal med min yngre syster på msn. Ja, och pojkvännen då, när jag känner att jag inte kan undvika honom längre.

Jag ids inte ens gå in på Facebook längre. Tidigare har den sidan alltid legat uppe och jag har kikat in nu och då. Nu har jag inte ens knappat in den sidan, än mindre loggat in där för att kolla vad folk har för sig, på flera dagar. Och mitt Netlog-konto har jag tagit bort helt och hållet för ett tag sedan. Orkade aldrig kliva in där ändå. Och på min msn har jag allt oftare stått som "visa offline", för att på sistone övergå till att helt enkelt strunta i att logga in där med.

Kanske har jag helt enkelt blivit internet-trött bara. Lite är det nog så. Men mest är det nog att jag är så trött på män som jagar en. Det känns lite som att oavsett vart man vänder sig i internetosfären så är det hela en gigantisk köttmarknad. Jag tror att den enda site jag aldrig utsatts för raggningsförsök på, är ravelry.com, som är en renodlad site för stickning och sånt. Fast när jag tänker efter...även där finns det någon som skulle kunna tänka sig att träffa mig. En ensamstående läkare. Fast han var så diskret, så det upplevdes aldrig som jobbigt. Det var liksom aldrig nån sån där "Hej! Ska vi knulla?"-grej, eller "Hej! När ska vi flytta ihop?"-grej. Fast jag var ju vrång ändå förstås, och någon träff blev det aldrig.

Jag vill inte bli raggad på. Jag tycker inte om det. Och inte tycker jag om att dejta heller. Okej, Peter var faktiskt ett undantag på den punkten, men i övrigt har hela dejtinggrejen bara varit katastrofal. Känner definitivt inte att jag vill upprepa det där igen. Åtminstone inte på länge. Och den dagen det eventuellt kan bli aktuellt, så vill jag nog helst undvika alla klassiska dejter. Ni vet, bio, middag och tända ljus och hela den där grejen. Nej, då skulle jag nog hellre vilja...hm...tja, köra lite paintball kanske? Det skulle nog kunna bli en kul date. 

Det är rätt skönt att inte vara online hela tiden, att inte konstant bevaka sin omvärld. Istället researchar jag lite på intressanta grejer nu och då, och bloggar lite bara. Känns lagomt. Spelar lite musik på Spotify. Har trillat in i ett Abba-skov och spelar en massa låtar jag inte hört på åratal. Nu och då kör jag även de som varit mest populära på sistone, men mest är det låtar som "When I kissed the teacher" och "One of us is lonely" och så, som jag inte tror jag spelat sedan någon gång på 80-talet.

En gång i tiden irc'ade jag också. Hängde på lite olika chattar runt omkring i cybervärlden. Var op på flera av dem också. Fick ofta frågan om jag ville vara op eftersom jag bara var allmänt trevlig, aldrig sökte något, och alltid försökte hjälpa dem som var nya och inte hade riktigt pejl på netiketten i såna sammanhang. Dessutom använde jag alltid mitt eget namn som mitt nick, och eftersom det börjar på A, så låg jag ju bland de översta i listan bland de som var online. Jag blev tjejernas first line of defense.

Klassikern är ju (eller var då åtminstone) frasen "Någon som vill?". Sen fanns det de som gick direkt privat och började bete sig som om varenda tjej var fritt vilt och ett potentiellt ligg. Och de som dök upp och kallade sig saker som "Michelle 69" och sånt ska vi inte ens prata om. Ju tjejigare namn, och en nuffra efter som var antingen "69" eller åtminstone innehöll talet "6" var oftast en karl som försökte jävlas med killarna online. Och det var hela tiden sex, sex, sex det tjatades om. Oavsett om chatten ifråga var en helt vanlig snacka-skit-chat, så var det lik förbannat alltid ett gäng som hysteriskt försökte ragga den vägen, och som gjorde det genom att bete sig som svin.

Jag har inte tal på hur många jag kickade, bannade, kickbannade osv under de där åren. Alla som gick privat i stort sett direkt plockade ju oftast mig först, så många kunde jag skyffla undan innan de verbalt antastade de andra tjejerna. Andra gånger fick tjejerna (eller killarna, när de behövde op-hjälp) säga till mig privat eller i kanalen, så kunde jag plocka bort drägget. Var det hela någorlunda oskyldigt och det uppenbarligen var någon som helt enkelt inte hade koll på netiketten, så fick de en varning bara och en förklaring om hur man beter sig. Framhärdade de, så blev det en temporär kick, typ en timme eller två. Och de som uteslutande betedde sig illa fick jag helt enkelt sätta en ban på ip-numren på, så att de inte kunde komma in alls förrän jag släppte det, eller de ändrade sitt ip (på den tiden var det oftast överkurs för de flesta att ändra sitt ip, så det räckte oftast med en ban på det).

Jag hade en aplång lista med highlights, minns jag. Jag var alltid online på den tiden, men oftast rullade irc'en i bakgrunden medan jag jobbade med annat, och jag stod som idle. Så för att ha koll på vad som hände, så hade jag highlights på vissa ord. Mitt namn, givetvis, ifall någon försökte påkalla min uppmärksamhet, men också alla tänkbara fula ord och så. Då blinkade det hejvilt hos mig, och man fick kliva in och kolla vad som stod på. Kanske kolla loggarna lite (de privata kunde vi inte se, men den publika chatten loggades alltid, samt våra egna privata samtal med dem vi kickade och bannade när vi gav ut varningar) innan jag beslöt om lämplig åtgärd.

Till sist tröttnade jag. Efter år av verbala antastningar både riktade mot mig själv och mot tjejerna som var online, så slutade jag till sist. Sa ifrån mig alla op-åtaganden, stängde ner irc'en och har sedan dess aldrig startat upp den igen. Det är många år sedan nu, men jag saknar det inte. Har inte ens programmet på någon av mina datorer längre. Kan inte tänka mig att jag någonsin kommer lägga in det igen heller. Det är bara ytterligare ett sätt att bli jagad på. Jag orkar inte med det längre. Orkar inte ens med det fåtal som är trevliga och kanske bara vill vara vänner. Därför att jag inte vet på förhand vad det där "hej"-et de skickar kommer dölja. Så jag har väl till sist, efter alla dessa år, kommit att iaktta en nolltolerans på det där området.

Jag vet att det finns de som tycker det bara är att ignorera de som beter sig som skitstövlar på nätet, eller att man ska ta det som en komplimang att det finns de som är intresserade. De vet inte vad de pratar om. De har ingen som helst uppfattning om hur det kan vara, hur det är, för de flesta tjejer online. De har inte sett det jag har sett. Har inte varit med lika länge. Online har jag varit högvilt i närmare 12 år nu. Det är rätt länge att behöva utstå skit från karlar som tror de är guds gåva till kvinnan, och att enda anledningen till att man är online är att man längtar efter just deras kuk. Ni kan inte ens börja föreställa er hur många tusen sådana "förfrågningar" jag har fått genom åren. Inte att undra på att man är desillusionerad när det gäller män. Dels alla de erfarenheterna, dels farsgubben och hans jävla beteende, ett par olyckliga och kraschade äktenskap...det är ju för fan ett mirakel att jag dejtat någon över huvud taget sedan senaste skilsmässan.

Jag har ju aldrig varit tvåsamhetstypen, aldrig direkt längtat efter ett sånt där happily ever after. Antagligen för att jag aldrig haft behov av en partner för att känna mig komplett som människa. Men självklart, skulle rätt person plötsligt korsa min väg, så är jag ju inte mer än människa, jag heller. Det är bara det att jag aldrig letat efter just honom. Jag har aldrig sökt efter just honom, eller ens längtat efter det. För mig är de delarna av livet en bonus. Grädde på moset. Händer det, så händer det. Skulle det inte hända, så kommer jag vara lycklig och ha ett bra liv ändå. Jag hoppas bara att om han finns där ute, så försöker han inte kontakta mig via internet. Då kommer han inte ha en chans. Aldrig mer att jag accepterar en date av någon okänd via nätet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...