Det här kommer bli ett sånt där inlägg som liksom lever sitt eget liv bara. Jag känner det på mig. Ungefär som när man ska skriva en novell eller nåt, och huvudpersonen plötsligt får eget liv och börjar dra iväg åt ett helt annat håll än man hade tänkt sig från början.

Jag har iofs inte tänkt så mycket på vad jag ämnar skriva om nu. Det får bli som det blir. Jag sitter mest bara här och filosoferar i största allmänhet, medan de hemkomna barnen sover sött i sina sängar.

Jag samlar mod och styrka att avsluta relationen med pojkvännen. Inte för att jag är osäker på vad jag vill, utan därför att jag vet att det kommer bli ett jäkla liv. Jag önskar jag kunde kapa alla kommunikationskanaler helt enkelt, och slippa höra hans respons på det hela. Jag vet ju av erfarenhet vad det kommer bli. Och jag vill verkligen inte höra eländet. Verkligen inte. Samtidigt är det säkert jättetaskigt att tycka så, för visst vore det ju moraliskt rätt att låta honom få säga det han har att säga tillbaka. Men det ändrar varken hur jag känner eller att jag inte vill höra det. Jag har ödslat nog energi på honom nu.

Annars har jag fotat mig själv ikväll. Inte precis i något egoboostsyfte, utan mest bara för att få en bättre bild av hur fasen jag ser ut rent fysiskt numera. Jag har funnit att när man nu släpar runt på en bunt extrakilon, så är det mycket bättre att prova lite olika grejer i garderoben, och att ta kort på det, istället för att titta i spegeln. Man blir rätt förvånad, faktiskt. Man kan titta i spegeln och tycka att "ptja, det där är väl okej..." och sen få se det hela på kort, och inse att man ser ju för jävlig ut. Jag tror att korten, även om de är tvådimensionella, ger en rättvisare bild av det hela.

Jag krymper. Tack och lov för det. Rent viktmässigt har jag pendlat en del på sistone, och just nu pendlar jag neråt. Måtte det fortsätta så. Ni kan inte ana hur utled jag är på att se ut som jag gör, med en mittsektion som är dimensionerad för någon som är typ 2,30 lång, medan övre och nedre delen av mig är bättre anpassat till mina 165 cm. Om man ändå vore jämntjock, så skulle jag väl inte klaga, men när man liksom drar två olika storlekar - och den delen av mig som drar en större storlek råkar befinna sig mellan knäna och strax under bysten - så blir det förbannat svårt att hitta vettiga kläder. Man ser ju för fan ut som en bit sån där blåstång. Huga.

Blåstång.

Nej, vikten är det som närmast ska åtgärdas. Neråt, neråt, neråt. Enough is enough. Så illa som det varit de senaste 6 åren, med alla graviditeter och så, vill vi inte ha det. Inte jag iaf. Jag är utled på att titta i spegeln och inte känna igen mig själv. Och jag är utled på att inte kunna klä mig som jag vill. Jag är utled på att min kropp inte ser ut som jag varit van vid under större delen av livet. Inte så att jag har några funderingar på att se ut som när jag var 16, absolut inte. Men den här kroppshyddan jag har nu - det är så inte jag. Den ska bort. Minst 16 kg.

Minus 16 kg...Då ligger jag fortfarande på plus jämfört med det jag vägde innan barnen började anmäla sin ankomst. Ska jag ner på den vikten, så pratar vi -20 kg ungefär. Så då kan ni ju tänka er hur illa det känns just nu. Ändå har det varit värre. Mycket värre. Jag har redan gått ner över 20 kg de senaste par åren. Ja, egentligen är det mer ändå, eftersom jag samtidigt ökat min muskelvikt en hel del. Huuu...jag vill inte ens tänka på hur jag såg ut från början. Nu börjar det ju åtminstone likna nåt.

Alltså, 16 kg låter säkert som skitmycket att göra sig av med, men jag tycker inte det. Beakta att jag redan gått ner mycket mer än så redan, och att jag inte tyckt det varit speciellt jobbigt. Jag har inte ens ansträngt mig nämnvärt, bara levt som jag ändå föredrar att leva. Så de där 16 kilona...det känns ändå överkomligt. Det värsta är ju att ha tålamod med att göra sig av med dem. För visst önskar jag att jag skulle vakna i morgon, och så var de puts väck bara. Nog fan vore det nice allt. Men men...man kan väl inte få allt, förmodar jag.

Nog om det. Jag har ett annat problem jag behöver åtgärda med det snaraste också. Den där knäckta tanden börjar vålla mig visst besvär. Tandvärk är fan inte kul. Och det är ju lite retfullt att inte kunna tugga ordentligt heller. Nej, det är hög tid att dra till farbror tandläkaren en sväng, och få åtgärdat det där. Hur fan jag nu ska ha råd med det. Jag vägrar gå dit utan att få narkos. Över mitt lik. Jag har fått nog av att plågas hos tandläkare. Söv mig, gör hela jobbet på én gång, och så är det färdigt på én gång, istället för att jag ska behöva lida mig igenom sjutusen tandläkarbesök där man inte får gjort nåt vettigt, eftersom jag bara svimmar av det där satans oljudet hela tiden (för er som inte vet, så har jag nån sorts superhörsel som gör mig oerhört känslig för vissa frekvenser). Och idag kan jag nog dessutom lägga till en djupt rotad tandläkarskräck som skäl till att inte vilja gå dit. I mina ögon är tandläkarbesök något som hamnar i samma kategori som djurplågeri och barnmisshandel.

Nåväl. På nåt sätt ska jag väl hitta en lösning på det där bekymret också. Hur svårt kan det vara att få fram 15-20 000? Det löser sig. På nåt sätt.

Nu till gladare nyheter.

Hm.

Ja.

Har jag några glada nyheter, tro?

Mjo, det har blivit svalare, vilket åtminstone jag personligen tycker är skönt. Jag har aldrig varit någon stor fan av mycket värme, även om jag givetvis tycker om sommaren också. Faktum är att jag tycker det är oerhört jobbigt med en massa värme. Jag har väl egentligen aldrig funderat närmare över den saken, förrän under de senaste par dagarna. Istället har jag bara accepterat att andra prompt ska reta en eller tycka att man gnäller när det är en smula för varmt. Men faktum är att det beror på att min kropp starkt ogillar mycket värme. Jag mår fysiskt dåligt av det, och kroppen får arbeta oerhört mycket för att hålla min temperatur nere på en vettig nivå. Det i sin tur innebär att jag alltid har stora vätskeförluster, och får hinka vätska som en jävla kamel så fort jag befinner mig i värme som överstiger 20-25 grader.

Jag svettas helt enkelt nåt rent fantastiskt emellanåt. Eller inte svettas i vanlig bemärkelse, det är som om hela kroppen ger ifrån sig vätska ur varenda por. I hate that. De enda gånger jag inte har något emot att svettas är när jag tränar. I övrigt kan jag definitivt vara utan det. Man känner sig inte särskilt fräsch då. Jag vet inte varför det är på det där viset egentligen...Och nej, det är inte övergångsåldern heller, för er som vill göra er lustiga över det hela. Inte med mindre jag kom in i övergångsåldern redan när jag var typ 10 år. Inte heller har det med vikten att göra, eller att vara otränad, för jag har alltid mått lika dåligt av värmen oavsett om jag varit pinnsmal och/eller varit vältränad. Jag kan t.ex inte basta heller. Jag kvävs i en bastu, kan helt enkelt inte andas, och det hela är mer en nära-döden-upplevelse än något annat för mig.

Jag är definitivt en märklig sort, på alla sätt och vis. Mer än man kan ana. Ni vet, ett barn är ju resultatet av föräldrarnas genetiska kombination, där föräldrarna i sin tur är resultatet av sina föräldrars genetiska kombination. Allt som allt blir det en jäkla lång kedja, där den senast födda är den sista länken. Och ibland kan det bli så att ett barn får en kromosom för mycket och blir lite annorlunda av den anledning, och ibland kan det bli så att det barns genetiska arv innebär att de har neurosynapser som fungerar på ett sånt sätt att de kallas genier av sin omvärld. Men ibland blir resultatet en sådan som mig, som inte är riktigt klassifierbar. Någon som blir ett naturvetenskapligt frågetecken bara, eftersom man inte riktigt passar in någonstans.

Ibland kan jag bli så fruktansvärt trött på att vara udda. Jag kan ibland sörja rätt mycket över att inte vara normal. Allting vore så mycket enklare då. Istället är jag en sån som läkarna vill göra en massa tester på (jag säger alltid nej dock), som andra människor inte riktigt kan relatera till på en personlig nivå, och en sån som råkar ut för saker som förmodligen får andra att undra om jag fabricerat alltihop för att göra mig själv intressant. Det har jag inte. Definitivt inte. Det jag vill mest av allt är egentligen bara att få vara i fred...få leva så normalt jag nu kan, umgås med vänner och familj och så. Jag har aldrig haft någon önskan om att stå i centrum på det sättet. Aldrig drömt om att vara känd på nåt sätt (alltså, bara tanken på att alltid bli igenkänd...ryyyyys! Fy fan för att inte kunna ha en dålig dag, och kunna gå på affären i noppriga träningsbrallor och med mörka ringar under ögonen efter en sömnlös natt). Jag har aldrig haft någon längtan efter att andra ska se upp till mig på något sätt. Tvärt om. Jag vill bara vara i fred, få ägna mig åt det jag gör bäst, och sen om nån tycker det jag gör är bra, så fine. Så länge jag slipper uppmärksamhet mer än en kort stund bara. Ge mig en klapp på axeln bara, så är det bra sen.

Det kanske är lite därför jag har så fruktansvärt svårt för de här männen som får för sig att tamigfan avguda marken jag går på. Jag står verkligen inte pall för den typen av uppmärksamhet mer än en kort stund. Någon vecka, på sin höjd. Sen vill jag behandlas som en vanlig människa igen. Med förnuft, inte tillbedjan. Isch, vad jag avskyr det där. Blä! Älska mig gärna, men gör det lite lagomt sådär. Typ.

Herrejävlar, vad jag tuggar på ikväll då. Eller inatt då snarare. I skrivande stund är klockan över 01. Jag borde definitivt gå och sova. Och pojkvännen blir inte dumpad inatt heller...suck...jag måste verkligen ta itu med det där.

Men innan jag gör ett försök att sova lite, så får jag väl skriva lite om det utlovade hånglet i rubriken. However, I'm sorry to say, så har jag inte fått hångla idag heller. Det är så länge sedan jag fick nåt hångel, att jag inte ens är säker på om jag minns hur man gör. Men jag skulle vilja hångla lite. Inte tu tal om den saken. Och visst har jag någon specifik i tankarna som jag gärna skulle hångla med. Den som har riktigt gott minne kanske kommer ihåg förra gången jag skulle avsluta med pojkvännen, och jag råkade nämna att det fanns någon annan jag hellre skulle vilja träffa...

Well, people, det är just den människan jag gärna skulle hångla lite med nu också. Bara för att det vore trevligt, inte för att jag är kär. Och tur är väl det, för jag tror faktiskt han är gift, och jag misstänker att hans fru nog skulle ha synpunkter på det hela ;p Men titta kan man ju göra, och tänka tanken på att det vore trevligt att hångla lite med just den där karln. Så det tänker jag göra i höst. Titta lite, tänka lite på den saken, och annars bara låtsas som inget när vi umgås. Få honom att skratta. Det är jag bra på. Nå, faktum är att jag har en otrolig förmåga att få honom att fnissa som en fjortis, vilket jag tycker är rätt kul, med tanke på att han faktiskt är 42 ;)

Och vem vet...en vacker dag kanske jag upptäcker att han är singel av någon anledning, och då...då tänker jag banne mig försöka få provhångla lite på riktigt ;)

Nej, nu får jag nog försöka sova lite. Be well! :-)

 

Morgana

15 augusti 2009 07:20

Morning!
Här är det SJU grader nu på morgonen - nice!!! Lite höstlukt i luften, med klarblå himmel och strålande sol. Hur härligt som helst.
Dagen i går tillbringades på Furuvik med Ungarna och de två mostrarna E. Sååååååååå kul!
...trodde dock jag skulle få sovmorgon idag efter gårdagens strapatser och sent i säng, men icke... Nåja, lite varm choko så löser sig det också haha.

Kram på dig!

http://queenofnight.bloggagratis.se

 

/A

15 augusti 2009 10:09

@Morgana: Underbart! :-) Tråkigt att det inte blev sovmorgon dock...Trodde också jag skulle få det idag, åtminstone till 9, för barnen kom rätt sent från J igår, och somnade sent. Men icke. Och givetvis kunde jag inte somna inatt, så det blev bara lite drygt en timme - jag är inte mycket att hänga i julgranen idag, inte :S

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...