Idag känner jag mig mera avslappnad än jag gjort på ett bra tag. Jag känner mig inte fullt lika dränkt i elände som jag har gjort på sistone. Otroligt vilken skillnad en bebis i familjen kan göra :-D

Nu är det ju inte så att bebisen kommer kalla mig mormor, lika lite som bonusdottern kallar mig mamma. Bebisen har redan en mormor, och bonusdottern och jag är ju idag mera kompisar än vi har ett mor-dotter-förhållande. Men rent känslomässigt blir det ju lite så ändå. Jag var där när hon växte upp, hon har varit ett av mina barn (om än inte biologiskt, vilket aldrig gjort någon skillnad rent känslomässigt för mig), och för henne är jag den enda bonusföräldern hon har/haft. Så lite så blir det ju ändå, och jag känner mig ju lite som bonusmormor också. Ni anar inte vilken cool känsla det är! I love it!

Den allra första bebisen i nästa generation är på väg. Mäktig känsla. Lika mäktig som när man själv väntar barn, och familjen utökas på det sättet. Nej, mer ändå, just för att den här bebisen tillhör nästa generation. Cool beyond belief, helt enkelt. Så coolt att jag önskar att alla mina barn var stora och själva väntade barn. Kan inte på något vis säga att jag förstår dem som inte vill bli mor- och farföräldrar, som tycker det innebär att de då blir stämplade som gamla och allt vad det nu är. Jag respekterar det, absolut, men jag kan inte förstå det. Det här är ju hur underbart som helst!

Fast jag tror pojkvännen fick en tankeställare när jag berättade det, och det är ju inte så konstigt. För honom är ju en mormor för det första någon som tillhör den äldre generationen, och för det andra...han har aldrig ens varit sambo, har inga barn eller bonusbarn, och han är fortfarande på det stadiet då han är väldigt, väldigt kär...han har ju hela den där vara sambo-skaffa barn-få bonusbarn-biten framför sig - medan den han är kär i ska bli mormor! Fan, jag blir ju till och med mormor innan hans mamma får några barnbarn! Hahaha! Måste vara en rejäl tankevurpa för honom ;-) Kan inte hjälpa att jag tycker det där är ganska festligt ;p

Men nu blev det ju ett litet problem med hela skaffa-barn-biten då. Jag känner mig mer beredd än någonsin att sätta stopp vid de jag har, och att låta nästa generation ombesörja barnafödandet hädanefter. Men så har ju inte han några barn...hmm...hur dealar man med det? Jag nämnde det lite i förbigående igår, när vi pratade, lite försiktigt bara. Försökte pejla läget lite, frågade hur viktigt biologiska barn är för honom. Jag fick inget svar som sa mig att det var dödsviktigt, men det är ingen tvekan om att han önskar sig barn själv också. Jag antar att jag helt enkelt får låta tiden utvisa hur det blir med den saken. Och för övrigt är det ju inte säkert att det blir några alls, även om vi skulle försöka. Jag fyller ju trots allt 37 i vinter. Jag skulle inte heller sörja om det inte blev flera, för jag har ju trots allt fått fem barn redan (även om nu två av dem inte fick leva). Så vi får väl se.

Nej, som det känns just nu, så är jag mer beredd än någonsin på att i första hand se till att bygga upp et bra liv för de barn jag redan har, och de barnbarn som kommer. Fokusera mer på mig själv. Utbilda mig färdigt, få ett bra jobb, leva det där livet som kommer efter ens egna småbarnsår. Jag har ju i praktiken varit småbarnsmamma i 17 år. Bonusdottern var ju bara 7 år när jag kom in i hennes liv, och tre år senare kom mitt eget första barn. Och när han var 8, så kom dottern, och därefter tvillingarna och till sist yngsta sonen. Jag har varit småbarnsförälder långt mycket längre än de flesta människor är det. Dubbelt så länge. Om vi säger att småbarnsåren omfattar åren fram till att barnet är sisådär 7-8 år gammal, och jag får barn själv nästa år...då kommer jag att ha varit småbarnsmamma i sammanlagt 23 år. 23 ÅR! Förutsatt att jag inte får ännu flera barn längre fram, för då blir det ju ännu längre. Det är väldigt lång tid att vara småbarnsmamma, I tell you. Så det är väl inte så konstigt att jag tänker som jag gör nu...

Nej, hör ni...så här blir inga barn gjorda (haha)....mera kaffe!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...