Ibland har man äckligt mycket flyt. Gick ner till grannen, men hon var ute med hunden just då. Eftersom jag vet vart hon brukar gå, så lyckades jag haffa henne på parkeringen, där jag frågade om hon ville köpa min diskmaskin. Det ville hon, eftersom hennes dog igår kväll. Kan man ha mera flyt?? Haha! Underbart juh! Det tog mig 3 minuter att få åbäket sålt :-D

Undrar om jag kan ha lika mycket flyt med att bli av med soffan och tv'n...hm...

Jag tycker inte om min soffa. Den är en riktigt ful jäkel. Så ful att jag inte ens vill ta med den till nya lägenheten. In fact, jag fick en idé ikväll...dotterns säng blir ju liksom över, likaså extrasängen, som består av en resårmadrass med ben. Lösningen är givetvis att ställa de två sängarna i vardagsrummet och lämna soffan kvar här. Dotterns säng har dessutom kanter kring tre sidor, så att det blir rygg- och armstöd, vilket gör att den blir som en soffa om man fyller den med kuddar. Och ni inser förstås vad det innebär? Jag har hittat mitt syprojekt: Överkast till båda sängarna + kuddar, så att de kan fungera som soffor i vardagsrummet :-)

Okej, jag får improvisera lite tills jag har råd att köpa tyger, men filtar har jag ju gott om, så det ska nog ordna sig. Och jag slipper släpa fulsoffan ner dit, slipper kånka den uppför trapporna osv. Dock återstår ett annat problem - hur fasen ska jag bli av med den här uppe?? Tippen har inte öppet på lördag, och jag har inte tillgång till kärra förrän då. Fasen också...får klura på hur jag kan lösa det. I vilket fall känns det skönt att slippa släpa med sig det åbäket, och likaså stora tv'n.

Hmm...undrar om jag skulle kunna skänka bort dem? Så fort jag ställt grejer på baksidan, så har det ju kommit folk och velat ha dem...Kanske skulle kontakta Soc i morgon, och säga att det finns en soffa och en tv att hämta här, för den som vill ha dem? Det är ju en tanke.

Skulle egentligen sova nu, men det snurrar i huvudet av tankar och idéer, och jag är minst sagt övertrött.

Just ja, det kanske har dykt upp en möjlighet att bli av med diskmaskinen - tydligen letar mina barns farmor och farfar efter en ny sådan, så de kanske skulle vara intresserade av att köpa min :-) Det vore ju kanonbra, för då behöver vi bara flytta den typ 30 meter. Ska höra med dem i morgon.

Mitt flyttlass krymper hela tiden...fortsätter det så här, så räcker det snart med én vända på lördag bara ;-)

Är ålderspanik ett måste? Jag bara undrar. Folk tycks hela tiden förutsätta att jag har panik över att vara 36. För mig är det obegripligt. Jag ÄLSKAR 36! Jag tycker det är skönt att bli äldre, klokare, rynkigare och förmodligen lite gråhårig. Det där sista är jag inte säker på iofs, jag har färgat håret sen jag var 15. Jag gillar omväxling. Nån gång ska jag färga håret chockrosa eller nåt, bara för att testa. Även om jag är 36.

Min kropp ser inte längre ut som en 20-årings, och blotta tanken på att försöka åstadkomma något sådant vid 36 års ålder och efter 5 barn känns skrattretande. Varför skulle jag? Jag gillar min kropp som den är, frånsett att det är för mycket av den. Men jag längtar inte efter att bli smal och snygg, jag längtar efter att ha en kropp som fungerar optimalt. Som mår bra. Som är stark. Smal finns inte med i ekvationen ens. Bara stark och frisk. Därför ska jag sluta röka igen också. Så fruktansvärt onödigt, både ur hälsosynpunkt och ekonomisk synpunkt.

Jag tycker jag är vackrare idag än jag var för 15-20 år sedan. Det finns erfarenheter i mitt ansikte och i min kropp. Sorg, glädje, arbete, lycka...det har satt sina spår, och jag tycker om det. Det sätter spår i själen också. Jag är stark. Inte i meningen att jag tål allt, men jag har levt mycket på mina 36 år, hanterat en jäkla massa skit och en jäkla massa braiga saker, och jag är stark. Man mognar.

Jämlikhet är en diskussion som ofta kommer upp, tycker jag. Själv är jag helt klart för jämlikhet, men tills vi uppnår det, så tänker jag njuta av att vara överlägsen - hahahaha! ;-) Nej, men allvarligt...jag har aldrig känt mig underlägsen eller ojämlik. För mig har det alltid varit en självklarhet att jag är lika mycket värd som vilken man som helst, och jag beter mig därefter. Kanske är det därför jag aldrig haft lägre lön än en man? Jag ställer krav, och får jag inte det jag vill ha, så går jag. Än så länge har ingen arbetsgivare ens försökt ge mig sämre lön eller villkor för att jag är kvinna. Fattas bara annat.

Jag älskar att vara 36...längtar efter att bli 37, 38, 39, 40...jag har aldrig längtat efter att vara yngre än jag är. Inte ens en minut av mina 36 år. Det har aldrig ens fallit mig in. Jag duger alldeles jättejävla bra som jag är. Även nu, när jag är trött och slut och har mascara ända ner till hakan, dubbla raggsockor och fulbyxor och en lila tröja med möss på, och ovanpå alltihop en tjock morgonrock. Jag tycker faktiskt jag är skitbra ändå, bara så ni vet. Hur sunkig jag än är just nu. Tänk om alla kunde känna så? Känna att man inte behöver bevisa så mycket jämt? Kan undra hur världen skulle se ut då...Om vi alla satt i våra fulbyxor med mascara ända ner till hakan och kanske tog ett glas vin, och pratade om livets väsentligheter.

Jag vill klä mina väggar med tyg. Apropo ingenting. I nya lägenheten, alltså. Det sitter såna där kirschstänger högst upp under taket på alla väggarna, så det behövs bara clips. Och tyg. De där stängerna är egentligen tänkta för tavlor, men jag är sugen på tyg. Färgglada tyger som livar upp. Tror jag ska införskaffa en bit naturvitt lakansväv eller nåt också, och göra nåt roligt av det. Skriva tankvärda saker med textilfärg och låta barnen göra handavtryck på dem. Vore en kul grej. Den idén måste jag komma ihåg.

Jag ska köpa lite mer blommor sen också. Krukväxter. Jag vill ha såna där med tjocka, runda, fluffiga blad och rosa eller lila eller vita blommor. Vad sjutton heter de nu igen? Måste ta reda på det. Och en stor kruka på balkongen med tulpaner och lite andra lökväxter.

Jag längtar efter sommarkvällarna. De kvällar när man varit ute i solen hela dagen och lekt och busat och badat och ätit glass, och jag öppnat balkongdörren och fönstren och det fläktar lite mysigt sådär. När barnen ligger i sina sängar och sover sött, och fortfarande har en liten klick glass fasttorkad i ena mungipan och en smutsig liten fot sticker fram under täcket. Då ska jag krypa upp i soffan och klia mina myggbett och spela lite musik medan jag stickar eller läser, och bara vara. Då är livet som allra bäst.

Hösten är iofs inte så dum heller. Nybakat bröd och fisk och rotsaker i foliepaket i ugnen, medan barnen ritar lite innan middagen, och det mörknar ute och regnet piskar mot rutan. Rätt mysigt, det med. Och jul! I år har jag alla barnen hemma på julen! Hurra! :-D Jag längtar efter julen i år. Förra året blev inte mycket att hänga i julgranen (no pun intended). Var galet sjuk veckan innan jul, och mellandagarna gick åt till att återhämta sig, plugga och att vara osams med exet. Yeay liksom...not. Men i år är alla barnen hemma, och vi ska ha världens bästa jul någonsin. Måste börja planera för julkapparna snart...Ensamstående studentmammor lär göra det, om det ska bli några julklappar att tala om. Och i år ska de få världens bästa julklappar.

Sen blir det vår igen, innan man vet ordet av, och det är dags för tulpaner igen. Jag gillar tulpaner. Och såna där...hm...vad heter de nu då...påskliljor! Såna gillar jag också.

Det kommer bli ett bra år, det känner jag på mig. Måste bara se till att ordna ett jobb snart, så att jag klarar sommaren rent ekonomiskt, men sen så...

Funderar på att tältsemestra med barnen en sväng också. Fast då måste jag köpa tält först. Det förra har avlidit. Tyvärr, det var ett bra tält. Det tyckte nog även grodan som bosatte sig i det på slutet. Anyway, det vore kul att åka till Gotland några dagar med kidsen. Utan ryggskott, den här gången (att ha ryggskott och bo i tält är inget jag rekommenderar). Vi får se vad jag har råd med. Hoppas ju även kunna åka hem till Senja en sväng i år.

Nej, nu tror jag att jag struntar i det här. Orkar inte göra något vettigt ikväll, jag är alldeles för trött. Jag tar nog mitt mascarakletiga ansikte med mig upp i sängen alldeles strax, och ser till att sova ut istället, så att jag orkar packa och städa i morgon. Ni får ha en alldeles störtskön onsdagskväll/-natt, allihopa! Sweet dreams and happy thoughts! :-)

Tillbaka i Söderhamn igen, efter att ha spenderat större delen av dagen på olika tåg. Kom hem vid 18-tiden, men det kändes mer som midnatt. Det tar på krafterna att pendla på det här viset. Tur det var sista gången idag :-D

Gick bra i skolan idag, fick oerhört bra kritik på det jag hade skrivit. Jag satte allt det tekniska (språk, disposition osv), och innehållet fick mer än väl godkänt. Och med tanke på att flera av de andra i gruppen sa sig ha gråtit när de läste det jag skrev, så får jag väl anses ha lyckats med den givna uppgiften - ett pathosargument, som alltså syftar till att väcka känslor. Så trots att jag inte var nöjd själv, så lyckades jag alltså. Men så är det ju...man är sin egen största kritiker.

Tillbaka i Söderhamn alltså...Tvättmaskinen går för fullt, och jag försöker samla en gnutta ork att ta itu med lite packning och städning. Det sitter dock långt in ikväll, känner jag...är så trött och frusen, och att börja packa och härja frestar inte just nu. Ska försöka ta mig själv i nacken om en stund dock.

Det är sent och jag borde helt klart sova. Ändå drar jag mig lite för det, vill inte riktigt lägga mig än. Jag vill hinna känna efter och njuta lite av att det äntligen är flyttdags. Som jag har längtat...

Uppsala är ju det enda "hemma" jag har här i Sverige så här långt. Kanske ändrar det sig med tiden (jag är ju inne på tanken att flytta till Västkusten), eller kanske blir jag kvar. Det vet man ju aldrig. Men än så länge är det iaf Uppsala som är hemma för mig. På flera sätt.

Det känns även lite som att komma hem till småpojkarna, tvillingarna. Att de är jordfästa i minneslunden utanför Ulrika Eleonora i Söderhamn har ingen som helst betydelse för mig. För mig hör de hemma med Uppsala. Det var där de föddes och där de dog. Det känns lite som att komma hem till dem igen, om ni förstår hur jag menar.

Nu är det inte ofta jag tänker på Oliver och Marco och allt som hände för 4 år sedan, men varje år vid den här tiden, så blir det givetvis lite mera påtagligt än annars. Det ligger nog i sakens natur, förmodar jag. Inte så att jag är ledsen, absolut inte, men kanske en aning mera vemodig än jag annars brukar vara. Stundtals, inte hela tiden.

Annars förknippar jag Uppsala mest av allt med sol och grönska. Det har jag alltid gjort. Ån som flyter igenom stan, de stora träden som kantar den, solsken och parken, att sitta ute och fika...mys. Och givetvis det stora utbudet av....allt. Det finns precis allt där. Endera dagen ska jag ta med er på en guidad tur bland mina favoritvattenhål i stan.

Det hände en lite lustig grej här om dagen, förresten, när jag knatade uppför gågatan. Strax bakom mig gick det en tjej och pratade med en kille, och hon lät precis likadant som Peters dotter Jenny. Jag var tvungen att vända mig om flera gånger för att verkligen kolla att det inte var hon. Både röst, tonfall, dialekt och allting var precis lika. Nästan så det var lite läskigt.

Saknar mina barn hejdlöst nu. Har inte sett dem på drygt 2 veckor, och det dröjer nästan en vecka till innan de kommer hem. Hem till vårt nya hem. Åh, vad vi ska ha roligt där! :-) 

Tänk, bara några futtiga dagar kvar. Har svårt att greppa det. Det här är sista veckan jag pendlar till Uppsala/Knivsta. Och tur är det, för det tar onekligen på krafterna. Åtminstone om man väger in allt annat jag haft att göra också. Inte så konstigt då att man känner sig lite matt och trött...

Nästa gång jag åker ner, så är det för gott. Kommer bara återvända för att vara med på besiktningen av lägenheten, inget mer (kanske städa lite, om jag inte hunnit med allt).

Natt till söndag får jag sova i mitt solgula sovrum. Undrar om solen lyser in där på morgonen förresten? Eller om det blir från andra hållet? Har inte pejl på väderstrecken där ute än.

Vet ni, det slog mig just...vet ni vad jag är? A settler! En nybyggare. Som de där som under 1800-talets andra hälft flyttade från ena änden av USA till den andra. I sina tältvagnar. En sån är jag. Fast i modern tappning, då. Istället för att slåss mot indianer och sjukdomar och varg och björn, så slåss jag mot tiden, myndigheter, institutioner, bihåleinflammation och...hm. Ja, några djur slipper jag ju slåss mot, som tur är. Om inte silverfiskarna i gamla lägenheten räknas?

Lördag. Den kvällen kommer jag avsluta med ett långt bad och ett glas vin, tror jag alldeles bestämt. Och att montera min säng ;-)

Då var det spikat, bokat och klart på alla sätt och vis: På lördag blir det flytt! :-) Hurra!

Är i Knivsta, hos M&J. Tar det rätt lugnt ikväll, undantaget att vi spikat detaljerna kring flytten då. Känner mig rätt trött efter en intensiv dag av telefonsamtal hit och dit, och fixande av än det ena, än det andra. Men det artar sig iaf. Nu är det bara att packa det sista och städa, och på lördag kör vi grejer :-)

Dagens lyckopiller:

Glada busschaufförer. Jag bevittnade följande samtal på väg till tågstationen i Söderhamn:

Passagerare: Jag ska till E-Center.

Busschaufför (utropar glatt): Ska du?? Jag med!

Jag fnissade glatt åt det där, och humöret blev ju inte sämre av att solen sken och jag var på väg söderut.

Én natt i Knivsta, sen tre nätter i Söderhamn. De tre sista någonsin (hoppas jag). Wow. Ofattbart. Underbart. Bäst! :-)

Pratade nyss med CSN igen, och enligt dem, så fattas det nu bara 7,5 hp för att jag ska vara godkänd enligt deras vanliga normer (alltså utan att det behövs göras någon särskild prövning av mitt ärende). Och vet ni vad det bästa är? Jag har redan tagit de 7,5 poängen! Ledarskapskursen var nämligen inte registrerad hos CSN ännu, och den är på just 7,5 hp :-D

Ska man våga tro på att det här går vägen nu? Klok av skada vågar jag inte riktigt ta ut något i förskott, men åååååh, vad jag hoppas! Det skulle innebära att jag kan få pengar redan nästa vecka. Den här veckan hinns det knappast med, så jag kommer ändå få försöka trolla fram pengar till flytten, men det är ju fasen så mycket enklare att låna pengar om man kan säga att man kan (förhoppningsvis) betala tillbaka nästa vecka.

Jag känner mig otroligt lättad nu, även om jag samtidigt inte riktigt vågar tro på det hela. Det blir väldigt kluvna känslor...Känner mig samtidigt strax mer taggad att kavla upp ärmarna och ta itu med det där sista som återstår inom ssk-programmet. Enda smolket i bägaren är att samtalen till CSN, med tillhörande telefonköer, kostade mig nästan 150 spänn jag egentligen inte kunde avvara. Har flera samtal jag måste ringa idag, och jag fick ladda mobilen med ytterligare 200 spänn. Bara en femhundring kvar på kontot nu...ujuj.

Ska vi se...måste anmäla ny adress hos Skattemyndigheten, ringa om dagis, beställa elabb och packa inför Uppsalaresan idag. Och skriva ut en bunt papper. Hm...ja, det är väl det jag har kvar att göra innan jag måste åka. Bäst jag sätter fart! :-)

Har tittat lite på de tapeter jag har att välja på, och det är bara att konstatera att de inte direkt är...inspirerande. Tråkigt värre, faktiskt. Men så är det förstås, när det är frågan om en hyreslägenhet.

Anyway, det hela fick mig att fundera lite på hur jag egentligen vill ha det i mitt nya hem. Vad har jag för inredningsstil egentligen? Vad är jag för sorts människa? Hmmm....Tja, även om jag tycker det är vackert med franska fönster, tunna vita gardiner och en stor vas med liljor på bordet, så är det ju bara att inse att det inte riktigt är jag i längden. Jag är en kreativ sort, som har mina små "vulkanutbrott" av kreativitet av olika slag, vare sig det handlar om att sticka, pyssla, sy, baka eller what ever. Och mina barn likaså. Vi är helt enkelt en väldigt kreativ skara som tycker det är kul att skapa saker.

Jag gillar färg. Och jag har en synnerligen stor svaghet för löv. Och sen gillar jag att läsa. Och så är jag lite allmänt stökig, det är ju bara att erkänna ;-) En kreativ, stökig småbarnsmamma som gillar färg då. Nej, det kanske är bra med ljusa, diskreta väggar när allt kommer omkring, för det lär väl bli färgklattar av både det ena och det andra slaget ändå. Mitt och barnens nya hem kommer nog till stor del domineras av våra kreativa sidor, skulle jag tro. Vilket påminner mig...jag ska investera i en lämplig plastmatta, så att barnen även kan använda sina staffli till målning, utan att golvet går åt pipan.

Åh, vad jag längtar efter att krypa upp i soffan med ett glas vin, titta lite på tv och läsa eller sticka! I nya lägenheten, förstås. Och jag längtar efter att få hem barnen, få visa dem lägenheten, att vi får boa in oss. Längtar efter våren och sommaren, längtar efter att bli klar med de studieuppgifter som fortfarande släpar efter, och att få en normal arbetstakt igen. Längtar efter att få ett extrajobb, för att tjäna lite extra. Längtar, längtar, längtar. Längtar mig nästan sjuk just nu.

Borde gå och bada, men jag orkar banne mig inte ikväll. Ska nog krypa ner i sängen bara, och sooooova. Huvudvärken har åtminstone släppt nästan helt nu, alltid något. I morgon är det en ny dag, och en dag närmare flytt! :-)