...med en stickupdate. Inte för att det har hänt så mycket på den fronten, men ändå. Jag har ju trots allt prioriterat studier och flytt på sistone, men ikväll tog jag faktiskt fram Ruby och stickade några varv på henne. Har gjort klart avmaskningarna för ärmhålen på bakstycket nu, så det börjar likna nåt. Bara resten av bakstycket kvar + ärmarna. Så här ser hon ut nu:

Annars så borde jag verkligen ta itu med januarisockan i Sockklubben, där jag inte ens är halvvägs med första strumpan:

Februarimönstret är Hearts For You, som jag också verkligen vill sticka, så jag får väl sätta fart snart. Annars borde jag också verkligen ta itu med mina lettiska vantar, som varit ett UFO hur länge som helst, och som jag verkligen skulle behöva nu eftersom mina gamla Lovikkavantar avled idag efter över 10 års trogen tjänst. Dock kan jag inte hitta stickkorgen som innehållet det stickprojektet, så jag förmodar att det ligger kvar i Söderhamn.

Annars då...Tja, min matfixering håller i sig, och jag spånar hela tiden på nya maträtter jag vill prova. Dock tillåter inte plånboken några utsvävningar alls just nu, som jag redan nämnt, så idag blev det Scans köttbullar och pulvermos bara. Men det smakade bra ändå :-) Och i morgon blir det nog fisksoppa, tror jag. Det var länge sedan vi hade det.

Nu är det sängdags, och eftersom minstingen och jag är ensamma hemma, så passar vi på att lyxa lite. Vi bäddar ner oss framför tv'n och tittar på film, och så sover vi där :-) Ja, han är vaken sent ikväll, för han toksomnade efter dagis idag. Men det kan jag förstå, för OJ vad han busade och hade roligt med de andra barnen! Hittade kompisar direkt gjorde han också, dels ett par tvillingpojkar, och dels en pojke som hette Jack. Jag blev favorit för ett annat tvillingpar på samma avdelning, två söta små flickor som kom släpande med den ena sagoboken efter den andra, och jag fick läsa tills jag var alldeles hes.

Nu: Sova :-)

Nu börjar det likna nåt i vardagsrummet åtminstone...

Men det har fortfarande inte kommit något besked från CSN, vilket innebär att nu är det kris. Fan också.

Idag ska vi vara på dagis hela dagen, vilket innebär utedag för hela slanten. Det vill till att man klär på sig ordentligt, med andra ord. Måste även packa ihop extrakläder och blöjor åt barnen, som de kan ha där. Ja, dottern använder ju inte blöjor förstås, men minstingen gör det än så länge.

Fortfarande inget besked från CSN. Det är illa. Väldigt illa. Jag bävar dessutom inför risken att få avslag, men man får väl hoppas det bästa.

Trött är jag också. Ilska är inget bra sömnpiller.