Är man depraverad och allmänt förkastlig om man beslutar sig för att undvika relationer? Åtminstone ett tag framöver? Nå, det skiter jag ärligt talat i, i så fall. Jag tänker vägra relationer. Av typen pojkvän-flickvän, alltså. För även om det där kan vara väldigt mysigt och trevligt på alla sätt och vis, så uppskattar jag samtidigt att vara själv...Jag har ju inte varit det mer än lite drygt ett år sen jag var 15 ungefär...Det är inte mycket på 21 år. Och eftersom jag nu har den möjligheten, så att säga, så vill jag passa på att njuta av det medan jag kan. Typ.

Jag är ju inte dummare än att jag inser att jag förr eller senare trillar dit på någon, och så är karusellen igång igen. Men det får gärna dröja ett tag, åtminstone som det känns just nu. Det innebär ju inte att jag behöver vara utan pussar och kramar och...mer. Möjligheter har jag ju, om nu andan skulle falla på.

Nej, jag ser faktiskt fram emot en vår och sommar i stan som singel. Inte i betydelsen att jag tänker ragga alltså, utan att kunna vara riktigt ego bara. 

Missförstå mig för all del rätt, jag tycker det är tråkigt att det blev som det blev med Peter, det gör jag. Men när det nu blev så, så får man ju göra mesta möjliga av det hela, eller hur? Och jag tycker ju inte det är jobbigt alls att vara singel. Jag uppskattar ju det med.

Björn ringde mig två gånger ikväll. Det har varit lugnt ett tag, men nu är vi igång igen, tydligen. Jaja. Ikväll var han ensam, och ville vara min pojkvän. Vad ska man säga? Jag sa som det var, att jag inte ville ha någon pojkvän alls, oavsett vem det var. Vilket ofelbarligen leder till standardfrågorna från hans sida; "Är jag inte snygg nog?", "tycker du inte om mig?" osv, varpå han deklarerar att jag är kvinnan i hans liv. Hm. Då är det allt synd om honom, om jag, som är så tjurskallig och vrång, är kvinnan i hans liv ;P

De senaste dagarna har jag även blivit tokraggad på av en annan kille. Som är 23. 23!! For heavens sake - jag kan ju nästan vara hans mamma! Kära nån då. Och jag som inte tycker pojkar är intressanta på riktigt förrän de passerat åtminstone 35, och helst 40. Kan inte annat än skratta åt det hela.

Jaja, jag får väl trösta mig med att det inte tycks vara någon större risk att jag blir utan ;-)

Nej, nu ska jag dricka upp min lilla vinskvätt, som jag får dricka ur vanligt dricksglas eftersom alla vinglas är nerpackade (fast det smakade bra ändå), och gå och sova :-)

Idag flyttar jag. Äntligen. Och hjäääälp - jag är ju inte klar! Det går trögt nu på slutet. Är förbannat trött och slut, och vill mest bara sova nu. Vill ni se eländet, förresten?

Halva vardagsrummet är fullt i lådor...

...under trappan är det fullt av lådor...

Någonstans under allt bråte finns det ett köksbord. Tror jag.

Dotterns rum.

Äldsta grabbens rum.

Minstingens rum.

Jag svär, jag kommer kräkas om jag ser en enda flyttkartong till nu...blääää.

Notering btw: Idag skulle farsgubben ha fyllt 70 om han fortfarande hade levt.

Nu tror jag att jag skiter i det här och går och sover istället. Det är bara att inse att jag inte kommer hinna städa innan också, så jag får väl åka upp någon dag sen och göra det. Inte hela världen. Huvudsaken är att jag får forslat alla grejer härifrån och ner till Uppsala i morgon. Och det ska jag nog få till. Det är inte så mycket kvar egentligen. Det värsta är faktiskt all bråte på och runt köksbordet. Annars är det mest bara kläder som ska packas nu.