...eller? Fasiken, vad tiden flyger. Mitt schema är proppfullt mest hela tiden, och jag tycker inte jag hinner någonting alls. Men idag, då måste jag hinna. Massor. Det ska städas och göras en gigantisk uppgift i IT-säkerhet. Och jag ska läsa klart sista kapitlet om ledarskap, så att jag kan knåpa ihop den uppgiften i morgon, hoppas jag. Och så måste jag göra ett utkast på gruppuppgiften inför söndagen.

Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja ens. Duscha kanske? Har ju mens sen ett par dagar tillbaka, så man befinner sig ständigt i ett tillstånd där man känner sig mindre fräsch. Jag avskyr mens. Lär väl jubla den dagen den upphör, men det kommer dröja. Följer jag släktshistorien, så lär jag nog vara runt 50 åtminstone, innan det inträffar. Så en sisådär 15 år till med det eländet får jag nog räkna med. Huga. 

Jag räknade faktiskt på det där en gång. Min mens brukar hålla i sig i en vecka eller mer i stöten. Men om vi nu för enkelhetens skull säger att det är en vecka, så utgör det alltså 25% av varje månad. På ett år har jag konstant mens i 3 månader. Och om vi säger att jag har mens tills jag fyller 51, vilket då innebär att det är 40 år sedan jag fick den första gången, så kommer jag alltså ha mens i 10 år av den tiden! 10 år! Herrejävlar. 10 års elände - ja, för jag har ju aldrig tillhört dem som har det lätt på den fronten. Som 15-åring låg jag på vardagsrumsgolvet hemma och bara kved för jag hade så ont och blödde så mycket, så till sist fick min mamma ringa hem läkaren, som sedan skrev ut p-piller åt mig för att försöka reglera det. Det hjälpte lite, och i kombination med starka smärtstillande kunde jag åtminstone fungera såpass att jag kunde gå i skolan även den veckan varje månad. Men jag har aldrig mått bra just den veckan. Inte ens efter att barnen föddes, även om smärtan blev lindrigare efter det. Idag klarar jag mig utan starka smärtstillande, men det är fortfarande plågsamt.

Kanske är det priset jag betalar för att vara superfertil, vad vet jag. Det finns de som kämpar i åratal för att bli med barn, medan jag...jag passerar en herrcykel på gatan, och vips! så är det klart. Kan ni tänka er, jag har varit över 30, gravt överviktig, storrökare och har bara én äggledare - och ändå har jag blivit gravid hur lätt som helst. Jag blev till och med gravid under de förutsättningarna + att jag hade hormonspiral, som ska vara lika säker som sterilisering! Då jävlar är man superfertil. En vandrande bebisfabrik. Fast även det är väl på väg att försvinna nu, skulle jag tro. Jag är trots allt 36 nu, och fertiliteten minskar. Det är nog lika bra. Det är nog inte meningen att jag ska befolka jorden ensam - haha! (fast visst kan jag tänka mig nån till kanske....)

Lustigt, det där...ja, med att befolka jorden ensam, menar jag. Inom familjen har vi lite skämtsamt sagt att min far måste ha tagit de där bibelorden om att befolka jorden på största allvar, med tanke på att han har då verkligen gjort sitt yttersta för att sätta nya människor till världen. Gud vet hur många barn han egentligen producerade, men det blev iaf 8 som han fick faderskapet på. Och jag tycks ju göra lite samma sak, fast tvärtom. Knixar lite på bäckenet, och plopp! så kom där en till. Hahaha!

Nej, kära vänner, detta duger inte. Nu ska tant Alalia här få lite fart på tofflorna och försöka åstadkomma något idag. Men förtvivla icke - jag lär i sedvanlig ordning återkomma med rapporter om min av spänning späckade dag ;-)

 

Morgana

23 januari 2009 11:58

Mmm det där med fertilitet är en fråga i sig. Tänk så olika det kan vara för människor. Lider med de som längtar och längtar men som det inte lyckas för. Känner mig oerhört ödmjuk inför naturen och är faktiskt lite nervös för att min ålder kommer göra det svårare (kanske omöjligt?) för mig att få äran att bli gravid en fjärde gång. För skall jag vara helt ärlig, så har längtan börjat smyga sig på nu... ;-)
Min mor har blivit planerat gravid två gånger - resterande tre är preventivmedelsbarn, varav den siste blev till när hon var 39. Så henne kan man nog också kalla superfertil *Ler* Efter den siste så fick min far genomgå op ;-) De vågade inte riskera att bli gravida igen, pga deras ålder... annars hade hon nog kunnat tänka sig att vara gravid och få flera barn, för där har det gått i arv: vi har båda haft både lätta graviditeter och förlossningar.

 

Morgana

23 januari 2009 11:58

Just det - lycka till med allt du vill hinna med idag också!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...