Hemma igen efter att ha flängt runt på stan, och djävlar i havet vad slut jag är. Men jag fick gjort allt jag skulle och lite till. Blev till och med en kaffe på Waynes (även om det nu berodde på att ryggen tokstrejkade och jag helt enkelt var tvungen att sitta ner en stund).

Annars så blev det lite alpaca på Yll och Tyll, lite tyger på Ohlssons tyger, lite filmer (3 för 99 - lagomt), studsbollar åt barnen och lite mat. Och en ny kolsyrepatron - äntligen. Nu sitter barnen och tittar på Gustaf, och sen blir det Bumbibjörnarna. Den tredje filmen var nån tjejfilm med Hugh Grant och Drew Barrymore...vad hette den nu då...*går och kollar*...Jo, just det, Music and Lyrics var det. Vet inte vad som flugit i mig på senare tid, jag envisas hela tiden med att köpa såna där tjejfilmer. Börjar väl bli gammal och sentimental kanske.

Det blev som sagt lite garn på Y&T, så nu kan jag påbörja äppelstrumporna (och glatt ignorera de sju miljonerna övriga projekt jag har ligger). Sen hade jag 20 minuter till godo innan nästa buss ut till OnOff/Ikea/Coop gick, så då smet jag in på Ohlssons tyger. Tänkte spana efter lila fleece, vilket jag också hittade. Har planerat att sy en fleecehatt i julklapp åt dottern, som jag såg i en film för ett tag sedan. Ja, hatten alltså, inte dottern. Så det blev en halvmeter av det. Sen råkade det slinka med lite stretchigt, rosarutigt tyg också...köpte en meter av det, och tänkte sy en Bardot-blus av det så småningom. Köpte tråd till båda tygerna också, men till blusen lär jag även köpa vlieseline och knappar. Och så får jag väl designa ett mönster också, om jag inte hittar det jag vill ha färdigt.

Hemma nu, som sagt. Är tokslut i ryggen, trodde jag skulle avlida innan jag hade fått gjort allt jag skulle. Ungarna hade också lite oflyt, för de fick köpa varsin glass på Coop, som vi öppnade medan jag stod i kassan och packade ner resten. De hann dock knappt ens smaka på dem, så ramlade de av pinnen och på golvet. Det var så dålig kyla i isboxen (som dessutom var av den sorten med lock), så glassen var halvsmält när vi öppnade dem. Och det var inte så att vi hade stått länge i kassakö heller. Men det löste sig, jag slängde glassarna och gick till informationen för att säga åt dem att dra på lite mer kyla i boxen, och då fick barnen nya glassar. Alltid något.

Sen höll det på att hända något riktigt illa också...när vi gick över övergångsstället till OnOff, så tappade dottern sin Barbiedocka när hon nästan hunnit över, varpå hon släpper taget i mig och lutar sig ner för att plocka upp den. Jag vänder mig samtidigt om för att hugga tag i ungen igen, och precis då kom det en bil i full karriär, som fick stå på bromsen. Det hela gick på bråkdelen av en sekund. Det är trångt där mellan mittrefugen och trottoaren på andra sidan, så bilen höll på att meja ner skyltarna i mitten, och var inte många centimetrar från dotterns huvud. Då stod hon på trottoarkanten och lutade sig utåt för att plocka upp dockan. En helt naturlig reaktion för en 5-åring, och det gick som sagt så snabbt att jag inte hann hugga tag i henne förrän hon vänt sig om och lutat sig ner för att ta den. Nu kan man ju spekulera i vems fel det hela var, men om vi säger så här...att en 5-åring rycker loss handen och snabbt vänder sig om och lutar sig ner för att plocka tag i något har de flesta föräldrar varit med om. Man hinner inte alltid med att hejda dem, och jag tycker inte jag kunde ha gjort något annorlunda. Hållt i henne ännu hårdare kanske, men jag var inte beredd på hennes manöver, och hon brukar alltid vara duktig när hon går över vägen. Och dottern själv kan jag inte hålla ansvarig, för hon är trots allt bara 5 år och hon agerade instinktivt när hennes älskade docka ramlade.

Däremot tycker jag nog man kan ha synpunkter på att någon kör mot ett övergångsställe i hög hastighet när de ser att en mamma med två små barn håller på att korsa vägen...Även om jag kunde ha hållit hårdare i dottern, så tycker jag nog bilförarens beteende var mer betänkligt än mitt. För om dottern inte hade tappat dockan, så skulle han ha passerat övergångsstället alldeles bakom ryggen oss, med högst 50 cm mellan oss och bilen...och att hålla så hög hastighet över ett övergångsställe där det är så trångt, och det dessutom finns flera barn som springer på trottoaren (det gjorde det, för det finns en leksaksaffär alldeles bredvid), och en mamma med två små barn är i färd med att korsa vägen...det är tveksamt i bästa fall, och i det här fallet tämligen oansvarigt.

Nå, som tur var, så gick det bra. Men det är sista gången barnen får ha med sig något de kan tappa medan vi korsar vägen, den saken är säker.

So...hemma och vilar lite nu. Var in på apoteket också och hämtade ut mer kramplösande piller, och ångrar att jag inte köpte alvedon också. Pallar snart inte med Citodonet längre, jag blir så vansinnigt trött av den. Nickade till flera gånger på bussen när vi åkte in till stan, och det är ju lögn i helvete att bibehålla såpass mycket fokus att jag klarar av att plugga. Blä.

Nästa på schemat för min del är att diska lite, sen ska jag göra lite Kormakyckling till middag. Om jag orkar, så kanske vi knatar bort på affären och köper lite godis också, har halvvägs lovat ungarna att vi ska göra det. Men först ska jag nog trilla omkull i soffan en stund, tror jag...

Just ja - Morgana! Jag försökte svara på ditt sms sjuttioelva gånger, men det går inte att skicka meddelanden nu av någon anledning. Hur som helst, jag lyckades styra undan rean, men hade ju sämre framgångar med att hålla i plånboken på Ohlssons Tyger...;) Men det blev iofs inte så dyrt där, får trösta mig med det ;)

Idag är det grått och trist ute. Eller, enligt min åsikt: Grått och underbart svalt! Hurra! Ingen sol! Ingen kvalmig hetta! Bara svalka! Ja, ni solälskare får ursäkta mig, men jag är ingen jättefan av stekande sol och långa heta sommardagar. När termometern kryper över 25 grader, så börjar jag istället bli slö och dålig, eftersom jag själv blir för varm. Och jag avskyr att vara för varm. Det känns som om jag har feber.

Visst är det trevligt med sol och värme, jag tycker bara inte om när det blir sådär vansinnigt varmt. Och inte heller är jag så värst imponerad av att ligga i solen och pressa, och inte går det att röra sig utan att svetten rinner. Blä. 

Nej, jag älskar såna här dagar. Dagar då man faktiskt får klä på sig lite istället. Dagar då man faktiskt kan röra sig och andas utan att hålla på att avlida. Så idag ska vi ut på stadsresa! (mmm...underbart...ingen glödhet buss...).

Det ska inhandlas lite garn, lite mat, och sen tror jag faktiskt jag ska köpa någon ny film eller två. Jag gillar de här "2 för 99"-kampanjerna bl.a Många gamla guldkorn har jag hittat på de där kampanjerna :-)

Nej, dags att sätta fart...Ha en bra dag!

Alltså...allvarligt talat...varför är människor så vansinnigt intresserade av sex hela tiden? Det är väl én sak med det personliga intresset för ens partner (eller i vilken konstellation man nu väljer att leva), men vad får så många människor att klicka på en blogg på bloggagratis.se som har rubriken "Porrsurfning."??

Vad tror de? Att det ska komma ett jättepornografiskt inlägg här?? Seriously - det finns jävligt mycket bättre siter för det. Så vad tror de egentligen? Jag förstår det inte. Men faktum är att så fort man har en bloggtitel som syftar på porr eller sex eller något dylikt, så dubblas besöksantalet omedelbart. Sjukt.

Glöm det. Något sexprat hittar du inte här. Nej, det är en helt annan sorts porrsurfande jag ägnar mig åt - garn! Nå, åtminstone antar att det kan jämföras med att porrsurfa...I wouldn't know.

Hur som helst...har man en dålig dag, och är sticknörd, så finns det väl ingenting som får en på så bra humör som att shoppa lite garn. Jag säger bara merinoull från Debbie Bliss och Fleece Artist...och ett par härvor rosa och blåklint av Visjögarns 2-trådiga ullgarn...mmmm....me like! Sen ska jag ta en sväng till Yll och Tyll och köpa på mig några nystan Alpaca, tror jag, för de söta äppelsockorna som var Sockklubbens junimönster. Mjo...så får det nog bli. Frågan är bara...huuuuur ska jag kunna låta bli att låta ett par av de där supersnygga garnnystanen min bästaste M köpte för ett tag sedan slinka med?? Jag bara undrar. Alltså, sånt sug som jag har i garnköparnerven nu, så kommer jag väl spendera mer pengar på garn än jag skulle göra om jag åkte till Norge ;P

Jaja. Jag är åtminstone på bättre humör nu. Alltid något :-)

Tänk att jag kan resa t/r Uppsala - Oslo för 250SEK, men att det ska kosta 400NOK för den lilla skitresan t/r Oslo - Skien...Och enligt syster får jag beräkna ca 100NOK per dag i matpengar om jag inte äter ute alls. Det blir ytterligare 700NOK för en vecka. Då är vi uppe i 1100NOK för én vecka. Sen lär man ju ha lite fickpengar också. Man kanske vill gå på bio eller restaurang nån kväll t.ex Så säg att jag tar med mig 900NOK i fickpengar, som ska räcka till alla sådana aktiviteter, samt bussresor in till stan och så. Det är inte mycket pengar, men för en vecka kan man väl klara sig på det. Då är vi uppe i 2000NOK.

2000NOK motsvarar nästan 2500 svenska kronor. Det ryms ju inte i min budget, kan jag säga. Jag har inte så mycket pengar att avvara ens en bra månad. Att vara svensk student och resa till Norge är fanimig en omöjlighet. Och jodå, jag vet att somliga av er tycker att pojkvännen minsann kan stå för mat och dylikt där borta, vilket han säkerligen skulle göra i viss mån. Men hur det nu än är, så är inte hans ekonomi heller dimensonerad för att utfodra flera, och jag avskyr att leva på någon annan, pojkvän eller ej. För mig är det en självklarhet att jag ska betala för mig själv, och de gånger jag varit borta och blivit bjuden på allt, så känns det bara obehagligt. Och för övrigt skulle pojkvännen allt få bidra till matkostnader om han kom hit, samt betala sina egna biljetter om vi ska göra något, för min ekonomi är inte heller dimensionerad för att försörja ännu flera.

Så kontentan av det hela blir ju att jag får svårt att ta mig dit. Eller jag får åtminstone svårt att ta mig längre än till Oslo *ironisk*. Den biten fixar jag ju. 91 kr för resan dit, och typ 157 eller vad det nu var för hemresan. Och så kostar det mer än dubbelt så mycket i norska kronor att åka en sträcka som inte ens är 1/3 så lång. Suck...vad trött jag blir. Men så är jag rätt less över lag idag. Pissed off, rent av. Känner mig förbannat stressad över studierna som ligger på, men som jag inte kommer någon vart med, eftersom jag antingen har så satans ont att jag inte kan tänka, eller också är så drogad för att slippa smärtan, att jag inte kan tänka av den anledning. %&#/¤))(¤&%/¤)=/#&/%"/¤&/( tycker jag om det.

Piss, pest och kolera. Kan inte någon bara sätta tiden på FWD, så att jag vaknar i morgon och det har gått ett år, och karln kan ta sin tandborste och sina fåglar och flytta hit? 

Jag börjar känna ett allt större behov av förändring i livet. I sättet jag lever på. Längtar efter den dagen jag går ut i jobb, längtar efter den dagen jag har ett vettigt boende, längtar efter flera barn, längtar efter att pojkvännen inte ska sitta 50 mil bort.

Det är väl inte så konstigt att jag känner som jag gör, efter att ha varit parkerad på min breda röv i två månader, i praktiken. Det är förbannat tröttsamt. Mer än hälften av sommaren har passerat, och jag har ju inte direkt kunnat njuta av den och hitta på saker. Klart man tröttnar då.

Jag längtar efter att ha en trädgård att sitta ute i. Att bara kunna öppna dörren på morgonen och låta barnen springa fritt ut och in. Längtar efter att ha en stor pool vi kan bada i, eftersom jag är måttligt förtjust i badstränder med en massa folk. Längtar efter att sitta ute och fika och äta, plugga, sticka och såna saker. Längtar efter att plantera blommor, buskar och grönsaker, och planera min trädgård.

Jag närmar mig den tiden i månaden då jag som mest längtar efter flera barn. Minns tydligt känslan man får när man står där med två blå på stickan. Känslan när man känner de första buffarna där inifrån, och känslan på slutet när magen är som ett trumskinn och man rätt vad det är ser en häl eller en armbåge puta ut. Även om jag alltid haft jobbiga graviditeter, så längtar jag ändå efter det där. För inte att tala om graviditetens le grande finale - förlossningen. När man allt oftare får förvärkar, som till sist stabiliserar sig och meddelar att nu är det på gång. Att man snart får träffa den där lilla människan som bott där inne så länge.

Jag vill ha alla de där sakerna, och jag vill ha dem nyss. Just idag känner jag mig rätt trött på att arbeta mot det där hela tiden, på att alltid vara själv, på att sitta instängd här. Trött på att studera. Vill ha lite normalt liv istället.

Jaja...det är väl bara att bita ihop ett tag till.

5-åringen har koll på läget:

"När man dör tappar man ögonen. Plopp, plopp bara, rakt ner på backen. Sen växer det upp älgkött."

Det är inte många knop här just nu. Tar mig inte riktigt för med nånting. Sitter istället och slösurrar med syrran och exet på msn, och längtar efter hösten. Jodå, du läste rätt. Inget fel på sommaren (om vi bortser från mygghelvetet), men just nu längtar jag efter hösten. Mörka, kyliga kvällar då man kurar ihop sig i soffan med stickningen. Och jag längtar också efter att få återgå till de vanliga studierna. Längtar efter vardagsrutinerna igen.

Jag längtar till jul också. I år har jag alla barnen hemma, och jag håller på för fullt med årets julklappar. Jag satsar som vanligt på att vara klar med dem till 1 december, så att jag kan njuta av dagarna medan alla andra flänger runt som yra höns och gör av med mer pengar än de har råd med. I december är det enbart bakningen som ska återstå, och att handla julmaten. Och att pynta, förstås. Så hos mig blir det aldrig någon julstress eller ångest över vad jag ska ge bort i julklapp, och inte heller någon ångest över att jag gör av med för mycket pengar. 

Men nu är det sommar, och jag borde definitivt få tummen ur med sommarstudierna. Men jag har liksom tappat gnistan lite...tror det beror mycket på medicinerna, för så fort jag har tagit dem och de börjar verka, så dör allt av inspiration. Och innan jag tar dem, så finns inspirationen där, men då har jag så ont att jag fan knappt kan andas. Moment 22...Högst irriterande. Och inte heller kan jag vara ute och hitta på saker när solen skiner och det är fint väder, eftersom ryggen tackar för sig tämligen omedelbart. Undra på att man längtar efter hösten, då det liksom är "legalt" att vara inomhus.

Jag är sugen på att baka igen. Det är liksom den enda inspiration jag har just nu. Laga mat och baka. Funderar på att göra köttbullar och potatis till middag idag, och så skulle jag vilja baka fjärilsbullar. Kanske skulle göra det...måste ju ändå på affären för att köpa potatis, så då kan jag ju köpa lite jäst också. Mjo...så får det bli :-)