Alltså...allvarligt talat...varför är människor så vansinnigt intresserade av sex hela tiden? Det är väl én sak med det personliga intresset för ens partner (eller i vilken konstellation man nu väljer att leva), men vad får så många människor att klicka på en blogg på bloggagratis.se som har rubriken "Porrsurfning."??

Vad tror de? Att det ska komma ett jättepornografiskt inlägg här?? Seriously - det finns jävligt mycket bättre siter för det. Så vad tror de egentligen? Jag förstår det inte. Men faktum är att så fort man har en bloggtitel som syftar på porr eller sex eller något dylikt, så dubblas besöksantalet omedelbart. Sjukt.

Glöm det. Något sexprat hittar du inte här. Nej, det är en helt annan sorts porrsurfande jag ägnar mig åt - garn! Nå, åtminstone antar att det kan jämföras med att porrsurfa...I wouldn't know.

Hur som helst...har man en dålig dag, och är sticknörd, så finns det väl ingenting som får en på så bra humör som att shoppa lite garn. Jag säger bara merinoull från Debbie Bliss och Fleece Artist...och ett par härvor rosa och blåklint av Visjögarns 2-trådiga ullgarn...mmmm....me like! Sen ska jag ta en sväng till Yll och Tyll och köpa på mig några nystan Alpaca, tror jag, för de söta äppelsockorna som var Sockklubbens junimönster. Mjo...så får det nog bli. Frågan är bara...huuuuur ska jag kunna låta bli att låta ett par av de där supersnygga garnnystanen min bästaste M köpte för ett tag sedan slinka med?? Jag bara undrar. Alltså, sånt sug som jag har i garnköparnerven nu, så kommer jag väl spendera mer pengar på garn än jag skulle göra om jag åkte till Norge ;P

Jaja. Jag är åtminstone på bättre humör nu. Alltid något :-)

Tänk att jag kan resa t/r Uppsala - Oslo för 250SEK, men att det ska kosta 400NOK för den lilla skitresan t/r Oslo - Skien...Och enligt syster får jag beräkna ca 100NOK per dag i matpengar om jag inte äter ute alls. Det blir ytterligare 700NOK för en vecka. Då är vi uppe i 1100NOK för én vecka. Sen lär man ju ha lite fickpengar också. Man kanske vill gå på bio eller restaurang nån kväll t.ex Så säg att jag tar med mig 900NOK i fickpengar, som ska räcka till alla sådana aktiviteter, samt bussresor in till stan och så. Det är inte mycket pengar, men för en vecka kan man väl klara sig på det. Då är vi uppe i 2000NOK.

2000NOK motsvarar nästan 2500 svenska kronor. Det ryms ju inte i min budget, kan jag säga. Jag har inte så mycket pengar att avvara ens en bra månad. Att vara svensk student och resa till Norge är fanimig en omöjlighet. Och jodå, jag vet att somliga av er tycker att pojkvännen minsann kan stå för mat och dylikt där borta, vilket han säkerligen skulle göra i viss mån. Men hur det nu än är, så är inte hans ekonomi heller dimensonerad för att utfodra flera, och jag avskyr att leva på någon annan, pojkvän eller ej. För mig är det en självklarhet att jag ska betala för mig själv, och de gånger jag varit borta och blivit bjuden på allt, så känns det bara obehagligt. Och för övrigt skulle pojkvännen allt få bidra till matkostnader om han kom hit, samt betala sina egna biljetter om vi ska göra något, för min ekonomi är inte heller dimensionerad för att försörja ännu flera.

Så kontentan av det hela blir ju att jag får svårt att ta mig dit. Eller jag får åtminstone svårt att ta mig längre än till Oslo *ironisk*. Den biten fixar jag ju. 91 kr för resan dit, och typ 157 eller vad det nu var för hemresan. Och så kostar det mer än dubbelt så mycket i norska kronor att åka en sträcka som inte ens är 1/3 så lång. Suck...vad trött jag blir. Men så är jag rätt less över lag idag. Pissed off, rent av. Känner mig förbannat stressad över studierna som ligger på, men som jag inte kommer någon vart med, eftersom jag antingen har så satans ont att jag inte kan tänka, eller också är så drogad för att slippa smärtan, att jag inte kan tänka av den anledning. %&#/¤))(¤&%/¤)=/#&/%"/¤&/( tycker jag om det.

Piss, pest och kolera. Kan inte någon bara sätta tiden på FWD, så att jag vaknar i morgon och det har gått ett år, och karln kan ta sin tandborste och sina fåglar och flytta hit? 

Jag börjar känna ett allt större behov av förändring i livet. I sättet jag lever på. Längtar efter den dagen jag går ut i jobb, längtar efter den dagen jag har ett vettigt boende, längtar efter flera barn, längtar efter att pojkvännen inte ska sitta 50 mil bort.

Det är väl inte så konstigt att jag känner som jag gör, efter att ha varit parkerad på min breda röv i två månader, i praktiken. Det är förbannat tröttsamt. Mer än hälften av sommaren har passerat, och jag har ju inte direkt kunnat njuta av den och hitta på saker. Klart man tröttnar då.

Jag längtar efter att ha en trädgård att sitta ute i. Att bara kunna öppna dörren på morgonen och låta barnen springa fritt ut och in. Längtar efter att ha en stor pool vi kan bada i, eftersom jag är måttligt förtjust i badstränder med en massa folk. Längtar efter att sitta ute och fika och äta, plugga, sticka och såna saker. Längtar efter att plantera blommor, buskar och grönsaker, och planera min trädgård.

Jag närmar mig den tiden i månaden då jag som mest längtar efter flera barn. Minns tydligt känslan man får när man står där med två blå på stickan. Känslan när man känner de första buffarna där inifrån, och känslan på slutet när magen är som ett trumskinn och man rätt vad det är ser en häl eller en armbåge puta ut. Även om jag alltid haft jobbiga graviditeter, så längtar jag ändå efter det där. För inte att tala om graviditetens le grande finale - förlossningen. När man allt oftare får förvärkar, som till sist stabiliserar sig och meddelar att nu är det på gång. Att man snart får träffa den där lilla människan som bott där inne så länge.

Jag vill ha alla de där sakerna, och jag vill ha dem nyss. Just idag känner jag mig rätt trött på att arbeta mot det där hela tiden, på att alltid vara själv, på att sitta instängd här. Trött på att studera. Vill ha lite normalt liv istället.

Jaja...det är väl bara att bita ihop ett tag till.